Maria Estling Vannestål, Carina Axelson & Mathias Hedenborg
Bakgrund
Ett av de områden som uppmärksammats inom HALV-projektet är universitets-lärares flexibla arbetssituation. I en studie vid Växjö universitet (Erlandsson &
Holmberg 2004) visade det sig bl.a. att många lärare uppskattar den frihet och flexibilitet som arbetet innebär. Men somliga upplever också negativa sidor av friheten i form av stress och ibland även stressrelaterad ohälsa, eftersom det egentligen inte finns någon gräns för hur mycket man kan arbeta. Många jobbar betydligt mer än de timmar man har betalt för, vilket också bekräftas av en om-fattande studie från Högskoleverket (2008). I denna rapport beskrivs hur utveck-lingen inom högskolevärlden de senaste åren har gått mot att lärare har fått större och mer heterogena studentgrupper – vilket kräver mer förberedelsetid och hand-ledning – utan att för den skull få ökad tilldelning av timmar, på grund av lärosä-tenas dåliga ekonomi. Bristen på pengar har också inneburit att lärarna har fått fler administrativa uppgifter på sin lott då administrativa funktioner försvunnit på många ställen. .
En rapport inom HALV-projektet (Glemne & Nilsson 2007) visar att bland de
”friskfaktorer” som de anställda vid Växjö universitet upplever som viktiga lig-ger ”balans mellan arbetsliv och privatliv”, ”tillfredsställande arbetsbelastning”
och ”tid för återhämtning” högt upp på listan. I sin avhandling från 2004 har Ma-rika Hansson myntat begreppet självförvaltande kompetens som ett sätt att be-skriva det som krävs för att hantera den flexibla arbetssituationen som känne-tecknar många yrken och arbetsplatser idag.
Huvudsyftet med det aktuella delprojektet inom HALV-projektet har varit att stödja lärare i deras arbete med att utveckla denna självförvaltande kompetens.
En förhoppning var också att få fram ett underlag för diskussioner om arbets-miljöfrågor med t.ex. fackliga organisationer och arbetsgivare.
Projektet omfattade en grupp om tolv lärare från två olika institutioner vid Växjö universitet och innehöll fyra olika komponenter. Deltagarna har gjort en s.k.
Stressprofil, ett verktyg som mäter en arbetstagares upplevda arbetssituation och förmåga att hantera denna på olika sätt. Under ett års tid har de deltagit i ett för-sök med registrering av sin arbetstid, med syftet att ge individen mer överblick över sin arbetssituation. Det har också arrangerats seminarier för deltagarna med målet att skapa mer kunskap och reflektion kring den självförvaltande kompeten-sen. Slutligen fick de medverkande under en vecka skriva en kortfattad loggbok där de reflekterade över sin arbetssituation. Dessa fyra aktiviteter beskrivs i mer detalj nedan.
Innehåll och genomförande
Deltagande i projektet var helt frivilligt; de medverkande rekryterades, via in-formation, från två av universitetets sju institutioner och därefter fick de anmäla intresse. Förhoppningen var initialt fler deltagare än det slutliga antalet på tolv personer, men när väl projektet kom igång kändes det som en lagom stor grupp att arbeta med i seminarieform. Projektets aktiviteter pågick under ett års tid.
Majoriteten av deltagarna deltog under året i samtliga fyra projektaktiviteter:
Stressprofil, tidsregistrering, ett eller flera seminarier samt loggboksskrivande.
Stressprofil
I anslutning till starten för tidsregistreringen erbjöds deltagarna att fylla i en Stressprofil, och detta upprepades även vid tidsregistreringens slut ett år senare.
Verktyget, som är uppbyggt utifrån modern forskning om stress och stressrelate-rad ohälsa, består av drygt 200 frågor som bearbetas och summeras i en form som gör det lätt för individen att vid ett återföringssamtal bl.a. analysera eventu-ella riskområden, framförallt relaterade till den psykosociala arbetsmiljön. Syftet var dels att den individuelle deltagaren skulle få en sammanställning över hur man upplever sin arbetssituation och hanterar eventuella problem, dels att pro-jektet skulle få ett visst underlag för jämförelse av situationen på gruppnivå vid tidsregistreringens start och slut. Eftersom deltagarantalet var begränsat handlade det förstås inte om en tillförlitlig kvantitativ studie, men vissa slutsatser kunde ändå dras (se Resultat).
Tidsregistrering
Tidsregistreringen pågick under hela året och deltagarna skickade sina rapporter till projektledaren en gång i månaden. Projektledningen gjorde dock från första början klart att tidsregistreringen inte skulle ha något kontrollsyfte utan vara till för de anställda, och att rapporteringen endast syftade till att ledningen skulle kunna få överblick över arbetstiden på gruppnivå. Anledningen till valet att regi-strera tid under ett helt år var att få med såväl terminstid som storhelger och
se-mestrar i rapporteringen. En hypotes var att den eventuella extratid man arbetade in under höstterminen skulle användas för en längre ledighet runt jul.
Som underlag användes en enkel Excel-mall (som arbetats fram av projektled-ningen) med kolumner för datum, arbetsdagens början och slut, plats där arbetet genomfördes, samt hur arbetet fördelades mellan de fyra kategorierna undervis-ning, forskundervis-ning, administration och övrigt. Hur detaljerat och på vilket sätt man registrerade sin arbetstid var upp till varje deltagare, men de uppmanades att no-tera åtminstone var och hur mycket man jobbade samt hur arbetsuppgifterna för-delade sig i grova drag. Inledningsvis fanns det bland några av deltagarna vissa funderingar kring hur man bäst skulle rapportera sin tid, men deltagarna vande sig ganska snart vid att registrera sin tid och hittade sina egna personliga model-ler för detta. Vi återkommer närmare till resultaten av tidsregistreringen på gruppnivå nedan.
Seminarier
Under projekttidens gång genomfördes sex seminarier i projektgruppen, vid var-je tillfälle med någon inbjuden gäst (psykolog, kognitiv beteendeterapeut, perso-nalchef, personalkonsult). Projektsekreteraren skrev vid dessa seminarier min-nesanteckningar som skickades ut till projektdeltagarna så att man skulle kunna ta del av diskussionen även då man hade förhinder. Vid varje seminarium inled-de projektledaren med en kort sammanfattning av inled-det aktuella läget i tidsregi-streringen och sedan diskuterades resultaten i gruppen. Något som de medver-kande återkom till vid flera seminarier var: ”Vad är det som tar sådan tid?”.
Många upplever (precis som konstaterades i Högskoleverkets rapport (2008) att man lägger alltmer tid på administration – utan att få fler timmar i tjänsteplane-ringen för detta.
Teman för de olika seminarierna var i övrigt bl.a. tid och prioritering, Stresspro-filen, stress och verktyg för att hantera den samt vad uppdraget som universitets-lärare egentligen innebär. Innehållet i dessa seminarier byggde på förslag dels från projektledningen, dels från deltagarna själva. Vanligtvis behövde inte delta-garna förbereda sig inför seminarierna, men vid ett av dem läste de ett utdrag ur Bodil Jönssons rapport om ett lyckat stresshanteringsprojekt (Jönsson & Löfgren 2005). Det blev en intressant och öppen diskussion om olika verktyg för att han-tera stress. Överhuvudtaget upplevde vi i projektledningen att diskussionsklima-tet i gruppen blev bättre och bättre i takt med att deltagarna lärde känna varandra lite mer.
Loggboksskrivande
Loggbok skrevs under begränsad tid – endast under en vecka – en bit in på andra terminen. Deltagarna fick fria händer vad gällde såväl omfattning som innehåll, men projektledningen tipsade om att den som ville undvika att uppgiften blev tidsödande kunde nöja sig med att t.ex. skriva ner tre adjektiv som sammanfatta-de dagen. Deltagarnas anteckningar bidrog till en fördjupad förståelse för sammanfatta-deras
situation, och man kunde urskilja vissa mönster. Ett sådant var att många delta-gare upplevde att de pendlade mellan bra dagar (då de t.ex. kände sig kompetenta och hade kontroll över sin situation) och dåliga dagar (då de t.ex. kände sig in-kompetenta och upplevde brist på kontroll). Stress och frustration över arbetssi-tuationen var ett återkommande tema, men flera deltagare uttryckte också glädje över bl.a. det fina vädret – vilket visar på en positiv förmåga att finna glädjeäm-nen i livet trots en emellanåt mycket tung arbetsbörda. Sjuknärvaro, d.v.s. att man arbetar fast man egentligen borde vara sjukskriven, är ett omvittnat problem i den akademiska världen, som visade sig i flera deltagares loggböcker. En annan reflektion var att flera deltagare pekade på behovet av återhämtning. Möjligtvis kunde det ha att göra med att denna fråga ventilerats vid flera seminarietillfällen och att deltagarna därmed blivit mer medvetna om dess betydelse under projek-tet.