Självkänsla

Huruvida kvinnorna under sitt missbruk har sett sig själva som missbrukare och hur de ser på sig själva idag ter sig olika. Exempelvis berättar Karin att hon efter 15 år i missbruk började se sig själv som missbrukare, detta i samband med att hon förlorade vårdnaden om sina döttrar och kände att hon inte längre kunde förneka att hon var narkoman. Kerstin berättar att när hon var i sitt missbruk såg hon sig inte som en missbrukare utan gjorde det först när hennes omgivning började reagera. Kerstin berättar att hon då insåg att hon behövde hjälp och bad socialtjänsten placera hennes son under tiden som hon försökte förändra sin livssituation. Både Pernilla och Gunilla berättar att de började se sig själva som missbrukare i slutet av missbruket. Exempelvis berättar Gunilla att det var för cirka ett år sedan när hon var på ett AA-möte som hon insåg att hon hade ett missbruk då hon inför andra var tvungen att erkänna att hon var alkoholist. Där upptäckte Gunilla att det var fler som hade liknande alkoholvanor som henne och som såg sig som alkoholister. För Berit var det i samband med att hon hade hög frånvaro från arbetet och chefen började ringa på grund av detta som hon förstod att hon var missbrukare. Berit berättar att hon enbart ville dricka alkohol och svarade således inte när chefen ringde. Fem av de sex intervjuade kvinnorna ser sig fortfarande idag som missbrukare. Karin berättar att det för henne beror på att hon missbrukat i så många år. Karin menar att om hon slutar se sig själv som missbrukare kan det bli farligt.

28 Nej, jag har varit drogfri, på tisdag, sex månader och de är JÄTTE långt för mig. Nej, det får inte försvinna. Jag måste, måste, måste, måste veta att jag är missbrukare, att jag aldrig kan ta någonting mera. Jag måste se mig själv som missbrukare livet ut. Den dagen jag slutar och se mig som missbrukare då är det farligt. Det går inte. (Karin).

I likhet med Karin berättar Kerstin och Gunilla att de måste se sig själva som missbrukare trots att de är drogfria och nyktra. Kerstin berättar att hon inte har något missbruk idag, men ser sig som ren missbrukare. Hon menar att även om hon är ren så kommer hon fortfarande att vara missbrukare då hon alltid måste vara på sin vakt när det gäller drogerna och Gunilla berättar att hon alltid måste se sig själv som missbrukare. Hon uttrycker det på följande sätt;

Jag är nykter alkoholist kan man säga. Så jag har ett missbruk, jag kan ju aldrig mer dricka för då trillar jag ju dit igen. […]. (Gunilla).

Precis som Gunilla upplever Berit att hon idag är nykter alkoholist och att hon alltid kommer att se sig själv på det sättet. Berit berättar att hon idag klarar av att stå emot alkohol och vet att om hon skulle dricka alkohol så faller hon dit igen. Till skillnad från de andra kvinnorna upplever Erika att det är för tidigt att svara på om hon har ett missbruk idag då det går i perioder och hon menar att det antagligen kommer att dröja flera år innan hon kan sluta se sig som missbrukare efter det att hon blivit nykter. Pernilla är den av kvinnorna som inte ser sig som missbrukare längre. Huruvida kvinnorna upplever att omgivningen sett samt ser dem som missbrukare idag finns det olika uppfattningar om. Fyra av de sex intervjuade kvinnorna berättar att de tror att omgivningen har sett samt ser dem som missbrukare. Exempelvis tror Karin att det beror på att hon har varit i missbruk så pass länge att människor förknippar henne med missbruk. Kerstin berättar att hon tror att omgivningen alltid kommer se henne som missbrukare men att hon inte bryr sig om vad de tycker. Till skillnad från de andra kvinnorna upplever Berit och Gunilla att omgivningen inte ser dem som missbrukare. Gunilla berättar att det inte är så många som vet om att hon har haft ett missbruk och att det under missbruket bara var hennes föräldrar, hennes barn samt barnens pappa som visste om att hon drack alkohol men inte i vilket mängd. Att det för många av kvinnorna dröjde flera år innan de såg sig själva som missbrukare samt att majoriteten av kvinnorna idag fortfarande ser sig som missbrukare kan förstås utifrån det Castells (2000) skriver om roller och identitet. Castells (2000) menar att individen tillskrivs en roll av andra, det kan vara rollen som mamma, granne etcetera. Om individen internaliserar rollen som denne tillskrivits blir det en del av dennes identitet. Det är utifrån olika sociala sammanhang och i interaktion med andra som individens identitet formas. Beroende på i vilket sammanhang individen befinner sig kan denne således ha olika identiteter. En möjlig tolkning är att kvinnorna som intervjuats tillskrivits rollen som missbrukare av omgivningen men inte internaliserat den och gjort den till en del av sin identitet. Detta kan vara en förklaring till varför fem av de sex kvinnorna inte såg sig som missbrukare förrän efter flera år i missbruk. För Gunilla, som upplever att det var få personer i hennes omgivning som visste att hon drack, kan det däremot vara så att hon inte tillskrivits rollen som missbrukare vilket innebär att det inte finns någon roll som missbrukare att internalisera.

Att Gunilla, Kerstin, Karin och Berit efter flera år började se sig som missbrukare kan tänkas bero på avgörande händelser i deras liv som medförde att de förändrade sitt sätt att se på sig själva. Exempelvis kan det faktum att Karin förlorade vårdnaden om sina barn gjort att hon förstod vidden av hur omgivningen faktiskt såg henne och hennes missbruk. Detta kan vara anledningen till att hon vid just detta tillfälle internaliserade rollen som missbrukare och gjorde den till en del av sin identitet. Att Gunilla började se sig som missbrukare kan bero på att hon i samband med AA-mötet var tvungen att erkänna för sig själv att hon hade ett missbruk och då förstod att de andra som var där förmodligen också såg henne som

29 missbrukare. Således kan det tänkas att Gunilla vid det tillfället kom att internalisera rollen som missbrukare och gjorde den till en del av sin identitet. Fem av de sex intervjuade kvinnorna ser sig fortfarande idag som missbrukare. En möjlig förklaring till detta kan vara att kvinnorna upplever att missbruksidentiteten är ett skydd för dem att inte hamna i missbruk igen. Exempelvis berättar Karin att den dagen hon slutar se sig som missbrukare riskerar hon att återfalla och Gunilla berättar att faktumet att hon ser sig själv som missbrukare påminner henne om att hon aldrig mer kan dricka alkohol. Tre av de fem kvinnorna upplever att omgivningen ser dem som missbrukare, det kan därmed vara så att dessa kvinnor fortfarande internaliserar rollen som missbrukare och att de därför identifierar sig som det. Även fast kvinnorna idag, i och med Ung Kvinna, deltar i sammanhang utanför missbruksmiljön och antagligen börjar utveckla nya identiteter kan faktumet att de fortfarande identifierar sig som missbrukare dels bero på att de innehar olika identiteter, dels bero på att missbruksidentiteten är så pass rotad att den inte är så lätt att förändra.

Pernilla är den av kvinnorna som inte ser sig som missbrukare idag men ändock tror att omgivningen ser henne som det. En förklaring till att Pernilla inte ser sig som missbrukare trots upplevelser av att omgivningen gör det är att hon inte införlivat rollen som hon tillskrivits. En annan förklaring kan vara utifrån det Masreliez-Steen & Modig (2004) skriver om självkänsla. Identiteten och olika roller hos en individ är sammankopplade med individens självkänsla. Det är således individens identitet samt rollerna som omgivningen tillskrivit individen som formar dennes självkänsla. Det är dock individens bild av sig själv som är grunden till självkänslan (Masreliez-Steen & Modig, 2004). Det kan således tolkas som att Pernilla, i och med Ung Kvinna, befinner sig i ett sammanhang utanför missbruket som får henne att forma en ny identitet hon kan vara stolt över vilket eventuellt medför att hennes självkänsla stärks och att hon därmed kan bortse från vad omgivningen utanför Ung Kvinna anser om henne. Med andra ord kan det tänkas att hennes bild av sig själv utgör en trygg grund för att den inte ska påverkas av omgivningen.

Fem av sex kvinnor i Ung Kvinna upplever att de under missbruket har haft en låg självkänsla och att de idag arbetar med att stärka den. Att kvinnor i missbruk ofta har en låg självkänsla är något som även framkommer i andra undersökningar (Kaskutas, 1994; Kauffman, et al., 1995; Greenfield, et al., 2013; Laanemets, 2002). Till skillnad från de andra fem kvinnorna upplever Gunilla att hon under missbruket inte haft tid att reflektera över vad hon tyckte om sig själv men upplever idag att hon har en låg självkänsla. Detta menar Gunilla beror på att hon idag reflekterar över hur hon varit som mamma och att hon försummat sina barn när de var yngre då hon arbetade mycket. Berit, Gunilla och Karin berättar att de vid vissa tillfällen inte ansett sig värda att leva och Berit berättar att hon under sitt missbruk upplevde att hon var värdelös och ifrågasatte varför hon levde. Pernilla upplever att hon under sitt missbruk hade låg självkänsla och kände att hon inte var värd något om hon inte var påverkad. För Kerstin berodde den låga självkänslan, enligt henne, på att hon kände sig otillräcklig som mamma, anställd och att hon inte hann med det som förväntades av henne vilket påverkat hennes psykiska mående. Att Erika upplever att hon har en låg självkänsla beror dels på att hon sökt massor av arbeten som hon inte har fått, dels på att hon anser att hon genom missbruket har misshandlat sig själv och därför ser ned på sig själv.

En möjlig tolkning med hjälp av stämplingsteorin (Svennson, 1992) är att kvinnornas låga självkänsla beror på att de stämplats som missbrukare av omgivningen. Karin, Kerstin, Erika och Pernilla upplever att omgivningen sett samt ser dem som missbrukare. Svensson (1992) skriver att individer som genom sitt handlande bryter mot normen och sedan blir upptäckta tillskrivs negativa egenskaper av omgivningen. I och med detta stämplar omgivningen individen som avvikande. Hur andra ser på individen kommer att forma dennes självbild,

30 självuppfattning, handlande, identitet och roll. Genom att omgivningen sett och ser de intervjuade kvinnorna som missbrukare kan det tänkas att de anser att kvinnorna brutit mot normen och därmed ser dem som avvikare. Att kvinnorna tillskrivs rollen som missbrukare kan medföra att de identifierar sig med den rollen som därmed påverkar deras självkänsla negativt. Att exempelvis Pernilla och Kerstin haft en låg självkänsla kan bero på att de i tidigare behandlingar upplevt att de blivit illa bemötta av behandlingspersonal vilket framkommer i temat ”Socialt stöd och relationer”. Pernilla och Kerstin berättar att de bland annat inte blivit bemötta som likvärdiga människor vilket kan ses som att de stämplats som missbrukare. Således kan det tänkas att de identifierat sig med rollen som behandlingspersonal tillskrivit dem och som därmed har format deras självkänsla (se Masreliez-Steen & Modig, 2004).

Berger och Luckmann (2011) menar att när en individ tillskrivs en roll tillkommer normer och regler som denne måste förhålla sig till. Utifrån en kontext med allmänt bekanta handlingar förväntas individen som tillskrivits en roll att handla utifrån dessa handlingar. Att både Gunilla och Kerstin upplever att de inte levt upp till rollen som mamma kan således vara en möjlig förklaring till Gunillas låga självkänsla och ytterligare en förklaring till Kerstins. Det kan tänkas att det allmänt bekanta för rollen som mamma och hur en kvinna bör vara i den rollen inte inbegriper missbruk eller att en kvinna väljer arbete före barn. Att synen på hur en kvinna bör vara påverkar hur kvinnorna ser på sig själva framkommer även i fler studier (Lander, 2003; Trulsson & Hedin, 2003). Att Pernilla, Erika, Kerstin, Gunilla och Berit haft relationer där de i någon form har blivit illa behandlade kan även det förklara varför dessa kvinnor har och/eller har haft en låg självkänsla. Utifrån tidigare teman har det framkommit att Pernilla, Erika, Kerstin och Gunilla blivit utsatta för våld av personer i deras omgivning och att Berit på grund av tidigare vänners bemötanden känt sig värdelös. Att dessa relationer kan ha påverkat kvinnornas självkänsla kan förstås utifrån det som Scheff (1990, 1997) skriver om sociala band. Scheff (1990, 1997) menar att individer som har otrygga relationer kan känna sig odugliga och underlägsna. Dessa känslor är kopplade till skam och kan påverka individens självkänsla och identitet vilket kan göra att individen ifrågasätter varför denne finns till. De otrygga relationerna som kvinnorna befunnit sig i kan tänkas fått dem att känna oduglighet och underlägsenhet som har påverkat deras självkänsla negativt. Enligt Masreliez- Steen och Modig (2004) innebär självkänsla att individen vet vem den är och känner sig trygg i sig själv. Om kvinnorna då i en otrygg relation känt sig odugliga och underlägsna samt att de av omgivningen blivit stämplade kan det tänkas att kvinnornas inre trygghet och bilden de har av sig själva försvagats. Masreliez-Steen och Modig (2004) menar att om en individ inte är trygg i sig själv och känner att den inte vet vem den är så jämför den sig med andra och bryr sig om vad omgivningen tycker om denne.

Huruvida kvinnorna under missbruket har jämfört sig med andra och/eller brytt sig om vad andra tyckt om dem ter sig olika. Erika, Gunilla och Karin berättar att de under missbruket inte brydde sig om vad andra tyckte om dem, Erika och Gunilla jämförde sig inte heller med någon vilket inte heller Berit gjorde. Gunilla berättar exempelvis att hon inte hade tid att bry sig om vad andra tyckte om henne eller jämföra sig med andra då hon fokuserade på arbetet. Berit, Kerstin och Pernilla däremot berättar att de brydde sig om vad andra tyckte om dem, Kerstin och Pernilla berättar att de även jämförde sig med andra vilket också Karin gjorde. Exempelvis berättar Pernilla att hon upplevde det jobbigt att bry sig om vad andra tyckte om henne och använde därför droger vilket hon menar var en faktor till att hennes missbruk eskalerade. Pernilla berättar att hon främst jämförde sig med sin syster och kände avund gentemot henne då Pernilla tyckte att systern lyckats i livet men inte hon vilket påverkat hennes självkänsla negativt. Även Kerstin upplever att hennes självkänsla påverkats negativt

31 av att hon brytt sig om vad andra tyckt om henne och att hon jämfört sig med andra. Kerstin berättar att hon kände avund inför andras liv eller andras utseende.

Jag önskade ju / jag kom så väl ihåg att jag satt liksom och önskade ”varför kan inte jag ha ett sådant liv som dom där har” eller liksom ”varför kan inte jag ha den kroppen” eller ”varför tror dom att dom är så jävla mycket bättre än någon annan” eller sådär satt man ju och tänkte hela tiden. (Kerstin).

Att vissa av kvinnorna brytt sig om vad andra tycker om dem samt att de har jämfört sig med andra under tiden i missbruket upplever de har påverkat deras självkänsla negativt. Dock kan det tänkas att kvinnorna på grund av sin låga självkänsla har jämfört sig med andra och/eller brytt sig om vad andra tycker om dem vilket kan förstås utifrån det Masreliez-Steen och Modig (2004) skriver om självkänsla.

Fem av de sex kvinnorna som intervjuats upplever att deras självkänsla sakta men säkert stärks. Karin är den av kvinnorna som upplever att hon idag har en jättebra självkänsla, hon jämför sig inte längre med andra och bryr sig heller inte om vad andra tycker om henne bortsett från hennes barn. Att hon bryr sig om vad hennes barn tycker om henne påverkar henne positivt då de inte vill att hon ska missbruka vilket motiverar Karin till att vara drogfri. Att Karin har fått en starkare självkänsla tror hon bidrar till att hon kan stå emot drogerna. Idag känner Karin att hon duger som hon är och om andra inte gillar det behöver de inte vara i hennes närhet för hon tänker inte ändra på sig. De andra kvinnorna arbetar ständigt med att stärka självkänslan och upplever att den blir bättre. Exempelvis upplever Erika att hennes självkänsla växer lite för var dag. Erika upplever att hon idag är lite lugnare, lite gladare och mer öppen. Detta då hon upptäckt att hon fungerar lika bra, om inte bättre, utan alkohol både mentalt och fysiskt. Erika upplever att hon har blivit lite mer spontan och att det beror på att hon litar mer på sig själv. Erika har aldrig brytt sig om vad andra tycker om henne eller jämfört sig med andra vilket hon inte heller gör idag. Till skillnad från Erika har Pernilla tidigare jämfört sig med andra samt brytt sig om vad andra tycker om henne vilket hon idag inte gör i lika stor utsträckning. Att hon fortfarande jämför sig med andra påverkar dock hennes vardag då hon ibland inte vill vistas ute bland människor men hon berättar att hon går i terapi för att bli hjälpt med detta. Pernilla upplever att hon idag ser på sig själv på ett annat sätt och tänker på ett annat sätt än tidigare vilket gör att hon tycker det är lättare att ta kontakt med människor utanför missbruksmiljön då hon känner ett mindre utanförskap än vad hon gjorde när hon var i sitt missbruk. Att hon tidigare känt ett utanförskap tror Pernilla beror på att hon skapat sig själv en identitet i missbruket som gjorde att hon i sociala sammanhang utanför missbruket kände att hon inte passade in. I likhet med Erika upplever Berit att hon idag börjar se på sig själv på ett annat sätt, hon har börjat hitta sig själv, trivs med sig själv och mår mycket bättre. Hennes huvudvärk och ångest har försvunnit, detta tror Berit beror på att hon slutat dricka alkohol.

Kvinnornas upplevelser av hur deras självkänsla stärkts ter sig olika, exempelvis har Pernilla berättat att hon går i terapi för att stärka sin självkänsla. Men hon berättar även att hon genom Ung Kvinna fått med sig verktyg som medför att hon kan påverka sig själv till att få en bättre självkänsla. Precis som Pernilla går Kerstin och talar med en professionell, utanför Ung Kvinna, där hon får hjälp att stärka sin självkänsla. Dock upplever Kerstin att hon även genom