Sju kännetecknande drag av makt som gemenskap

Om man som lärare visar att man respekterar och tror på elevernas förmåga att ta ett ansvar för sin utbildning kan det resultera i en positiv uppåtgående spiral som bidrar till att den enskilde individen tror på sig själv, och inte minst på det demokratiska systemet. Man vet att om man säger något så finns det någon som lyssnar och beaktar det man har att säga. Då läraren visar ett sådant förtroende för eleverna kommer de att visa att de kan, och de positiva förväntningarna kommer att uppfyllas. Det i sin tur leder till ömsesidig respekt mellan lärare och elev. Forsberg nämner att denna form av makt (som gemenskap) visar utmärkande drag av ”ömsesidighet, närhet, empati, respekt för olikhet, intressegemenskap, gemensamt handlande, realiserande av gemensamma mål samt omsorg” (2000:138).

Första draget som kännetecknar makt som gemenskap är ömsesidighet vilket leder tankarna till att man strävar mot samma mål och betraktar varandra som medarbetare eller som Forsberg säger ”medproducenter” (2000). Resultatet av mina intervjuer tyder på att Lena (L) och hennes elever i högre grad än Pia (L) och hennes elever samarbetar mot ett gemensamt mål. Enligt svaren från Lenas (L) elever är hon öppen för deras argument och de i sin tur respekterar när hon är av en annan åsikt. Anledningen till att parterna upplever det så här kan bland annat vara att Lena (L), enligt henne själv, talar om varför de ska göra ett visst moment och att hon hänvisar till läroplanen. Pia (L) erkänner att hon ”… måste vara tydligare… jag måste nog veta syftet med det … för mig är det ju glasklart”. Enligt det hon själv säger här ovan och det som eleverna säger nedan, att de ”… känner att det mest är hon som bestämmer, vi liksom bara följer med (…) Amen, det är hon som bestämmer alla uppgifter vi ska göra…”, kan man tolka resultatet som att det inte råder något samspel mellan parterna. Men enkätundersökningen visar som sagt något annat. Resultatet av den visar att eleverna i stort upplever att Pia (L) lyssnar på och respekterar dem för deras åsikter och tankar. Därför kan man tolka resultatet av intervjun och enkätundersökningen som att mina två informanter från Pias klass har en annan uppfattning om sin relation till Pia (L) men att detta inte är någon generell upplevelse bland de övriga eleverna. Pias uttalande om hennes elevers håglöshet och oengagemang kan istället härröra från hennes höga krav på sig själv. Hennes självkritiska uttalande om att hon ”… måste vara tydligare…” o.s.v. tyder på det.

Om det inte råder ett samspel eller en ömsesidighet är det svårt att uppnå en närhet, vilket är det andra utmärkande draget i makt som gemenskap (Forsberg 2000:138). Resultatet av intervjun visar att eleverna inte tror att Pia (L) lyssnar på dem eller är intresserad av deras åsikter. De säger bland annat att ”… det mest är hon som bestämmer, vi liksom bara följer med…”. Däremot visar enkätsvaren att de andra eleverna i Pias (L) klass anser att hon lyssnar på och respekterar dem. Så återigen verkar det som om de två intervjuade från Pias (L) klass har en annan upplevelse och uppfattning än de övriga klasskamraterna. Pia (L) säger att hon har svårt att ge sina elever ett större ansvar. Svaren från intervjuerna visar att hon distanserar sig från sina elever och att de i sin tur har svårt att öppna sig och känna ett förtroende för henne.

Man kan tolka det som att Lenas (L) elever har lättare att öppna sig för henne just för att de upplever sig ha en ömsesidig respekt för varandra. Om det fungerar så i praktiken så bidrar det till ett fritt och öppet tal och en närhet där eleverna vågar uttrycka åsikter som har med deras undervisning att göra utan att behöva oroa sig för att få ett sämre betyg (Forsberg 2000:143).

Det tredje draget enligt Forsberg är förmågan att visa empati (2000:138). Undersökningen visar att Lena (L) har förståelse för att eleverna av olika personliga anledningar inte alltid hinner med att förbereda sig inför prov o.s.v. Hon lyssnar till deras önskemål och visar prov på medkänsla genom att inte hårdnackat hålla fast vid sin plan. Resultatet av intervjun med Pias (L) elever, till skillnad från resultatet av enkäten, visar att de inte upplever att hon tar särskild hänsyn till deras omständigheter eller har förståelse för deras önskemål. Pia (L) själv säger däremot att hon gemensamt med den enskilde eleven kommer överens om en deadline och att det sedan är upp till dem att lämna in i tid. Detta visar att hon tar hänsyn till deras omständigheter och att hon hjälper dem att lära sig att ta ett eget ansvar för att uppgifterna kommer in i tid.

Resultatet visar också på stora skillnader mellan Lena (L) och Pia (L) i att visa respekt för varandras olikheter, vilket är det fjärde kännetecknande draget på makt som gemenskap. Lena (L) visar prov på det genom att hon ibland låter eleverna själva bestämma hur de ska arbeta och med vad. Jeanette (EL) nämner till exempel att ”hon har ju lagt upp några såna här förslag någon gång och frågat oss öppet, vad vill ni göra nästa lektion? Hon ger oss möjlighet ibland att bestämma själv”. Lena (L) menar att det blir mer meningsfullt för dem och genom att göra så visar hon respekt för deras sätt att tänka. Pia (L) har svårare för att släppa sin egen planering. Hon menar att eleverna har möjlighet att utöva ett visst inflytande men om de inte tar initiativet så påminner hon inte dem. Intervjusvaren från Pias (L) visar de att de är relativt

kuvade. Allting ”… är ju redan förutbestämt” säger de. Det kan vara så att Pia (L) tror att så länge hon har kontroll så har hon makt. Men Forsberg visar att makt inte ägs av någon ”… utan kommer till uttryck i mötet mellan dem i förhållande till andra fenomen i skolan som t.ex. undervisningens innehåll, arbetssätt och motiveringarna för dessa.” (Forsberg 2000:143). Om man som lärare vågar släppa kontrollen och förstår makt som en relation ”… och som något som kan komma till uttryck i både samspel och motspel…” (2000:143) så inser man att genom att ge eleverna större utrymme att påverka sin undervisning så förlorar man inte vare sig makt eller kontroll utan istället elevernas respekt och tillit (2000:143).

Detta stämmer överens med det femte och sjätte draget som handlar om intressegemenskap och om gemensamt handlande. Intressegemenskap är en term som framförallt används inom affärsjuridiken men den kan även tillämpas i relationen mellan lärare och elever. När det råder intressegemenskap utövar man ett lika stort inflytande för att nå ett gemensamt mål (Aktiebolagstjänst, 20081209). För att man ska uppnå detta krävs återigen att lärarna vågar släppa på kontrollen. Om de gör det låter de eleverna ta ett större ansvar för sin utbildning och man uppnår i viss utsträckning en intressegemenskap. Denna process bör öka ju äldre och mognare eleverna blir så att de i högre grad kan påverka och forma sin utbildning. Sett till både intervjuerna och enkätundersökningarna så visar de att både Lenas (L) och Pias (L) elever upplever det som att deras lärare lyssnar på och respekterar deras åsikter. I stort så bejakar de båda lärarna elevernas önskemål vilket är en förutsättning för att ha en intressegemenskap. Dock upplever mina två informanter från Pias (L) klass , till skillnad från övriga elever, att de inte har något att säga till om vilket kan vara en orsak till att de inte tror att de kan påverka sin utbildning.

Det sjunde draget, ett realiserande av gemensamma mål, är ett viktigt drag i makt som gemenskap. Lenas (L) elever litar på att hon har kunskapen och kvalifikationerna för att sätta rimliga ramar för att nå ett visst gemensamt mål. Hon i sin tur litar på deras förmåga att genomföra arbetet på ett tillfredsställande sätt och därmed blir eleverna medproducenter. Resultatet visar att det sker ett givande och tagande mellan Lena (L) och hennes elever. Det här resulterar även i att eleverna ibland låter Lena (L) planera och lägga upp arbetena åt dem utan att de känner sig mindre delaktiga i beslutsprocessen eftersom de vet att om de vill så får de vara med och bestämma. Då Pia (L) inte bjuder in sina elever på samma sätt som Lena (L) är det svårt att tala om gemensamma mål. I hennes fall handlar det mer om att eleverna når hennes och inte ett gemensamt mål. Hon tycker att många i just den här klassen är oseriösa och stökiga vilket kan vara en bidragande orsak till att hon inte bjuder in dem.

Det sista draget, omsorg, är det mest intressanta men svårtolkade. Anledningen till det är att omsorg kan uttrycka både dominans och gemenskap. Motiverad av omsorg om vad som är till fördel för eleverna kan läraren påtvinga dem tankar och idéer. Men i egenskap av myndighets-person blir det i en form av dominans. Både Lena (L) och Pia (L) är motiverade av omsorg om sina elever om vad som är bäst för dem. Man skulle kunna tolka resultatet som att Lena (L), till skillnad från Pia (L), visar ett större förtroende och har mer respekt för sina elever som medproducenter med en hög kapacitet. Om det fungerar så i praktiken så kan man säga att hon visar omsorg genom makt som gemenskap. Resultatet av intervjun med Pia (L) däremot kan tolkas som att hon har uppenbara problem med att släppa kontrollen och att hon har en bild av sina elever som tramsiga, omotiverade och okapabla att ta ett eget ansvar för sin utbildning. Hon ger dem vissa chanser men om de inte gör det på det sätt som hon vill så ger hon dem inte fler tillfällen. Hon säger att de har möjlighet att utöva inflytande men att hon inte påtalar den såvida de inte själva tar initiativet.

På frågan om hur långt elevinflytande ska sträcka sig säger Pia (L) att hon har kunskapen och bör därför styra undervisningen. Lena (L) anser att det är svårt att sätta upp någon bestämd gräns då svenskämnet i jämförelse med andra ämnen är så brett. Då Pias (L) elever, enligt intervjun, upplever att de inte har något att säga till om har de svårt att konkretisera hur långt de anser att elevinflytande bör sträcka sig. Lenas (L) elever däremot upplever att de har möjlighet att påverka en stor del av undervisningen och att de har nått insikten att det inte enbart är positivt att få bestämma allt. Och detta är intressant med tanke på det Söderström nämner om den fokusering på individen som råder i samhället idag som inte enbart positiv. Bilden som framträder är en ensam individ med ett begränsat inflytande (2006:192 ff.). Att man som lärare i högre grad ser och utgår från gruppen som helhet kan leda till att eleverna känner en viss styrka i varandra. Därför är det inte enbart negativt att Pia (L) i större utsträckning utgår från gruppen istället för den enskilde individen. Så trots den negativa bild som förmedlas av mina två informanter från Pias (L) klass så visar enkätundersökningen att eleverna i klassen finner en trygghet i och har ett stort förtroende för Pias (L) undervisning.