Skador på människor och egendom

Slutsatser vid studier av konsekvenserna för antal skadade och döda människor för de båda transportslagen ger i stort sett samma slutsatser som för ammoniak­ utsläpp. Analogt gäller för skador på egendom att momentana utsläpp från jäm- vägsolycka ger större konsekvenser.

Storleksordningen på antalet beräknade dödsfall och skadade förfaller rimlig om man jämför med statistik från olika olyckor med gasol (LPG) och med gasol kemiskt närbesläktade ämnen. Se bilaga 6.2 (5), (25), (26). Jämförelsen bör göras för konsekvenserna vid utsläpp av motsvarande mängder.

6.2.2 Skador på mark och vatten

Då gasol är en vattenolöslig och icke-reaktiv gasblandning kan skador på mark och vatten efter ett icke antänt utsläpp betraktas som försumbara.

6.3 Bensin

6.3.1 Skador på människor och egendom

Konsekvenserna är relativt begränsade för båda transportslagen.

6.3.2 Skador på mark och vatten

Bensin som kommer ut i mark och vatten är giftig för fisk och organismer. Dricksvatten kontaminerat med bensin blir odrickbart i låga koncentrationer. Bensinutsläpp till mark kan skada och störa de biologiska nedbrytnings­

processerna, även om bensinkomponentema själva bryts ned efter en längre tids­ period. Blytillsatser är dock mer stabila och kan leda till att blyföreningar acku­ muleras i ekosystemet (23).

Bensin är en flyktig vätska, vilket innebär att bensinångor snabbt frigörs från den vätskepöl som uppstår efter ett utsläpp. Hur snabbt denna förångning sker beror på storleken på vätskepölen, utomhustemperatur, vindförhållanden m m Senast två timmar efter utsläppet bör räddningspersonalen kunna börja göra sanerings­ åtgärder som att länsa in spillet, pumpa eller suga upp bensin som ligger kvar på ytan och/eller använda absorptionsmedel (23).

I de fall där utsläppet sker på asfalterade vägar, gator eller hårdare lerjordar kan man räkna med att bensinen kommer att stanna på ytan och hinna förångas inom någon timma efter utsläppet. Nedträngningen i markskiktet blir härmed marginell och saneringsbehov av marksskiktet blir sannolikt inte nödvändigt. Eventuellt uppstår kostnader för nyasfaltering av gator eller dylikt, alternativt skadestånds- kostnader om bensinutsläpp sker på åker- eller ängsmark, trädgårdar m m. Emellertid blir det relativt begränsad utbredning av skadorna inom ca 25 - 30 meters radie runt utsläppsstället vid tanken. Det högre värdet för järvägsolycka och det lägre för tankbilsolycka.

I de fall där utsläppet sker på sandhaltiga och moränhaltiga jordar tränger bensinen snabbare ned i marken. Härvid kan behov uppstå att sanera marken ifall risk finns att bensin tränger ned i denna och når grundvatten som står i kontakt med vattentäkter eller andra vattendrag värda att miljöskydda. I dessa fall kan det bli aktuellt att schakta bort kontaminerad jord till tipp. Alternativt kan man gräva diken runt området för att samla in regn- och ytvatten som rinner av området. Vattnet samlas sedan upp för vidare biologisk behandling.

Om utsläpp sker till vattendrag länsas utsläppet in (eftersom bensin är lättare än vatten och flyter ovanpå detta) och skummas av från vattenytan eller pumpas upp. Alternativt eller som komplement kan dispergeringsmedel, absorptionsmedel eller speciellt framtagna bakterier användas beroende på omständigheterna.

I bilaga 6.3 redovisas ett exempel på stort bensinutsläpp vid vägtransport från A-stad till B-köping.

6.4 Eldningsolja

6.4.1 Skador på människor och egendom

Konsekvenserna från utsläpp av eldningolja är relativt begränsade och skiljer sig inte nämnvärt beroende på transportslag.

6.4.2 Skador på mark och vatten

Eldningsolja liksom bensin är i högre koncentrationer giftigt för växter och mikroorganismer. Skador på mark och vatten är ungefär likvärdiga de som erhålls vid ett bensinutsläpp. Eldningsolja skiljer sig från bensin genom att den inte är speciellt flyktig och att den inte lika snabbt tränger ned i marken.

I bilaga 6.4 redovisas ett exempel på ett stort eldningsoljeutsläpp vid järnvägs­ transport från A-stad till B-köping.

6.5 Fenol

Den utströmmande fenolen kommer att breda ut sig som en pöl över markytan runt den förolyckade tanken. Storleken på pölen är helt beroende på utsläppets storlek, föremål och hinder, utomhustemperatur, väderlek, markytans egenskaper och ytjämnhet m m.

Fenol har en smältpunkt på 41°C, vilket innebär att denna måste varmhållas vid transporten. Varm fenol som strömmar ut över markytor kommer att kylas av och efterhand stelna.

Den varma fenolen som strömmar ut avger även giftiga ångor. Avdunstnings- hastigheten som bl a beror på fenolens utbredningsområde, vindhastighet, tempe­ raturskillnad m m, beräknas bli runt ca 5 g/sekund. Detta ger emellertid inte upphov till något gasmoln som sprider sig utanför fenolens utbredningsområde. Fenollukt kan dock sprida sig med vinden några hundra meter från utsläpps- platsen.

6.5.1 Skador på människor

Inandning av fenolångor kan ge sveda i näsa och svalg samt huvudvärk, yrsel och illamående. Högre halter kan medföra risk för andningssvårigheter, lungödem och medvetslöshet.

Hudkontakt med varm fenol kan leda till sveda, vitnande hud och svårläkta sår. Om fenolen ej omedelbart tvättas eller sköljs bort från huden finns risk för att den tränger in i kroppen och leder till chock, andningssvårigheter, medvetslöshet och skador på njurar och lever.

Om ett större utsläpp sker tämligen momentant finns risk för att personer i närheten kan få fenol över sig. Vid kontinuerliga utsläpp är sannolikheten för detta betydligt mindre.

Fenolångoma i luften ovanför vätskeytan kan bli tillräckligt höga för att ge förgiftningssymptom vid inandning under en längre tidsperiod. Hygieniskt gräns­ värde för fenol är 5 ppm men luktgränsen går vid 0,01 ppm vilket innebär att människor i närheten med största sannolikhet flyttar på sig. Störst risk för att bli exponerad löper förmodligen tankbilsförare eller personer som blir inblandade i trafikolyckor och inte kan ta sig bort från området om fenolen strömmar ut.

Det finns ett känt fall från 1972 i Simmersted i Danmark (21), där en tankbil med fenol välte och skadades så att ca 23 000 kg fenol strömmade ut. Antalet skadade personer med illamående och kräkningar var i detta fall i ett tidigt skede cirka sju. Under de följande två dygnen drabbades även ett 20-tal personer av sådana förgiftningssymptom att sjukhusvård ansågs nödvändig. Tankbilsföraren drabba­ des av svårare skador, vilka erfordrade kvalificerad läkarvård. Övriga skadade skulle kunna karakteriseras som lättare skador. Av de drabbade personerna var en del från räddningspersonalen.

Vid Simmerstedkatastrofen utrymdes även ett område på 400 * 200 meter. Vädret var vid tillfället ogynnsamt. Marken var täckt med snö och vindhastigheten var låg. Detta bidrog till att fenolångoma inte blandades ut och drog undan.

För svenska förhållanden bedöms konsekvenserna för ett stort utsläpp från tankbil ligga i samma storleksordning för stad. Möjligen finns bättre beredskap och sane- ringsmetoder idag, vilket skulle kunna leda till att färre personer får lättare

skador. För landsbygd kan antalet skador proportionellt minskas med befolknings­ tätheten.

Vid järnvägstransport finns mindre risk för att någon förare blir skadad. Antalet skadade människor bedöms som något mindre.

För medelstora och små utsläpp bedöms riskerna försumbara. Antal skadade människor sammanfattas i bilaga 4.5 och 5.5 för fenolutsläpp vid jämvägs- respektive vägtransport.

6.5.2 Skador på egendom, mark och vatten

Fenol är giftigt för fisk i så låga koncentrationer i vatten som mellan 5 - 5 0 mg/l och hämmar bakterietillväxt vid koncentrationer över 5,6 mg/l. Acceptabel nivå i dricksvatten är max 1 mg/l. Vid klorering av vatten uppstår obehaglig smak och högsta acceptabla koncentration blir då 0,001 mg/l (23).

Utsläpp till mark saneras genom övertäckning för att förhindra kontakt med vatten. Fenol som inte stelnat pumpas eller sugs upp. Stelnad fenol skyfflas eller grävs upp.

Förorenade jordmassor bör grävas upp och behandlas separat. Utdikning runt förorenat område kan bli aktuellt med uppumpning av yt- och regnvatten från området. Detta gäller om risk föreligger för att fenol kan sprida sig till dricks­ vattentäkter, vattendrag med fiskodlingar m m.

Vid utsläpp av fenol i vatten måste fenolen snarast pumpas upp innan fenolen löses upp och blandas ut i vattnet. Finns risk för spridning av fenolen till dricksvattentäkter måste vattenintaget till dessa stängas.

I Simmersted-katastrofen rann utsläppt fenol in i vattenreningsverket. En del fenol rann via dagvattenavlopp vidare ut i vattendrag med nedströms placerade lokala vattenreningsverk och en fiskodlingsanstalt. Vattentäkten förstördes för lång tid framöver, vattenledningsnätet fick renspolas, ett antal vatten- och avloppsledningar fick grävas upp och bytas ut. Över 1 200 m^ infekterade vatten- och jordmassor (inom en månads tid) måste grävas upp och fraktas iväg till en destruktionsplats.

Omfattande fiskdöd samt en del döda fåglar utmed vattendragen, samt avstäng­ ning av lokala vattenverk blev följden av giftets spridning utmed vattendragen från Simmersted.

Bedömning och beräkning av skadebilden på mark och vatten är alltså helt beroende på var ämnet transporteras och var olyckan sker. I bilaga 6.5 redovisas ett beräkningsexempel för ett stort fenolutsläpp vid vägtransport.

6.6 Svavelsyra

Den utströmmade svavelsyran antages breda ut sig som en pöl över markytan runt tanken. Storleken på pölen är helt beroende på utsläppets storlek, föremål och hinder i vägen, markytans egenskaper och ytjämnhet m m.

6.6.1 Skador på människor

Svavelsyra är en starkt frätande syra och risk finns för frätskador på människor som kommer i närheten vid utsläppet och utsätts för stänk och spill. Syran är så stark att den tränger genom kläderna och ger frätskador. Om inte hudpartier exponerade med syra tvättas eller spolas av snarast med rikliga mängder vatten, kan svårare och djupare frätskador uppstå.

Då utbredningen sker inom ett begränsat område mellan 25 - 35 meters diameter och sannolikheten för att någon eller några människor finns i närheten är liten bör personskador bli mycket ringa vid större utsläpp. Medelstora och små utsläpp bedöms ge försumbara skador.

Liksom vid fenoltransporter kan man konstatera den största risken för person­ skador vid olyckor med vägtransport. Här kan frätskador vara en del i skador från trafikolyckan.

Antalet skadade vid stora utsläpp sammanfattas i bilaga 4.6 och 5.6 för svavelsyrautsläpp vid järnvägs- respektive vägtransport.