• No results found

4.1.1 Upphävande och ogiltighet enligt LSF

Jag kommer i följande avsnitt att redogöra för hur skiljeförfaranden kan överprövas. Skiljeförfaranden är eninstansförfaranden och parterna kan endast få en formell överprövning, det finns ingen möjlighet till en överprövning på materiell grund.196 I 33 § LSF anges att en skiljedom är ogiltig om den innefattar en prövning av en fråga som enligt svensk lag inte får avgöras av skiljemän, det föreligger ordre public eller om den inte uppfyller formkraven i 31 § 1 st. LSF.

Dessa ogiltighetsgrunder kommer inte att aktualiseras i den här framställningen.

36 § LSF reglerar de fall då skiljemännen avslutat förfarandet utan att pröva de frågor som lämnat till dem för avgörande. Det är inte heller av intresse för arbetet men det bör noteras då det framgår av 34 § 1 st. LSF att skiljedom inte ska klandras enligt 34 § LSF om den kan angripas enligt 36 § LSF.

I 34 § LSF anges sju klandergrunder som kan leda till att skiljedomen helt eller delvis upphävs på talan av en part men det är främst två av dem som är av intresse för framställningen. Dessa är 34 § p. 3 LSF, om skiljemännen överskridit sitt uppdrag på ett sätt som sannolikt har inverkat på utgången

196 Maunsbach, Avtal om rätten till domstolsprövning, s 230.

48

(uppdragsöverskridande) samt p. 7 om det annars, utan partens vållande, har förekommit ett fel i handläggningen som sannolikt har inverkat på utgången (handläggningsfel). Maunsbach anser att klandergrunden i p. 3 avser situationer när skiljenämnden har åsidosatt dispositionsprincipen.197 Det även viktigt att beakta att ”sannolikt har inverkat på utgången” inte var ett rekvisit i p. 3 innan en lagändring av LSF som trädde i kraft 1 mars 2019.198 Eftersom lagändringen skedde nyligen kommer den doktrin och praxis jag hänvisar hänföra sig till bestämmelsens tidigare lydelse.

En talan enligt ovan nämnda paragrafer ska tas upp av HovR i den domkrets skiljeförfarandet haft sitt säte, alternativt i Svea hovrätt om sätet inte är bestämt.199 Enligt huvudregeln i 43 § 2 st. LSF får HovR:s dom inte överklagas. HovR får tillåta att domen överklagas om det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att HD prövar överklagandet. Det krävs fortfarande prövningstillstånd från HD.

Svårigheten att överklaga skiljedomar var tidigare en stor skillnad mellan skiljedomar och domar från TR. Eftersom det numera krävs prövningstillstånd i HovR för domar från TR är förfarandena mer lika varandra och den första instansen blir viktigare. I domstolsförfaranden kan dock HovR fortfarande göra en materiell prövning om prövningstillstånd har getts i målet. Det är en viktig skillnad mellan förfarandetyperna.

4.1.2 Om rekvisitet sannolikt inverkat på utgången

Kravet på att agerandet ”sannolikt inverkat på utgången” återfinns numera i både 34 § 3 och 7 p. LSF. Det är därför viktigt att klarlägga vad det egentligen innebär.

I NJA 2019 s 382 gjorde HD viktiga uttalanden om när ett handläggningsfel sannolikt har inverkat på utgången. I målet var klaganden ett svenskt bolag och motparten ett tyskt bolag, förfarandet var inte ett svenskt förfarande. Eftersom det finns begränsad praxis från HD och det gjordes intressanta uttalanden kommer jag ändå att diskutera målet. Bakgrunden i målet var att parterna hade ingått ett

197 Maunsbach, Avtal om rätten till domstolsprövning, s 268. Maunsbach skriver 34 § 2 p. LSF men efter en lagändring är den grunden numera 3 p.

198 Se prop. 2017/18:257 s 47 och lag (2018:1954) om ändring i lagen (1999:116) om skiljeförfarande.

199 43 § 1 st. LSF.

49

licensavtal med en skiljeklausul som hänvisade till SCC:s Skiljedomsregler. Under skiljeförfarande meddelade skiljenämnden ett handläggningsbeslut som bland annat innehöll ett ställningstagande gällande partsavsikten bakom en punkt i licensavtalet. I samband med det informerade skiljenämnden parterna att den inte skulle avvika från ställningstagandet utan att meddela parterna och ge dem tillfälle att yttra sig. Det svenska bolaget klandrade skiljedomen samt angav att skiljenämnden agerat i strid med handläggningsbeslutet och därför begått ett handläggningsfel.

HD angav i målet att en skiljenämnd kan anpassa handläggningen efter tvistens beskaffenhet och parternas begäran, men att skiljeförfarandet fortfarande måste tillgodose rimliga krav på rättssäkerhet. Parterna ska dessutom ges möjlighet att utföra sin talan i målet. För att uppfylla rekvisitet ”sannolikt ha inverkat på utgången” måste felet vara kvalificerat och det måste finnas ett påtagligt samband mellan felet och utgången. Utgångspunkten enligt HD är att om en tänkt korrekt handläggning hade resulterat i en annan utgång är kravet på inverkan uppfyllt.

Enligt doktrin som HD hänvisade till ska prövningen av inverkanskravet utformas på olika sätt beroende på typen av fel och vid allvarligare fel presumeras orsakssambandet.200 En sådan presumtion motiveras med att det är svårt att visa att vissa fel faktiskt har påverkat utgången, fast felen samtidigt innebär att det kan ifrågasättas om förfarandet varit godtagbart. Ett exempel på en sådan situation är om överläggningen endast gjorts av två av de tre skiljemännen.201 Gränsen för när den typen av presumtion ska tillämpas ska dock vara förhållandevis hög och det bör göras skillnad på klander av skiljedom och rättegångsfel inom ramen för RB.

HD ansåg i målet att skiljenämnden hade begått ett handläggningsfel eftersom klagandeparten inte fått möjlighet att fullt utveckla sin talan och dessutom har haft rätt att utgå från att frågan inte skulle bli föremål för ny prövning av nämnden.

Felet innebar dessutom att viktiga rättssäkerhetsprinciper åsidosattes.

Sammanfattningsvis måste ett fel vara kvalificerat och det ska finnas ett påtagligt samband medan felet och utgången för att felet kan sägas ha sannolikt

200 Se t.ex. Heuman, Skiljemannarätt, s 637ff.

201 Lindskog, Skiljeförfarande, s 894.

50

inverkat på utgången. Om en korrekt handläggning hade resulterat i en annan utgång har felet sannolikt inverkat på utgången. Ett orsakssamband kan presumeras vid allvarligare fel. Det ska dock ske restriktivt och vid den typen av allvarliga fel som innebär att förfarandet inte varit godtagbart.