I undersökningen framgår ländernas rapportering av kandidaterna liknar varandra på många sätt. När texterna undersöks utifrån kategorin subjekt/objekt uppmärksammas några mindre skillnader mellan de amerikanska och svenska artiklarna. För det första beskrivs Trump i större utsträckning som aktiv i de amerikanska artiklarna än i de svenska. Det tycks också finnas en viss skillnad inom länderna. The New York Times framställer Clinton som subjekt i större utsträckning än USA Today. En sådan skillnad verkar inte finnas bland de svenska tidningarna, men det som går att säga är att deras beskrivningar tenderar att efterlikna de i the New York
Times. Gemensamt för både de amerikanska och de svenska texterna är att Trump
uppmärksammas mer än Clinton. Det är svårt att säga hur mycket mer plats Trump får då jag inte har gjort en innehållsanalys, men som jag har nämnt tidigare så finns det en tydlig tendens att Trump nämns i samband med stycken om Clinton, medan det inte lika ofta förekommer när det är stycken skrivna om Trump.
För kategorin egenskaper/attribut framgår presenteras en ganska enad bild av kandidaterna i ländernas media. I båda länderna nedvärderas Clintons insatser medan Trumps försvaras. Samma typer av ord används för att beskriva kandidaterna: Trump är impulsiv, oförberedd, aggressiv och svarar inte på frågor medan Clinton är påläst, förberedd, tråkig och känslokall. Å ena sidan framställer de amerikanska tidningarna Donald Trump som manlig och därmed en ledare, men inte uttryckligen olämplig, medan de svenska framställer honom som både en ledare och som olämplig. Hillary Clinton å andra sidan, framställs i både svenska och amerikanska tidningar som en ledare, men kritiseras för att inte vara tillräckligt bra.
”Clintons rutin är plötsligt ingen fördel. Den är en belastning. En kandidat som behärskar det politiska spelet till fullo i en tv-debatt är med detta synsätt inte skicklig, utan snarare korrumperad.” (Gudmundson, 2016; 2)
31 Det som kan sägas skilja de svenska och amerikanska tidningarna åt är att de amerikanska artiklarna är betydligt sakligare i sina beskrivningar av egenskaper. Citat från debatterna används ofta i texterna för att belägga personliga tolkningar eller argument på ett tydligare sätt. I de svenska tidningarna däremot, verkar det som att författarna får utrymme att inkludera mer personliga och uttrycksfulla beskrivningar:
I Dagens Nyheter beskrivs Trump som en jordbävning, någon som saknar logik och som för en politik som inte är förankrad i verkligheten, medan the New York Times tar en lite försiktigare inställning och snarare beskriver honom som att han har svårt att svara på kritik och hålla sig till ämnet. Exemplet från den amerikanska tidningen visar hur författaren där presenterar belägg för argumentet att Trump har svårt att svara på frågor och inte verkar förberedd: han ägnade sin tid åt att slumpmässigt dra upp problem som IS etc. I exemplet från den svenska artikeln framgår inga uppenbara exempel för att belägga författarens åsikter om Trump, utan författaren får snarare en roll som politisk expert.
”Mr. Trump struggled to answer the substance of Mrs. Clinton’s criticism, and often appeared thrown by her attacks. His response on national security consisted largely of name-checking various global problem areas, like the Islamic State and Iran, without offering a pointed critique or alternative solution.” (Burns, 2016; 1)
”Trump är som en evigt pågående jordbävning, det finns ingen logik, inget som skvallrar om att han vet vad han pratar om. Han har två lägen, allt som han själv har gjort är fantastiskt, allt annat är katastrof. Han avbryter, klagar på programledarna, struntar i att svara på frågor. Hans politiska förslag är en blandning av abstrakt och ogenomförbart.” (DN, 2016b; 2)
32
6 Diskussion
Ur många synvinklar kan det amerikanska valet ses som det ultimata testet för att pröva om kön spelar roll för en individs möjligheter: en kandidat utan någon som helst politisk erfarenhet som ställs mot en kandidat med trettio års erfarenhet. Utifrån den faktorn, hade nog många hävdat att valet var självklart, men ändå vann kandidaten utan erfarenhet. Dock är självklart inte valet så enkelt, utan andra faktorer så som ideologi spelar också roll för vem som går segrande ur striden. En fråga som har diskuterats efter det amerikanska valet är huruvida medias porträttering av de båda kandidaterna hade någon effekt på valresultatet. Några hävdar att det faktum att Hillary Clinton är kvinna spelade roll för hennes chanser till avancemang medan andra menar att könsskillnaden inte hade någon påverkan på valresultatet. Huruvida könsskillnaden påverkade valresultatet kan inte sägas i den här studien, men det som bör diskuteras är hur media skildrar manliga och kvinnliga ledare och vad medias skildringar har för effekt på samhällets invånare. Till att börja med ska vi återvända till studiens frågeställning:
Hur beskrivs Hillary Clinton och Donald Trump i svensk och amerikansk media under presidentdebatterna 2016?
I den här studien har flera intressanta aspekter framkommit om hur media skildrar kvinnliga och manliga ledare, men framförallt tre saker står ut. För det första tycks det finnas olika förväntningar på hur en manlig och kvinnlig ledare ska vara. I samtliga tidningar används fler aktörsfokuserade termer än kommunala för att beskriva Hillary Clinton, och eftersom aktörsfokuserade egenskaper oftast tillskrivs män gör det även att hon framstår som mer manlig än kvinnlig. En maskulin framställning torde även tala för att demokraten framställs som en kompetent ledare, då ledarskapsrollen och den manliga könsrollen tenderar att likställas. Dock är så inte fallet i den här studien. Istället nedvärderas Hillary Clintons ledarskapsförmåga genom att hon kritiseras för att hon inte uppfyller den kvinnliga könsrollen. Flera journalister återkommer till att Clinton är känslokall och får därmed svårt att engagera sin publik och få väljarna att relatera till henne. Vidare förväntas Clinton vara självsäker, kunnig och kontrollerad, samtidigt som hon ska vara känslosam och utstråla värme. När hon inte gör det, möts hon av den dubbelmoral som tidigare forskning har visat att kvinnliga ledare tenderar att utsättas för. För att återgå till tidigare definitioner av vilka egenskaper som en ledare bör ha för att anses kompetent, är inte känslosam en av dem, men ändå är det något som hon får utstå kritik för. Detta stämmer överens med Eagly och Karaus teori Role Congruity där kvinnor uppfattas vara mindre lämpade att ta sig an en ledarroll och där beteende som ofta tillskrivs ledare bedöms som mindre fördelaktigt om det utövas av en kvinna. I likhet med Clinton,
33 porträtteras Trump också med mer aktörsfokuserade än kommunala egenskaper, något som styrker hans manliga könsroll. Eftersom det dessutom inte finns någon konflikt mellan den manliga könsrollen och ledarskapsrollen, uppfattas Trump som en kompetent ledare. Den ledarroll som Clinton och Trump förväntas uppfylla är alltså inte densamma för båda, trots att de söker samma position.
För det andra verkar det som att kompetens är kopplat till könsroller, vilket gör att kompetens värderas olika beroende på om det är en kvinna eller en man som bedöms. I avsnittet om tidigare forskning lyftes aspekten att en kvinna som utstrålar självsäkerhet ofta anses vara mindre pålitlig och kompetent (bland en manlig publik), till skillnad från en manlig kandidat som anses kompetent oavsett vad han utstrålade. Allt som allt, är det alltså lättare för män att uppfattas som kompetenta. Fallet med Clinton och Trump vill jag påstå är ett exempel på detta, det vill säga att Clinton beskrivs som mindre kompetent eftersom hon uppfattas som självsäker.
Den tredje aspekten som framgick i resultatet är att det tycks finnas en större acceptans för att Trump går utanför den manliga könsrollen än det gör för Clinton att gå utanför den kvinnliga. Som nämndes tidigare, beskrivs Clinton i ganska maskulina drag, vilket leder till att hon kritiseras i sin roll som kvinna. Det intressanta är att när Trump tillskrivs feminina egenskaper får han inte utstå samma kritik som Clinton. Exempelvis beskrivs Trump återkommande som att ha svårt för att kontrollera sina känslor och att han är aggressiv, något som med andra ord skulle kunna beskrivas som känslosamhet och som oftast tillskrivs kvinnor. När Trump porträtteras med denna egenskap, betonas istället vissa delar av känslosamheten, som aggressivitet, vilket tenderar att förknippas med maskulinitet. Det verkar därför som att Trump får lov att ha två roller eller sidor av sin personlighet, något som inte Clinton tillåts ha. Det försvårar ytterligare för den demokratiska kandidatens chanser att uppfattas som kompetent, i och med att hon inte tillåts ha två olika roller när det kanske är just det som är nödvändigt för att kunna försäkra att hon bedöms på basis av sin ledarkompetens och inte sin roll som kvinna.
Vidare går det att spekulera i hur beskrivningarna av Clinton skulle se ut om hon istället hade varit mer feminin. Ett möjligt scenario är att hon hade framställts som mer kompetent i media, eftersom en jämnare balans mellan de aktörsfokuserade och de kommunala egenskaperna kan bli till hennes fördel. Det är omöjligt att uppfylla båda rollerna till fullo, men som tidigare forskning visar, kan kvinnliga ledare ibland gynnas av att framhäva sin varma, mer ödmjuka sida. Dock verkar det som den här balansgången är paradoxal, eftersom manliga och kvinnliga grupper upplever kompetens på olika sätt: en självsäker kvinna upplevs av andra kvinnor som kompetent, medan en manlig publik uppskattar en mer försiktig framtoning.
34 Vidare verkar Clinton definieras för sitt privatliv. Fenomenet är något som även lyfts av andra forskare, där de menar på att media tenderar att fokusera på kvinnors privatliv och äktenskap etc. istället för den politik de för. Flera av artiklarna lyfter fram Bill Clintons otrohetsaffärer, vilket sedan Hillary Clinton får utstå kritik för. Parallellt, är Trump omtalad för sina otrohetsaffärer, men det är något som påstås vara välkänt och resulterar därför i att det accepteras med en axelryckning.
I den andra delen av frågeställningen jämfördes beskrivningarna av kandidaterna mellan Sverige och USA. Som bekant valde jag att sätta USA i kontrast mot Sverige för att förhoppningsvis kunna förtydliga resultatet, då Sverige påstås föra en mer genusmedveten debatt i samhället än vad USA gör. Om vi antar att en sådan debatt torde leda till att kandidaterna beskrivs mer rättvist, bör jämförelsen mellan dessa tidningarnas beskrivningar ge någon slags indikation på hur pass genusmedvetna de amerikanska medierna är.
Till min förvåning framkom det att likheterna var fler än skillnaderna mellan länderna, men något som skiljde sig åt var att Donald Trump så gott som dumförklaras i svensk media men ändå framställs som en kompetent ledare, i jämförelse med den amerikanska där han endast porträtterades som en kompetent ledare. Alltså, verkar inte en negativt vinklad text få någon större inverkan på hur kompetent kandidaten uppfattas vara. Det skulle eventuellt tala för att tidningens politiska inriktning inte spelar någon större roll för hur kandidaten framställs, utan att det framför allt är ordvalet som är viktigt. Dock går det inte att konkludera om det är en företeelse som endast är giltig för män eller om beskrivningar som handlar om kvinnor fungerar på samma sätt, eftersom inga sådana beskrivningar hittades om Hillary Clinton. Det som går att konkludera är som sagt att de svenska tidningarna är betydligt mer negativa i sina formuleringar om Trump än de amerikanska, men att han trots detta ändå framställs som en ledare. Om vi utgår från att svenska tidningar är mer genusmedvetna i sina formuleringar, kan det vara rimligt att anta Trumps kompetens framstår som ännu bättre i amerikansk media eftersom han där inte dumförklaras. Amerikanska tidningar verkar ha en tradition av en mer försiktig framtoning, där mer ansvar läggs på läsaren att utröna vad som står mellan raderna. Det skulle kunna resultera i att Trump framställs som ännu bättre, eftersom ingen uttryckligen påpekar sitt misstycke.
Det är svårt att förstå varför sättet att kritisera Trump på skiljer sig åt i tidningarna, men en eventuell förklaring skulle kunna vara att den grundar sig i ländernas ideologiska skillnader. Just ideologi är något som togs upp tidigare i uppsatsen som potentiell påverkningsfaktor för resultaten, och det är fortfarande inte helt tydligt i hur stor grad det påverkar. Å ena sidan ges Donald Trump genomgående mer utrymme i artiklarna, vilket talar emot att politisk inriktning
35 har någon påverkan. Samma tendens yppar sig till och med i The New York Times, tidningen som uttryckligen har visat sitt stöd för Hillary Clinton. Å andra sidan tenderar mer liberala tidningar (The New York Times, Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter) att porträttera Clinton som subjekt i större utsträckning, vilket talar för att tidningarnas politiska inriktning faktiskt har en effekt.
Något som inte tas upp i artiklarna i USA eller i Sverige är kandidaternas utseende, vilket var något som tidigare forskning visade på är vanligt att uppmärksamma bland kvinnliga politiker. Vad frånvaron beror på är svårt att säga, men en potentiell förklaring skulle kunna vara att de utvalda tidningarna är av en mer seriös karaktär, vilket gör att de inte lägger tid på just den aspekten.
Med detta sagt, innebär det inte att alla fenomen i artiklarna kan förklaras med hjälp av tidigare forskning. Kanske var det så att till exempel Bill Clintons otrohetsaffärer lyftes fram eftersom Trump tog upp det i debatten, vilket därmed skulle innebära att journalisten endast har gjort sin plikt och rapporterat vad som sades i debatten. Men det finns även ett annat sätt att se på det om vi ska gå tillbaka till medias roll: media har till uppgift att i första hand förse sina medborgare med information. Det innebär att media inte kan inkludera varje detalj. Det leder mig till huvudpoängen att media kan välja vad de vill rapportera om och kan på så sätt ses som att ha den slutgiltiga makten i att bestämma om könsnormerna ska förbli eller förändras.
Även om Trump skulle beskrivas som opassande och uttryckligen olämplig för positionen som USAs president, kvarstår fortfarande problemet att framställning av Clinton kan påverka väljarna. Så även på en större skala, hur framställningen av kvinnliga ledare påverkar kvinnors möjligheter i samhället i stort. Genom att inte fullt ut bejaka Clinton som en kompetent ledare på grund av att hon är känslokall, skickar media signaler till andra kvinnor och män om hur en ledare bör vara. I kombination med att legitimera Trumps beteende och framställa honom som en ledare, menar jag att det ytterligare kan försvåra för kvinnor och deras möjligheter till att få ledarskapspositioner. Det, eftersom även media reproducerar den världsbild som säger att kvinnor måste prestera bättre än män istället för lika bra för att ha en rimlig chans att lyckas. Där kan det vara läge att återkomma till funderingen om media endast speglar de diskurser som existerar i samhället idag, eller om den i själva verket bidrar till att skapa dem.