Män är bättre?

0

Män är bättre?

EN STUDIE AV LEDARSKAPSKONSTRUKTION I AMERIKANSK

OCH SVENSK MEDIA

JULIA SÖDERBERG

Uppsala Universitet HT 2016 Statsvetenskapliga institutionen Handledare: Josefina Eriksson Ord: 13403

1

Innehållsförteckning

1 Introduktion ... 2

2 Syfte och frågeställning ... 3

3 Tidigare forskning ... 4

3.1 Media och genusframställning ... 4

3.2 En teori om kvinnligt ledarskap och dess utmaningar ... 6

3.2.1 Könsnormer som deskriptiva och preskriptiva ... 6

3.2.2 Kvinnor med aktörsinriktade karaktärsdrag ... 7

3.2.3 Teorin i en internationell kontext ... 8

4 Design & metod ... 9

4.1 Validitet och reliabilitet ... 10

4.2 Material och avgränsning ... 11

4.2.1 Tidningsartiklar ... 11

4.2.2 Begränsningar ... 12

4.3 Analysverktyg... 13

4.3.1 Ledarskap och genus i texterna ... 13

4.3.2 Skillnader och likheter mellan USA och Sverige ... 14

5 Analys ... 15 5.1 Amerikanska tidningar ... 15 5.1.1 Subjekt/Objekt... 15 5.1.2 Egenskaper/Attribut ... 16 5.2 Svenska tidningar ... 21 5.2.1 Subjekt/Objekt... 21 5.2.2 Egenskaper/Attribut ... 24

5.3 Skillnader och likheter mellan länderna ... 30

6 Diskussion ... 32

6.1 Vidare forskning... 35

2

1

Introduktion

En bild säger mer än tusen ord. Det är ett vanligt ordspråk, men det sätter också ord på något som är väldigt relevant i dagens samhälle: även om det är en och samma bild, finns det oändligt många sätt att tolka den på. Varje dag förses vi med nyheter och annan information från flertalalet olika medier runt om i världen, där det är upp till oss att själva bestämma vilken tolkning vi tror på. Dock är det inte så enkelt som det låter. Den tolkning som väljs bidrar till att producera vår världsbild, vilket i sin tur kan få konsekvenser för vilka möjligheter vi uppfattar att vi har i samhället. Med andra ord skapar dessa framställningar normer som samhällets medborgare efterlever. Ett exempel på sådana normer är könsnormer, alltså hur en kvinna respektive man bör bete sig. Konsekvenserna av medias könsporträttering är något som har diskuterats under många år, så även nyligen i samband med det amerikanska valet.

År 2016 går till historien som ett år med en av de mest oförutsägbara, kontroversiella, amerikanska valkampanjerna någonsin. Ur många synvinklar var det ett val som innehöll flera nya aspekter: För första gången hade ett stort parti en kvinnlig presidentkandidat och det var första gången ett stort parti hade en kandidat utan någon tidigare politisk erfarenhet. Trots sina trettio år i politiken, förlorade Hillary Clinton presidentvalet. Många ställer sig nu frågan hur Trump kunde vinna valet. Julia Jennstål- statsvetenskaplig forskare vid Uppsala universitet, menar att det eventuellt kan bero på att Hillary Clinton är kvinna:

En annan faktor som diskuterats är vilken roll media spelade för valutgången. Det är svårt att fastställa om medias porträttering av de båda kandidaterna hade någon påverkan på valresultatet, men det som dock går att säga är att sannolikheten är stor att kandidaterna har porträtterats olika: tidigare forskning visar till exempelvis på att manliga och kvinnliga ledare beskrivs och bedöms på olika sätt. Alice Eagly och Steven Karau är två framstående forskare inom genus- och ledarskapsforskningen och de har skapat teorin Role Congruity som beskriver hur kvinnliga ledare diskrimineras. Teorin menar att kvinnliga ledare diskrimineras på grund av att den kvinnliga könsrollen och ledarskapsrollen inte kan kombineras eftersom dessa roller innefattar väldigt olika egenskaper (Eagly & Karau, 2002).

”Till skillnad från populism är det den faktor som särskiljer den här presidentvalskampanjen från alla tidigare

3 Med andra ord kan framställningen av kvinnor och män i media, spela stor roll för respektive köns möjligheter i livet. Vissa forskare (ex Burgess & Borgida, 1999) menar att könsnormer är både deskriptiva och preskriptiva: de begränsar så väl som möjliggör handlingsutrymme för kvinnors och mäns beteende och därmed också deras möjligheter i samhället. Till exempel kan en könsnorm som endast tillåter kvinnor att arbeta som sjuksköterskor och inte läkare, göra att få kvinnor vågar bryta normen och arbeta som läkare. Normen i sig är inte formellt institutionaliserad, men den kvinna eller man som skulle bryta den, blir troligtvis socialt tillrättavisad på ett eller annat sätt. Media spelar här en viktig roll i reproduktionen av dessa könsnormer, då de bestämmer vem som får komma till tals och hur personer framställs (Ross, 2010).

Empiriskt lagda studier är relativt ovanliga inom genus och ledarskaps-forskningen, så genom att göra en sådan studie på ett nytt material, är förhoppningen att studien kan bidra med en ny infallsvinkel till fältet.

2

Syfte och frågeställning

Syftet med studien är att analysera hur kvinnliga och manliga ledare skildras i media och hur dessa beskrivningar kan skilja sig åt mellan länder. Min frågeställning utgår från ett genusperspektiv och blir således följande:

Hur beskrivs Hillary Clinton och Donald Trump i svensk och amerikansk media under presidentdebatterna 2016?

4 möjligheter. USA däremot, påstår vissa inte har kommit lika långt1 _{(UNDP, 2015). Debatten} ligger också i tiden och anses vara betydelsefull för individers och samhällets utveckling.

Det som studien försöker bidra med är en ny infallsvinkel på genus och ledarskapsdebatten, och tillföra en ny dimension till Eagly och Karaus teori Role Congruity. Då de tidigare studierna som har använt sig av Role Congruity teorin har varit av en mer experimentell karaktär, ämnar den här studien att försöka applicera teorin i en mer naturlig miljö för att på så vis stärka den externa validiteten (Eagly & Karau, 2002). Mer om det i metodavsnittet.

3 Tidigare forskning

3.1 Media och genusframställning

Forskningen som berör media och hur den framställer kvinnor och män, är ett ämnesområde som har vuxit de senaste decennierna. Som det tidigare nämndes, har media en viktig roll i samhället som en aktör som både förmedlar information till invånarna och som kontrollerar statsmakten. Aspekten som ibland glöms bort är hur media påverkar människors sätt att tänka om vissa fenomen. I boken Gendered media: women, men and identity politics (Ross, 2010) poängterar att det oftast saknas en medvetenhet om att den information vi tar till oss är resultatet av nyhetsredaktionernas beslut om vad som är intressant och är därmed inte en komplett representation av verkligheten. Informationen presenteras men saknar oftast sammanhang, vilket försvårar läsarens förmåga att kunna identifiera hur informationen är vinklad. Därför argumenterar Ross att det är centralt att identifiera de olika verklighetsbeskrivningar eller diskurser som medievärlden arbetar under, för att kunna förstå informationen som levereras.

Vidare påstår Ross (2010) att media påverkar människors sätt att se på genus. Hon menar att den dominanta verklighetsbeskrivningen fortfarande är mansdominerad, med både fler manliga journalister så väl som att fler publikationer handlar om män. Konsekvenserna av detta har visat sig vara en underrepresentation av kvinnor, speciellt kvinnor i maktpositioner. Istället definieras kvinnor först och främst utefter sitt kön och framställs som mödrar, hustrur eller offer. Just förekomsten av kvinnliga författare menar en del forskare är viktigt för att de är mer benägna att använda kvinnliga källor, men det är inget som Ross själv har funnit bevis för.

1 _{I UNDPs rapport om Human Development 2015, fick USA 0,280 och Sverige 0,055 på indikatorn för Gender}

5 Det finns också en tendens att kvinnliga politiker blir behandlade annorlunda jämfört med sina manliga kollegor i media; deras privatliv, äktenskap och deras utseende får mer utrymme än den politik de försöker förmedla (Ross, 2010). En konsekvens är att kvinnor definieras som kvinnor i första hand och politiker i andra hand. Ett annat sätt att se det på är att de definieras för vad de inte är: en man. Framförallt ifrågasätts kvinnliga politikers kompetens, samtidigt som de förväntas uppföra sig bättre, ha högre moraliska värderingar, ärlighet och lojalitet. Ross exemplifierar detta med en beskrivning av den tyska förbundskanslern Angela Merkel:

”Another problem for the campaign, however, was Merkel herself. Despite the orange posters and the theme song Angie from the Rolling Stones, there was not much rock’n’roll in the Merkel camp. Its flag-bearer was mocked as a frumpish former academic unable to connect with ordinary people.” (Campell Templin, 2005 se Ross, 2010; 99)

Det finns exempel på diskurser som ställer sig positiva till kvinnliga ledare och skildrar dem som de otippade vinnarna som har lyckats med det omöjliga. Dock är dessa diskurser ohållbara i längden menar Ross, eftersom de slutar ha effekt när den kvinnliga politikern har etablerat sig (Ross, 2010)

Bevisligen spelar media en viktig roll för vilka möjligheter kvinnliga ledare och politiker har till påverkan och avancemang. Om media väljer att framställa vissa kandidater på ett ofördelaktigt sätt genom att till exempel majoriteten av rapporteringen behandlar kvinnans kropp eller kläder, kan det leda väljare att tro att det är de ämnesområden som dessa kvinnliga politiker prioriterar och inte policys. (Ibid). En forskare, Kim Kahn gjorde 1994 en studie på hur amerikanska kandidater till senaten framställdes i media. Kahn såg i sin undersökning att kvinnliga kandidater generellt uppmärksammades mindre i media och hävdar att det minskade deras chanser att få gehör hos väljarna, eftersom väljarna då inte fick chansen att ta del av deras policyidéer (Ibid).

6

3.2 En teori om kvinnligt ledarskap och dess utmaningar

För att bättre förstå vilka typer av motsättningar som kvinnliga ledare möter, har forskarna Alice Eagly och Steven Karau konstruerat en teori vid namn Role Congruity-teorin. Teorin utgår från premissen att det finns en konflikt mellan den kvinnliga könsrollen och ledarskapsrollen som gör att dessa två blir svårförenliga i dagens samhälle. Det, i sin tur, leder till två saker: 1) kvinnor uppfattas som mindre lämpade för ledarskapspositioner och 2) beteende som ofta tillskrivs ledare, bedöms som mindre fördelaktigt om det utövas av en kvinna (Eagly & Karau, 2002).

Men varför är den kvinnliga könsrollen och ledarskapsrollen oförenliga? Enligt Role Congruity- teorin delas egenskaper in i två kategorier: agentic (kommer framöver omnämnas som aktörsfokuserade egenskaper) som syftar till egenskaper som kontrollerande, självsäker, dominant, ambitiös, handlingskraftig, aggressiv och bestämd och tillskrivs oftast män, samt

communal (kommer framöver omnämnas som kommunala egenskaper) som beskriver

egenskaper så som hjälpsamhet, sympati, empati, passivitet och försiktighet och tillskrivs oftast kvinnor. (Ibid). Problemet uppstår i och med att en ledare oftast beskrivs med egenskaper som är aktörsfokuserade. Det leder naturligt till att rollerna blir oförenliga, eftersom en kvinna inte kan agera som både kvinna och man samtidigt. En kvinna som försöker agera som en traditionell ledare, försöker alltså bete sig mer manligt, men i och med att hon samtidigt måste uppfylla den kvinnliga könsrollen - som innefattar de motsatta egenskaperna, försvårar det kvinnans chanser till att uppfylla rollen som en ledare. Med det sagt, behöver det inte innebära att det är omöjligt för kvinnor att ta sig an ledarskapspositioner utan att möta motsättningar. Det finns många faktorer som påverkar hur motsägelsefulla dessa roller är: till exempel hur ledarrollen är definierad, hur viktig den kvinnliga könsrollen är i sammanhanget, samt hur starkt rotad den traditionella begreppsbestämningen av könsrollen är (Ibid). Är det till exempel en position där det redan har funnits eller finns kvinnliga ledare, kan det vara lättare för nya chefer med samma kön, eftersom, banan redan är utstakad och de inte behöver mötas av samma motstånd som tidigare. Kvinnor kan också möta mindre motstånd om situationen kräver ett ledarskap som är mer fokuserat på social kompetens och samarbete än specifik sakkunskap, eftersom de egenskaperna bättre överensstämmer med den kvinnliga könsrollen (Ibid).

3.2.1 Könsnormer som deskriptiva och preskriptiva

7 dessa könsnormer på en arbetsplats till exempel, medför det att kvinnors rörelsefrihet och avancemang i karriären begränsas i och med att chefsroller oftast förknippas med

aktörsfokuserade egenskaper, som i sin tur associeras till män (Eagly & Johannesen-Schmidt,

2001). Arbetsplatsbeteende som beskrivs i termer av aktörsinriktade egenskaper kan bland annat vara att tala med beslutsamhet, förmåga att påverka andra i sin omgivning och initiativtagande, medan en medarbetare med typiskt kommunala egenskaper är hjälpsam, har god förmåga att bibehålla relationer och är samarbetsvillig (Ibid).

3.2.2 Kvinnor med aktörsinriktade karaktärsdrag

En viktig fråga är vilka reaktioner som kvinnor med typiska aktörsfokuserade karaktärsdrag frambringar. Carli och Eagly undersökte detta 1999 (se Eagly & Karau, 2002; 583) och såg då att det var enklare för människor att uppfatta män som kompetenta, jämfört med kvinnor. Studiesubjekten hade inte nödvändigtvis en ledarskapsposition i verkligheten, men det var tydligt att de uppförde sig som en ledare ska. Även här möts kvinnor av en oförenlig paradox: kvinnor möts av lägre förväntningar när det kommer till sakkunskap, samtidigt som de behöver ge mer bevis för sin kompetens för att uppfattas som kompetenta. Paradoxen visar på att det finns en allmän uppfattning om att kvinnor är mindre kompetenta. För att anses kunna leda en organisation behövs en person av hög kompetens, vilket leder till att kvinnor missgynnas.

Ibland sker dock motsatsen. I vissa sammanhang finns istället en tendens att överskatta en kvinnas kompetens om hon anses ha rätt kompetens i ett mansdominerat sammanhang. När åskådare fick bedöma lämpligheten på en högt kompetent kvinna jämfört med en lika kompetent man, kunde åskådarna i det läget bedöma den kvinnliga aspiranten som mer lämplig än hennes motståndare. Förklaringen ligger i att sakkunskap, alltså kunskap inom det specifika området som positionen kräver, i det läget värderas högre än det hot som kvinnan utgör mot den rådande ställningen, vilket resulterar i att diskrimineringen uteblir. Den motsatta tendensen är dock vanligast, alltså att kvinnor underskattas (Eagly & Karau, 2002).

8 När det kommer till fysisk attraktivitet, menar Eagly och Karau (2002) att det finns en slags paradox där graden av attraktivitet minskar en kvinnas möjligheter att få en chefsposition i en mansdominerad arbetsmiljö. Detta för att en attraktiv kvinna teoretiskt sett uppfyller den kvinnliga könsrollen bättre än en mindre attraktiv kvinna, eftersom hon kan ses som mer stereotypisk och får därmed svårare att uppfylla den mer maskulina ledarskapsrollen. Dock är fysisk attraktivitet till fördel i en kvinnodominerad miljö. Paradoxalt är även en alltför maskulin utstyrsel såsom kostym, ofördelaktig för chansen att få en chefsposition, samtidigt som en alltför kvinnlig utstyrsel inte heller är fördelaktig för kvinnor som söker ledarskapspositioner. Till sist, framgår det också att chanserna att bli vald för en position, minskar i takt med att antalet kvinnor i urvalsgruppen minskar, eftersom arbetsgivaren då uppfattar dem som mer feminina. Sammanfattningsvis har alltså utseende, klädsel och den symboliska statusen för kvinnor, en negativ påverkan på deras chanser till anställning eftersom faktorerna får arbetsgivaren att värdera den kvinnliga könsrollen högre än deras andra kompetenser

3.2.3 Teorin i en internationell kontext

9

4 Design & metod

Då syftet med studien är att undersöka köns- och ledarskapskonstruktion i media har jag valt en jämförande design för att kunna tydliggöra de olika sätt dessa porträtteringar konstrueras på. Återigen är det inte den jämförande aspekten som är huvudsyftet i studien, utan jämförelsen mellan USA och Sverige avser främst att tydligare synliggöra den amerikanska konstruktionen genom att sätta den i kontrast mot den svenska. Dock är det även intressant i sig att titta på skillnaden mellan dessa två länder, men det blir ett bisyfte i undersökningen istället.

Vidare föredras en studie av tolkande och kvalitativ karaktär eftersom de underliggande maktstrukturer som ska undersökas, kan vara svåra att identifiera med en kvantitativ design. En tolkande metod möjliggör att forskaren kan gå på djupet av texten och synliggöra det som ligger under ytan. Konstruktionerna i olika texter kan också te sig annorlunda och blir därför svåra att urskilja utan en möjlighet att tolka dem i sitt sammanhang. Ibland är texten mer komplex än bara summan av dess delar, så genom en tolkande, kvalitativ metod hoppas uppsatsförfattaren kunna fånga in de centrala temana i texterna (Esaiasson et al. 2012).

Vidare, används en diskursanalytisk ansats för studiens undersökning. Det finns många uppfattningar om vad en diskursanalys faktiskt går ut på, men i den här uppsatsen används metoden på samma sätt som Esaiasson med flera beskriver den på:

Eftersom studien vill visa just hur medias språkanvändning och formuleringar påverkar människors sätt att uppfatta världen, blir den här metoden väldigt intressant och användbar. Den möjliggör helt enkelt att genomföra en systematisk, empirisk undersökning som gör att uppsatsförfattaren kan presentera rimliga belägg för dolda och icke uppmärksammade aspekter som finns i samhället (Esaiasson et al. 2012). Materialet har valts utefter metoden och består därför av artiklar från amerikanska och svenska dagstidningar som ska representera en slags vardaglig samhällssyn. En mer grundlig genomgång av materialet återfinns senare i avsnittet.

Diskursanalysen är indelad i tre delar. I den första delen undersöks om kandidaterna framställs som subjekt eller objekt – för att återkoppla till teorin görs här ett försök att identifiera vem eller om båda kandidaterna beskrivs som aktörer och därmed ledare, eller om någon tillskrivs

10 en mer passiv roll. Den andra delen undersöker vad för typ av egenskaper och attribut som återfinns i texterna för att kunna urskilja om kandidaterna beskrivs med mer aktörsinriktade egenskaper eller med mer kommunala och den tredje och sista delen av analysen sammanfattar resultaten för att fastställa om det finns någon skillnad mellan amerikansk och svensk media.

I diskussionen diskuteras sedan resultaten i förhållande till tidigare forskning. Skillnader mellan de svenska och amerikanska analysenheterna diskuteras, för att avslutningsvis resonera kring vad för typ av vidare forskning som är relevant att göra framöver.

4.1 Validitet och reliabilitet

Tolkande metoder så som diskursanalys, anses ha hög validitet eftersom den tillåter forskaren att undersöka sitt material på djupet. Reliabiliteten tenderar dock att inte vara lika hög, på grund av att metoden främst beror på forskarens förmåga att tolka materialet (Esaiasson et al. 2012). I den här studien försöker reliabilitet uppnås genom att inkludera citat från materialet för att styrka argumenten, så att läsaren har möjlighet att själv tolka texterna. En text under varje citat, som ingående redogör för resonemanget kring hur dessa har tolkats, inkluderas också i hopp om att styrka transparensen ytterligare. Reliabiliteten försöker också att styrkas genom att uppsatsförfattaren läser om och går igenom materialet flertalet gånger. Vidare har också genomgången av texterna kombinerats med att titta på de videosända debatterna. På det sättet bör det vara svårare att misstolka passager i texterna.

En svaghet i den här studien är den interna validiteten. Många av de tidigare studier som har testat Eagly och Karaus teori om Role Congruity har haft en experimentell design och har på så sätt kunnat eliminera det problemet. För att förtydliga hur detta påverkar min egen studie: Det som författarna tar upp som det kritiska problemet med att applicera teorin i en mer naturlig miljö är att det kan vara svårt att fastställa med säkerhet att det är könsskillnaden och inte till exempel skillnader i beteende som leder till fördomsfulla reaktioner. Dock understryker Eagly och Karau vikten av att även testa teorin ute på fältet, för att istället kunna styrka den externa validiteten. En studie som den här – med material taget från dagstidningar – kan därmed bidra till att stärka den externa validiteten, även om teorin i sig inte är det som står i fokus för undersökningen (2002).

11 material består av fyra dagstidningar från både svensk och amerikansk media, som beskrivs mer ingående nedan.

4.2 Material och avgränsning

Årets amerikanska val har nog undgått få, speciellt i valkampanjens slutskede. Därav är tillgången på material stort och varierat, med rapportering gjord både inom USAs gränser så väl som utanför. I formatet för den här uppsatsen finns en tids- och storleksbegränsningen, vilket nödvändiggör en selektion i urvalet. Till att börja med har urvalet av material begränsats till rapporteringen av tre händelser, i form av de tre livesända presidentvalsdebatterna. Detta för att kandidaterna där ställs mot varandra, vilket gör det rimligt att anta att media kommer jämföra deras prestationer för att försöka utröna en vinnare av debatten. Vem som utses till vinnare av debatten, baseras i sin tur på en bedömning av kandidaternas prestation att förmedla sin politik och argumentera emot sin motståndare. Prestationen är alltså det som ska bedömas och inte nödvändigtvis faktorer som utseende eller utstyrsel. Jag anser därför att debatterna är ett lämpligt urval som tydligt kan visa på eventuella skillnader i rapportering av Clinton och Trump. Debatterna ägde rum den 26 september, 9 oktober samt den 19 oktober 2016. Det bör påpekas att uppsatsförfattaren inte avser att undersöka förändringen över tid genom att använda tre olika tillfällen, utan det är snarare så att det berikar materialurvalet.

En relevant fråga att ställa för den här undersökningen, är vad för typ av media som ska undersökas. Så kallad ny media, alltså social media är självklart relevant att undersöka eftersom mycket av informationen som människor tar till sig idag, kommer därifrån. Dock skulle jag vilja argumentera för att traditionell media, så som dagstidningar lämpar sig bättre för den här studien, eftersom de möjliggör en stor spridning i materialet. Dagstidningar är väl etablerade i samhället och läses fortfarande av många människor, vilket gör det rimligt att anta att de i viss mån representerar den allmänna diskursen.

Uppsatsens material väljs ut i två omgångar. För det första utses vilka dagstidningar som ska inkluderas i undersökningen. Totalt består urvalet av fyra tidningar– två från respektive land. De väljs ut baserat på kriteriet att tidningen ska vara rikstäckande, då jag antar att såpass spridda tidningar torde spegla den allmänna synen i samhället och för att de har stort inflytande.

12 till att endast innefatta de som är skrivna dagen efter eller två dagar efter respektive debatt ägt rum. Detta för att på ett tydligt sätt avgränsa antalet artiklar att välja på, såväl som att stärka kriteriet för samtidighet. Från början har 24 artiklar undersökts, men endast 19 artiklar (tio svenska och nio amerikanska) har inkluderats i analysen. De övriga fem var inte av intresse för studien.

Det amerikanska systemet har under senare år kritiserats för att ha blivit uppköpt under presidentvalskampanjerna (Johannesson, 2013). Det skulle kunna göra att de utvalda tidningarna vinklar framställningen av kandidaterna på olika sätt. Dock vill jag argumentera för att detta inte borde vara ett alltför stort problem i och med att de största dagstidningarna har valts. The New York Times är en liberal tidning och den enda av de utvalda tidningarna som har offentliggjort sitt stöd för Hillary Clinton. Det påverkar nödvändigtvis inte sättet att beskriva kandidaterna på, med det kan emellertid vara bra att ha i åtanke under diskussionen för att resonera kring betydelsen av politisk inriktning. USA Today är även den en rikstäckande tidning och utger sig för att vara politiskt oberoende (USA Today 2016). The Wall Street Journal är enligt vissa källor den mest lästa tidningen i USA idag, men den har uteslutits i den här uppsatsen eftersom det är en mer affärsinriktad tidning (Johannesson, 2013). Valet av Dagens Nyheter och Svenska dagbladet följer samma kriterier som valet av de amerikanska tidningarna.

Aftonbladet är större än Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet, men den har valts bort i och

med att det är en kvällstidning. Istället anser uppsatsförfattaren att Dagens Nyheter och Svenska

Dagbladet är mer lämpade för studien, eftersom de, precis som the New York Times och USA Today, är rikstäckande och dagstidningar (Lindahl, 2016)

4.2.2 Begränsningar

De tidningar som har valts, är i vid mening alla liberala. Därmed begränsas möjligheterna att säga något om mer konservativa tidningar. Dock är de valda tidningarna de mest lästa i respektive land, vilket ändå talar för att en bredare generalisering av resultaten kan göras.

13

4.3 Analysverktyg

Analysen av materialet delas upp i två delar, där den första och viktigast delen undersöker hur ledarskap och genus framställs i artiklarna. Den andra delen jämför Sverige och USA för att synliggöra eventuella skillnader i del ett.

Som bekant, hävdar Eaglys och Karau i sin role congruity theory, att när det finns en konflikt mellan den kvinnliga könsrollen och ledarskapsrollen, leder det till två saker: 1) kvinnor uppfattas som mindre lämpade för ledarskapspositioner och att 2) beteende som ofta tillskrivs ledare bedöms som mindre fördelaktigt om det utövas av en kvinna (Eagly & Karau, 2002). Deras arbete bildar ramverket för de teman som undersöks i uppsatsens analysdel. De två temana som ingår, presenteras mer ingående nedan.

4.3.1 Ledarskap och genus i texterna

Del ett i analysen delas in två kategorier, där båda två används för att kunna identifiera mönster i texterna. Den första kategorin är Subjekt/Objekt och den andra är Egenskaper/Attribut.

4.3.1.1 Subjekt/objekt

Temat subjekt/objekt ämnar visa kandidaternas positionering i texterna, alltså om kandidaterna framställs som aktörer eller om de tilldelas en mer passiv roll. Ledarskap har i tidigare studier associerats med aktörskap, exempelvis att någon tar initiativ och är aktiv för förändring. Så, genom att undersöka detta, kan vi klargöra huruvida Hillary Clinton och/eller Donald Trump beskrivs som ledare. Dessutom kan det framgå om det finns någon skillnad i hur och vad för slags ledarskap som respektive kandidat tillskrivs. Ett sätt att identifiera aktörsskap i texterna på är att titta på uppbyggnaden av meningarna i artiklarna. Genom att använda artiklar som direkt jämför kandidaternas prestationer i de tre debatterna, kommer troligtvis författarna att framställa en av dem som subjektet – den som utför handlingen, och den andra som objektet – den som blir utsatt för handlingen. För att förtydliga skulle meningen Clinton anklagade Trump

för de ökande hatbrotten i landet. Det är inte mitt fel, svarade Trump tolkas som att Clinton är

14 hand. Om det första alternativet är det förekommande, skulle det kunna indikera att Trump har tilldelats en objektposition, eftersom han ständigt jämförs med någon annan.

4.3.1.2 Egenskaper/ Attribut

Det andra temat är attribut och egenskaper och avser att ta reda på vilka attribut som tillskrivs respektive kandidat i artiklarna. Genom att göra det, går det att identifiera om kandidaterna beskrivs i mer aktörsbaserade eller kommunala termer. Exempel på egenskaper som beskrivs som aktörsfokuserade är känslokall, självsäker, bestämd och aggressiv, medan egenskaper som anses vara kommunala kan vara känslosam, empatisk, varm och samarbetsvillig (Eagly & Karau, 2002). Här undersöks också om dessa egenskaper framställs på ett nedlåtande eller upplyftande sätt, för att visa hur till exempel en kandidats icke stereotypiska egenskaper framställs. Exempelvis skulle en beskrivning av Clinton som självsäker vara en indikation på en aktörsfokuserad egenskap som beskrivs som något positivt. Om hennes självsäkerhet istället skulle beskrivas som arrogans får egenskapen en negativ betoning. En sådan aspekt är viktig att uppmärksamma, eftersom det skulle visa på hur attribut kan uppfattas på olika sätt, vilket återigen knyter an till Eaglys och Karaus teori om att typiska ledaregenskaper kan beskrivas som en nackdel när de appliceras på kvinnliga ledare.

Det kan vara svårt att särskilja kategorierna som används i analysen, så för att förtydliga skulle meningen Han betedde sig aggressivt och skrek att hon hade fel tolkas på två olika sätt beroende på vilken kategori som undersöks. Undersöks subjekt/objekt-kategorin, är det faktum att han skriker på henne och inte tvärtom som står i fokus. Trump placeras som huvudaktören i meningen. Om attribut och egenskaper istället står i fokus, är det aspekten att Trump är aggressiv som skulle lyftas fram.

4.3.2 Skillnader och likheter mellan USA och Sverige

15

5 Analys

Resultatet av analysen redovisas nedan i form av citat med en efterföljande förklaring hur dessa har tolkats.

5.1 Amerikanska tidningar

Ett övergripande tema i artiklarna är att skildra Trump som subjekt- den som går till attack- medan Clinton får rollen som objekt – försvararen; lite som en katt och råtta lek. Ett exempel på detta presenteras nedan:

I citatet ovan är det Trump som attackerar, som skuldbelägger, medan Clinton får rollen ta som slagpåse och försvarare. En del skulle argumentera för att detta endast är artikelförfattarens kommentering av händelsernas förlopp i debatten, men i det här fallet är det inte det som ska uppmärksammas. Genom att jämföra citatet med den inspelade tv-debatten i sin helhet (NYT, 2016) framgår det att Hillary Clinton och Donald Trump samsas om rollerna som katt och råtta, men det är inget som framgår i artikeln. Samma situation uppstår i citatet nedan, där Trump återigen ställs i centrum:

I texten framgår det att båda kandidaterna twittrade samtidigt, men ändå har artikelförfattaren valt att placera Trump i centrum. Det är svårt att hävda att någon av anklagelserna är värre än den andra och därför förtjänar att stå i centrum, men för en politiker är troligtvis ärlighet en viktig aspekt för att kunna behålla sina väljares förtroende. Trumps trettioen lögner blir då mer problematiskt än hans påhopp på Clinton, vilket skulle tala för att placera Clintons tweet först.

“A few hours before the political debate, Trump did needle Clinton on Twitter, a platform he has perfected as a political weapon. ‘My team of deplorables will be managing my Twitter account for this evenings debate’, he wrote, a reference to her description at a fundraiser of his followers as a ‘basket of deplorables’. Clinton was also tweeting at about the same time: ‘Trump told 31 outright lies this week.” (Page, 2016b; 1)

16 Clintons val att inte tillrättavisa Trump beskrivs ofta som ett missat mål. The New York Times har dock gjort tvärtom och faktiskt beskrivit det på ett sätt som vänder det till något positivt:

Tyvärr hör inte den beskrivningen till det vanliga, men jag vill ändå ta upp dessa fåtaliga exempel för att visa att det går att rapportera på ett annat sätt och att det också görs ibland. Här har författaren placerat Clinton som subjekt i texten – det är hon som utför handlingen och till skillnad från tidigare citat, framställs Clintons val att inte tillrättavisa Trump, som något positivt.

Ytterligare ett exempel på hur Clinton framställs som subjekt återfinns i artikeln Trump won’t

say if he will accept election’s result:

Det finns fler sätt att tolka det här citatet på. Å ena sidan framställs Clinton som en aktör och den som står i fokus. Å andra sidan kan citatet anses förstärka temat av Clintons undergivenhet, eftersom det fortfarande är hon som tvingas att försvara sig själv och sina bedrifter istället för Trump. Framställningen av Clinton som subjekt förekommer som sagt inte ofta, men den verkar förekomma oftare i the New York Times än i USA Today.

5.1.2 Egenskaper/Attribut

Till en början kan det vara svårt att urskilja vilka egenskaper kandidaterna tillskrivs i de amerikanska artiklarna, eftersom det inte förekommer så många personliga reflexioner eller beskrivningar. Istället låter journalisterna kandidaternas egna ord tala för sig själva, genom att inkludera många citat från debatterna. När det kommer till fysiska attribut, inkluderas i princip inga alls i artiklarna.

”Mrs. Clinton was repeatedly forced to defend her long service in government, which Mr. Trump charged had yielded no real accomplishments. (Healy & Martin, 2016b; 1)

17 Till att börja med finns det ett övergripande tema av att låta Donald Trump stå i centrum. I artiklarna beskrivs vad han gör, medan Hillary Clinton istället definieras utefter vad hon inte gör:

Citatet ovan kan tolkas som att Trumps beteende normaliseras, han är den som utgör normen vilket i den politiska världen oftast är att vara man. Det innebär att hans agerande accepteras och blir det som Clintons beteende jämförs med. Det korrekta beteendet enligt artikeln, hade alltså varit att Clinton skulle ifrågasatt och tillrättavisat Trump. Det gjorde hon inte och kan därmed inte sägas uppfylla normen. Det går att tänka sig att citatet hade fått en annan innebörd, om hennes undvikande av att tillrättavisa Trump, istället skulle beskrivas som att hon valde att inte slösa sin tid på det, eller att sjunka till hans nivå.

Vidare skapas normaliseringen av Trumps beteende genom att skribenten försvarar Trumps brister. Ett exempel återfinns i artikeln Defiant Trump shows little remorse Video surfaces in

debate; At Deabte #2, GOP nominee dismisses’ locker- room talk’ där författaren skriver:

Författaren poängterar att Trump helt saknar politisk erfarenhet, men hans kandidatur försvaras genom att betona att Trump, trots sin ringa erfarenhet, slog samtliga republikanska rivaler. Hillary Clinton å andra sidan, beskrivs endast som en historisk kandidat på grund av att hon är kvinna. Visst går det att argumentera för att det är just den aspekten som gör henne unik, men det går också att ifrågasätta om kön är relevant att ta upp över huvud taget i det här fallet, eftersom aspekten inte borde spelar någon roll för hennes lämplighet som president. Citatet kan därför ses som att författaren markerar för läsaren att Clinton inte hör till normen, eftersom hon indirekt påpekar att Clinton inte är en man.

”This election already has made history. Clinton is the nation’s first female nominee. Trump is an outsider with no governmental experience who vanquished a dozen more experienced rivals in the Republican primaries to claim the other nomination.” (Page, 2016c; 2)

18 Ett annat tema som återfinns i artiklarna är att Trump tillskrivs aktörsinriktade egenskaper. Ett exempel tas upp i artikeln Little guidance for viewers on where the truth lay as pair missed

chances I The New York Times:

Citatet beskriver en Trump som är motståndskraftig och kan förbigå kritikerna. Artikelförfattaren i fråga behöver nödvändigtvis inte ha haft för avsikt att förespråka den republikanska presidentkandidaten, men genom att ändå associera honom med någon form av styrka leder det till att läsaren indirekt förknippar Trump med en egenskap som får honom att framstå som en ledare.

Vidare beskriver Susan Page Donald Trump i sin artikel Trump going out the way he came in,

Obstinate and provocative:

Donald Trump beskrivs som trotsig, provokativ och robust, samtidigt som det återigen påpekas att han har blivit utsedd till republikanernas presidentkandidat. Adjektiven som han beskrivs med, kan i det här fallet få en positiv innebörd, då de antyder att han vågar gå sin egen väg. Det, per definition, gör honom till en ledare.

Ytterligare ett exempel på att Trump beskrivs med typiskt manliga egenskaper är när Susan Page i The Question of the night: Which Trump shows up sammanfattar innehållet i den första debatten:

“This kind of smear politics often takes a toll on the practitioner. But Mr. Trump has proved far more immune than other candidates.” (Peters, 2016; 2)

” Indeed, much of the attention was focused on whether Trump could project restraint for a full 90 minutes, and whether Clinton convincingly could convey a sense of trustworthiness.” (Page, 2016b, 1)

19 Trump framställs här som en impulsiv person medan Clinton framställs som opålitlig. Frågan är om impulsiv och opålitlig får samma tyngd. Opålitlighet är även något som kan beskriva Trump med tanke på att han har påkommits med att ljuga flera gånger under valkampajen, men ändå beskrivs hans största problem som impulsivitet vilket inte nödvändigtvis behöver vara negativt. Pålitlighet är något som borde eftertraktas mer hos politiker än impulsivitet, vilket gör att Hillary Clinton i det här fallet framställs som mindre lämpad. En mer jämställd beskrivning av kandidaterna hade istället kunnat vara att ta upp opålitligheten hos båda två.

I en artikel beskriver författaren inte bara Trump med aktörsegenskaper, utan tillskriver även Clinton kommunala egenskaper:

Texten ovan kan ses som att underminera Clinton i och med att hon definieras baserat på sitt kön– som hustrun till en amerikansk president, istället för att betona hennes egna bedrifter så som att vara en före detta utrikesminister eller en advokat och senator. Vidare beskrivs hon som en del av etablissemanget, något som får läsaren att associera henne med mer kommunala karaktärsdrag i form av samarbetsvilja och att vara en del i gruppen. Till skillnad från Clinton, har författaren valt att betona Trumps egna bedrifter: politisk nybörjare och reality stjärna, vilket legitimerar honom som en kapabel och driven person. Den säger dock inte något om i vilken mån han är lämplig som president, men just de egenskaperna är något som eftersöks i ledare. Hade författaren beskrivit Trump på samma sätt som Clinton, hade kanske Trumps roll som en del av USAs rika elit istället betonats.

Ett annat exempel på hur Clintons kommunala egenskaper betonas är när Clinton beskrivs som ”the Clinton Campaign”(Rappeport & Corasaniti, 2016; 1) till skillnad från hennes motståndare som endast benämns som Donald Trump. Fenomenet går att tolka på olika sätt, men jag vill argumentera för att det är ett sätt att styrka Hillary Clintons roll som kvinna. Hon kan här ses som oförmögen att genomföra sin kampanj på egen hand.

20 Vidare är citatet nedan ett exempel på hur Trump kan beskrivas i relativt negativa termer, men ändå stärka sin roll som ledare:

Citatet bidrar inte nödvändigtvis till en positiv bild av Trump, då han framstår som någon som kommer att förstöra istället för att bygga upp eller skapa nytt vilket är något som en ledare kanske främst vill förknippas med. I och med att han beskrivs som en tjur i en porslinsaffär, styrker det bilden av honom som aggressiv, vilket i sin tur förstärker hans manlighet och ledarroll.

Det genomgående temat för Hillary Clinton är att hon beskrivs i mer aktörsfokuserade än kommunala drag. Hon skildras som en ganska känslokall men kompetent person:

Här framhävs Clintons maskulina drag, då hon beskrivs som kontrollerad, opåverkad och som någon som är distanserad från sina känslor. I artiklarna Debate takeaways: Hillary Clinton digs

in and prevails och Defiant Trump shows little remorse beskrivs Clinton på ett liknande sätt:

Hon är kontrollerad och förberedd, något som ofta tillskrivs ledare.

”In some ways, Trump is like a bull trying to make sure as many teacups as possible are shattered before he leaves the china shop.” (Page, 2016d; 1)

“But she was rarely rattled, and made a determined effort to rise above Mr. Trump’s taunts while making overtures to undecided voters.” (Healy & Martin, 2016b; 1)

“She kept a level tone and wielded one-liners.” (Burns, 2016; 1).

21 Vidare beskrivs Clinton så här i den andra debatten:

I citatet har författarna inte bara associerat Clinton till ett mer maskulint beteende utan även framhävt Trumps mer känslosamma sida– något som brukar klassificeras som en kvinnlig egenskap. Dock går även hans kokande inre att tolka som mer aktörsinriktat, eftersom aggressivitet oftast förknippas med manliga egenskaper.

De flesta beskrivningarna av Hillary Clinton framställer alltså henne i mer maskulina termer. Det intressanta är att hon samtidigt kritiseras för att vara opålitlig och svår att tycka om. I

Restrained or red hot? Fiery Trump is back in action finns ett exempel på hur hon kritieras för

att sakna vissa feminina egenskaper:

Även om författaren inte uttryckligen säger att hon är illa omtyckt, så blir det ändå kontentan av citatet, då det framgår i texten att det finns människor som tycker att Clintons sympatiska sida är någonting som hon behöver förbättra.

5.2 Svenska tidningar

Bland de svenska dagstidningar som har studerats är bilden mer splittrad huruvida det är Trump eller Clinton som tilldelas subjektspositionen. Här tillskrivs båda kandidaterna rollerna som subjekt och objekt, men det verkar fortfarande vara den republikanska kandidaten som får störst utrymme.

Det första temat beskriver hur Trump placeras i en subjektsposition: ”Then, despite all the

speculation beforehand that she would try to come across as more likable, she chose to be a counter-puncher.” (Page, 2016a; 1)

”Med mer på spel än under hela valkampanjen ställde sig Donald Trump för sista gången på debattscenen mot Hillary Clinton i natt.” (Bergin, 2016; 1)

22 Författaren har här valt att framställa Trump som huvudperson, genom att tilldela Hillary Clinton rollen som motståndare.

I artikeln Clinton är enda svaret exemplifieras hur Trump ofta nämns i samband med paragrafer om Clinton, något som kan antyda att Trump även får subjektspositionen i stycken om Hillary Clinton:

För att förtydliga; citatet är taget från en artikel som uttryckligen argumenterar för att endast Clinton bör och kommer att bli president. Trots det, tilldelas Trump fortfarande centerplatsen genom att betona att det är Clinton som måste anpassa sig till Trumps världsbild – inte tvärtom. Trump omnämns ofta i samband med Clinton, medan det motsatta inte lika ofta förekommer. I samma artikel som ovan har författaren även beskrivit Trumps styrkor och svagheter:

Det tycks vara en viss skillnad på den här beskrivningen och den om Clinton. Journalisten har nämnt Clinton i en paragraf om Trump, men till skillnad från citatet om Clintons svagheter där Trumps styrkor betonades, lyfts inte Clintons styrkor gentemot Trump fram. Hon framstår snarare som ett offer under Trumps nåd.

”Clintons stil är också ett problem. Hon kan rabbla fakta och detaljer, och det är inget att skämmas för. Men hon låter ofta som om någon har tryckt på en knapp, hon behärskar ämnet men har svårt att väcka känslor. Det gör Trump till en knepig motståndare för henne. Kampen handlar inte om verkligheten, utan om hans förvrängda bild av den.” (DN, 2016a; 1)

23 Vidare, återfinns ett exempel där Trump än en gång ges rollen som subjekt. Karin Henriksson skriver i Trump bättre än väntat men Clinton säkrare:

Det finns flera sätt att tolka den här texten på: Det första är att författaren tycker att Clinton är den kandidat som har övertaget i debatten, eftersom det är hon som gillrar fällorna för sin motståndare. Å andra sidan går det att tolka författarens framställning av Trump som ett försvar av hans prestationer: trots att han inte var den bättre kandidaten på pappret, lyckades han ändå få in några stötar på sin motståndare. Hade författaren istället skrivit: Hon la ut beten som han

inte kunde låta bli att hugga på. Han lyckades parera ämnet sex och få in några vassa pikar,

hade citatet möjligen fått en annan innebörd. Men, i och med att skribenten lägger in ordet men i texten, resulterar det i att Trumps insats höjs över Clintons. Detta är också ytterligare ett exempel på där Trump nämns i en paragraf som främst ska handla om Clinton.

Vidare, presenteras ett citat som återigen visar på hur Trump skildras som huvudperson och Clinton marginaliseras:

Citatet ovan kan ses som ett sätt att marginalisera Hillary Clinton eftersom hennes makes felsteg jämförs med Trumps – en person som inte kandiderar – istället för att till exempel nämna något av hennes egna misstag, så som att hon skickat hemligt material på en privat email server. Alternativt går det också att ifrågasätta varför Bill Clintons sexskandaler omnämns, men inte Trumps många otrohetsaffärer och skiljsmässor. Mer om detta i analysen nedan.

”Demokraten Hillary Clinton var lika väl förberedd som första gången och nu som då la ut beten som han inte kunde låta bli att hugga på – men han lyckades parera ämnet sex och få in några vassa pikar.” (Henriksson, 2016; 1)

24 Precis som i de amerikanska artiklarna förekommer Clinton inte lika ofta i en subjektsposition i de svenska tidningarna, men ett fåtal exempel existerar:

Trumps beteende har beskrivits på många olika sätt i artiklarna, exempelvis oförberedd och lättledd. Författaren har här valt att framställa honom som barnslig, vilket för det första kan antyda att Trump och hans motståndare inte är jämbördiga. När ordvalet dessutom kombineras med att Clinton sätts i en subjektsposition (hon fick honom att framstå som barnslig), förstärker det skillnaden mellan dem ännu mer.

5.2.2 Egenskaper/Attribut

Trump är som tidigare nämnt, den kandidat som får störst plats i artiklarna, men de svenska journalisterna är inte lika barmhärtiga i sina utlåtanden som de amerikanska. De är dock mer frikostiga med att uttrycka sina egna åsikter i texterna, istället för att enbart citera.

Till att börja med finns det ett genomgående tema att att berömma Trumps prestationer:

Med citaten ovan i åtanke går det inte att undvika att undra om förväntningarna på Trump och Clinton är desamma. I det här fallet verkar det som att förväntningarna på Trump är lägre, eftersom han fortfarande lyckades överträffa förväntningarna även om han svamlade och kanske inte agerade som politiker brukar göra.

”Hon lyckades få Trump att framstå som barnslig och okunnig…” (Torén Björling, 2016; 1)

”Trots att republikanen svamlade, slog under bältet och än en gång sänkte ribban för hur en valkampanj bedrivs, så lyckades han överträffa förväntningarna.” (Larsson Hultin, 2016; 1)

25 Vidare tenderar Donald Trump förlöjligas och mer eller mindre dumförklaras i svensk media. I

Kandidaternas olika sidor analyseras beskrivs Trump så här:

Vidare beskrivs Trumps agerande i den andra debatten:

I citatet framgår det att Trump inte beter sig som en vanlig politiker. Han avbryter, svarar inte på frågor och har ogenomförbara idéer. Det är kanske inte beskrivningar som framställer honom som kompetent, men det går att argumentera för att den här typen av skildring bejakar hans roll som man. Ett underliggande budskap om Trump som en outsider, aggressiv, okontrollerbar och som någon som går sin egen väg går att urskilja genom beskrivningar som vulkan, att han avbryter etc. Eftersom författaren inte heller uttryckligen beskriver honom som inkompetent, kan det tillsammans med den stärkta könsrollen, indirekt framställa honom som kompetent, eftersom den manliga könsrollen innefattar liknande egenskaper som ledarrollen. Det finns andra alternativ som framställer Trump på ett mer tydligt, nedvärderande sätt. Han beskrivs i en artikel som ”Kaoskandidaten Trump” (Jonsson, 2016; 1) och en annan som ”en splittrare som lever på invektiv” (Ibid). Dagens Nyheter går till och med så längt som att säga att ”Republikanerna har begått ett gigantiskt misstag genom att utse Trump till sin kandidat.” (DN, 2016b; 2).

”Trump är som en evigt pågående jordbävning, det finns ingen logik, inget som skvallrar om att han vet vad han pratar om. Han har två lägen, allt som han själv har gjort är fantastiskt, allt annat är katastrof. Han avbryter, klagar på programledarna, struntar i att svara på frågor. Hans politiska förslag är en blandning av abstrakt och ogenomförbart.” (DN, 2016b; 2)

”Han [Trump] talar till

reptilhjärnan, han tvingar oss inte att tänka.” (Drevinger, 2016; 2)

26 Ett annat tema som återfinns i artiklarna är marginaliseringen av Hillary Clinton. Här görs det i samband med att Trumps agerande försvaras:

Med dessa avslutande ord vill artikelförfattaren göra gällande att båda kandidaterna är odugliga på sitt sätt. Men vad är som gör dem odugliga enligt artikelns författare? Tidigare i artikeln beskrivs kandidaternas insatser i den andra debatten: Trump framställs som mer kontrollerad än tidigare, men svarar fortfarande inte på frågorna. Han talar osammanhängande och verkar aggressiv och han försöker få väljarna att glömma hans egna felsteg genom att rikta uppmärksamheten till de kvinnor som Clintons make sägs ha sexuellt ofredat. Hillary Clinton å andra sidan, beskrivs som kontrollerad och kunnig men har svårt att hålla sig till talartiden eftersom hennes meningar är för långa.

För att förtydliga: det som är problematiskt med texten är att artikeln är publicerad inte så långt efter att Access Hollywood inspelningen släpptes, där Trump talar om att sexuellt ofreda kvinnor. Trots detta är det istället Bill Clintons otrohetsaffärer som lyfts fram och som senare mynnar ut i skribentens egen bedömning att båda kandidaterna är olämpliga. Vad som gör Hillary Clinton till en oduglig kandidat, är i det här fallet hennes oförmåga att hålla talartiden, något som kanske inte kan ses som lika allvarligt i förhållande till Trumps inspelning. Så, vad är det skribenten baserar sin bedömning på och som gör Clinton till minst lika oduglig som Trump i dennes ögon? En möjlig förklaring är att bedömningen baseras på Bill Clintons agerande, alltså anklagelserna om att han ska ha sexuellt ofredat kvinnor, istället för att lyfta fram Clintons egna misstag i form av den privata email servern. Att ta upp hennes egna misstag hade likväl kunnat visa på hennes oduglighet, men utan att marginalisera henne och låta henne definieras av sin mans misstag. Det är trots allt inte Bill Clinton som kandiderar för ämbetet.

27 på sin motståndare i en valkampanj är inget nytt, men att endast en av kandidaternas respektive uppmärksammas i media är anmärkningsvärt. Utan att göra någon värdering i om något av lagbrotten är värre än det andra, förblir fortfarande frågan om respektive presidentkandidat ska definieras baserat på deras partners handlingar.

På tal om otrohetsaffären och skandaler, återfinns ännu ett exempel där Trumps beteende försvaras. Avsnittet handlar om den läckta Access Hollywood videon där Trump säger sig ha tafsat på kvinnor utan deras tillåtelse:

Hans beteende legitimeras här på grund av att han är en kvinnokarl, något som han inte kan hjälpa eller förändra. Visst är det kanske inte författarens egen åsikt, men på grund av att citatet inkluderas i artikeln, medför det ändå en legitimering av Trump.

När det gäller Hillary Clinton, verkar det finnas en tendens att tillskriva henne aktörsfokuserade egenskaper, men att samtidigt kritisera henne för att sakna vissa kommunala egenskaper:

Här beskrivs Hillary Clinton som kompetent, men kritiseras samtidigt för att hon saknar inlevelse och tråkar ut åhörarna. Vissa skulle hävda att en politikers förmåga att väcka känslor är viktig för att kunna värva nya väljare, men det är dock inte poängen som jag vill förmedla. Poängen är att hon kritiseras för sin personlighet, alltså något som hon inte kan ändra på. I ett ämbete som president torde sakkunskap och kompetens värderas högre, men det framställs i exemplet snarare som en nackdel än en fördel. Att vara känslosam är också något som ses som en kommunal egenskap och inte en ledaregenskap i det här fallet, men Clinton kritiseras ändå för att hon saknar det.

”Något som en republikansk vän i USA var helt övertygad om när vi mejlade i helgen: ’Videon är givetvis inte bra för honom, men jag tror inte han kommer att förlora många röster på grund av den. Trump har varit känd som kvinnokarl i många år, alla vet att han är en ”player” som ser ner på kvinnor. Jag tror inte någon är förvånad över att han kunde uttrycka sig sådär.” (Larsson Hultin, 2016; 2)

28 För att fortsätta på samma spår, är ett annat återkommande tema i artiklarna att nedvärdera Hillary Clintons prestationer. Det, trots att hon frekvent bedöms vara den kandidat som gick vinnande ur flera av debatterna:

Hillary Clinton gjorde en bra insats, men den tog henne bara precis över målsnöret. Artikelförfattaren kan ses som att degradera Clintons prestation genom detta uttalande. Det räcker inte med att vinna påstår hen, utan det verkar som att Clinton måste prestera ännu bättre för att hennes prestation ska bedömas som värdig. Det viktigaste kanske istället är att poängtera att hon vann, inte hur hon vann. Ett alternativt sätt att beskriva händelsen på är att Clinton

gjorde en gedigen debatt som hon vann. Poängen, alltså att hon gjorde bättre ifrån sig än sin

motståndare, framgår fortfarande men utan att nödvändigtvis nedvärdera hennes prestation.

Ytterligare ett exempel på hur Clinton nedvärderas visas nedan:

Återigen så lyfts de höga krav fram som läggs på Hillary Clintons axlar. Det räcker inte med att hon är bättre än sin motståndare, utan det måste påpekas att hennes insats inte var tillräckligt bra om motståndet hade varit annorlunda.

Clintons opålitlighet är också något som återkommer frekvent i artiklarna:

Att Clinton kan få svårt att bli populär syftar till hennes ändrade åsikt kring frihandel och att vissa tycker att hon vänder kappan efter vinden. Hon anses därför vara opålitlig. Emellertid,

”Hon gjorde dock en gedigen debatt. Framför allt var hon tillräckligt bra för att inte förlora.” (Jonsson, 2016; 1)

”Clinton har tur. Med en befolkning som ropar på förändring och politisk fräschör hade hon troligen haft svårt att vinna över en populärare, mer konventionell republikansk kandidat. Nu dämpar uppmärksamheten på Trump effektivt att ett kraftigare ljus riktas på hennes svagheter, som mejlhantering, och som de sakfrågor där Clinton har bytt fot på ett sätt som kan ses som opportunt.” (Torén Björling, 2016; 1)

29 menar skribenten att hon kommer att bli en bättre president än Donald Trump, eftersom impulsiva beslut kan undvikas. Författaren lyckas här komplimentera och nedvärdera Clinton på samma gång. Clinton bedöms inte nödvändigtvis som kompetent i sig själv, utan framställs endast som det mindre onda alternativet i jämförelse med Trump.

Nedan påpekas återigen att Clinton är en duglig politiker – i jämförelse med Donald Trump. Hennes trettio år inom politiken förminskas till endast ett nödvändigt kriterium i sammanhanget, istället för att lyftas fram som något positivt och användbart:

Martin Gelin och Per Gudmundson hör till den lilla skaran av journalister som inte degraderar Clintons politiska erfarenhet. Gelin skriver:

Författaren har inte gjort någon jämförelse med Trump, utan anför endast hur hennes erfarenheter påverkar hennes prestation i debatten. Per Gudmundson skriver i Glöm den gamla

regelboken:

Gudmundsson tar det ett steg längre och berömmer snarare än fördömer hennes beteende, istället för att skriva att hon är monoton och saknar entusiasm, som många av de andra författarna har gjort.

”I jämförelse med sin motståndare klarade sig Clinton väl – helt enkelt för att hon är en normal, rutinerad politiker.” (Torén Björling, 2016; 1)

”Men Clinton har alltid varit bra på debatter och hon gjorde ett kompetent jobb. Hennes långa politiska erfarenhet innebär att hon kan bemöta de flesta frågorna och angreppen på volley.” (Gelin, 2016; 1)

”Clinton var väl förberedd. Hon uppträdde med lugn och värdighet. Hon svarade på ställda frågor, och framförde sina argument i saklig och resonerande ton. Hennes agenda

framgick tydligt och

30 Gudmundson uppmärksammar också den

förändring som finns när det gäller hur andra författare har valt att vinkla Clintons politiska erfarenhet:

5.3 Skillnader och likheter mellan länderna

I undersökningen framgår ländernas rapportering av kandidaterna liknar varandra på många sätt. När texterna undersöks utifrån kategorin subjekt/objekt uppmärksammas några mindre skillnader mellan de amerikanska och svenska artiklarna. För det första beskrivs Trump i större utsträckning som aktiv i de amerikanska artiklarna än i de svenska. Det tycks också finnas en viss skillnad inom länderna. The New York Times framställer Clinton som subjekt i större utsträckning än USA Today. En sådan skillnad verkar inte finnas bland de svenska tidningarna, men det som går att säga är att deras beskrivningar tenderar att efterlikna de i the New York

Times. Gemensamt för både de amerikanska och de svenska texterna är att Trump

uppmärksammas mer än Clinton. Det är svårt att säga hur mycket mer plats Trump får då jag inte har gjort en innehållsanalys, men som jag har nämnt tidigare så finns det en tydlig tendens att Trump nämns i samband med stycken om Clinton, medan det inte lika ofta förekommer när det är stycken skrivna om Trump.

För kategorin egenskaper/attribut framgår presenteras en ganska enad bild av kandidaterna i ländernas media. I båda länderna nedvärderas Clintons insatser medan Trumps försvaras. Samma typer av ord används för att beskriva kandidaterna: Trump är impulsiv, oförberedd, aggressiv och svarar inte på frågor medan Clinton är påläst, förberedd, tråkig och känslokall. Å ena sidan framställer de amerikanska tidningarna Donald Trump som manlig och därmed en ledare, men inte uttryckligen olämplig, medan de svenska framställer honom som både en ledare och som olämplig. Hillary Clinton å andra sidan, framställs i både svenska och amerikanska tidningar som en ledare, men kritiseras för att inte vara tillräckligt bra.

31 Det som kan sägas skilja de svenska och amerikanska tidningarna åt är att de amerikanska artiklarna är betydligt sakligare i sina beskrivningar av egenskaper. Citat från debatterna används ofta i texterna för att belägga personliga tolkningar eller argument på ett tydligare sätt. I de svenska tidningarna däremot, verkar det som att författarna får utrymme att inkludera mer personliga och uttrycksfulla beskrivningar:

I Dagens Nyheter beskrivs Trump som en jordbävning, någon som saknar logik och som för en politik som inte är förankrad i verkligheten, medan the New York Times tar en lite försiktigare inställning och snarare beskriver honom som att han har svårt att svara på kritik och hålla sig till ämnet. Exemplet från den amerikanska tidningen visar hur författaren där presenterar belägg för argumentet att Trump har svårt att svara på frågor och inte verkar förberedd: han ägnade sin tid åt att slumpmässigt dra upp problem som IS etc. I exemplet från den svenska artikeln framgår inga uppenbara exempel för att belägga författarens åsikter om Trump, utan författaren får snarare en roll som politisk expert.

”Mr. Trump struggled to answer the substance of Mrs. Clinton’s criticism, and often appeared thrown by her attacks. His response on national security consisted largely of name-checking various global problem areas, like the Islamic State and Iran, without offering a pointed critique or alternative solution.” (Burns, 2016; 1)

32

6 Diskussion

Ur många synvinklar kan det amerikanska valet ses som det ultimata testet för att pröva om kön spelar roll för en individs möjligheter: en kandidat utan någon som helst politisk erfarenhet som ställs mot en kandidat med trettio års erfarenhet. Utifrån den faktorn, hade nog många hävdat att valet var självklart, men ändå vann kandidaten utan erfarenhet. Dock är självklart inte valet så enkelt, utan andra faktorer så som ideologi spelar också roll för vem som går segrande ur striden. En fråga som har diskuterats efter det amerikanska valet är huruvida medias porträttering av de båda kandidaterna hade någon effekt på valresultatet. Några hävdar att det faktum att Hillary Clinton är kvinna spelade roll för hennes chanser till avancemang medan andra menar att könsskillnaden inte hade någon påverkan på valresultatet. Huruvida könsskillnaden påverkade valresultatet kan inte sägas i den här studien, men det som bör diskuteras är hur media skildrar manliga och kvinnliga ledare och vad medias skildringar har för effekt på samhällets invånare. Till att börja med ska vi återvända till studiens frågeställning:

Hur beskrivs Hillary Clinton och Donald Trump i svensk och amerikansk media under presidentdebatterna 2016?

33 porträtteras Trump också med mer aktörsfokuserade än kommunala egenskaper, något som styrker hans manliga könsroll. Eftersom det dessutom inte finns någon konflikt mellan den manliga könsrollen och ledarskapsrollen, uppfattas Trump som en kompetent ledare. Den ledarroll som Clinton och Trump förväntas uppfylla är alltså inte densamma för båda, trots att de söker samma position.

För det andra verkar det som att kompetens är kopplat till könsroller, vilket gör att kompetens värderas olika beroende på om det är en kvinna eller en man som bedöms. I avsnittet om tidigare forskning lyftes aspekten att en kvinna som utstrålar självsäkerhet ofta anses vara mindre pålitlig och kompetent (bland en manlig publik), till skillnad från en manlig kandidat som anses kompetent oavsett vad han utstrålade. Allt som allt, är det alltså lättare för män att uppfattas som kompetenta. Fallet med Clinton och Trump vill jag påstå är ett exempel på detta, det vill säga att Clinton beskrivs som mindre kompetent eftersom hon uppfattas som självsäker.

Den tredje aspekten som framgick i resultatet är att det tycks finnas en större acceptans för att Trump går utanför den manliga könsrollen än det gör för Clinton att gå utanför den kvinnliga. Som nämndes tidigare, beskrivs Clinton i ganska maskulina drag, vilket leder till att hon kritiseras i sin roll som kvinna. Det intressanta är att när Trump tillskrivs feminina egenskaper får han inte utstå samma kritik som Clinton. Exempelvis beskrivs Trump återkommande som att ha svårt för att kontrollera sina känslor och att han är aggressiv, något som med andra ord skulle kunna beskrivas som känslosamhet och som oftast tillskrivs kvinnor. När Trump porträtteras med denna egenskap, betonas istället vissa delar av känslosamheten, som aggressivitet, vilket tenderar att förknippas med maskulinitet. Det verkar därför som att Trump får lov att ha två roller eller sidor av sin personlighet, något som inte Clinton tillåts ha. Det försvårar ytterligare för den demokratiska kandidatens chanser att uppfattas som kompetent, i och med att hon inte tillåts ha två olika roller när det kanske är just det som är nödvändigt för att kunna försäkra att hon bedöms på basis av sin ledarkompetens och inte sin roll som kvinna.

34 Vidare verkar Clinton definieras för sitt privatliv. Fenomenet är något som även lyfts av andra forskare, där de menar på att media tenderar att fokusera på kvinnors privatliv och äktenskap etc. istället för den politik de för. Flera av artiklarna lyfter fram Bill Clintons otrohetsaffärer, vilket sedan Hillary Clinton får utstå kritik för. Parallellt, är Trump omtalad för sina otrohetsaffärer, men det är något som påstås vara välkänt och resulterar därför i att det accepteras med en axelryckning.

I den andra delen av frågeställningen jämfördes beskrivningarna av kandidaterna mellan Sverige och USA. Som bekant valde jag att sätta USA i kontrast mot Sverige för att förhoppningsvis kunna förtydliga resultatet, då Sverige påstås föra en mer genusmedveten debatt i samhället än vad USA gör. Om vi antar att en sådan debatt torde leda till att kandidaterna beskrivs mer rättvist, bör jämförelsen mellan dessa tidningarnas beskrivningar ge någon slags indikation på hur pass genusmedvetna de amerikanska medierna är.

Till min förvåning framkom det att likheterna var fler än skillnaderna mellan länderna, men något som skiljde sig åt var att Donald Trump så gott som dumförklaras i svensk media men ändå framställs som en kompetent ledare, i jämförelse med den amerikanska där han endast porträtterades som en kompetent ledare. Alltså, verkar inte en negativt vinklad text få någon större inverkan på hur kompetent kandidaten uppfattas vara. Det skulle eventuellt tala för att tidningens politiska inriktning inte spelar någon större roll för hur kandidaten framställs, utan att det framför allt är ordvalet som är viktigt. Dock går det inte att konkludera om det är en företeelse som endast är giltig för män eller om beskrivningar som handlar om kvinnor fungerar på samma sätt, eftersom inga sådana beskrivningar hittades om Hillary Clinton. Det som går att konkludera är som sagt att de svenska tidningarna är betydligt mer negativa i sina formuleringar om Trump än de amerikanska, men att han trots detta ändå framställs som en ledare. Om vi utgår från att svenska tidningar är mer genusmedvetna i sina formuleringar, kan det vara rimligt att anta Trumps kompetens framstår som ännu bättre i amerikansk media eftersom han där inte dumförklaras. Amerikanska tidningar verkar ha en tradition av en mer försiktig framtoning, där mer ansvar läggs på läsaren att utröna vad som står mellan raderna. Det skulle kunna resultera i att Trump framställs som ännu bättre, eftersom ingen uttryckligen påpekar sitt misstycke.