Skillnader och likheter i de två årskurserna

Yackel och Cobb (1996) menar att även om en lärare har en vision om vilka sociomatematiska normer hen vill etablera i elevgruppen, formar elevgruppen och transformerar de sociomatematiska normerna kontinuerligt, vilket medför att de sociomatematiska normerna kan skiljas åt i olika elevgrupper. Lärare 8 berättar under intervjun att klassen som han undervisar, är vana vid att visa sina lösningar för varandra från mellanstadiet och att de visar sina lösningar för varandra, under matematiklektionerna även på högstadiet. Detta visar på att en medveten sociomatematisk norm ur lärarens synvinkel därför att han påpekar detta som ett kännetecken för elevgruppen.

Matematiklyftet är en början till en förändring av den traditionella matematikundervisningen som främst syftat till enskild inlärning genom att räkna i matematikboken. Förändringen ska ske i hur eleverna redovisar sina lösningar och lärare 8 säger att det börjar bli allt mer fokus på processen än själva svaret. Intervjuerna visar en progression till en mer konceptuell undervisningssyn hos lärarna, lärare 8 säger följande:

”Det är ju nog något som har förändrats, de senaste åren. Alltså egentligen sedan Lgr11, att man gör mer saker, när man faktiskt, när de sitter i grupper och diskuterar. Fortfarande för lite tycker jag egentligen, det är nog man själv som lärare också som eh, som faller tillbaka i gamla vanor. Att man glömmer det. Eh, och det är lite synd”.

En liknande progression kan man se hos lärare 6, där varje problem bearbetas i olika steg. Dels enskilt, dels i par och grupp:

”Och, sen jobbar de i par, med samma problem, för att se om dom, vilka lösningar de har fått, och sen jobbar de i grupp, och då de ska komma på ett problem tillsammans som vi sedan löser tillsammans i klassrummet”.

De båda lärarna visar en inställning om att det är viktigare att varje problem ges tid åt diskussion än att eleverna måste hinna göra så många uppgifter som möjligt. Samarbete i matematik verkar också vara en viktig faktor. Men i årskurserna skiljer sig den

sociomatematiska normen åt genom att eleverna i årskurs 8 är mer svarsinriktade medan elverna i årskurs 6 är mer öppna för diskussioner. Det som är likadant i båda årskurserna är att lärarna har ett tydligt avslut på matematiklektionen. Men en skillnad som framträdde var typen av avslut på lektionen. Lärare 8 ger respons om lektionen genom att koppla till sociala normer. Han berömde eleverna för att inte ha pratat så mycket. Lärare 6 däremot pratar om dagens matematiska innehåll och begrepp som eleverna har fått möjlighet att lära sig.

Lärare 8 avslutar också lektionen med att säga ”det som blir annorlunda nästa gång, är att vi byter tillbaka till en vanlig lektion”. Det innebär att läraren ser lektionen innehållande problemlösning som något som avviker från den vanliga lektionen och därmed det en sociomatematisk norm i gruppen, även ur lärarens synsätt, som handlar om att

matematiklektionen vanligtvis inte innehåller problemlösning och diskussioner. En skillnad på matematikundervisningen mellan årskurserna är användandet av digitala hjälpmedel och laborativt material. Lärare 8 nämner att en av de materiella resurserna som eleverna

behöver under en matematiklektion är datorn. Men lärare 6 säger att de har tillgång till laborativt material.

7. Diskussion

7.1 Resultatdiskussion

En slutsats som jag drar av studien är att sociomatematiska normer är att lärarens handlingar och kontinuitet därmed påverkar elevernas uppfattning av sociomatematiska normer som gäller i deras klassrum. Kravet är att eleverna ska vara mottagliga för att anamma dessa sociomatematiska normer. Det som krävs är att målet med undervisningen är tydliga och därmed förstår eleverna vinsterna i hur undervisningen är uppstyrd. En annan aspekt på sociomatematiska normer är läraren också måste vara motiverad till en förändring och agera utifrån dessa idéer kontinuerligt för att etablera tydliga nya sociomatematiska normer. Samhällets syn på matematikundervisning är en avgörande faktor och en traditionell undervisning kan ta tid att förändra. Synen om att inlärning är en kognitiv process som sker enskilt finns i vårt samhälle och därför kan en förändrad matematikundervisning med grund i matematiklyftet komma att ta tid. Det krävs en tydlig diskussion om forskning om inlärning, i samhället som når både myndigheter, lärarutbildningar men också elever och deras föräldrar.

En annan slutsats av studien är att bristen på uppstyrda situationer med plats för diskussion kan påverka elevernas inställning till matematikinlärning på så sätt att de tror att de inte lär sig matematik genom diskussioner. Attityder till didaktik och inlärning tar lång tid att förändra och därför behövs det konsekvens och tydlighet från lärare och samhälle om bästa sättet för inlärning. Exempelvis menar Nilsson (2013) att delen sannolikhetsteorin i matematikämnet skiljer sig från den traditionella matematikundervisningen genom att den innehåller tolkningsutrymme. Han menar att lärare som ska undervisa i sannolikhet kan hamna i en konflikt med etablerade sociomatematiska normer om att det finns tydliga problemställningar och korrekta lösningar. Jag menar att konflikter kan undvikas beroende på hur väl syftet med tolkningsutrymmet diskuteras med elevgruppen. Exempelvis kan läraren låta eleverna presentera egna problem och låta de andra eleverna ställa frågor och ändra om förutsättningarna för problemet.

Med utgångspunkt från Bishops förklaring av Whites (1998) kulturella komponenter är att det inte är självklart i alla kulturer att använda digitala hjälpmedel på grund av att det inte finns tillgång till det i skolan, i alla kulturer. Det innebär också att värderingar om digitala hjälpmedel kan ha olika ståndpunkter grundade ifrån olika kulturer. Samhällen utvecklas i olika takt i världen och därmed finns det en variation i värderingar om digitala hjälpmedel i skolan.

7.2 Metoddiskussion

För att på bästa sätt kunna upptäcka normer och sociomatematiska normer, hade en observation under en längre tid kunnat ge ett resultat av högre kvalitet. Normer etableras under en längre tid och upptäcks lättast när de bryts. En vidareutveckling av forskningen om sociomatematiska normer hade genom intervjuer med elever kunnat ge ytterligare en dimension av synen på sociomatematiska normer i klassrummet.

Sociomatematiska normer beror på gruppdynamiken och därför hade en jämförelse mellan olika klasser i samma årskurs kanske varit intressantare för att se hur olika sociomatematiska normer skapas beroende på grupp, i samma ålderspann.