”- Vad tänker du på när du hör ordet skilsmässa?
- Skilsmässobarn!”
Alla våra informanter reagerade på liknande sätt som informanten i citatet ovan och samtliga betonade de negativa påföljderna som en skilsmässa innebär för barnen. Informanterna i alla åldrar menar att en skilsmässa är en problematisk situation som barnen drabbas värst av. En äldre informant berättar om sin syn på skilsmässor som mycket traumatiska, inte minst för barnen:
”Jag tycker varje skilsmässa är nästan som en tragedi alltså, det är ett misslyckande (...) De kämpar inte för att hålla ihop alltså. Det är, det, för barnens skull. Om de nu har barn
Öberg (2004) avslöjar däremot att i stort sätt alla svenska forskare idag är eniga om att skilsmässan och separationen i sig inte nödvändigtvis är traumatisk för barnen. Våra
informanter tryckte dock på traumat en skilsmässa och en separation innebär för barn än vad det innebär för de vuxna. Gähler (1998) har genomfört en undersökning som visar att en skilsmässa är en av de sakerna som skulle kasta om vuxna människors liv mest. Gählers (1998) informanter menar att det skulle vara mycket upprivande och traumatiskt, Gähler (1998) har dock inte heller några bevis på att en skilsmässa påverkar barn negativt. Öberg (2004) menar istället att det är relationen mellan föräldrarna som avgör barnens välmående, inte huruvida barnet har skilda föräldrar eller inte. Anledningen till att våra informanter menade att just splittrandet av familjen skulle påverka barnet så negativt beror antagligen på att kärnfamiljen utvecklats till ett så betydande ideal under modernismen.
Äktenskapsrådgivarnas roll har förändrats från att i stort sätt enbart finnas till för att lappa ihop äktenskap till att se till att parterna sköter skilsmässan vänskaplig och kan enas om till exempel barn (Öberg, 2004). Att normen för att hålla ihop var starkare förr har de äldre förklarat och de yngre håller med om att det inte är lika stigmatiserat att skiljas idag.
Det var inte bara en orubblig norm utan också en praktisk nödvändighet att hålla ihop förr då det var tuffare tider. En informant menar att det ekonomiskt inte var möjligt att skiljas. Hon tror att detta är en bidragande faktor till varför fler skiljer sig idag, att man inte går igenom något så jobbigt tillsammans som till exempel svåra ekonomiska förhållanden i landet. Visst är det av betydelse att man inte hade den ekonomiska möjligheten att gå skilda vägar, men samma informant menar också att tuffa tider svetsar samman parterna känslomässigt. Denne svarar på frågan varför det kan vara svårare att hålla ihop idag:
”Ja, därför att man behöver inte kämpa lika mycket idag… Jag måste berätta för er att jag är ett krigsbarn på så sätt att min far var ute i det militära några år under den period som jag var mellan sex och (…) ja det var mellan -38 och -45. (...) Min mor var en småskolelärarinna i en liten by i Dalarna och det var ju en kamp, förstår ni! Vi hade ju ransonering, vi hade inte skor, vi hade inte mat, vi hade ingen frukt. Jag kommer ihåg när de första bananerna kom och det
var (...)”
Informanten ovan förklarar att man håller ihop i svåra tider. Detta skulle kunna tyda på att Sveriges befolkning skiljer sig i högre utsträckning idag på grund av att man inte går inom
kategorin menar att det är gemenskap och/eller svåra upplevelser som binder parter samman. En av informanterna formulerade sig på följande sätt:
”(...) Jag tror att det blir det av den anledningen att man har mycket mer att dela så att säga. Man kan prata om gamla foton, det kanske låter tråkigt liksom *skratt*, eller vilket av barnen
var det som gjorde det… och kommer du ihåg den resan vi var på när vi gjorde det, eller när vi flyttade… ”När var det? -Ja men det var när vi bodde på Gävlegatan!” Liksom att man
delar på det där på något sätt och det tror jag är lite kumulativt ju längre man har bott tillsammans, att det blir mer…man delar väldigt mycket, jag tror att det ändå tillför något i
livet, (...)”
En annan informant berättar om hur traumatiska händelser i familjen kan stärka ett äktenskap:
”(...) det har ju varit två jättetraumatiska händelser för oss då, vi väntade en pojke som vi förlorade 2009, sen har vi en dotter som föddes 2010, så två nu då och sen väntade vi barn igen som vi skulle fått i december förra året och var tvungna att göra en abort för att den hade då en… hjärnskada så att vi var tvungna att göra abort. De två händelserna har ju påverkat oss väldigt mycket. Dels synen på varandra tror jag och sen också att vi uppskattar vår dotter så himla mycket, som vi har, som är i livet liksom. Så att det gör att man har en annan... vi har bara varit tillsammans i 6 år, jag och min fru men det känns som att vi har känt varandra väldigt mycket längre för att vi har upplevt så mycket traumatiska händelser tillsammans
under en väldigt kort tid.”
Eftersom vi är relativt jämställda i Sverige idag är det möjligt även för kvinnor att separera (Hofsten, 1983). För att förstå attitydförändringar till livslång kärlek och separationer måste man se på hur de praktiska omständigheterna har förändrats med tiden. Att en anledning till att det är svårare att hålla ihop idag är de ökande praktiska möjligheterna för kvinnor att skiljas och ekonomiskt klara sig på egen hand bekräftar alla våra äldre informanter. En av dessa uttrycker sig på följande sätt;
Därför att det är så mycket yttre omständigheter, och att, tjejerna är ute och jobbar, och de är inte hemma med barnen utan de är ute och får kontakt med andra män då om man säger... Det blir mycket mer utåtriktat än på vår tid när vi gick hemma med barn och småbarn.
Vi har upptäckt att en liberal syn på skilsmässor återkom både i den yngsta och mellersta ålderskategorin, i den meningen att de alla tycker att man bör separera vid stort missnöje eller vantrivsel i förhållandet. De mellersta och de äldsta har alla erfarit ett långt äktenskap och deras svar påminde om varandra i frågor om hur man får ett äktenskap att hålla. De yngsta och äldsta tyckte olika i det mesta, men hoppet om livslång kärlek genomsyrade alla informanternas svar.
Diskussion
Kärlek, äktenskap och familj
Som vi nämnde inledningsvis så utgår vi ifrån Giddens (2009) tes om att moderniseringen var en bidragande faktor till uppkomsten av kärnfamiljen och att precis som våra praktiska
omständigheter. I och med industrialismen och moderniseringen, förändrades också vårt sätt att tänka och våra attityder. Att kärnfamiljen idag upplöses av skilsmässor menar våra informanter är en risk för barnen. Svaren vi fått skulle förmodligen sett annorlunda ut om vi hade kunnat genomföra intervjuerna under ett tidigare sekel. Detta på grund av att alla våra informanter lever i ett modernt samhälle, där kärnfamiljen ses som den ultimata
familjekonstellationen (Kristjánsson, 2001). Den tid individer lever i präglar deras sätt att bedöma vad som är bra respektive dåligt. Ett exempel på detta är att skilsmässor har blivit mindre och mindre tabubelagt i takt med att skilsmässorna ökat och vi bryter lättare upp våra relationer om vi inte är nöjda med dem. Vår poäng är att i en annan tidsepok, där kärnfamiljen inte nödvändigtvis skulle vara idealet, troligen inte heller skulle se upplösningen av
kärnfamiljen som dålig och som en risk för barnen. Som nämnt i avsnittet “tidigare forskning” innebär begreppet familj i vissa länder en man och flera fruar eller en kvinna och flera män (Goldberg, 2011). Detta bekräftar att kärnfamiljen är en modern och västerländsk
familjekonstruktion. Om familjeidealet i dagens Sverige exempelvis var polygamiska äktenskap med hemmavarande mor- och farföräldrar skulle rimligtvis kärnfamiljen
klassificeras som dålig och som en risk för barnen. Detta bekräftar att attityder, normer och ideal är plats- och situationsspecifikt (Giddens, 2009). Detta får oss att ifrågasätta varför de många separationerna av de svenska kärnfamiljerna anses vara skadliga för de inblandade barnen. Det är möjligt att det i sådana fall kan vara skadligt för barnen att inte längre leva i den normativa familjekonstellationen och att detta skulle kunna leda till en känsla av utanförskap. Att det skulle vara traumatiskt för att barn att inte bo med en mamma och en pappa i samma hushåll är svårt att förklara på andra sätt än att det anses vara den normativa familjekonstellationen i dagens Sverige. Om folk skiljer sig i en lika stigande fart som de senaste decennierna kommer den “normativa” familjekonstellationen om låt säga 50-100 år förändrats i och med att de flesta barn då inte skulle växa upp i en kärnfamilj. Om den
normativa familjekonstellationen inte längre är kärnfamiljen och om det enda traumatiska med en skilsmässa är att inte bibehålla sin position i en normativ familjekonstellation innebär det att en skilsmässa inte alls skulle anses som något traumatiskt för barn längre. Kanske rentav något fördelaktigt?
Förväntningar och krav på romantik och våra
partners
Genom våra intervjuer har vi förstått att en anledning till de ökade skilsmässorna är den möjlighet vi har att skilja oss idag. Våra informanter har främst tryckt på kvinnans ökade möjligheter i samhället, däribland hennes numera självständiga ekonomiska situation. Många informanter menar att denna frihet och möjlighet att skiljas har bidragit till att man idag ställer högre krav på sin relation. Detta i enighet med vår ursprungsteori från Giddens (2009) om att vi idag ställer orimligt höga krav på våra partners. Några av informanterna menar att man idag utformar en slags mall av sin idealpartner redan innan man träffas. Det är möjligt att man, då man lär känna sin partner fullt ut, upptäcker egenskaper hos denne som man blundat för i förälskelsefasen och som inte stämmer överens med kravlistan. Att sätta upp högre krav på sina partners menar både Giddens (2009) och våra informanter är en attitydförändring som bland annat grundar sig i möjligheten till att skilja sig idag, då främst för kvinnor.
De yngre och de mellersta informanterna menar alla att man även ställer höga krav på passion i dagens förhållanden. Den slutsats som är mest betydande i detta material är att alla
informanterna tror och hoppas på att få uppleva livslång kärlek och alla menar att passion är ett måste i ett kärleksförhållande. Giddens (2009) och våra informanter är dock eniga om att passion inte varar för evigt i ett kärleksförhållande. Ekvationen av att informanterna önskar uppleva livslång kärlek som innehåller passion, samtidigt som de är övertygande om att passion inte varar för evigt, går inte ihop. Att ekvationen inte går ihop skulle inte behöva vara ett dilemma i benämningen problem om situationen inte vore så att informanterna faktiskt hoppas på och önskar att få uppleva livslång kärlek. Eftersom informanterna hoppas att få uppleva livslång kärlek och att de samtidigt kräver något de inte själva tror är möjligt kan därför skapa oönskade separationer och därmed en otillfredsställd situation bland individer. Att individer är otillfredsställda med sin livssituation är givetvis ett problem, därmed anser vi att detta resultat är av hög relevans för framtida forskning inom ämnet.
Skilsmässor
De tre ålderskategorierna har olika syn på livslång kärlek och separationer. Vi såg ett tydligt mönster i att den yngsta gruppen, som växte upp då skilsmässorna i samhället var många, anser att livslång kärlek är något mycket svåruppnåeligt och att slumpen avgör om man lyckas hålla ihop. De mellersta, som alla erfarit långa relationer, har ett mer realistiskt
förhållningssätt till relationer i allmänhet. En längre relation innebär vanligen upp- och nedgångar och de tror att det som avgör huruvida man håller ihop eller inte är hårt arbete på relationen, och inte slumpen. Informanterna i denna ålderskategori vet själva hur det är att jobba på en relation och har sett omgivningens, främst vännernas, skilsmässor och tagit lärdom av dessa. De yngre har i större utsträckning växt upp med kompisars och egna föräldrars skilsmässor. De har därför vuxit upp i en nära omgivning med många skilsmässor och verkar ha upplevt att en relation kan ta slut, trots hårt arbete. Detta kan ha bidragit till deras syn på att livslång kärlek inte handlar om arbete på relationen, utan snarare är ett lotteri i den mening att slumpen avgör om man lyckas hitta någon som utvecklas åt samma håll som en själv. De äldre informanterna, som har sett de ökade skilsmässorna i befolkningen utifrån, tror att det är svårare att hålla ihop idag. Den informant som vuxit upp med skilda föräldrar lät sig inte påverkas av sina föräldrars, enligt informanten själv, dåliga exempel. I en tid av få skilsmässor ansågs informantens familjesituation vara olycklig och tragisk, eftersom skilsmässor var ett sådant stigma upplevde även informanten skilsmässan som mycket negativ. Samhällets påverkan ledde till att informanten själv fick en negativ inställning till skilsmässor. De yngre informanterna som vuxit upp med samma familjesituation, men i en tid där skilsmässor var mindre stigmatiserat, har inte denna inställning.
De yngsta, som till skillnad från de mellersta och de äldre, vuxit upp i en tid full av
skilsmässor, har som tidigare nämnt en mer liberal inställning till skilsmässor än de äldre. De löften som avges i en borgerlig vigsel har likaså förändrats med tiden, numera säger man inte frasen “tills döden skiljer oss åt”. Detta kan ses som ett bevis på att yngre generationer inte längre vågar lova varandra evig kärlek, just eftersom de vuxit upp i en tid då många brutit upp ur sina äktenskap, och därmed brutit löftet om att älska varandra till döden skiljer dem åt. Äktenskapsrådgivningens syfte har även den förändrats från att lappa ihop äktenskap till att förenkla skilsmässoprocessen för makarna. År 1974 stiftades exempelvis en ny lag som gjorde det lättare för makar att skiljas (”Skilsmässor och äktenskap”, SCB). Poängen med detta är att våra informanters inställningar till separationer, borgerliga vigslar, äktenskapsrådgivningen och lagarna har förändrats i takt med att fler i Sverige skiljer sig.
Övergripande slutsats
Våra slutsatser är att alla våra informanter har en tro på och en längtan efter livslång kärlek. Detta visar på att det verkar finnas en inre orubblig tro på livslång kärlek hos våra informanter som inte har påverkas av samhällets förändringar. Den livslånga kärleken kan därför inte förklaras av Durkheims (1995) tes, vår utgångspunkt, om att samhällsförändringar påverkar individers attityder.
Våra informanter har vuxit upp i tider då samhället har sett ut på olika sätt och då
befolkningen skiljt sig i olika hög utsträckning. De tre ålderskategorierna har därför en relativt olik syn på separationer, vilket kan förklaras med Durkheims (1995) tes om att
samhällsförändringar påverkar individers attityder.
Vi har kommit fram till att våra informanters tro på livslång kärlek inte har blivit påverkade av att individerna i befolkningen skiljer sig i högre utsträckning, de har dock en skild inställning till kärlek och syn på vad kärlek är. Våra informanters attityder till separationer verkar däremot ha påverkats av att befolkningen skiljer sig i högre utsträckning.
Vårt förslag till framtida forskning inom ämnet är att söka svar på hur det kommer sig att attityder till separationer, men inte tron på livslång kärlek, förändras av att befolkningen skiljer sig i högre utsträckning.