Brodin & Lindstrand (2004) menar att vi ska se ordet skola i sin bredaste mening när vi pratar om en skola för alla och att syftet med uttrycket var från början att inkludera alla i skolvärlden, framför allt personer med olika funktionsnedsättningar för att skapa samma möjligheter som resten av befolkningen till en likvärdig utbildning och till ett likvärdigt liv. Jag håller med om detta, att uttrycket en skola för alla är just en skola för alla och inte ett klassrum för alla. Det låter väldigt hårt att säga det så, men ta E2 till exempel. Visst han har en resurs i form av sin assistent som han har med sig hela skoldagen och han är inkluderad i klassrummet, men han förlorar så mycket av den undervisning som han har rätt till. Assarsson (2009) pratar om messianska uttryck – ett löfte om att något bättre väntar. Hon menar att uttrycket en skola för alla är ett sådant uttryck. Ett löfte att alla ska känna sig önskvärda, oumbärliga och värdefulla. Jag tvivlar starkt på att E2 känner sig önskvärd i klassrummet, varken av eleverna eller av pedagogerna, jag tror inte heller att han känner sig oumbärlig eller värdefull. Jag skulle gissa på att han känner sig som ett problem och en börda och då förlorar uttrycket en skola för alla sin innebörd. Att uttrycket en skola för alla tolkas på så många olika sätt ställer till problem och enligt Assarsson (2009) finns det de som menar att det är ett mål som är omöjligt att uppnå och därför inte borde strävas efter. En skola för alla är verkligen något som vi bör sträva efter, men vi bör nog komma fram till vad en skola för alla verkligen innebär. Hur det ska gå till vet jag inte, men vi får inte ge upp drömmen om en skola för alla.
27
6 Slutsats
Inkludering och hur vi på bästa sätt arbetar med att inkludera alla är väldigt svårt i den verkliga världen. Det är verkligen som Göransson (2008) säger; inkluderingsarbetet påverkas väldigt mycket utav skolans lokala och ekonomiska förutsättningar. Att få med sig personalen på samma spår så att samtliga personal har samma förhållningssätt kan vara problematiskt eftersom att begreppen inkludering och en skola för alla kan tolkas på så många olika sätt. Det kräver väldigt erfaren och kompetent personal eftersom att vi som ansvariga fattar de beslut som barnen präglas av. De beslut som vi fattar kan påverka barnen för resten av livet. Begreppet inkludering är ett mångfaciterat begrepp som vi människor tolkar olika. En del menar att man är inkluderad bara genom att vara i samma klassrum, medan andra även ser till de övriga aspekterna som Asp-Onsjö (2006) lyfte fram, nämligen den didaktiska- och sociala inkluderingen. Som mina observationer och intervjuer visar tolkas begreppet olika även inom arbetslaget. Vad är då det bästa för det enskilda barnet samt för gruppen? Gadler (2011) menar att forskning säger att elever som blir placerade utanför klassrummet kan känna sig stämplade. I mina observationer såg jag en märkbar irritation från klassen gentemot E2 och detta är jag övertygad om att han känner av. I personalrummet pratas med största sannolikhet om honom också. Min slutsats av detta är att oavsett om pojken är i klassrummet under hela skoldagen eller om han befinner sig i en mindre grupp, så finns risken att han inte känner sig inkluderad. Det bästa för pojken och även gruppen ur ett didaktiskt perspektiv är att ge honom en-till-en undervisning vid vissa lektioner och givetvis inkludera honom i klassrummet och i gruppen vid gruppstärkande aktiviteter. Ytterligare något som denna studie har visat är att begreppet en skola för alla tolkas olika. Brodin & Lindstrand (2004) menar att ordet skola i begreppet ska ses i sin bredaste mening. Jag är av samma uppfattning och anser att det är just en skola för alla och inte ett klassrum för alla. Alla har rätt till en likvärdig utbildning. återigen tar jag E2 som exempel, där båda han och resten av klassen inte får ut den undervisning som de enligt skollagen har rätt till. Då lever man inte upp till begreppet en skola för alla. Assarsson (2009) säger att begreppet är ett löfte om att alla ska känna sig önskvärda, oumbärliga och värdefulla. Jag tvivlar starkt på att E2 bär på någon av de här känslorna. Så hur ska vi då få honom att känna sig önskvärd, oumbärlig och värdefull? En av assistenterna pratade om hur viktigt det är att vi redan från tidig ålder lär sig respektera varandra och varandras olika behov. Det blir då inte så konstigt för någon, varken gruppen eller den enskilda individen, ifall han eller hon måste gå ut ur klassrummet vid något tillfälle.
28
Kanske vi inte ska överanalysera och övertolka begreppen inkludering och en skola för alla, utan känna sig nöjd om vi har en klass med elever som mår bra och får arbetsro i skolan.
29
Referenslista
Asp-onsjö, Lisa (2006). Åtgärdsprogram – dokument eller verktyg? Acta Universitatis Gothoburgensis: Göteborg
Assarsson, Inger (2009). Utmaningar i en skola för alla – några filosofiska trådar. Liber: Stockholm
Brodin, Jane & Lindstrand, Peg (2004). Perspektiv på en skola för alla. Studentlitteratur AB: Lund
Gadler, Ulla (2011). En skola för alla – gäller det alla? Linnaeus University Press: Göransson, Kerstin (2004). Barn som blir elever. Stiftelsen ALA: Stockholm
Patel, Runa & Davidson, Bo (2011). Forskningsmetodikens grunder. Studentlitteratur AB: Lund
Vernersson, Inga-Lill (2007). Specialpedagogik i ett inkluderande perspektiv. Studentlitteratur AB: Lund
30