I intervjun framkom att läraren inte har förklarat för pojkarna varför det inte är accepterat att skriva förkortningar. Hon uppmanade endast eleverna att sudda ut och skriva hela ordet.
Charlie: Vi gjorde sånt projekt jag och Alex så skrev vi med såna förkortningar, vi skrev och sen kom vi fram till Maria och då sa hon att vi ska skriva med hela orden, då sa hon att vi ska sudda och inte skriva förkortningar.
Även i flickornas svar framkom det att de upplever att deras lärare inte förklarat varför de inte får använda förkortningar i skoltexter. När vi frågar vidare vad läraren säger om de använder förkortningar i sina texter svarade flickorna att de får sudda ut det de skrivit.
Diana: NEEJ NI får sudda bort det!
Anledning till att de inte använder förkortningar i skoltexter är enligt dem att det inte är accepterat i skolan eller av deras lärare.
I båda fallen visar lärarnas svar till eleverna att det inte är tillåtet att förkortningar används i skoltexter. Enligt eleverna får man ”sudda ut” det som inte är korrekt men utan någon förklaring varför. Flickorna reflekterar dock att läraren vill att de ska kunna stava korrekt svenska.
Vi finner att det är orden ”sudda ut” som förmedlar lärarens budskap till eleverna om att det i detta fall inte är accepterat att skriva med förkortningar i texter. Läraren hjälper inte sina elever genom att säga ”sudda ut” utan bör i stället uppmärksamma eleverna på de olika stilvalörer som finns att tillgå och vilken som passar beroende på vilken skrivsituation som eleverna befinner sig i ”lärarens ingrepp är endast ett utslag av disciplinering som antingen
ska sortera bort eleven eller anpassa henne till den offentliga normen.”22
22
Utifrån resultatet menar vi att förkortningar inte är välkommet i skolvärlden. För läraren är det viktigt att följa den bestämda normen som ska läras ut i skolan. Flickornas lärare Urban resonerar som följande om cyberspråket:
”Cyberspråket fyller sin funktion på ett bra sätt i sms och på chattsidor där det finns anledning att komprimera språket och spara tid. Det är dock inget som jag känner att vi behöver ta upp i skolan. I skolan ska vi ge eleverna möjlighet att lära sig skriva bra, varierade texter som är grammatiskt riktiga och rättstavade.”
I lärarens svar återspeglas det tydligt att läraren bedömer texter efter språklig korrekthet mot standardspråkets grammatiska normer. Även om läraren finner att det är intressant med cyberspråket som fyller sin funktion i chatt- och sms-sammanhang finner vi att läraren inte vill närma sig cyberspråket och ta upp/befatta sig med det i skolan.
Pojkarnas lärare uttrycker följande:
”Det är behändigt för det elever som kommit en bit på vägen med sin skriv- och läsutveckling. De kan särskilja när chattspråket kan används och när det inte passar sig. De svagare eleverna använder det även i skolan och då blir det fel.”
Läraren skriver att cyberspråket är behändigt för de starka eleverna i skriv och läsutveckling eftersom de kan skilja på de olika språkstilarna men inte för de svaga. Hon menar att de svaga eleverna inte har förmågan att urskilja mellan de två språkstilarna. Enligt pojkarna använder läraren själv drag av cyberspråket i form av smileys som en belöning. Läraren uppfattar kanske inte smileys som en del av cyberspråket utan att hon koncentrerar sig på förkortningar då hon ber dem att ”sudda ut” och skriva hela ordet. Även pojkarnas lärare undviker att förklara varför skrivstilen är accepterad och även att förklara skillnaden mellan chattspråket och standardskriftspråket utan markerar endast att eleverna gör fel.
Vi anser att båda lärarna nedsätter elevens privata språk då cyberspråket strider mot skolans norm. Detta trots att det står i kursplanen för svenska i grundskolan vikten av att eleven utifrån sina erfarenheter ska få möjligheter att finna de insikter de själva har om språket för att
dem ska gå vidare i sin språkutveckling.23 Vi menar att även om skolans uppgift är att ge eleverna grunden i det svenska standardspråket är det betydelsefullt att som lärare uppskatta
elevernas språkbruk. Det är även viktigt att inte se det som ett dåligt språkbruk utan tvärtom
uppskatta deras språkliga färdigheter och kreativitet som är av betydelse i det privata livet.
Elevernas attityd till cyberspråket i skolan
Flickorna anser att det är inte skulle fungera att använda förkortningar i skolan eftersom de vill lära sig skriva korrekt svenska. De är noga med att det ska skrivas med korrekt svenska i skolan.
Astrid: Jag vill helst lära mig äkta ord Estrelle: Jag också… inte falska.
Vi finner att samtliga flickor liksom lärare visar motstånd mot användning av cyberspråket i skolan. De hävdar även att om det skulle vara tillåtet att använda cyberspråket i skolan skulle de inte göra det. Cyberspråket värderas högt i närmiljön. Enligt flickorna är cyberspråket tillåtet att använda hemma och med kompisar men inte i skolan.
Astrid: I skolan nej men hemma.
En tolkning kan vara att flickorna finner samhörighet i deras bekantskapskrets och då är de tillåtet att använda sig av ett kravlöst språk. Hård af Segerstad & Sofkova Hashemi24 visar att ”Eleverna är medvetna om stilskillnader och många använder sig gärna av ett ledigare och mer personligt språkbruk i kommunikationen med vänner och andra i nya medier på sin fritid”
Av intervjusvaren framgår det att flickorna är medvetna om vikten av att behärska standarskriftspråket för att kommunicera i offentliga sammanhang. Flickorna gav exempel på att det kan vara viktigt att kunna stava och skriva korrekt när man har kontakt med arbetsgivare och banken, annars är risken att man inte blir tagen på allvar.
23
Skolverket
24