3. Metod
4.3 Skolkuratorns uppfattning och erfarenheter av barn i kris samt skolans krisarbete
Vad innebär det att ett barn går igenom en kris?
Sofia säger att hon fått lära sig att en kris är någon form av en livshändelse, som får personen som genomgår det att uppleva sig förlora kontrollen och att den inte känner någon säkerhet. En kris är något som händer och som har en början och ett slut. Hon säger att en kris kan vara väldigt olika saker.
32 Erfarenheter och kunskaper av barn i kris
Sofia är den på skolan som har mest utbildning inom krishantering på skolan. Det är hennes roll i barn- och elevhälsoteamet. Hon får utbildningar lite då och då framförallt på skolkuratorernas fortbildningsdagar där krishantering bakas in. Till exempel hade de en dag förra året som handlade om modern kristeori som de ska kunna ha hjälp utav i sitt arbete. Under dessa dagar kan de även få lära sig mer om hur man ska hantera kriser med barn och liknande. Sofia säger att det är viktigt att hålla sig uppdaterad.
Det värsta Sofia varit med om är ett barns dödsfall, det är det värsta hon kan tänka sig. Sedan har hon även varit med om att föräldrar till barnen gått bort. Då gäller det mer att arbeta med det enskilda barnet istället för med hela skolan som man får göra utifall ett barn går bort. Hon har även varit med om personal som gått bort och att barns hem brunnit ner.
Stöd för barn i kris
Sofia säger att man vet från forskning att nätverk är viktigt för barn i krisarbetet. Detta nätverk gäller främst familjen. Händer det något ska man därför så snabbt som möjligt försöka få dit familj och anhöriga och sedan försöka ge dem lugn och ro. Skulle det skett en situation som gör dem rädda och så att de känner sig otrygga så ska man försöka göra så att alla känner att nu är det lugnt och att de kan varva ner. Hon säger att familjen är viktigast och att det bara är att hoppas att barnen har en bra familj.
Sofia säger även att man ska låta barnen vara, att man ska hålla koll på dem men ändå låta dem vara tills de visar att de behöver något. Det är också viktigt att svara på barnens frågor, då de brukar ha många. Hon säger att hon tidigare varit med om att barnen känner att de inte fått svar på sina frågor och att de sedan under lång tid fått gå och fundera över dem i ensamhet. Hon nämner uttrycket ”håll om, häll i”. Se till att barnen får i sig något att äta och dricka. Sedan säger Sofia att man ska vara tyst. Vill barnet prata, så prata med det. Sitt inte själv och prata på eller pressa barnet till att göra det. Även om det man säger är i god välmening så kan inte barnet ta emot det just då. Detta gäller även om att fråga hur barnet mår. Sofia säger att det är en ganska idiotisk fråga till någon som exempelvis just förlorat en nära anhörig. Kraften att hålla tillbaka blir då viktig. Låt barnet ha sin naturliga reaktion, man behöver inte prata hela tiden. Ibland räcker det bara att sitta och visa att man finns där. Hon säger att det kan vara svårt då vi som människor också drabbas
33
av känslor men att i sin profession så måste man hålla sig lugn. Det hjälper inte barnet att du bryter ihop och gråter. Hon säger att visst kan man visa att man är ledsen men man måste behålla lugnet.
Krisarbetet på skolan
Man har inga utbildningar gällande krishantering för de övriga i personalen utan man går igenom krisplanen med alla på skolan så att alla ska känna till den. Detta ska göras varje läsår och det är rektorn ansvarig att se till att det händer. Men någon mer ingående utbildning får inte de övriga. Personalen vet att inträffar något så ska de i första hand kontakta någon i krisgruppen som består utav Sofia skolkurator, rektorn och
skolsköterskan. Enligt Sofia är det den saken de ska göra, inte göra massa saker på egen hand utan att gruppen i sådana fall delegerar saker som personalen ska göra. Detta för att de alltid ska ha koll på vad som händer och sker. Sofia säger att det är viktigt för dem i gruppen att vara strikta och starka i det här, för att folk ska känna sig trygga. Personalen ska kunna ringa krisgruppen när som helst.
När Sofia får ett samtal kontaktar hon direkt rektorn och sen kontaktar han dem som behövs vidare. Gruppen träffas så fort som möjligt och försöker göra upp en plan om hur och vad de ska göra. Det är viktigt att de har goda rutiner vid sådana här händelser. Efter det ses de kanske återigen om en timme och stämmer av, ser igen vad det är som händer och så vidare. De kan även ha en samling med all personal så de vet vad som händer, vad de ska göra och inte göra. Det är även viktigt att någon dokumenterar allt som görs och sägs, så de vet vad som bestämts under alla möten. Då kan man lättare titta tillbaks om vad som gjordes rätt och fel vid en senare utredning. Är känslor inblandat så är det lätt att mycket försvinner annars. De inom kristeamet har även gått utbildningar om krishantering där en krissituation simuleras och då får de även lära sig hur man hanterar massmedia. Hur man gör om de fått upp intresset för händelsen och ringer och skickar journalister, alltså hur man ska hantera även den pressen. Vet man inte det kan även det gå väldigt fel och bli väldigt stort. Sofia säger att då behålla lugnet och bara tänka är en väldigt bra början. Sofia säger att det är lite svårt att allmänt beskriva vad som görs på grund av att varje situation är individuell.
Är det något stort och de behöver extra stöd och hjälp så finns även en krisgrupp på kommunen som de kan vända sig till. Den består bland annat utav polis, socialförvaltning,
34
kyrkan och räddningstjänsten. Hon tycker detta fungerar bra inom kommunen och de känner att de har koll på var de kan vända sig.
Krisplan
Rektorn på skolan är den som är ansvarig över krisplanen samt att den ska kontinuerligt ska uppdateras minst en gång varje läsår. Han är den som är ansvarig över hela arbetet och leder det utifrån händelsen. Rektorn ska även se till att alla på skolan vet vart planen finns och vad den innehåller. Sedan hjälper de övriga i teamet till. Sofias uppgift i planen är att vara flytande och stödjande resurs.
Så mycket som möjligt ska stå med i planen men Sofia säger att det är svårt då varje händelse är så individuell. Det går inte ha med om det eller det där händer och hur man ska göra precis då, utan det måste vara i stora drag. Den ska alltså inte vara så lång. Det är viktigt att när planen uppdateras se till att alla nummer och kontaktuppgifter stämmer till alla kontaktpersoner som finns med i den för att undvika krångel när något väl inträffar. När den uppdateras så tittar alla i den och ser till att alla yrkesgrupper fortfarande tycker den fungerar. Har gruppen varit på någon ny utbildning kanske de fyller på med något nytt de känner känns aktuellt i planen. De ska då vidarebefordra den nya informationen till övrig personal så att även de vet vad som gäller. Sofia själv lägger inte ner så mycket arbete i planen, men ska veta vad den innehåller. I krisplanen står det även med att det finns krislådor, vad de innehåller och var de finns. Kanslisten på skolan har som uppgift att se till att det finns listor på alla utifall det skulle hända något så de vet vilka som finns här eller inte. Sofia säger att nackdelen med planen är att den används väldigt sällan, vilket i sig är bra, men negativt på det vis att när det väl händer något så är man ändå aldrig riktigt beredd.
Övrigt
I övrigt talar Sofia mer om den nya moderna kristeorin som mer är inne på att det som händer i en människa i en kris är väldigt individuellt. Hon säger att man förr delade in krisen i olika tydliga faser, som tydligt sa hur och vad man skulle göra eller inte göra. Det har man gått ifrån mera nu. Det som funkar för en person behöver inte funka för en annan, så jag vill bli bemött vill kanske inte någon annan bli bemött. Hur lockad man än känner sig att ta fram och läsa en bok och sedan säga att såhär ska vi göra så måste vi komma ihåg att tänka på och se till individen. Ibland måste men orka hålla emot alla sina
35
impulser. Det finns ingen bok som kan tala om hur en speciell individ vill ha det eller hur den känner. Det här är en svår uppgift men man får göra sitt bästa. Sofia säger att det som är bra med den moderna kristeorin är att den har kommit ikapp det mer, att alla är olika.