Krishantering i skolan
En studie om hur skolan som helhet arbetar med krishantering.
Crisis management in schools
A study of the school as a whole is working with crisis management.
Victoria Vikberg
Fakulteten för humaniora och samhällsvetenskap Lärarutbildningen
Abstract
The purpose of this thesis is to investigate how the school as a whole is working with crisis management. The purpose includes examining the readiness of both school teachers and leisure educators when it comes to dealing with crises that children undergo and also to study how they best can provide support for those children. Accordingly, this thesis aims to provide an insight into what the school's work with crisis management might look like. The basis of this thesis consists of six qualitative interviews with a principal, a school counselor, two class teachers and two leisure educators.
The study shows that it is important to have a functioning crisis team and a well-made emergency preparedness plan, which the school in this study is considered to have. The crisis group is responsible throughout the crisis work, attends trainings and updates the emergency plan. It is also the crisis group's responsibility to ensure that the other staff knows about the emergency plan and its content and how they should proceed if a crisis were to occur. Some staff members participating in this study do not feel fully prepared to handle a crisis situation. However, it seems they have more knowledge of handling such situations than they think, since they know how to proceed if a crisis occurs. They also have good thoughts on how to support children who are in a crisis.
Sammanfattning
Syftet med detta examensarbete är att undersöka hur skolan som helhet arbetar med krishantering. I syftet ligger att studera vilken beredskap såväl skola, som lärare och fritidspedagoger har när det gäller att hantera barns krissituationer, samt hur de på bästa sätt kan vara ett stöd för barn som genomgår någon form av kris. Detta examensarbete syftar därmed till att ge en inblick i hur skolans krishanteringsarbete kan se ut.
Undersökningen i detta arbete har bestått av sex kvalitativa intervjuer med en rektor, en skolkurator, två klasslärare samt två fritidspedagoger.
Resultatet av undersökningen har visat att det är viktigt med en fungerande krisgrupp och en välarbetad krisberedskapsplan, vilket skolan i undersökningen anses ha. Krisgruppen är den som ansvarar över hela krisarbetet, går på utbildningar och uppdaterar krisplanen så att den är aktuell. Det är även krisgruppens ansvar att se till så att övrig personal känner till krisplanen och dess innehåll, samt hur de ska gå tillväga om en krissituation skulle uppstå. Några på skolan som deltagit i denna undersökning känner sig inte helt förberedda inför att hantera en krissituation. Däremot verkar de ändå ha mer kunskap om det än vad de själva tror, då de vet hur de skulle gå tillväga om en krissituation uppstår, samt att de har goda tankar om hur man ska stödja barn som befinner sig i en kris.
Innehållsförteckning
1.Inledning ... 6
1.1 Bakgrund ... 6
1.2 Syfte ... 8
1.3 Frågeställningar ... 8
1.4 Definition av begreppet kris ... 8
1.5 Disposition ... 9
2.Teoretiska utgångspunkter ... 10
2.1 Barns reaktioner vid kris ... 10
2.2 Om krisen inte bearbetas ... 11
2.3 Beredskapsplan ... 13
2.4 Slutsatser av tidigare rapporter ... 14
2.5 Skolans ansvar ... 15 3. Metod ... 17 3.1 Kvalitativ intervju ... 17 3.2 Avgränsningar ... 19 3.3 Urval ... 20 3.4 Genomförande ... 20 3.5 Metoddiskussion ... 22 3.6 Källkritik ... 24 4.Resultat ... 25
4.1 Klasslärarens uppfattning och erfarenheter av barn i kris samt skolans krisarbete ... 25
4.2 Fritidspedagogernas uppfattning och erfarenheter av barn i kris samt skolans krisarbete ... 29
4.3 Skolkuratorns uppfattning och erfarenheter av barn i kris samt skolans krisarbete ... 31
4.4 Rektorns uppfattning och erfarenheter av barn i kris samt skolans krisarbete ... 35
4.4 Sammanfattning ... 37
5.1 Slutsatser ... 39
5.2 Skolans arbete med krishantering ... 40
5.3 Skolans beredskap gällande att hantera barns krissituation ... 42
5.4 Fortsatt forskning ... 44
6
1. Inledning
1.1 Bakgrund
Som pedagog och lärare möter vi många barn i vårt yrke. I vårt uppdrag enligt Lgr 11 ligger det att bidra till dessa barns utveckling och lärande. (Skolverket, 2011: 7) Ibland kommer saker att hända så att barnens liv blir helt annorlunda och kanske slås i spillror. Saker som kan komma att påverka deras utveckling och lärande. De kommer att genomgå olika sorters kriser och med all säkerhet kommer vi att möta dessa barn.
Varje barn och situation är unik, därför kan det vara svårt att vara helt förberedd på hur vi inom skolan kommer möta och hantera dessa olika krissituationer. Vad som då är viktigt är att veta hur beredskapen ser ut på skolan vid sådana tillfällen. I uppdraget för skolan ingår det att skolan ska präglas av omsorg om individen, omtanke och generositet. Lgr 11 säger att skolan även ska samarbeta med hemmen för att vara familjerna ett stöd för just barnens utveckling och fostran. (Skolverket, 2011: 9) Det är viktigt att vi pedagoger och lärare har kunskap och en förberedelse om hur vi ska möta barn som genomgår kriser. Detta för att vi på bästa sätt ska kunna vara just ett stöd och kunna erbjuda dem hjälp för att bearbeta sin sorg så att de ska kunna gå vidare och utvecklas som individer. Skolan kan vara den enda trygghet barnen har i vardagen vid sådana här tillfällen och det är då viktigt att skolan visar att den finns där som ett stöd.
7
situation. Något som då slog mig var att jag faktiskt inte hade någon som helst erfarenhet vare sig personligt eller utbildningsmässigt om hur man ska bemöta barn som befinner sig i en kris. Jag och min handledare hade tidigare haft lite samtal om det på grund av det som hänt men utöver det har krishantering inte behandlats i utbildningen alls. Jag anser att det finns en brist om detta ämne i vår utbildning vilket är synd då det är något som vi
studenter kommer råka på i vårt kommande yrke. Enligt PerBøge och Jes Dige (2006: 105) så förlorar omkring 3 500 barn någon av sina föräldrar varje år. Förutom det avlider dessutom cirka 500 barn. Därutöver så finns det många barn som genomgår andra typer av kriser där exempelvis de drabbas av en allvarlig sjukdom eller där föräldrar separerar.
Att vi inom skolan har en kunskap inom detta område är viktigt då om ett barn inte känner trygghet och bearbetar den kris den går igenom kan det ge effekter på barnets utveckling. Går barn igenom en kris eller en traumatisk situation kan det bland annat enligt Atle Dyregrov (2013: 33) påverka barnets personliga utveckling, relationer till andra människor, moralutvecklingen, den biologiska utvecklingen, inlärningskapaciteten, självuppfattning/självtilliten samt regleringen av känslor. Detta är bara några effekter som kan komma av att barn genomgår en kris. Det betyder inte att ett barn påverkas av allt det här, det kanske bara får en eller några av dessa effekter. Barnet behöver inte heller få några av dessa effekter alls. Om barnet får möjlighet att bearbeta det som hänt och har ett bra tryggt nätverk med familje- och kamratrelationer så går det undvika det här och barnet kan ha ett naturligt tillfrisknande. (Dyregrov, 2012: 33) Bara av de här anledningarna är det viktigt att vi inom skolans värld har kunskaper och verktyg för hur vi kan stödja barnen som genomgår kriser, för att det sedan ska bidra till deras utveckling och lärande. Det är då intressant att veta hur skolan arbetar med krisarbete och vad dess personal har för tidigare erfarenheter och uppfattningar om krishantering för att se vilken beredskap som det finns inför sådana situationer.
8
1.2 Syfte
Syftet med detta examensarbete är att undersöka hur skolan som helhet arbetar med krishantering. I syftet ligger att studera vilken beredskap, uppfattningar och erfarenheter såväl skola, som lärare och fritidspedagoger har när det gäller att hantera barns
krissituationer, samt hur de på bästa sätt kan vara ett stöd för barn som genomgår någon form av kris. Detta examensarbete syftar därmed till att ge en inblick i hur skolans krishanteringsarbete kan se ut.
1.3 Frågeställningar
o Hur arbetar skolan med krishantering?
o Vilken beredskap har skolan som helhet när det gäller att hantera barns krissituationer?
o Vad har skolans personal för uppfattningar samt erfarenheter angående krishantering?
1.4 Definition av begreppet kris
Vad innebär egentligen en kris? Magne Raundalen och Jon-Håkon Schultz (2007: 230) beskriver det på följande sätt:
Vad som kännetecknar en krissituation är att den uppstår snabbt och oväntat och att de inblandade blir överväldigade på ett sådant sätt att de normala
bemästringsstrategierna inte fungerar. (Raundalen, Schultz, 2007: 230)
Nationalencyklopedin definierar begreppet:
Reaktionen på en livssituation där individens tidigare erfarenheter inte är tillräckliga för att han/hon skall kunna bemästra situationen utan ett betydande psykiskt lidande. Kriser uppdelas i traumatiska kriser och utvecklings- eller livskriser.
9
1.5 Disposition
Detta arbete struktureras på så vis att det inledande kapitlet presenterar arbetets bakgrund, syfte, frågeställningar, definitioner samt hur de kommande kapitlen kommer att se ut. Kapitel två utgörs av de teoretiska utgångspunkterna och behandlar exempelvis barns reaktioner vid en krissituation och vad som kan hända om inte krisen bearbetas. Kapitlet fortsätter genom att ta upp varför en beredskapsplan är viktig samt vad den bör innehålla. Vidare avslutas kapitlet med vad två av skolverkets rapporter har för slutsatser om
krishantering i skolan, samt vad skolans ansvar är. Det tredje kapitlet beskriver bland annat vilken metod som används i detta examensarbete, hur den genomförts samt
metoddiskussion och källkritik. I det fjärde kapitlet presenteras undersökningens resultat. Det femte och avslutande kapitlet innehåller slutsatser, diskussion och analys.
10
2. Teoretiska utgångspunkter
2.1 Barns reaktioner vid kris
Det finns fyra stadier som är vanliga att barn och även vuxna går igenom vid en
krissituation. Viktigt att tänka på är att varje barn är en egen individ, en egen människa vilket gör att hur barnet reagerar är väldigt individuellt. (Dyregrov, 2006: 10) Det är inte heller helt självklart att alla går igenom de här fyra olika faserna, någon kanske helt utesluts eller så går två in i varandra enligt Johan Cullberg. (2006: 143)
Den första av de fyra är chock. Denna fas kan vara från något ögonblick, några dagar till en vecka beskriver Karin Nordblom och Ulla Magnusson Rahm. (2002: 58) Chock är den vanligaste reaktionen som först förekommer om ett barn drabbas av en kris. Ibland kan det vara svårt för barnen att ta till sig det som skett och istället förnekar de det för att hålla smärtan ifrån sig. Chock blir då en skyddsmekanism som gör att de kan ta till sig det som skett gradvis. Det kan även vara svårt för dem att tala om det som hänt. (Dyregrov, 2006: 11) Personer som går igenom en chock kan även i efterhand ha svårt att minnas vad som sas och gjordes vid tidpunkten. (Cullberg, 2006: 143) Vanliga kännetecken för chock är just att det kan vara svårt att ta till sig det som hänt men även förvirring, hysteriska reaktioner, förtvivlan och olika kroppsliga symtom som exempelvis hjärtklappning. (Nordblom, Magnusson Rahm, 2002: 58)
Den andra av krisens faser kallas för reaktionsfasen och kan pågå i upp till ett år men oftast ett par månader. Under denna fas börjar barnet ta in det som skett och förstå vad som hänt. Barnet söker nu efter en förståelse för det som hänt och har tankar om varför det hände. Man vill helt enkelt finna en mening med händelsen. (Cullberg, 2006: 144) Det är inte ovanligt att det i denna fas undras över om man själv hade kunnat göra något eller gjort något annorlunda, att man skuldbelägger sig själv. (Dyregrov, 2006: 15) Vanliga reaktioner under denna reaktionsfas är bland annat sårbarhet, ångest,
11
Nästa fas är reparationsfasen eller som den även kallas bearbetningsfasen. Den kan pågå ungefär upp till ett år efter det inträffade. (UMO) Det som hänt har nu börjat sjunka in och man försöker blicka framåt och försöker leva med det som hänt. (Cullberg, 2006: 152) Det betyder inte att barnet inte längre sörjer men det försöker gå vidare. Känslorna kan ofta pendla mellan glädje för att sedan bytas mot nedstämdhet. Kännetecken som visas i denna fas kan vara att isoleringen bryts och att barnet nu vågar börja blicka framåt. (Nordblom, Magnusson Rahm, 2002: 58)
Den sista av fyra stadierna kallas för nyorienteringsfasen och den har inte direkt något slut. I denna fas börjar barnet acceptera det som hänt och ser att livet går vidare. (Nordblom, Magnusson Rahm, 2002: 58) Det som skett glöms givetvis inte bort men sorgen tar inte längre över.
2.2 Om krisen inte bearbetas
Vad som är viktigt att tänka på redan i början av detta avsnitt är att inte alla barn som befinner sig i en kris genomgår det som kommer att beskrivas här. De flesta av de barn som genomgår en enskild krissituation klarar sig igenom det utan några psykiska konsekvenser. Att det är så beror på att normala efterreaktioner naturligt dämpas med tiden, särskilt om det finns ett bra stöd från både familj och skola. (Dyregrov, 2006: 13)
12
förhindra det som skett. Att inte få tala med någon vuxen om vad barnet varit med om skulle alltså kunna försvåra barnets naturliga utveckling och självbild. (Bøge, Dige, 2006: 117) Därför borde skolan istället för att undvika situationen ta tag i den för att bidra till och följa dess uppdrag att främja barnens utveckling och lärande. (Skolverket, 2011: 7) Detta genom att visa att de som arbetar på skolan finns här, att de kan ledsaga dem genom deras svåra tid och visa att fastän det ser mörkt ut så går livet trots allt vidare. Det som krävs av oss vuxna på skolan är medkänslighet, att barnen känner att vi uppmärksammar dem så att de vet att vi bryr oss om hur de mår och så att de dessutom förstår att behöver de någon att tala med så har de oss. (Bøge, Dige, 2006: 109)
Reaktioner barnen kan drabbas av efter en krissituation är många. Något av de vanligaste är bland annat ångest över det som hänt. När en krissituation skett, såsom ett dödsfall eller en olycka, kan det rycka ifrån barnets känsla av trygghet. Det kan vara en anledning till att barnet blir väldigt sårbart. På grund av minnesbilder över det barnet varit med om kan det bidra till att barnet reagerar starkt på saker som kan påminna om händelsen, såsom till exempel ljud. Denna reaktion kan göra barnet mer lättskrämt och orolig än förut. De starka minnena barnet upplever kan dessutom orsaka sömnsvårigheter som i sin tur kan leda till koncentrationssvårigheter. En reaktion kan alltså väldigt lätt leda till en annan. (Dyregrov, 2006: 13-14)
De reaktioner som barnen genomgår efter en kris kan ge en negativ inverkan på deras lärande. (Raundalen, Schultz, 2007: 63-64) Det kan vara flera faktorer som bidar till det. Raundalen och Schultz (2007: 63-64) beskriver att minnet är avgörande för lärandet men går barnet igenom en svår händelse så kan koncentrationsförmågan bli påverkad på grund av allt annat som pågår inombords i barnet. Det kan då vara så att det inte finns någon ytterligare kraft över för skolarbete, den krävs istället för att hantera allt det andra som hänt. Har barnet dessutom sömnproblem så påverkar även det lärandet i form av trötthet under dagen som även det leder till okoncentration.
13
kunskapsglappet gör att barnet kan få svårt att uppnå det som krävs och inte får den positiva förstärkning som man får när man klarar av något. (Raundalen, Schultz, 2007: 64-65)
Raundalen och Schultz (2007: 65) skriver även att en annan bidragande faktor för ett försämrat lärande är att barn som genomlever kriser kan mista sin tro på framtiden. Det som alltid varit en trygghet för dem har plötsligt ryckt ifrån dem och framtiden ser därför helt annorlunda ut än vad den gjorde innan. Varför de då ska gå igenom en skolgång och sätta långsiktiga mål kan därför bli svårt att förstå för dem.
Som tidigare skrivits ovan så är det här inte något som behöver ske, har barnet ett tryggt bra nätverk med bra relationer så kan ett barn återhämta sig efter en kris bra. (Dyregrov, 2012: 33) Det är ändå viktigt att ta upp hur vanliga reaktioner kan se ut för att vi ska kunna stödja på bästa sätt.
2.3 Beredskapsplan
Fastän det kan tyckas vara svårt att förbereda sig inför en kris då varje situation kan se olika ut, kan det ändå vara bra att ha något som stöd när det väl sker. Alla är inte insatta i vad som händer eller hur man ska hantera situationer när en kris uppstår, därför kan en beredskapsplan vara ett bra redskap för skolan när en sådan situation händer. Då behöver ingen känna att man står ensam, utan att det finns någonstans att vända sig. (Bøge, Dige, 2006: 106) Enligt Raundalen och Schultz (2007: 226) så kan en beredskapsplan som är speciellt anpassad för sin skola och med en personal som är väl förankrad i den ha en stor betydelse för hur skolan klarar av att hantera krissituationer. Beredskapsplanen kan vara till hjälp för att skadan av krisen ska bli så liten som möjligt. Dyregrov (2006: 64) skriver att med hjälp av en väl utarbetad plan så kan även skolorna förebygga barnens negativa reaktioner av krisen. Den kan dessutom vara till hjälp på så vis att den kan förminska eventuell oro och förvirring om vad som ska eller borde göras vid en akut situation. Det finns enligt honom några punkter som tyder på en beredskap som fungerar och det är bland annat att:
14 barnen får en ordentlig uppföljning
den redogör vem som har vilken roll och vilket ansvar
den utger en trygghet åt barnen och deras föräldrar (Dyregrov, 2006: 64)
Vad bör då en bra beredskapsplan innehålla? Enligt Atle Dyregrov (2006: 69) så måste en väl utarbetad beredskapsplan vara innehållsrik på så vis att den kan vara till stöd för flera händelser som kan uppstå samt vad som behöver göras. Vad som samtidigt är viktigt är att den inte blir för överarbetad samt detaljerad. Skulle den vara det blir risken att den inte blir flexibel att användas till händelser som inte skulle vara medskrivna i planen. Den ska alltså balansera som Dyregrov (2006: 69) skriver mellan vad som är praktiskt, flexibelt och vad som säkrar en organiserad insats. Den ska enligt honom bland annat innehålla:
telefonnummer till viktiga kontakter vid akuta situationer larmrutiner
vem som ansvarar över vad resurslista
hur alla ska informeras och underrättas vad för åtgärder som krävs
vilken ordning aktiviteter ska genomföras
I beredskapspärmen bör det även finnas med utkast till brev för vårdnadshavare om information ifall någon på skolan gått bort eller om någon annan allvarlig händelse skett. Där bör finnas information om hur man hanterar press ifall det skulle krävas utav
situationen samt förarbete för presskonferens. Det bör även finnas med hur man utför ritualer eller andra markeringar, strategier för stödsamtal samt checklistor som kvalitetssäkrar arbetet i pärmen. (Dyregrov, 2006: 69-70)
2.4 Slutsatser av tidigare rapporter
15
händelserna. (Skolverket, 2000 & 2006) De slår även fasta på flera faktorer som tagits upp ovan.
Slutsatserna utav rapporten efter branden i Göteborg 1998 visar att det är viktigt att det finns en bra beredskap på skolorna med en krisledningsgrupp och en beredskapsplan som de anställda på skolan är väl insatta i. Rapporten tar även upp vikten av att de som arbetar på skolan får utbildningar i krishantering, krisreaktioner och brand. Den slår även fast vid att det är viktigt att både personalen och eleverna på skolan måste få en fortlöpande information om vad som händer och hur läget är. (Skolverket, 2000: 48)
Slutsatserna av rapporten om hur skolornas krisberedskap och arbete efter
flodvågskatastrofen i Sydostasien 2004 tar bland annat upp hur viktig skolan egentligen är för många barn efter en krissituation. Den står för en vardag och en trygghet som är väldigt viktigt. Skolan blir även en plats att möta andra att dela sin sorg med. Rapporten tar även upp vikten av samtal av olika former för både barnen, att det var ett stöd som gavs och efterfrågades. (Skolverket, 2006: 13)
Det som tagits upp här är något som slår fasta på vad flera av de tidigare författarna konstaterat.
2.5 Skolans ansvar
Att utveckla riktlinjer för vad som bör göras vid krissituationer och traumatiska händelser är skolans uppgift. Skolan ska ha en kontakt med myndigheter och övriga kontakter av sådant slag som kan vara till hjälp vid krissituationer redan innan något inträffat. Krisgruppen på skolan bör även ha regelbundna träffar och se över sin krisberedskap. (Dyregrov, 2012: 211)
16
vara en plats där barnen får känna en tillfredsställelse över att övervinna svårigheter och känna framgång. Undervisningen ska anpassas efter varje elevs förutsättningar och skolan ska ta hänsyn till elevernas olika behov. Skolan har ett särskilt ansvar för de som har svårigheter av olika anledningar och ge dem olika stöd för att nå målen som ställs för utbildningen nås. (Skolverket, 2011: 7-10)
17
3. Metod
Metoden som används i detta examensarbete är kvalitativa intervjuer med olika personal som arbetar i verksamheten på skola och fritidshem. Denna metod valdes på grund av att det ger en inblick i vad personalen har för beredskap inom arbetet med barn i kris.
3.1 Kvalitativ intervju
Enligt Runa Patel och Bo Davidsson (2003: 69) är en intervju är en metodform där intervjuaren träffar en intervjuperson fysiskt för att genomföra en intervju. Intervjun bygger på olika frågor som ska ge den som intervjuar information. Det vanligaste är att den som intervjuar träffar personen som ska intervjuas personligen men den kan även genomföras på telefon.
En kvalitativ intervju, som är metoden för detta arbete, är enligt Bo Johansson och Per Olov Svedner (2010: 35) en samtalsintervju där syftet är att ge så uttömmande svar som möjligt från intervjupersonen. Frågorna behöver inte vara fasta utan det kan räcka med att ha öppna frågeområden, men det går även bra att ha bestämda frågor. Frågorna som ställs kan då anpassas efter den som intervjuas, hur denne svarar och hur personen resonerar om ämnet. (Johansson, Svedner, 2010: 35) Intervjun är då ostrukturerad genom att frågorna ges i den ordningsföljd som känns bäst i det enskilda fallet. Den kvalitativa intervjun kan även vara mer strukturerad genom att frågorna ställs i en specifik ordning. (Patel,
Davidsson, 2003: 78)
För att den kvalitativa intervjun ska ge så bra resultat som möjligt finns det vissa saker att ha i åtanke innan och när de genomförs. Något som är bra redan i början inför en intervju är att få ett förtroende hos den man ska intervjua. Detta för att öka chansen att få så
18
Viktigt att tänka på när intervjun genomförs är att verkligen lyssna på och försöka förstå vad den som intervjuas säger. Görs inte detta finns risken att det som skulle varit en kvalitativ intervju blir en strukturerad intervju där fokusen för den som intervjuar ligger på frågorna och att de ska ställas i sin turordning istället för att ta tillvara på samtalet och anpassa sina frågor efter de svar som ges. Givetvis finns det även en risk åt det omvända hållet, att intervjun blir till ett osystematiskt samtal. Vad som mer är viktigt för ett givande resultat är att intervjuaren får så uttömmande och personliga svar som möjligt från den som intervjuas. Något som kan bli ett problem med denna sorts metod är att intervjuaren utan att den tänker på det pressar på sina egna åsikter på den som intervjuas samt att denne vinklar sina frågor så att alla aspekter som borde kommit fram genom intervjun inte gör det. Detta påverkar resultatet av intervjun negativt. Intervjuarens teknik vid själva intervjun är därför en viktig del för ett gott resultat. (Johansson, Svedner, 2010: 35)
Nackdelarna med att ha kvalitativa intervjuer utan någon kompletterande metod kan vara att man får en djupgående men smal undersökning och information. Finns det även bara en undersökningsgrupp i undersökningen så kan även det begränsa arbetet. För att undvika detta bör man jobba med jämförelser i undersökningen och komplettera med ytterligare någon metod. På detta vis kan du få en bredare samt ännu djupare förståelse av
undersökningen. (Johansson, Svedner, 2010:41)
För att minska riskerna för bias är det viktigt för den som intervjuar att visa ett genuint intresse för det som intervjupersonen har att säga. Skulle man inte lyssna ordentligt eller ge en antydan till att man egentligen inte bryr sig om vad deltagaren säger så är risken stor att deltagaren själv tröttnar och blir omotiverad till att svara på de resterande frågorna. Det är också viktigt att tänka på sitt eget kroppsspråk och attityd vid en intervju.
19
frågan som gör att intervjupersonen ger ett svar som den tror att frågeställaren vill ha. Det är lätt att intervjuaren utan att tänka på det själv uttrycker sina förväntningar vilket kan leda till att detta påverkar intervjupersonens svar. (Johansson, Svedner, 2010: 40) Det kan enligt Judith Bell (2007: 61) även finnas en risk för skevhet av att intervjua personer som man har en relation med på det viset att det kan vara svårare att vara objektiv. Ytterligare nackdelar med att intervjua personer som man känner är att begår man misstag vid intervjun eller när man skriver resultatet så skulle det kunna påverka relationen med personen. (Bell, 2007: 61)
Något som är viktigt att tänka på gällande att ha intervjuer som metodval i arbeten är att ha en respekt för de personer som deltar. Det kräver att man som författare av arbetet har en god forskningsetik. Med det innebär att de som deltar uppriktigt får reda på
undersökningens syfte, de ska själva få ge sitt samtycke till att medverka i undersökningen samt veta att de kan avböja eller välja att när som helst avbryta sin medverkan utan att det för dem ska ge några negativa konsekvenser. Vidare ska deltagarna ha rätt att ställa frågor om undersökningen och få dem riktigt besvarade. De ska även kunna försäkras
anonymitet. Skulle författaren vilja namnge sina deltagare måste de ha gett sitt tillstånd till det. Skulle deltagaren vara omyndig måste man ha dennes målsmans tillåtelse för det. (Johansson, Svedner, 2010: 22-23)
Att kvalitativa intervjuer blev metod för detta examensarbete kommer sig genom att jag vill undersöka hur beredskapen för krissituationen ser ut på skolor. Genom denna metod kan jag få ta del av personliga erfarenheter och kunskaper inom det ämnet. Jag kan även genom detta metodval få en djupare information än om jag använt mig av till exempel en enkätundersökning.
3.2 Avgränsningar
20
att risken för en ytlig undersökning blivit för stor. Därför valde jag att koncentrera mig på enbart en skola istället för flera.
Undersökningen har även avgränsas till att bestå av sex intervjuer. Anledningen till det är att jag ville få en bredd av undersökningen. Detta genom att välja intervjupersoner med olika befattning och olika arbetsområden. Jag har även fått tagit i åtanke att intervjuer tar mycket tid i ett arbete dels i utförande samt att de ska analyseras. (Bell, 2007: 158) Jag har därför begränsat antalet intervjuer till vad jag tror är rimligt tidsmässigt för detta arbete.
3.3 Urval
I denna undersökning har en skola valts ut och den valdes ut medvetet på grund av dess storlek samt var den låg. Det är en kommunal skola med cirka 350 elever som är belägen ganska centralt i en mindre stad. Skolan har elever från förskoleklass upp till sjätteklass samt flera fritidshem. De intervjupersoner som valts ut är en rektor, en skolkurator, två klasslärare samt två fritidspedagoger. Anledningen till att dessa personer utvalts är att se hur helheten för krisarbetet fungerar på skolan, för hur både beredskapen samt arbetet ser ut. Mitt val av intervjupersoner har varit ett medvetet val om man ser till vilken befattning som de har på skolan. Genom att ha de personer som jag har med i min undersökning får jag en bredare bild om hur hela skolan arbetar, inte bara hur de som ingår i krisgruppen arbetar. Det medvetna valet har hållit sig till deras befattning i skolan, huruvida vad deras kön, ålder, etnicitet och så vidare är har kommit att bli slumpmässigt då jag mer lagt fokus på vad deras roll i skolan är.
3.4 Genomförande
21
etiska aspekter. Två av de tre bokade jag tid med direkt, den tredje skickade ett mejl med tidförslag senare på dagen.
Två av intervjupersonerna kontaktade jag via mejl där jag i princip berättade det jag sagt till dem jag pratade med i telefon, skillnaden var att jag istället skrev det. Den ena fick jag svar ifrån och bokade en tid direkt, den andra dröjde några dagar innan svaret kom och meddelade att denne ville ställa upp. Men vi bokade inte tid via mejlen utan jag fick komma in och boka intervjun på plats istället. Anledningen till det var att personen inte läste mejlen dagligen.
Den sjätte intervjupersonen kontaktade en person jag redan intervjuat. Jag frågade den redan intervjuade personen om denne trodde att den sjätte personen kanske kunde vara intresserad om att ställa upp och bad denne om ett nummer eller mejl till den sjätte intervjupersonen för att jag själv sedan skulle kunna ta kontakt med hen, men istället kontaktade denne intervjupersonen åt mig och bokade en tid. Detta var inget som jag bad om, men jag utgår från att den redan intervjuade personen ville vara hjälpsam och jag var tacksam.
Platserna intervjuerna ägde rum på fick intervjupersonerna själva välja. Detta för att jag ville att de skulle känna sig så bekväma som möjligt. En av intervjuerna tog plats i
lärarrummet och de enda som var där var vi. Två av intervjuerna tog plats i olika klassrum efter skolan slutat. På den ena var det en praktikant med i klassrummet men denne satt en bit bort och rättade papper. Den fjärde och femte intervjun tog rum på ett kontor och den sjätte i personens hem. Att den sjätte intervjun skedde i hemmet istället för arbetsplatsen beror på att vi sedan innan redan var bekanta och det var efter arbetstid denne hade bäst om tid.
22
Intervjupersonerna fick inte frågorna som skulle ställas i intervjun i förväg utan bara vad ämnet och syftet var med den. Detta var ett medvetet val för att jag ville få en klar bild om hur deras beredskap verkligen ser ut utan att de skulle kunna påverka svaren redan innan intervjun genom att kolla upp frågorna.
Tre av intervjuerna var ganska ostrukturerade på så vis att jag inte behövde ställa alla de frågor jag hade med, då de blev besvarade ändå. De ställdes inte heller i en specifik ordning utan det föll sig naturligt i samtalet vilken fråga som skulle ställas var. Jag kunde även ställa någon fråga som inte var planerad från början utan som kändes passade bra i sammanhanget och för att hålla kvar samtalet flytande.
De tre andra intervjuerna var mer strukturerade på så vis att frågorna ställdes i turordning då det inte riktigt blev samma flyt i de intervjuerna som de innan. Det var fortfarande ett samtal men inte på samma vis som de innan utan de svarade utförligt på frågorna som ställdes men de gick inte mycket djupare än det. Jag kunde även här ta med någon fråga som inte var planerad från början för att hålla igång samtalet och intervjupersonens tankebanor mer.
3.5 Metoddiskussion
Jag anser att denna metod var rätt för detta arbete på grund av att jag personligen kunde ta del av skolans krisarbete och beredskap. Skulle jag exempelvis enbart gjort litteraturstudie skulle jag inte få en inblick i hur det verkligen ser ut ute på skolan utan bara någon annans uppfattning av hur det ser ut. Skulle jag använt mig utav en enkätundersökning skulle jag inte få ta del av personernas egna uppfattningar eller erfarenheter, inte heller kunnat få chansen att ställa följdfrågor om något som deltagaren säger känns intressant eller om det är något jag inte förstår. Det känns inte heller som att observationer är en lämplig metod för detta arbete. Med denna metod fick jag svar på de frågor jag var intresserad utav. Jag får dock lägga min tillit på att deltagarna har svarat uppriktigt efter deras egna
23
hade jag kunnat göra intervjuer med fler personer på flera skolor i olika områden för att få en större bredd av hur skolor kan arbeta och har beredskap för krissituationer.
Hade jag fått göra om det hela hade jag förmodligen gjort flera provintervjuer innan jag startade med de riktiga intervjuerna. Jag tror att det hade varit en fördel för min egen del om jag gjort det då jag efterhand lärde mig mer hur jag kunde ställa bättre följdfrågor anpassade efter samtalet och därmed kunde bidra till att få ett bättre flyt i samtalen. Jag själv kände mig även mer säker och mindre nervös inför de senare intervjuerna än de första vilket jag tror i sig är bättre. Jag hade då ännu bättre koll på frågorna och behövde inte bry mig om vilken ordning de kom utan kunde föra vidare intervjun mer naturligt än på de första.
Jag tog tidigare upp risken för skevhet med att intervjua en bekant vilket jag i denna metod gjorde vid ett tillfälle. Jag tror inte att det har påverkat min undersökning negativt på så vis att vi bara var ytligt bekanta och att jag därför inte påverkar intervjupersonens svar. Detta borde då inte påverka resultatet. Jag anser att jag kan se det hela objektivt och att det inte var någon skillnad på den och de övriga intervjuerna.
Jag vill även ta upp arbetets reliabilitet och validitet. Reliabilitet mäter i vilken
utsträckning undersökningen skulle ge samma resultat om man utförde den vid ett annat tillfälle fast under likadana omständigheter. (Bell, 2007: 117) Jag anser att detta arbete har en god reliabilitet då om man använder samma intervjupersoner så skulle det ge samma resultat. Detta på grund av att arbetet har en noggrann metodbeskrivning. Genom att jag även har varit medveten av risken för bias och eventuella intervjuareffekter, så har jag på så vis även försökt undvika att ha någon inverkan på deras svar eller styra dem i någon specifik riktning. Det går dock inte undkomma att resultatet skulle kunna ändras om någon gjorde om undersökningen vid ett senare tillfälle. Detta då det är en intervjustudie där den mänskliga faktorn speglar in, deltagarna kan ha skaffat sig mer kunskap om ämnet eller varit med om någon ny händelse som då påverkar deras svar. Skulle man använda andra intervjupersoner fast efter samma upplägg så är det inte heller säkert att utfallet skulle bli detsamma då resultatet utgår efter intervjupersonernas egna tankar och
24
framarbetats efter arbetets frågeställningar och där av har jag fått svar på arbetets syfte. På det vis har detta arbete en god validitet då det undersökt arbetets huvudfrågor.
3.6 Källkritik
De källor och litteratur jag valt anser jag är trovärdiga då de är tämligt nyligen skrivna, inom en elva årsperiod med undantag från en källa som är skriven inom en tjugo årsperiod. Källorna anses även trovärdiga på det vis att de skrivits av personer som har lång erfarenhet utav krishantering och arbetat med krisarbete. De äldre källorna är likasinnade de yngre så därför anses även de relevanta. Den äldsta källan jag använt är ifrån 1993 av Steinar Ekvik. Att jag använt mig utav denna grundar sig i att jag anser den lika relevant som de nyare böckerna på grund av att mycket av dess innehåll kan påminnas även i de nyare böckerna. Steinar Ekvik fick även pris i Norge 2000 för sitt arbete med sorg, Karl Evang-priset. Karl Evangs-priset delas ut av Statens helsetilsyn och syftar till att stimulera intresset och insatser för folkhälsa och sociala frågor som har betydelse för detta. Källorna och litteraturen anses även trovärdiga och relevanta för detta
examensarbete då författarna arbetar och har lång erfarenhet med krisarbete samt flera har pedagogiska utbildningar. Atle Dyregrov är en av dessa. Dyregrov har gett ut mycket litteratur inom detta ämne, är klinisk psykolog och dessutom chef över Senter for Krisepsykologi i Bergen. Han har mycket erfarenhet om krisarbete och har samarbetat med både Röda korset och UNICEF för arbete med barn i krigsdrabbade områden.
25
4. Resultat
I detta kapitel kommer materialet från intervjuerna presenteras. De presenteras efter de yrkesroller deltagarna har och kapitlet avslutas sedan med en kort sammanfattning. Materialet kommer analyseras och diskuteras i det avslutande kapitlet senare. De som deltagit i undersökningen, rektorn, skolkuratorn, klasslärarna samt fritidspedagogerna har fått fingrade namn. De kallas här för Gunilla, Sofia, Ann-Louise, Christian, Anton och Sebastian.
4.1 Klasslärarens uppfattning och erfarenheter av barn i kris samt
skolans krisarbete
Vad innebär det att ett barn går igenom en kris?
Ann-Louise och Christian har liknande uppfattningar om vad en kris är även om det finns vissa skillnader. Det första Ann-Louise tänker på angående att ett barn genomgår en krissituation är att det sker ett trauma inom familjen. Det skulle kunna vara ett dödfall eller att någon i familjen drabbas av en olycka och får en svår skada, alltså något som innebär en förändrad livssituation. Hon säger att det givetvis finns andra former av kriser som ett barn kan genomgå så som att mor- och farföräldrar går bort, skilsmässor eller anorexi men i första hand tänker hon på trauman inom familjen. Ann-Louise nämner alltså främst vilka händelser som barnet kan ha genomgått för att hamna i en kris. Christian nämner även han om något händer inom familjen men han lyfter mer att en kris är en svårighet som barnet inte själv klarar av. Barnen har en svårighet när de går igenom en kris. Det är något som hänt väldigt plötsligt kanske inom familjen eller barnet själv som det inte kan hantera riktigt. Krisen kommer av att det blir för stort för dem så de inte riktigt vet hur de ska hantera händelsen själva.
Erfarenheter och kunskaper av barn i kris
26
ifall något sådant skulle hända på grund av att inget rejält hänt henne tidigare säger hon. Christian däremot var för ganska längesedan med om att ett barn gick bort. Han hade varit inne i barnets klass lite grand och kände barnet. Han blev involverad i detta då han kände till barnet och vilka barnets föräldrar var fastän han inte hade hand om barnet just då. Det är det närmsta Christian haft och göra med en kris. Sedan har han även haft ett väldigt sjukt barn i sin klass vilket även det blir en sorts kris.
Stöd för barn i kris
Både Ann-Louise och Christian tar upp vikten av att barnen behöver få prata av sig vid en kris. Att de som lärare behöver finnas där när de vill det samt låta dem få göra det. Det är viktigt för att ge barnen stöd i en krissituation. Ann-Louise säger att det kan vara så att barnen inte vill belasta sina föräldrar om de redan är ledsna om något svårt har hänt. Kuratorn pratar vissa med, men de känner kanske inte kuratorn och därför kan det vara lättare att prata med sin fröken. Christian nämner även han vikten av att barnen måste få prata av sig om de behöver, hur mycket de vill. Han tycker kanske de kan göra
smågrupper som de får prata i med en vuxen och det behövs kanske pratas om det hemma också. Men det beror även på situationen menar han. Just det här är kanske viktigast om det är på det viset att någon i klassen gått bort. Skulle det ske ett dödsfall blir det en tuff roll man får ta an. Dels att berätta för klassen och ta det med fattning och sedan vara ett stöd för eleverna. Då de är ganska många i en klass är det bra att inte vara ensam utan kanske ha med skolans kristeam, så man inte behöver bemöta alla helt själv. Christian menar att det öppnas en avgrund för eleverna och att de kanske först inte förstår vad som hänt, det blir en chock. Sedan kommer sorgen. Först förstår man inte men när det sjunkit in så tar sorgen vid och de kan bli jätteledsna. Processen kan ta ett par dagar och man får vara beredd på att det inte bara går över sådär utan att det får ta tid och att låta barnen prata om det som skett. Christian berättar att i skolans krisberedskapspärm så finn det tips på böcker och musik som man kan använda sig utav vid sådana här tillfällen.
27
Ann-Louise poängterar även hon att det kan vara skönt för barnen om man inte behandlar dem annorlunda, då skolan kan vara det stället som är som vanligt när allt annat vänts upp och ner. Ann-Louise tar även upp vikten om att ha en bra dialog med hemmen oavsett vad som hänt. Det är viktigt för att få rätt information och att inte få höra saker ryktesvägen eller genom ryktesspridning då det kan innehålla felaktig information. Familjekontakten är även viktig för att veta hur och om de vill att man ska ta upp det i klassen. Det kan vara så att flera barn redan vet vad som hänt och börjat prata om det, därför kan det vara bra att ha samtal med klassen men då på det viset man kommit överens om med barnet och övriga familjen. Förklara för dem vad som hänt och att de kan fråga fröken om det är något de funderar på istället för det barn det angår ifall denne inte vill det.
Krisarbetet på skolan
Christian säger att efter händelsen med barnets bortgång så fick man ta sig en riktig funderare på skolan och tänka igenom vad de hade för krisarbete. Hur man gör vid krissituationer, då detta kom väldigt chockartat och plötsligt. Han säger att de knappt själva visste hur de skulle hantera det i och med att de inte hade tidigare erfarenheter av det. Vid denna händelse var kyrkan mycket involverad och gick en dag runt i varje klass och pratade, frågade vad de tänkte och så vidare.
Ann-Louise är inte helt säker på hur krisarbetet egentligen fungerar på skolan eller exakt vilka som ingår i krisgruppen. Hon säger att hon vet att den grupp som finns arbetar med de här frågorna men att hon och de övriga inte direkt deltar i det arbetet. Hon vet att det finns en krisberedskapspärm och att en krisgrupp finns, men hon och sina kollegor arbetar inte direkt med det här. Christian har koll på vilka som är med i krisgruppen, vilka som är ansvariga över krisarbetet, vet att de har en krisberedskapspärm på skolan och var den finns.
28
kommunen och kyrkan. Christian nämner även företagshälsan om man behöver extra personligt stöd. Ann-Louise tog förutom detta upp att skulle exempelvis en elev gå bort så får man förmodligen arbeta och lägga mer tid på barnen genom samtal, att de får skriva av sig och så vidare. Se till att barnen känner att de får vara ledsna, får fundera över och fråga om det som hänt. Även att man förmodligen har en minnestund och att det finns så man kan göra ordning ett bord med duk, foto och blommor.
Krisplan
Christian beskriver att det finns en krisberedskapspärm i skolans personalrum och har ganska bra koll på vad den innehåller. Han säger att krisberedskapsplanen kom till först efter barnets dödsfall eller att den i alla fall omarbetades väldigt grundligt då och blev mer tydlig. Han har inte riktigt koll på om och när pärmen uppdateras men minns att den omarbetades väldigt mycket vid det tillfället. Ann-Louise vet att det finns en
krisberedskapsplan och var den står men känner att hon inte är så insatt i om vad den innehåller.
Övrigt
Christian säger att det är ganska svårt att veta vad som är viktigt att tänka på om det här. Det är viktigt att vara professionell samtidigt som man själv kanske också får en jättesorg. Det är svårt. Sen har man även hanteringen med föräldrarna att tänka på, hur man ska bemöta dem, vad ska man göra med elevens saker? Ska man bjuda föräldrarna till
julfesten om deras barn inte längre finns kvar? Föräldrarna brukar känna eleverna ganska bra. Så det är mycket sådana frågor att tänka på med säger han. Man ska minnas att det fortsätta arbetet blir väldigt, väldigt långt och avslutas inte bara tvärt.
Ann-Louise säger att då man är förskonad från att något allvarligt hänt så funderar man inte mycket på det, förmodligen inte förrän det väl uppstår en krissituation. Under
29
4.2 Fritidspedagogernas uppfattning och erfarenheter av barn i kris
samt skolans krisarbete
Vad innebär det att ett barn går igenom en kris?
När Sebastian tänker på barn i kris så är det främst om de mår dåligt eller har det dåligt hemma. Han tänker att de även kan gå igenom en kris om de inte känner sig sedda i skolan, om de behöver extrahjälp eller liknande. Han säger att ämnet är svårt, en kris kan komma av vad som helst även en pytteliten grej. En kris kan vara olika för olika barn.
Vid frågan vad Anton tänker på i fråga om ett barn befinner sig i en kris får jag ett ganska luddigt svar och han påpekar att det beror på om det är psykiskt eller fysiskt och tar sedan upp ett exempel om hur personen skulle göra om han blev varse om att ett barn
misshandlades. Så fastän jag försökte formulera om frågan så verkar Anton lite osäker på hur han ska definiera sitt svar.
Erfarenheter och kunskaper av barn i kris
Under den långa period som Anton arbetat så har han bara varit med om en riktig allvarlig kris 2-3 gånger. Han anser att krishanteringen då fungerat bra och påpekar samarbetet mellan alla och att de då hjälps åt.
Sebastian säger att han har haft hand om ett barn som mått väldigt dåligt, som genomgår en kris. Barnet betedde sig väldigt utåtagerande och elakt mot personer runt omkring, hade koncentrationssvårigheter och svårt att ta till sig av vad vuxna sade till barnet. Skolan var inte anledningen till varför barnet mådde så dåligt utan det berodde på hemförhållanden. Eftersom barn ska gå i skolan varje dag så tog ju barnet med sig sina känslor till dit vilket gör att det är skolans uppgift att ta tag i vad som händer. I detta fall var det så att skolan inte alltid fick reda på vad som försegick vilket kan försvåra arbetet och de fick ofta lägga om sina planer. Detta gick även ut över klassen vilket gjorde det hela större.
30
han tyvärr inte haft någon hjälp av det i just denna situation. Anton har inget minne av att han någonsin blivit erbjuden en fortbildning inom krishantering. Det närmsta är
informationsmöten när väl en krissituation uppstått eller fortbildning inom området barn med särskilda behov. Men i övrigt har han ingen utbildning i detta område.
Stöd för barn i kris
Att erbjuda sig att man finns där för barnet, vara ett stöd och vara behjälplig är något Anton trycker på är viktigt i bemötandet av barn vid kris. Vara en lyssnare. I
krissituationer anser han att det är noga att veta om alla kontakter och vara snabb ut med information innan ryktesspridning hinner ta fart. Tänka på tystnadsplikten, ha integritet och visa upp ett lugn fastän det kanske inte är så man känner inombords. Anton avslutar med att det egentligen även handlar om att ha ett sunt förnuft, hur man hanterar
bemötandet av barnen.
Sebastian tycker att det är viktigt att man som vuxen visar ett lugn vid en krissituation. Man ska även visa att man finns där för barnen utan att trycka på barnen att de måste berätta vad som händer eller vad de känner. De ska i sin egen takt få komma och prata, och då är det som sagt viktigt att visa att man finns där, vara lugn och tålmodig och försöka hjälpa barnet. Se om något går att göra, visa att det finns hjälp att få och även andra personer att prata med och få hjälp av. Viktigt är även att minnas att alla barnen är olika och att man får försöka läsa av dem för att veta hur man bäst kan hjälpa dem.
Krisarbetet på skolan
Vid en kris beroende på situation så talar Anton först med barnet och föräldrarna. Sedan vidare med rektor och kurator. Eftersom de arbetar i arbetslag diskuterar de mycket och hjälps åt, så det finns ett gott samarbete på skolan anser han. Anton beskriver hur teamet skulle samlas och göra upp en plan och sedan anmäler rektorn direkt till socialstyrelsen om det till exempel skulle behövas. Det ansvaret ska ligga på rektorn. Det är även rektorn som gör offentliga yttranden och har kontakt med media ifall det krävs utav situationen. Den som är ansvarig över krishanteringen på skolan är rektorn och det är han personalen kan vända sig till för stöd. Detta ska all personal veta om enligt Anton.
31
man därifrån får stöd och hjälp om hur man ska hantera situationen säger Sebastian. Efter det ta kontakt med föräldrarna för att lägga upp en plan och prata om hur resten av
terminen ska fungera. Sebastian säger att det finns ett elevhälsoteam att ta hjälp utav vid sådana här händelser och att rektorn främst är ansvarig över krisarbetet. Behöver
personalen stöd kan de vända sig till skolans kurator och skolsyster samt även gå till rektorn. Sebastian har en stor tillförlit för dem och känner att det samarbetet fungerar bra.
Krisplan
Anton börjar själv berätta om och visa upp skolans krisberedskapsplan. Han går igenom den sida för sida. Krisberedskapsplanen finns i en pärm på lärarrummet, även ute på varje fritidshem. Detta ska alla i personalen känna till. Planen revideras varje år, oftast i augusti. Den börjar med att berätta vilka som är med i krisgruppen, samt kontaktuppgifter till dem. Det finns även elevhälsoteam på skolan, de träffas en gång i veckan.
Enligt Sebastian finns det en krisberedskapsplan på skolan även om han inte riktigt har full koll på den utantill. Han säger att man vid en krissituation främst kontaktar rektorn som sedan går vidare och kontaktar de som behövs och ser vad som behövs göras. Han säger att han tror att planen uppdateras ungefär en gång om året eller när det behövs samt att planen och dess uppdatering ligger på rektorns ansvar.
Övrigt
Sebastian tycker att detta ämne är svårt men att han anser att samarbetet med skolans krisgrupp fungerar bra.
4.3 Skolkuratorns uppfattning och erfarenheter av barn i kris samt
skolans krisarbete
Vad innebär det att ett barn går igenom en kris?
32 Erfarenheter och kunskaper av barn i kris
Sofia är den på skolan som har mest utbildning inom krishantering på skolan. Det är hennes roll i barn- och elevhälsoteamet. Hon får utbildningar lite då och då framförallt på skolkuratorernas fortbildningsdagar där krishantering bakas in. Till exempel hade de en dag förra året som handlade om modern kristeori som de ska kunna ha hjälp utav i sitt arbete. Under dessa dagar kan de även få lära sig mer om hur man ska hantera kriser med barn och liknande. Sofia säger att det är viktigt att hålla sig uppdaterad.
Det värsta Sofia varit med om är ett barns dödsfall, det är det värsta hon kan tänka sig. Sedan har hon även varit med om att föräldrar till barnen gått bort. Då gäller det mer att arbeta med det enskilda barnet istället för med hela skolan som man får göra utifall ett barn går bort. Hon har även varit med om personal som gått bort och att barns hem brunnit ner.
Stöd för barn i kris
Sofia säger att man vet från forskning att nätverk är viktigt för barn i krisarbetet. Detta nätverk gäller främst familjen. Händer det något ska man därför så snabbt som möjligt försöka få dit familj och anhöriga och sedan försöka ge dem lugn och ro. Skulle det skett en situation som gör dem rädda och så att de känner sig otrygga så ska man försöka göra så att alla känner att nu är det lugnt och att de kan varva ner. Hon säger att familjen är viktigast och att det bara är att hoppas att barnen har en bra familj.
33
av känslor men att i sin profession så måste man hålla sig lugn. Det hjälper inte barnet att du bryter ihop och gråter. Hon säger att visst kan man visa att man är ledsen men man måste behålla lugnet.
Krisarbetet på skolan
Man har inga utbildningar gällande krishantering för de övriga i personalen utan man går igenom krisplanen med alla på skolan så att alla ska känna till den. Detta ska göras varje läsår och det är rektorn ansvarig att se till att det händer. Men någon mer ingående utbildning får inte de övriga. Personalen vet att inträffar något så ska de i första hand kontakta någon i krisgruppen som består utav Sofia skolkurator, rektorn och
skolsköterskan. Enligt Sofia är det den saken de ska göra, inte göra massa saker på egen hand utan att gruppen i sådana fall delegerar saker som personalen ska göra. Detta för att de alltid ska ha koll på vad som händer och sker. Sofia säger att det är viktigt för dem i gruppen att vara strikta och starka i det här, för att folk ska känna sig trygga. Personalen ska kunna ringa krisgruppen när som helst.
När Sofia får ett samtal kontaktar hon direkt rektorn och sen kontaktar han dem som behövs vidare. Gruppen träffas så fort som möjligt och försöker göra upp en plan om hur och vad de ska göra. Det är viktigt att de har goda rutiner vid sådana här händelser. Efter det ses de kanske återigen om en timme och stämmer av, ser igen vad det är som händer och så vidare. De kan även ha en samling med all personal så de vet vad som händer, vad de ska göra och inte göra. Det är även viktigt att någon dokumenterar allt som görs och sägs, så de vet vad som bestämts under alla möten. Då kan man lättare titta tillbaks om vad som gjordes rätt och fel vid en senare utredning. Är känslor inblandat så är det lätt att mycket försvinner annars. De inom kristeamet har även gått utbildningar om krishantering där en krissituation simuleras och då får de även lära sig hur man hanterar massmedia. Hur man gör om de fått upp intresset för händelsen och ringer och skickar journalister, alltså hur man ska hantera även den pressen. Vet man inte det kan även det gå väldigt fel och bli väldigt stort. Sofia säger att då behålla lugnet och bara tänka är en väldigt bra början. Sofia säger att det är lite svårt att allmänt beskriva vad som görs på grund av att varje situation är individuell.
34
kyrkan och räddningstjänsten. Hon tycker detta fungerar bra inom kommunen och de känner att de har koll på var de kan vända sig.
Krisplan
Rektorn på skolan är den som är ansvarig över krisplanen samt att den ska kontinuerligt ska uppdateras minst en gång varje läsår. Han är den som är ansvarig över hela arbetet och leder det utifrån händelsen. Rektorn ska även se till att alla på skolan vet vart planen finns och vad den innehåller. Sedan hjälper de övriga i teamet till. Sofias uppgift i planen är att vara flytande och stödjande resurs.
Så mycket som möjligt ska stå med i planen men Sofia säger att det är svårt då varje händelse är så individuell. Det går inte ha med om det eller det där händer och hur man ska göra precis då, utan det måste vara i stora drag. Den ska alltså inte vara så lång. Det är viktigt att när planen uppdateras se till att alla nummer och kontaktuppgifter stämmer till alla kontaktpersoner som finns med i den för att undvika krångel när något väl inträffar. När den uppdateras så tittar alla i den och ser till att alla yrkesgrupper fortfarande tycker den fungerar. Har gruppen varit på någon ny utbildning kanske de fyller på med något nytt de känner känns aktuellt i planen. De ska då vidarebefordra den nya informationen till övrig personal så att även de vet vad som gäller. Sofia själv lägger inte ner så mycket arbete i planen, men ska veta vad den innehåller. I krisplanen står det även med att det finns krislådor, vad de innehåller och var de finns. Kanslisten på skolan har som uppgift att se till att det finns listor på alla utifall det skulle hända något så de vet vilka som finns här eller inte. Sofia säger att nackdelen med planen är att den används väldigt sällan, vilket i sig är bra, men negativt på det vis att när det väl händer något så är man ändå aldrig riktigt beredd.
Övrigt
35
impulser. Det finns ingen bok som kan tala om hur en speciell individ vill ha det eller hur den känner. Det här är en svår uppgift men man får göra sitt bästa. Sofia säger att det som är bra med den moderna kristeorin är att den har kommit ikapp det mer, att alla är olika.
4.4 Rektorns uppfattning och erfarenheter av barn i kris samt skolans
krisarbete
Vad innebär det att ett barn går igenom en kris?
Det är väldigt individuellt beroende på barnet vad en kris är säger rektor Gunilla. I första hand tänker hon på att någon nära anhörig gått bort, såsom syskon eller förälder. Sedan tänker hon på om barnet varit med om något dramatiskt, till exempel en olycka som på något sätt satt ett avtryck.
Erfarenheter och kunskaper av barn i kris
Gunilla har fått lite utbildningar i krishantering men inte så värst mycket. Hon går inte närmare in på vad för utbildningar det är. Hennes erfarenheter av barn i kris ligger i att barn förlorat någon familjemedlem, så som syskon eller förälder. Dessbättre händer det inte så ofta säger Gunilla.
Stöd för barn i kris
För att stödja ett barn på bästa sätt säger Gunilla att det mycket handlar om respekt för den drabbade, hur den vill ha det. Hon talar vidare om att en del kan ha ett jättestort behov av att prata om det som hänt medan någon annan inte vill tala om det alls. Gunilla tycker att man ska ge dem tid och bara finnas där för dem. Ge dem den tid de behöver och hjälp dem hantera det på det sätt de vill hantera det. Skolan kommer i andrahand i sådana här
situationer, då en den vanliga skoldagen kan bli helt upp och nedvänd för dem. Hon säger att vi måste låta deras behov och känslor få styra helt och hållet.
Krisarbetet på skolan
36
skolan som skolkuratorn i första hand. Denne samt klassläraren som har en daglig kontakt med eleven får en viktig roll i ett sådant arbete. Skulle en elev gå bort blir det en process både i klassen och i hela skolan på ett annat sätt. De träffas då i krisgruppen och ser efter hur de ska gå vidare utifrån deras krisberedskapsplan. Man samlar eleverna, har någon form av minnesstund, låter barnen prata om det utifrån de behov som finns.
Gunilla säger att personalen på skolan inte fått någon mer utbildning än att det de går igenom i deras interna krisarbete utifrån deras krisberedskapsplan. Hon berättar att skulle hon behöva stöd och hjälp kan hon alltid vända sig till sina överordnande och de som är med i kommunens krisgrupp. Hon kan även få råd och stöd ifrån kyrkan vid sådana här tillfällen. Så Gunilla känner att det även finns ett stöd för henne att vända sig till vid behov.
Krisplan
37
Krisberedskapsplanen revideras varje år eller i behov oftare. Det de tänker på när de gör det är om något hänt som de kan ta lärdom utav och komplettera med det. Sedan ser de över så att namn och telefonnummer stämmer fortfarande. Själva grunden för krisarbetet är densamma så det är mest det de ser över.
Övrigt
Gunilla tycker detta kan vara ett svårt område då barn hanterar krissituationer så olika. En del vill komma till skolan direkt och andra har jättesvårt att ta sig till skolan första gången efter händelsen. Hon avslutar med att man får ha mycket respekt för hur de vill ha det.
4.4 Sammanfattning
Det är lite olika hur deltagarna beskriver vad det innebär att ett barn genomgår en kris. Några av dem definierar det och kopplar det mer samman till händelser, andra vad krisen mer innebär för barnet. Fler säger även att en kris kan vara olika för olika barn och tycker därför att det kan vara svårt att förklara vad en kris innebär. Kuratorn definierar mer betydelsen av ordet kris än vad de andra gör men även hon säger att en kris kan vara väldigt olika saker.
Erfarenheter och kunskaper varierar en del mellan deltagarna i undersökningen. En del har flera erfarenheter medan andra nästan inte har några alls. Detsamma gäller även utbildning inom krishantering. Här märks en skillnad mellan yrkesgrupperna där rektorn och
kuratorn har det men inte de övriga.
Gemensamt för alla yrkesgrupper i frågan om hur man bäst kan stötta ett barn som
38
Fritidspedagogerna lägger mest tyngd på att bara finnas där, vara ett stöd och vara behjälplig. Att finnas där utan att pressa barnen, de måste få ta det som händer i sin takt. De nämner även att det är viktigt att behålla ett lugn. Man ska även tänka på att ha integritet, tänka på tystnadsplikten och försöka undvika ryktesspridning.
Kuratorn nämner även hon vikten av att ha en dialog och kanske ta dit familjen. Försöka ge dem ett lugn. Barnen säger hon att man ska låta vara men ändå ha koll på dem. Finnas där när de behöver och att det är jätteviktigt att svara på deras frågor. Låt bli att tjata på dem, ta det i deras takt så att de får gå igenom sin naturliga reaktion.
Rektorn tycker att man måste ha respekt för den drabbade och se hur den vill ha det. Att man ska ge barnen tid och hjälpa dem hantera det.
I delen om krisarbetet och krisplanen märks en ganska stor skillnad mellan de som arbetar mer utförligt med krisarbetet, alltså rektorn och skolkuratorn, mot de som inte gör det. Rektorn och kuratorn ger en mer ingående bild av hur skolans krisarbete fungerar. De övriga deltagarna vet mest att det finns en krisgrupp och en krisplan. Några vet mer om vad planen innehåller än vad andra gör. Alla vet däremot hur de ska gå tillväga om en krissituation uppstår, vem de ska kontakta och var de kan få stöd.
39
5. Resultatanalys och diskussion
Här kommer resultatet av undersökningen att analyseras och diskuteras med kopplingar till de teoretiska utgångspunkter som tidigare nämnts. Avsnittet kommer avslutas med hur man kan fortsätta forskningen.
5.1 Slutsatser
Detta arbetets syfte var att undersöka hur skolan som helhet arbetar med krishantering. I syftet låg att studera vilken beredskap såväl skola, som lärare och fritidspedagoger har när det gäller att hantera barns krissituationer, samt hur de på bästa sätt kan vara ett stöd för barn som genomgår någon form av kris. Detta skulle undersökas genom att utgå efter arbetets två frågeställningar:
o Hur arbetar skolan med krishantering?
o Vilken beredskap har skolan som helhet när det gäller att hantera barns krissituationer?
40
5.2 Skolans arbete med krishantering
På skolan som undersökts i detta arbete så verkar det som att det är främst de som är med i skolans krisgrupp som i huvudsak arbetar med krishantering. De personerna är skolans rektor, kurator och skolsköterska. Det är de som är huvudsakliga ansvariga, då främst rektorn, över att en krisberedskapsplan finns, att den uppdateras och hålls fräsch, dess innehåll och de som har mest ansvar om en krissituation uppstår.
Det framgår av skolverkets rapport om att skolor behöver beredskap för svåra händelser efter branden i Göteborg 1998 (2000) att för att skolan ska ha en bra beredskap så behövs en krisgrupp samt en krisberedskapsplan som de anställda på skolan är väl insatta i. De här två sakerna finns på skolan som är med i denna undersökning. De anställda på skolan vet även att de finns samt att och vart det finns en krisberedskapsplan. Några av de som deltagit i denna undersökning är mindre insatta i vad den innehåller medan andra är det desto mer. Det negativa med att inte alla är så insatta i hur krisberedskapsplanen ser ut eller hur arbetet med krisarbetet fungerar är att det kan bli oro och förvirring om vad som ska göras och vem som ska göra vad vid en akut situation. Är alla som arbetar insatta i krisberedskapsplanen och krisarbetet så skulle det kunna förminskas enligt Dyregrov (2006). Även om någon av de anställda i denna undersökning, som inte ingår i
krisgruppen, inte vet vad krisplanen innehåller eller vad krisgruppen gör, så vet ändå alla vad de skulle göra om en krissituation skulle uppstå. De nämner alla att de direkt skulle kontakta någon i krisgruppen och det är det krisgruppen vill att de anställda ska göra. Inte börja hantera saker på egen hand, utan ta kontakt med dem så ger de sedan råd och stöd om hur det fortsatta arbetet kommer att se ut. Detta är positivt på så vis att fastän några i underökningen har mindre koll på vad planen innehåller så vet de ändå hur de ska gå tillväga om en krissituation skulle uppstå. De är då kanske mer insatta i hur krisarbetet fungerar än vad de själva kanske tror. Det visar även att krisgruppen förmodligen har lyckats med en del av sitt arbete med att alla ska veta hur de ska gå tillväga vid en
krissituation. De har även fått ut informationen om var krisberedskapsplanen finns då alla deltagare i undersökningen vet var de skulle hitta den. De anställda kan då lätt ta del av krisberedskapsplanen på egen hand om de känner att de skulle behöva det.
41
krisarbetet, så skadar det inte om även övrig personal på skolan skulle vara mer delaktiga i krisarbetet så som Skolverket (2000) och Dyregrov (2006) tar upp. Åtminstone på det sätt att de får grundläggande utbildningar om hur ett krisarbete kan se ut, samt om hur de själva på bästa sätt kan ge stöd för barnen eller hur de ska hantera en sådan situation. Detta då det faktiskt är de som varje dag arbetar med barnen. Jag menar inte att de ska ta en kurators eller psykologs roll utan mer om hur deras roll bör se ut. För egen del så tror jag att både läraren eller fritidspedagogen kan ha en viktig roll för barnet när den
genomgår en kris.
Dyregrov (2006) beskriver att en väl utarbetad krisberedskapsplan kan förebygga barns negativa reaktioner av en kris. Han fortsätter med att beskriva att planen bör vara
innehållsrik på det sättet att den kan användas som stöd för flera olika händelser samt vad som ska göras. Av vad rektorn visade av deras skolas beredskapsplan verkar den stämma ganska bra överens med de delar Dyregrov tycker ska finnas med i en fungerande
krisberedskapsplan. Där fanns bland annat telefonnummer till viktiga kontakter vid en krissituation, beskrivning av arbetsgång vid en olycka, skada eller dödsfall runt skolan, handlingsplan och vem som ansvarar över vad. I den fanns även utkast av brev till vårdnadshavare, hur de hanterar massmedia samt att krislåda finns och dess innehåll. Detta är viktigt att ha med i en fungerande krisberedskapsplan enligt Dyregrov (2006). Planen revideras minst en gång per läsår av krisgruppen vilket även det är bra enligt Dyregrov (2012).
42
göras. Jag tycker ändå att det är viktigt att poängtera vikten av att alla på skolan känner till hur krisarbetet fungerar.
De flesta som haft tidigare erfarenheter av krissituationer på skolan tycker att arbetet fungerat bra vid dessa tillfällen. Det ger en känsla av att de har ett gott krisarbete på denna skola om än att det kanske går att förbättra så att alla är mer insatta i krisberedskapsplanen och hur krisarbetet fungerar.
Det skulle vara intressant att undersöka och jämföra hur krisarbetet ser ut på flera olika skolor för att se skillnader samt likheter i arbetet med krishantering. Detta för att få en större bredd i hur krisarbetet i skolor kan se ut. Arbetar andra skolor på likadant vis som denna skola där det är mest är krisgruppen som arbetar med dessa frågor eller är hela personalen mer delaktiga? Gör de som skolverket antyder (2000) och utbildar all personal för att som Dyregrov (2006) menar skapa en mer insatt personal för att undvika förvirring och oro vid en eventuell krissituation? Har de ens ett krisarbete med en
krisberedskapsplan? Det känns som att skolan i denna undersökning utgått ifrån en mall när de arbetat fram sin krisberedskapsplan då den påminner mycket om det som Dyregrov (2006) beskrev att en sådan bör innehålla. Detta är inget jag vet utan det är min egen tolkning. Är det något som fler skolor gör eller hur arbetar de fram sina planer? Detta är frågor som skulle vara intressanta att få svar på för att få mer kunskap om ämnet.
5.3 Skolans beredskap gällande att hantera barns krissituation
De enda som har utbildning inom krishantering på skolan i denna undersökning är rektorn och skolkuratorn. De övriga har inte fått någon utbildning i vare sig deras tidigare
