Den tredje delen av läslyftets modul: Samtal om text innefattar två artiklar som är skrivna av Gunilla Molloy: Läsloggar – en introduktion (2014) och Läsloggen – ett tankeredskap (2015).
Läsloggar – en introduktion
I Läsloggar – en introduktion erbjuds, precis som titeln föreslår, en introduktion av läsloggen; vad läsloggen är och hur den kan användas. Texten är indelad i fyra delar med
underrubrikerna Läsloggens användningsområde, Att tänka med pennan i handen, Läsloggar
och textsamtal och Din egen läslogg. I den sista delen erbjuds olika förslag på hur lärarens
egen läslogg kan utformas.
Inledningsvis presenteras läsloggen som en av de många metoder en skicklig lärare bör behärska. Utgångspunkten är alltså att läsloggen används som en metod för att samtala om text. Däremot finns det en viss konflikt mellan att samtidigt som eleverna ska ”ges möjligheter till att utveckla språket för att tänka, kommunicera och lära” (Kursplanen i svenska och svenska som andraspråk, Lgr11) är det inte alla elever som vågar delta i en helklassdiskussion. Därför kan läsloggen fungera för eleverna som en förberedelse inför textsamtalet, ”så att de kan och vågar delta” (Molloy, 2014). Vikten av elevaktivitet där alla elever vågar delta kan kopplas till flerstämmighet. Dessutom menar Molloy (2014) att läsloggen kan bidra till möten, både mellan lärare och elev, och eleverna sinsemellan. Dessa möten kan alltså mynna ut i elevernas individuella och kollektiva kunskapsutvecklingar. Molloy kopplar detta till den proximala eller närmaste utvecklingszon, och applicerar detta på ett kollektiv då hon menar att ”klassrummet kan, med läsloggarnas hjälp, bli en arena där den individuella utvecklingszonen också kan bli en kollektiv sådan för hela klassen” (2014: 2).
Dessutom kan läsloggen ge eleven kunskap om sitt eget lärande, ge läraren insikt om elevens förkunskaper samt utgöra underlag för planering av ett ämnesområde. Vidare har läsloggen enligt Molloy (2014) ”visat sig vara en enkel metod att låta eleverna själva undersöka de svårigheter en text kan ha för att eleverna ska bli delaktiga i den
lärprocess som innebär att texter kan bearbetas, analyseras och därmed också samtalas om” (s. 3). Att eleverna får möjlighet att skriva för sig själva med vetskapen om att de inte blir
45
kan läsloggen ge insikt för läraren om dennes undervisning genom att avslöja vad eleverna har förstått och vad som undervisningen behöver behandla ytterligare.
Läsloggen – ett tankeredskap
Den andra texten, Läsloggen – ett tankeredskap, är indelad i två större delar med
underrubriker till båda delarna. Den första delen består av Läslogg som metodiskt redskap,
Läslogg i praktiken, Skillnad i läsförståelse, Den pedagogiska grundtanken, Hinder vid mötet mellan läsare och text. Den andra delen, Läsloggarnas form och innehåll har följande
underrubriker: Läsloggens form, Läsloggens innehåll, Riktad skrivning, Reflektioner,
Textsamtal, Språkliga hinder, Dialog(läs)logg, Demokrati(läs)logg, Inre bilder, Metareflektioner och Goda skolprestationer.
Texten inleds med att poängtera att det finns olika slags läsloggar, och hur man ska använda läsloggen kopplas till de didaktiska frågorna vad, vem och hur. Vidare beskrivs läsloggen som ett metodiskt redskap som har uppstått ur elevers behov av stöd i läsning och samtal kring skönlitterära texter och sakprosatexter. Elevens reflektioner kan alltså visa om och hur eleven har förstått texten, men också vilka språkliga svårigheter som kan hindra läsförståelsen. Eleven får inte enbart syn på sina egna tankar och åsikter genom läsloggen, utan kan även möta andra elevers tankar och åsikter; både genom samtal och i andras läsloggar. Även här poängteras flerstämmighet då allas röster kan bli hörda med
förutsättningen att eleverna först har fått reflektera i sina läsloggar före textsamtalet. Vidare poängteras att läsloggen kan hjälpa läraren att få syn på elevens utvecklingsnivå, och därmed även elevens proximala utvecklingszon. Ytterligare poängteras att läsning och samtal om texter sker i skolans alla ämnen, och att läsloggen kan vara en hjälpsam metod för eleverna att utveckla sin läs- och skrivutveckling samtidigt som de får möjlighet att växa i ett socialt samspel. Läsloggen kan användas till olika slags texter, såväl skönlitterära som sakprosa.
Tanken med läsloggen utgår från det sociokulturella perspektivet på lärande. Här läggs tonvikten på kommunikation mellan individer som grunden för lärande. Enligt Vygotskijs teori går språkutveckling och tanke hand i hand och det sker en ”växelverkan mellan ord och mening i all kunskapsutveckling” (Molloy, 2014). Förutom att läraren kan få syn på elevens proximala utvecklingszon genom läsloggen, kan eleverna även samarbeta kring sitt kunskapsinhämtande, vilket lyfts fram inom det sociokulturella perspektivet.
46
Vidare tar artikeln upp receptionsteorin och menar att kärnan i detta är hur en läsare uppfattar och förstår en text som speglas av läsarens sociala och kulturella bakgrund. Artikeln tar även upp den litterära och allmänna repertoaren och menar att detta har inverkan på hur läsaren möter en textgenre. I skolan får eleverna möta många olika textgenrer, och det är vanligt att en textgenre som är ny för eleven avvisas. Med referens till Skolinspektionen (2012) framhåller Molloy (2015) att det är vanligt för elever att inte kommunicera sina
svårigheter, och menar att dessa svårigheter kan uttryckas i läsloggen. Samtalet om texten kan då utgå ifrån elevernas reflektioner vilket gör samtalet till en dialogisk sådan.
Dessutom behandlar artikeln olika läsloggars form och innehåll. En läslogg kan se ut på olika sätt och kan skrivas i pappers- eller digital form. Innehållsmässigt kan läsloggen användas till riktad skrivning, elevernas egna reflektioner och språkliga hinder i texten. Eleverna kan reflektera kring frågor till texten eller citat från texten. Molloy (2015) menar att det är fördelaktigt om eleverna själva antecknar svårigheter i texten, istället för att läraren ska gissa vilka ord och uttryck kan tänkas utgöra ett hinder för eleverna.
Vidare är en form av läslogg som behandlas i artikeln dialogloggen som går ut på att eleverna ska skriva respons till varandras texttolkningar genom att byta läslogg med en kamrat. Precis som i textsamtalet är syftet med detta att eleverna ska få möta andra tolkningar och perspektiv av samma text och lära sig av och i samspel med varandra. I dialogloggen ökar möjligheten för alla att möta och bemöta en annan åsikt än den egna, eller få syn på en
eventuell kunskapslucka om man inte kan formulera en åsikt kring en viss fråga.
Demokratiloggen liknar dialogloggen till viss del, men i demokratiloggen får eleverna möta mer än en åsikt då den är avsedd för tre läsare. Molloy (2015) påpekar också att för elever som inte är vana vid att reflektera kring texter kan det vara fördelaktigt att teckna en inre bild som de får vid läsningen. Dessa bilder kan då vara en ingång till textsamtalet. Meta-
reflektioner behandlas också kort i artikeln och syftar till ”att eleven skall kunna formulera funderingar och problem kring det egna lärandet för att närma sig strategier för olika problemlösningar” (ibid, s.9). Avslutningsvis gör Molloy en koppling mellan goda skolprestationer, ett äkta engagemang och läsloggen. Hon menar alltså att en lärare kan genom elevernas reflektioner i läsloggen signalera för eleverna att de har något att bidra med, vilket hon menar är en förutsättning för äkta engagemang. Till slut menar Molloy att ett dialogiskt klassrum är en förutsättning för ett demokratiskt samhälle.