Informanternas svar påminner om varandra i vissa avseenden. Deras svar inrymmer också några förslag till lösningar på problemet, utifrån deras upplevelser av skolan, ämnet idrott och hälsa samt var och ens vardagsliv. I många fall anser de att skolan, lärarna och ämnet idrott och hälsa
inte har kunnat göra så mycket annorlunda än det som gjordes. De var medvetna om vilka val de gjorde och vilka konsekvenserna skulle bli. Några insåg allvaret för sent och ville göra bättring, att försöka nå ett godkänt betyg. Andra gick bara in för att få IG, för att kunna ta studentexamen eller insåg att det var kört och avstod från att gå på lektionerna.
Nej, det tror jag inte. Vi gick dit bara för att inte få streck, det ville vi inte ha. Jag ville ha ett slutbetyg. Jag försökte ju få till ett G där i slutet, men det gick inte bra (K2).
Små grupper skulle ha hjälpa ganska mycket och att man fick välja aktivitet. Det var bäst när det vara bara tjejer. Ämnet var bra. Mer varierat, kanske inte bara i en sal och göra alla lekar. Det är som skolmatsedeln, det går en runda så där, samma maträtter. Så var det med idrotten också. Det var inget nytt som kom in.
Orientering, gymkulturen, aerobics. Det är för mycket samma. Men det var inte p.g.a. innehållet som jag skolkade från idrotten. Det var p.g.a. mina skolkamrater (K3).
Separat killar och tjejer och idrottshallen närmare skolan (K4)
Jag hatade ämnet, dåligt, barnlekar. Gymmet passade mig bäst, och sista lektionen på dagen. Nej, hur skulle de kunna övertala mig? (K6)
Jag var skoltrött, hade ingen lust att gå i skolan överhuvudtaget. Ämnet hade ingen betydelse (M1) Det var nog svårt. Fler friluftsdagar kanske? Mer sträng i början, markera risken för IG tydligare. Jag var medveten om konsekvenserna, men ville inte inse det för mig själv för jag var så beroende av
dataspelandet. När jag väl fick IG -varningen så var det för sent. Det fanns inte tillräckligt med timmar kvar så då struntade jag i allt (M2).
Innebandy, sådana absurda krav. Betyget brydde jag mig inte om. Jag har alltid varit rätt självständig och gått mina egna vägar. Jag gör alltid det jag själv vill. Försök möta eleverna på halva vägen, kompromissa, hitta lösningar som passar. Kan aktiviteter på fritiden ersätta skolans verksamhet. Stor valfrihet att välja aktivitet själv (M4)
Flera uttalanden vittnar om en allmän skoltrötthet” Nej, hur skulle de ha kunnat övertala mig” sa en flicka? Hon hade bestämt sig för att ämnet var tråkigt, och det gällde nog också hela skolan. Andra antydde önskemål om ett förändrat innehåll och jag tog fasta på uttalandet: ”Det är som skolmatsedeln, det går en runda så där, samma maträtter. Så var det med idrotten också. Det var
inget nytt som kom in”. Det saknas alltså en progression av innehållet från grundskolan till gymnasiet. Det är för mycket som upprepas med samma mål, att vara aktiv. Syfte och mål måste tydliggöras inför varje lektion och fokus måste vara på fysisk bildning.
Mindre grupper är svårt när det är svårt att redan idag få ekonomin att gå ihop. Mer individuella val efterlystes. Som jag skrivit tidigare så skulle fler av flickorna ha deltagit i undervisningen om det varit skilda undervisningsgrupper. Det gäller att hitta mer individuella lösningar, att mötas på halva vägen. Det måste naturligtvis ske inom rimlighetens gränser och att det kan anses juste i förhållande till andra elever. Dock tycker jag inte att skolans aktiviteter ska kunna ersättas av fritidsaktiviteter.
5.9 Övrigt
Här finns det också anledning att nämna några intressanta uttalanden från några informanter, väl värda att beakta för lärare och lärarutbildare i ämnet Idrott och hälsa. Kvinnan med anorektiska problem (K1) sa bland annat så här på min fråga om vad vi kan göra.
Jag har inga tips om hur man ska lösa det. Det är så komplext. Det är alltid bra att tala om det. Manliga lärare har svårare för detta. Det krävs en bra relation mellan lärare och elever. Det handlar om förtroende för läraren”. (K1)
Vidare berättade hon hur det kan gå till på en friskola:
Det är ett otroligt viktigt ämne för hälsan. Jag gick på en friskola där de hanterade ämnet som de ville. Vi hade bara hälften så mycket tid som vi skulle. Vi ljög för lärarna när vi fyllde i våra idrottsböcker. Vi rörde oss inte speciellt mycket, väldigt få lektioner i skolan. Teoretisk idrott. Fick VG. På falska grunder. (K1)
Dessa människor, unga män och kvinnor, redogör för en skoltid fylld av frustration över problem i sin tillvaro. Trots negativa upplevelser av ämnet idrott och hälsa så har de planer för framtiden i det avseendet. ”Jag tänker gå på gym och på aerobics” säger en kvinna och hon har också planer på att läsa upp betyg i ämnet men säger samtidigt att ” Jag har ingen panik med att
läsa upp det” (K2). ”Jag vill gärna komma tillbaka. Jag måste göra något. Jag funderar på att köpa ett motionskort, simma” (M3). Det finns också fler som visar intresse för att läsa upp ämnet i framtiden, men en vill inte att någon lärare ska titta och bedöma henne (K6).
Det finns alltså ett visst intresse för ämnet trots IG ” Jag tyckte det var bra, trots att jag fick IG, Jag hade varit där om jag inte varit skadad. Jag har spelat fotboll och innebandy”(K5).
För att komma till rätta med stor frånvaro föreslår två män att de skulle kunna ”redovisa fritidsaktiviteter som kan kompensera ev. brister p.g.a. att man inte trivs i skolan”(M1,M4). Vad ska lärarna göra då för att förebygga att eleverna får IG? ”Varna de som har tendenser till skolk tidigt, var hård, tala om konsekvenserna. Konsekvenser av ett inaktivt liv, när man blir äldre. Det gäller framför allt i de praktiska utbildningarna”.(M2) En annan lösning kan vara att ”Försök möta eleverna på halva vägen, kompromissa, hitta lösningar som passar. Stor valfrihet att välja aktiviteter själv” (M4).
Jag får många tankar om varför skolsituationen ser ut på detta sätt och vad man eventuellt skulle kunna göra för att komma tillrätta med problemen. Debatten om skolämnet Idrott och hälsa har på senare tid handlat mycket om just denna kategori elever och vad som måste göras för att locka dessa till aktivitet. Ytterst har denna debatt kanske handlat samhällets rädsla för att inaktiva ungdomar ska drabbas av fetma och medföljande ohälsa.