Ta hänsyn till markförhållandena på platsen
Erfarenheter har visat att det kan vara svårt att avgöra vad de allmänna hän-synsreglerna innebär för den enskilde verksamhetsutövaren. Mer specificerade regler inom ett område visar då vilken generell nivå av försiktighet man minst ska ligga på. Detta kan vara en hjälp för att avgöra vilken nivå av försiktighet man själv bör ha för den egna verksamheten, grundat på förutsättningarna som finns för denna.
Inom känsliga områden finns från och med 1 januari 2010 bestämmelser om att lämna en ogödslad remsa som är minst två meter från åkerkanten in mot fältet om åkerkanten gränsar till vattendrag eller sjö. Gödselspridning är dessutom inte tillåten om marken lutar mer än 10 % mot vattendrag eller sjö. Om det är möjligt att genomföra jordbearbetning och odling inom avståndet så är det till-låtet.
Dessa bestämmelser kan i de här områdena ses som ett förtydligande och en precisering av vilka slags skyddsåtgärder de allmänna hänsynsreglerna kan innebära vid spridning av gödselmedel intill vattendrag. Avståndet som är två meter bedöms vara tillräckligt för att i de allra flesta fall förhindra direkta växt-näringsförluster till vattendrag och att eventuella förluster av växtnäring via ytavrinning begränsas. Den föreslagna bestämmelsen om att förbjuda spridning av gödselmedel på jordbruksmark som lutar mer än 10 % bedöms leda till att ytförluster av växtnäring från marken till vattendrag och sjöar förhindras.
96
Det är lutningen i längsled ner mot vattnet som ska bestämmas. Risken för even-tuella växtnäringsförluster beror av hur marken lutar även på ett större avstånd än metrarna närmast vattendraget eller sjön. Därför bör ett något större avstånd från vattnet ingå när beräkningen/mätningen av lutningen görs. Ett lämpligt avstånd kan vara ett femtiotal meter.
För att bestämma lutningen kan du använda dig av höjdkurvor som är utmärkta på Lantmäteriets Fastighetskarta. Höjdkurvorna markerar höjdskillnader på 5 meter. Om avståndet mellan två höjdkurvor är mindre än 4 millimeter på en karta i skala 1:12 500 betyder det att lutningen i verkligheten är mer än 10 pro-cent. 5 meters höjdskillnad på en 50 meter lång sträcka motsvarar 10 procent lutning.
Beräkningsexempel Exempel 1:
Avståndet mellan höjdkurvorna uppmäts till 6 mm på kartan med skala 1:12 500. Detta avstånd motsvarar 75 meter i verkligheten
Höjdkurvorna markerar en höjdskillnad på 5 meter.
lutningen blir därmed 5/75=0,07 dvs. 7 % lutning
Det är därmed tillåtet att sprida gödsel så länge du lämnar 2 meters skyddsavstånd från åkerns kant på denna mark.
Exempel 2:
Avståndet mellan höjdkurvorna uppmäts till 3 mm på kartan med skala 1:12 500. Detta avstånd motsvarar 38 meter i verkligheten
Höjdkurvorna markerar en höjdskillnad på 5 meter.
lutningen blir därmed 5/38=0,13 dvs. 13 % lutning Det är därmed inte tillåtet att sprida gödsel på denna mark.
I områden utanför känsliga områden finns inga generella bestämmelser som säger hur stort skyddsavstånd du måste hålla till exempelvis ett vattendrag eller en brunn vid spridning av gödsel. Utifrån förhållandena på platsen måste du därför göra din egen bedömning av hur stort skyddsavståndet måste vara för att ytvatten och brunnar inte ska förorenas av mikroorganismer, organiskt material och näringsämnen från gödseln.
Förorening kan hamna i vattnet antingen genom att ytvatten rinner ner i brunn-nen eller ån eller genom transport av ämbrunn-nen genom marken. Beroende på ris-kerna för det ena eller det andra kan skyddsavstånden behöva variera. Här följer en kort sammanfattning av faktorer som spelar roll för ytavrinning och transport genom marken.
97
Ytavrinning
Riskerna för ytavrinningsförluster påverkas av lutningen på marken, växtlighet, markberedning och markens infiltrationskapacitet, dvs. vattnets inträngning genom markytan. De första faktorerna är relativt enkla att se men det kan vara svårare att bedöma infiltrationskapaciteten.
Infiltrationskapaciteten för vatten i marken varierar med jordart, hur lucker matjorden är och om jorden är frusen eller inte. Bra struktur i matjorden ökar infiltrationskapaciteten. Är marken vattenmättad eller grundvattnet når ända upp i markytan sker liten eller ingen infiltration och vattnet rinner av åt sidan.
Maskgångar, rotgångar och sprickor spelar ofta stor roll för infiltrationskapaci-teten eftersom de snabbt kan leda bort vatten. Nackdelen med de här kanalerna genom jorden är att de snabbt kan leda ner vatten och näring till dränerings-ledningar och djupt liggande jordlager. Vid ytavrinning kan transporten ske snabbt. Relativt snabb transport i sidled kan även ske i porösa matjordslager om marken lutar och det är dålig infiltration i underliggande jordlager, exempelvis på grund av berggrund, plogsula eller tjäle.
Transport genom marken
Transporten av vatten genom marken ner till grundvattnet går olika snabbt bero-ende på jordart, vattenhalt, förekomsten av stora porer och grundvattennivå. Ju längre tid det tar för vatten och lösta partiklar att transporteras ner till grund-vattnet desto större är möjligheten att partiklarna binds i jorden och kan tas om hand av mikroorganismer eller växter. Djupt liggande grundvatten löper mindre risk att förorenas än om grundvattenytan ligger nära markytan. Stora porer som
98
sprickor, maskgångar och rotgångar kan transportera vatten snabbt. Därför kan flödet genom en lera med många sprickor gå snabbare än i en sandjord, även om infiltrationen i själva leran går långsammare än i sanden. Vattnet kan föra med sig näring från ytan som då kan gå förlorad. Vattenhalten i marken har också betydelse, är marken torr går transporten långsammare än om marken är blöt.
Grundvattenflöden
Ämnen som når grundvattnet kan transporteras med grundvattnet i sidled. Är strukturen i jorden svag, vilket den ofta är på grundvattennivå, beror den poten-tiella hastigheten huvudsakligen av storleken på porerna mellan jordpartik-larna. I grövre jordar, med stort utrymme mellan partiklarna, kan transporten gå upp till 100 000 gånger snabbare än i finkorniga jordar. Hastigheten på grund-vattenflödet bestäms dessutom av lutningen på grundvattenytan – större lut-ning ger högre hastighet. Grundvattenflödet följer för det mesta topografin och rinner från en högre punkt i terrängen till en lägre. Om det finns underliggande sand- och gruslager eller berg kan dock grundvattnet flöda i andra riktningar.