I detta avslutande kapitel kommer det att redogöras för metodens förtjänster och svagheter under avsnittet ”Metoddiskussion”, en sammanfattning och slutsatser av det resultat som studien framkom med under avsnittet ”Resultatdiskussion” samt avslutningsvis förslag till fortsatt forskning inom ämnet under avsnittet ”Förslag till vidare forskning”.
6. 1 Metoddiskussion
Valet att använda sig av kvalitativa intervjuer i studien motiveras med att det är en metod som öppnar upp för individers egna tankar och subjektiva upplevelser av
det fenomen som studien önskade undersöka. Det ansågs med andra ord vara en lämplig metod med tanke på det syfte som studien hade, nämligen att undersöka hur behandlare på skuddade boenden resonerade kring en eventuell åldersgräns för pojkar. En nackdel med denna typ av metod är att resultaten inte är
generaliserbara i den utsträckning som resultat i en kvantitativ studie är, då fler respondenter deltar.
En centralt styrande faktor i arbetet har varit den begränsade tid som funnits för genomförandet av studien. Detta har inneburit att ett färre antal informanters upplevelse har belysts än vad som vore önskvärt. Även en resursbrist har haft en avgörande påverkan för studiens omfattning. På grund av både bristande resurser och tid har enbart informanter i Skåne tillfrågats. Med mer tid och resurser hade fler behandlare kunnat nås och ett bredare perspektiv på studien hade erhållits. I studien valdes att fokusera på behandlares upplevelser av åldersgränsen istället för tonårspojkarnas upplevelse av den. Denna avgränsning gjordes på grund av att det inte ansågs etiskt försvarbart att intervju tonårspojkar då de befinner sig i en utsatt situation. Detta dels utifrån att de är barn men också på grund av det våld de erfarit. Om tonårspojkar hade intervjuats i studien så hade det vetenskapliga värdet möjligen ökat då information om den utsatta gruppen arbetet behandlar kommit direkt från den utsatta gruppen själv. Men denna vinst hade då riskerat att komma på bekostnad av ett utpekande av en exkluderad och redan extra utsatt grupp. Tonårspojkarna är fortfarande barn i juridisk mening som utöver detta även på olika sätt erfarit våld i hemmet. Studieansvariga vill inte riskera att utnyttja en dubbelt utsatt grupp för egen vinning i form av ett examensarbete med ett
potentiellt högre vetenskapligt värde.
6. 2 Resultatdiskussion
Studien fann inte att åldersgränsen för pojkar fanns i den utsträckning som Socialstyrelsens statistik (2016) påvisade. Bland de fem för studien undersökta boenden var det endast ett som i dagsläget hade en åldersgräns för pojkar, på 12 år. På detta boende ansågs åldersgränsen befogad då behandlaren menade att pojkarna var att anse som unga män och där målgruppen för boendet var utsatta kvinnor i behov av en trygg och vilsam miljö. Några behandlare kunde se det positiva och negativa som en åldersgräns kan medföra. I de fall som behandlare kunde se en åldersgräns för pojkar som någorlunda berättigad var då boendet enbart bestod av en kollektiv boendeform. Här uttryckte flera behandlare att kvinnor kunde känna sig obekväma och otrygga med att dela bostad med en tonårspojke på grund av sina tidigare erfarenheter av män som våldsutövare. När det gällde muslimska kvinnor på boendet angav behandlare en religiös
förklaringsmodell till deras motstånd till pojkars närvaro. Det uppgavs att dessa kvinnor på grund av sin religion ansåg tonårspojkar vara unga män och av den anledningen upplevde det olämpligt att ta av sig sin slöja i deras närvaro. Dock uppstår frågan om inte dessa kvinnor också känner sig obekväma och otrygga med tonårspojkars närvaro på grund av sina tidigare erfarenheter av män som
våldsutövare? Det kan även finnas en risk för att dessa kvinnors erfarenheter av våld bortses ifrån då behandlares fokus istället läggs på deras religion. Ur ett barnrättsperspektiv, där artikel 1 framför att alla individer under 18 år är att anse
som barn, innebär detta att pojkarna inte får ta del av sina rättigheter som barn utan ses som vuxna män.
Att en åldersgräns för just pojkarna är diskriminerande var något som flertalet behandlare påtalade. Dessa behandlare framförde särskilt att ett
barnrättsperspektiv inte var förenligt med en sådan gräns. Dels då barn enligt barnkonventionen artikel 2 har rätt att inte diskrimineras utifrån ålder eller kön, och dels enligt artikel 3, att barnets bästa alltid ska komma i främsta rummet i frågor som berör barnet. Behandlare lyfte även vikten av att pojken inte ska
splittras från sin mamma och särskilt inte ska tvingas bo kvar hos förövaren, vilket åldersgränsen kan medföra. Baker (2009) framför också att det viktigaste stödet för ungdomar som erfarit våld i hemmet är mamman och syskon. Detta ligger även i linje med artikel 9 i barnkonventionen som fastställer att barn inte får skiljas från sina föräldrar mot sin vilja, så vida det inte är för barnets bästa. En åldersgräns för pojkar medför även att de får ett sämre skydd än flickor, vilket är något som fastslås i Socialstyrelsens rapport (2016). Den begränsade
tillgängligheten till skyddade boenden för kvinnor innebär att pojkarna inte får ta del av det stöd och behandling som erbjuds där. Därmed kan det inte anses vara förenligt med ett barnrättsperspektiv att skyddade boenden exkluderar pojkar från det skydd, stöd och behandling som dessa erbjuder. Några behandlare påtalade också vikten av att arbeta förebyggande för att bryta ett eventuellt våldsmönster, och detta försvåras av en åldersgräns för pojkar. Vissa behandlare menade att detta var en viktig del i deras jämställdhetsarbete och i kampen mot mäns våld mot kvinnor.
Alla behandlare uttrycker att de har en liten, eller i ett fall ingen, erfarenhet av arbete med tonårspojkar på boendet. Dock framkom det att ingen behandlare trodde att pojkars närvaro på boendet hade eller skulle ha haft någon påverkan på arbetet. Den enda eventuella påverkan som påtalades var att vissa kvinnor kunde känna sig obekväma eller otrygga med tonårspojkar närvarande. Flera behandlare påtalade att det inte fanns någon skillnad i beteende mellan pojkar och flickor, men samtidigt ansågs pojkar i betydligt större utsträckning vara benägna att ta efter sin pappas beteende som våldsutövare. Detta innebär att pojkar och flickor inte ses som egna individer utan förutsätts ha egenskaper och förutsättningar kopplade till sitt kön.
I behandlares resonemang kring pojkars beteende framkom att i de fall pojkarnas beteende skilde sig från flickornas gavs detta en religiös förklaring. Behandlare menade att pojken på grund av sin religion hade ett dominant och kontrollerande beteende samt idéer om vad som var “kvinnogöra” samt “mansgöra”. Men frågan är om inte mäns våld mot kvinnor är ett universellt problem och därmed återfinns i alla kontexter och inte enbart i en viss religiös grupp? Att våld i en nära relation är ett samhälleligt problem är också något som påtalas av några behandlare. Det kan då anses vara problematiskt att förklara ett kontrollerande eller våldsamt beteende utifrån en viss kultur. Avslutningsvis har studien visat att belägg finns för att en åldersgräns för pojkar på skyddade boenden för kvinnor inte är förenligt med ett
barnrättsperspektiv utifrån barnkonventionen. Pojkarnas rättigheter som barn åsidosätts av hänsyn till de våldsutsatta kvinnorna, då de av dessa och i vissa fall även av behandlarna ses som unga män. Vidare, utifrån behandlarnas resonemang kring åldersgräns, blir det uppenbart att barn inte är könsneutrala
utan tillskrivs egenskaper och förutsättningar kopplat till sin könstillhörighet. Även om det enbart var ett boende som hade en faktisk åldersgräns för pojkar så visade dock resultatet att samtliga sex behandlare uttryckte normer och föreställningar kopplade till kön. Oreflekterade normer och föreställningar om kön hos behandlare på skyddade boenden, samt upprätthållandet av
separationen mellan män och kvinnor, kan riskera att reproducera bilden av män som förövare och våldsutövare och kvinnor som offer och våldsutsatta.
6. 3 Förslag till vidare forskning
Under arbetet med studien har det dykt upp några frågor och teman som varit intressanta att studera närmare, om tid funnits. Framförallt framkom i
intervjuerna att behandlare ibland förklarade skillnader mellan pojkar och flickor, eller män och kvinnor, utifrån religion. Den religion som då nämndes var islam. En behandlare menade att en pojke som försökt kontrollera sin mammas och sin systers klädsel hade gjort detta som ett uttryck för sin religion. En annan berättade om en pojke som vägrat städa upp efter sig och menat att det var systerns jobb. Även detta förklarades utifrån pojkens och familjens religion. Att på så sätt förlägga problemet hos en annan religion eller kultur kan ses som ett uttryck för skapandet av ”den andra”. Inom postkolonial teori talar man om att ett ”vi” förlägger problem i ”de andras” kultur
(Wikström, 2013). Postkolonial teori och föreställningar och skapandet av
”den andra” hade därför varit en möjlig ingång för vidare forskning kring det
valda ämnet. På grund av tidsbrist kunde dock denna ingång tyvärr inte behandlas i arbetet.
REFERENSER
Aftonbladet (2016) Pojkar får inte skyddat
boende.>https://www.aftonbladet.se< HTML (2018-03-27)
Alvesson M, Sköldberg K (2008) Tolkning och reflektion- vetenskapsfilosofi
och kvalitativ metod. Lund, Studentlitteratur
Aspers, P (2007) Etnografiska metoder (2:a uppl). Stockholm, Liber. Baker, H (2007) Involving Children and Young People in Research on
Domestic Violence and Housing. Journal of Social Welfare and Family Law.
27, 281-297.
Baker, H (2009) ‘Potentially violent men?’: teenage boys, access to refuges
and constructions of men, masculinity and violence. Journal of Social Welfare
and Family Law. 31, 435-450.
Bell, J & Waters, S (2016) Introduktion till forskningsmetodik (5:e uppl). Lund, Studentlitteratur.
Beran T, Poole A & Thurston W. E (2008) Direct and indirect services for
children in domestic violence shelters. Journal of family violence. 23, 679–
686.
Björck A, Heimer G, Kunosson C (2014) Våldsutsatta kvinnor- samhällets
ansvar. Lund, Studentlitteratur AB
Bryman, A (2008) Samhällsvetenskapliga metoder (2:a uppl). Stockholm, Liber
Claezon, I (2008) Att göra skillnad - könsperspektiv i socialt arbete med barn
och ungdomar. Stockholm, Allmänna Barnhuset.
Convention on the Rights of the Child, New York, 20 November 1989, United Nations Treaty Series, vol. 1577, s. 3. Den svenska översättningen finns tryckt i FN:s konventioner om Mänskliga rättigheter, (Stockholm: Regeringskansliet: Justitiedepartementet och Utrikesdepartementet, 2006). På engelska finns konventionerna publicerade i The Core International Human Rights Treaties, (New York, Geneva: United Nations Human Rights Office of the High Commissioner, 2014)
Enander V, Holmberg C, Lindgren A (2013) Att följa med samtiden-
Kvinnojoursrörelse i förändring. Stockholm, Atlas
Eriksson (2009) Barn, våld, familjerätt och kvinnojoursarbete. Stockholm,
Riksorganisationen för kvinno- och tjejjourer i Sverige, ROKS
Eriksson, M & Näsman, E (2011) När barn som upplever våld möter
socialtjänsten - om barns perspektiv, delaktighet och giltiggörande.
Stockholm, Gothia förlag.
Fitzpatrick, S., Lynch, E., Goodlad, R. and Houghton, C. (2003) Refuges for
women, children and young people in Scotland. Edinburgh, The Scottish
Executive.
Gillum T & Sullivan M.C. (2001). Shelters and other community-based
Edleson, & R. K. Bergen (Eds.), Sourcebook on violence against women.
Thousand Oaks, CA, US, Sage Publications Inc.
Hirdman, Y (2001) Genus - om det stabilas föränderliga form. Malmö, Liber Hirdman, Y (2007) Gösta och genusordningen. Stockholm, Ordfront
Kronlid, J (2003) Har sociala problem ett kön? Genusperspektiv på
ungdomsvården: Allmänna Barnhusets konferens 14-16 maj 2003.
Sundbyberg, BodoniTryck AB.
Larsson, S (1994) Om kvalitetskriterier i kvalitativa studier I: Starrin, B & Svensson, P-G (red) Kvalitativ metod och vetenskapsteori. Malmö,
Studentlitteratur.
Lorentzi, U. (2005). Barn på kvinnojour; en handbok från SKR. Stockholm,
Premiss. Sveriges kvinnojourers riksförbund (SKR).
Proposition 2017/18:186. Inkorporering av FN:s konvention om barnets rättigheter.
Regeringen (2018), Utredning föreslår stärkt barnperspektiv i skyddat boende. >http://www.regeringen.se<HTML (2018-04-04)
ROKS (2015) Barn som upplevt våld- En handbok för kvinnojourer. >https://www.roks.se< PDF (2018-04-06)
Starrin, B (2010) Grounded Theory- En modell för kvalitativ analys. I: Svensson P-G & Starrin B (red) Kvalitativa studier i teori och praktik. Lund, Studentlitteratur AB
Starrin, B & Renck, B (2010) Den kvalitativa intervjun. I: Svensson P-G & Starrin B (red) Kvalitativa studier i teori och praktik. Lund, Studentlitteratur AB
Socialstyrelsen 1, (2013) Fristad från våld- en vägledning om skyddat boende. >http://www.socialstyrelsen.se < PDF (2018-05-05)
Socialstyrelsen 2 (2013), Kartläggning av skyddade boenden i Sverige. >https://www.socialstyrelsen.se< PDF (2018-04-05).
Socialstyrelsen (2016) Kvalitet i skyddade boenden – En enkätundersökning
201 >https://www.socialstyrelsen.se< PDF (2018-03-28).
Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2014:4) Våld i nära relationer.
Socialtjänstlag, 2001:453.
SOU 2017:112 Ett fönster av möjligheter- stärkt barnrättsperspektiv för barn i skyddat boende.
Svenska Dagbladet (2016) Pojkar får inte skyddat
boende.>https://www.svd.se< HTML (2018-03-27)
SVT (2016) Pojkar får inte skyddat boende.>https://www.svt.se< HTML (2018-03-27)
Sydsvenskan (2016) Pojkar får inte skyddat
Thomassen, M (2011) Vetenskap, kunskap och praxis. Malmö, Gleerups Utbildning AB
Vetenskapsrådet (2017) God forskningssed. Stockholm, Vetenskapsrådet Widom, C. S. (1989). The cycle of violence. Science. 244, 160-166. Wikström, H (2013) Ett postkolonialt perspektiv på sociala problem. I: Meeuwisse, A & Swärd, H (red.) Perspektiv på sociala problem. Stockholm, Natur & Kultur.
Wilén, E (2010) Barn som upplevt våld - En handbok för kvinnojourer.