När jag skulle skriva den här uppsatsen var som sagt mitt huvudsakliga syfte att titta på metoderna för avtalstolkning och se i vad mån de skiljer sig åt mellan kommersiella och icke kommersiella avtal. För enkelhets skull skall jag försöka följa uppsatsens tidigare disposition även här.
På det hela taget kan jag alltså konstatera att tolkningen skiljer sig åt i viss mån vad gäller kommersiella och icke kommersiella förhållanden. Nedan har jag försökt att på bästa sätt illustrera skillnaderna:
I kommersiella förhållanden ingås avtal utifrån samma grundprinciper som inom allmän avtalsrätt men i praktiken består många kommersiella avtal av långtgående förhandlingar innan consensus uppnås. Med tanke på de långa förhandlingarna och den näst intill omöjliga tanken att försöka hålla reda på alla anbud och accepter som sker under tiden anses parterna generellt sett inte bundna trots att de kommit en bit på vägen. Traditionellt sett har parterna alltid rätt att dra sig ur. I det kommersiella avtalsslutandet handlar det alltså om det slutgiltiga avtalet, när alla förhandlingar är klara, som anses vara bindande för parterna. Detta skall jämföras med huvudregeln att part är bunden av sitt anbud när det kommit till motpartens kännedom, och avtal anses ingånget när motparten avgett en accept så att det föreligger två samstämmiga viljeförklaringar.
Vad gäller standardavtalets inträdande som avtalsvillkor eller andra betungande klausulers inträde gäller i princip samma förutsättningar: krav på tydlighet och tillgänglighet och upplysning gentemot motparten. Skillnaden ligger i att kraven är de samma men lite högre ställda i icke kommersiella förhållanden.
Angående den gemensamma partsavsikten finns den främst i teorin i och med att den sällan går att finna, varken i kommersiella eller icke kommersiella avtal. Detta då de till stora delar består av standardavtal och det i dessa avtal sällan går att tala om någon gemensam partsavsikt. Ser man däremot till de delar som är individuellt framförhandlade finns det dock större chans till framgång med att finna en gemensam partsavsikt. Detta gör att partsavsikten sällan får en avgörande betydelse utan i det stora flertalet fall krävs det att tolkaren går vidare och tittar på ordalydelsen.
Den språkliga tolkningen har alltid en framträdande plats inom avtalstolkningen oavsett vilken slags avtalstyp det rör sig om.
Utöver dessa två kärnpunkter inom avtalstolkningen finns en mängd andra omständigheter som tillmäts betydelse. Det kan till exempel vara syftet, handelsbruk, tiden innan och efter avtalsslutet och allmän skälighet. När det kommer till att beakta dessa övriga omständigheter gäller det först att understryka att ett avtal skall läsas i sin helhet och inte som separata delar bara för att avtalet behandlar olika delar. Om den huvudregeln alltid finns i bakhuvudet uppfattar jag doktrinen som att tolkaren har rätt att välja vilken regel han finner lämplig för den aktuella situationen. Generellt sett torde de övriga omständigheter som oftast blir tillämpliga i kommersiella förhållanden vara branschpraxis som inte på samma sätt går att åberopa gentemot en konsument. I icke kommersiella förhållande torde de övriga omständigheterna som tillmäts störst betydelse vara oskälighetsreglerna som tillkommit för att skydda en svagare part.
Det skall även understrykas att parterna har ett ansvar för att tydliggöra sina avtalsförslag för varandra. Görs inte det korrekt riskerar avtalet att tolkas till nackdel för den som inte eftersett sin skyldighet riktigt. I denna del skiljer sig förhållandena knappast åt på annat sätt än att det återigen ställs högre krav på tydlighet i kommersiella förhållanden då parterna anses ha bättre förutsättningar att verkligen förklara en regel för motparten.
I de fall avtalet inte reglerat en fråga kan det krävas att det genomförs en utfyllande tolkning.
Detta kan göras på många olika sätt men görs främst genom att finna en lämplig regel som avser den aktuella situationen. Denna regel går att finna på olika sätt varav ett är rättsregler både i form av dispositiva och indispositiva regler. Vad gäller de indispositiva reglerna gäller de alltid framför avtalet. Huruvida dessa utfyllande regler bör tillmätas betydelse i kommersiella förhållanden är omtvistat i doktrinen men generellt sett anser doktrinens författare det inte lämpligt att fylla ut kommersiella avtal med rättsregler. Det torde bero på att författarna anser att parternas avtal uppkommit för att frångå vissa rättsregler som de inte funnit lämpliga och det torde då inte vara lämpligt att fylla ut avtalet med regler som parterna önskat göra avsteg ifrån.
Det förhåller sig lite annorlunda i icke kommersiella förhållanden i och med att dessa avtal sällan skiljer sig lika mycket från klassiska rättskällor. Därför är det inte heller olämpligt att fylla ut avtalet på det sett som finns möjlighet till.
Källförteckning
Litteratur:
Adlercreutz Axel, Avtalsrätt II, Juristförlaget Lund, femte upplagan, Lund 2001, ISBN 91-544-0038-4
Bengtsson Bertil, Om tolkning av ansvarsförsäkringsvillkor, Försäkringsjuridiska Föreningens publikation, Nr 16, Stockholm 1960
Bernitz Ulf, Standardavtalsrätt, Nordstedts Juridik AB, Upplaga 6:6, Stockholm 2004, ISBN 91-7598-572-1
Fohlin Paulo Avtalstolkning, Iustus förlag AB, Uppsala 1989, ISBN 91-7678-142-9
Grönfors Kurt, Avtalsgrundande rättsfakta, Nerenius & Santérus Förlag AB, Göteborg 1993, ISBN 91-88384-12-8
Hedwall Mattias, Tolkning av kommersiella avtal, Nordstedts Juridik AB, Upplaga 2:1, Stockholm 2004, ISBN 91-39-00994-7
Hellner Jan, Kommersiell avtalsrätt, Nordstedts Juridik AB, Upplaga 4:5, Stockholm 2002, ISBN 91-7598-579-9
Holmgren Sven och Lundqvist Dick, Letter of intent värt mer än pappret?, Studentlitteratur, Lund, ISBN 91-44-45611-5
Hultmark Christina, upplysningsplikt, Juristförlaget JF AB, Stockholm 1993, ISBN 91-7598-605-1
Lehrberg Bert, Avtalstolkning, I.B.A. Institutet för Bank- och affärsjuridisk AB, Upplaga 4:1, Uppsala 2005, ISBN 10: 91- 974962-3-5
Ramberg Jan och Ramberg Christina, Allmän avtalsrätt, Nordstedts Juridik AB, sjunde upplagan, Stockholm 2007, ISBN 978-91-39-20434-3
Vahlén Lennart, Avtal och tolkning, P.A. Nordstedt &Sóners Fórlag, Stockholm 1960 Von Post Claes-Robert, 36§ avtalslagen, Jure AB, Stockholm 1999, ISBN 91-7223-073-8
Svensk juristtidning:
Bernitz Ulf, Kontraktsrätten, särskilt frågan om användning av standardavtal, SvJT 2001:3 s 300
Grönfors Kurt, Fraktavtalet och den allmänna avtalsrätten, SvJT 1988:3-4 s 181 Holmbäck Ulf, förklaringsmisstag och oklara avtal, SvJT 1960 s 321
Karlgren Hjalmar Tolkning och omtolkning – i relation till misstagsregeln i 32§ avtalslagen, SvJT 1966 s 161
Schmidt Folke Typfall, partsavsikt och partsculpa SvJT 1959 s 497
Lagstiftning:
Lag (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område Köplag (1990:931) 47§
Lag (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden 10§
Wienkonventionen om internationella köp CISG artikel 8, 9 Propositioner: