Avtalstolkning: jämförelse mellan kommersiella och icke kommersiella förhållanden

(1)

2007:295

C - U P P S A T S

Avtalstolkning

Jämförelse mellan kommersiella och icke kommersiella förhållanden

Stefanie Friberg

Luleå tekniska universitet C-uppsats

Rättsvetenskap

Institutionen för Industriell ekonomi och samhällsvetenskap Avdelningen för Samhällsvetenskap

(2)

Luleå tekniska universitet

Institutionen för industriell ekonomi och samhällsvetenskap Rättsvetenskapliga avdelningen

Avtalstolkning

Jämförelse mellan

kommersiella och icke kommersiella förhållanden

Av: Stefanie Friberg

Vetenskaplig handledare: Bertil Bengtsson

(3)

Förord

Jag skulle vilja tacka min vetenskapliga handledare, professor Bertil Bengtsson, vid

rättsvetenskapliga avdelningen, Luleå Tekniska Universitet för de råd och den vägledning jag fått genom uppsatsen. Tack!

Luleå våren 2007

(4)

Sammanfattning

Mitt huvudsakliga syfte med denna uppsats har varit att titta på metoderna för avtalstolkning och se i vad mån de skiljer sig åt mellan kommersiella och icke kommersiella avtal. Jag kan nu konstatera att det finns många olika sätt att tolka avtal på men utgångspunkten är alltid en gemensam partsavsikt som i båda förhållandena är svår att finna, och som nästa steg en tolkning baserad på lydelsen. Utöver dessa finns en rad principer som tas upp i arbetet som också har betydelse för tolkningen i och med att ett avtal alltid skall tolkas i sin helhet. Skillnaderna mellan kommersiella och icke kommersiella förhållanden är betydande och en av de klaraste skillnaderna är kravet på tydlighet och information som ökar i och med snedvridna förhållanden. Detta och mycket mer behandlas i arbetet.

(5)

Abstract

My main purpose in writing this paper has been to look at the methods for interpreting agreements and see in what way they differ between commercial and non commercial agreements. I find that there are many different ways to interpret agreements, but that the starting point is always the joint intent of the parties which in both cases is difficult to find, and as a next step an interpretation based on the wording. Added to this there are a number of principles mentioned in the paper that are also of importance for the interpretation as the agreement should always be interpreted as a whole. The differences between commercial and non commercial circumstances are significant, one of the main differences being the demand for clarity and information which increases when the parties are of unequal strength. This and much more is treated in the paper.

(6)

Innehållsförteckning

FÖRORD ... - 2 -

SAMMANFATTNING ... - 3 -

ABSTRACT ... - 4 -

INNEHÅLLSFÖRTECKNING ... - 5 -

1. INLEDNING... - 7 -

1.2.SYFTE ... -8-

1.3.AVGRÄNSNING ... -8-

1.4.METOD ... -8-

1.5.DISPOSITION ... -8-

2. AVTALSBUNDENHET ... - 9 -

2.1.ANBUD OCH ACCEPT ... -9-

2.2.AVTALSINGÅENDE I KOMMERSIELLA FÖRHÅLLANDEN ... -10-

2.3.VAD SOM EGENTLIGEN ÄR AVTALSINNEHÅLL... -10-

2.3.1. Standardavtal som del av avtalet ... - 11 -

2.3.1.1. Standardavtal i konsumenthänseende ... - 12 -

2.3.2. Betungande klausuler som del av avtalet ... - 12 -

3. TOLKNINGSMETODER ... - 13 -

3.1.GEMENSAM PARTSAVSIKT ... -13-

3.1.1. Gemensam partsavsikt i kommersiella förhållanden ... - 14 -

3.2.SPRÅKLIG TOLKNING ... -14-

3.2.1. Snäv språklig tolkning ... - 15 -

3.2.2. Utvidgad språklig tolkning ... - 15 -

3.2.3. Språklig tolkning i kommersiella förhållanden ... - 15 -

3.3.ÖVRIGA OMSTÄNDIGHETERS BETYDELSE ... -16-

3.3.1 Syftet ... - 16 -

3.3.2. Partsbruk ... - 16 -

3.3.3. Handelsbruk ... - 16 -

3.3.3.1. Handelsbruk i kommersiella förhållanden ... - 17 -

3.3.4. Endera partens standardvillkor ... - 17 -

3.3.5. Tiden innan avtalsslutet ... - 17 -

3.3.6. Tiden efter avtalsslutet ... - 17 -

3.3.6.1. Kulans ... - 18 -

3.3.6.2. Bekräftelsens problematik ... - 18 -

3.3.6.3. Faktura som bekräftelse ... - 18 -

3.3.7. Skäligt/ oskäligt ... - 19 -

3.4.DISSENS I UPPFATTNINGEN ... -20-

3.4.1. Culpamodellen ... - 21 -

3.4.2. Oklarhetsregeln ... - 21 -

3.4.2.1. Oklarhetsregeln i kommersiella förhållanden ... - 22 -

3.4.3. Minimiregeln ... - 22 -

3.4.3.1 Minimiregeln i kommersiella förhållanden ... - 22 -

3.4.4. Dolusregeln ... - 22 -

3.4.5. Ogiltighetsmodellen ... - 23 -

3.4.6. Förklaringsmisstag ... - 23 -

3.5.ÖVRIGA TOLKNINGSMETODER ... -24-

3.5.1. Snäv tolkning ... - 24 -

3.5.2. Betydelseregeln ... - 24 -

3.5.3. Avtalets systematik ... - 24 -

3.5.4. Allmänna rättsgrundsatser ... - 25 -

3.5.4.1. Allmänna rättsgrundsatser i kommersiella förhållanden ... - 25 -

4. NÄR TOLKNING ÖVERGÅR TILL UTFYLLNAD ... - 26 -

4.1.DISTINKTION MELLAN TOLKNING OCH UTFYLLNAD... -26-

(7)

4.2.UTFYLLNAD ... -26-

4.2.1. Positiv utfyllnad ... - 27 -

4.2.1.1. Intolkning ... - 27 -

4.2.2. Negativ utfyllnad ... - 27 -

4.2.3. Utfyllnad i kommersiella förhållanden ... - 27 -

5. ILLUSTRATION AV TOLKNINGSMETODIKEN GENOM NJA 1990 S 24 ... - 29 -

6. SLUTDISKUSSION ... - 31 -

KÄLLFÖRTECKNING ... - 33 -

(8)

1. Inledning

Avtalsrätten aktualiseras dagligen i våra liv, antingen medvetet eller omedvetet i och med att vi dagligen ingår avtal. Vissa är självklara och andra föranleder diskussion eller i kommersiella förhållanden, förhandlingar. I det stora flertalet fall vållar avtalen inga problem eller tvister om vad som avtalats, men vad händer den gången en tvist uppstår.

Det är just dessa situationer som intresserat mig lite extra. Finns det något system för hur dessa situationer avgörs och skiljer det sig åt beroende på avtalssituation.

Det finns många författare som ägnat dessa frågor uppmärksamhet men jag vill göra en jämförelse av hur det skiljer sig åt beroende på olika avtalsområden. Vidare vill jag undersöka vilken hänsyn som tas till parter med ojämna styrkeförhållanden, vilken betydelse ett otydligt avtalsvillkor får och vem det läggs till last. Vad tillmäts störst betydelse som tolkningsdata och vilken påverkan har förhållanden som inträffad före och efter avtalet. Finns det i någon form lagstadgade bestämmelser, vad har domstolarna slagit fast. Dessa frågor och fler därtill funderade jag på innan jag skrev den här uppsatsen och det var även därför jag ville skriva den.

(9)

1.2. Syfte

Syftet med denna uppsats är att undersöka om det finns någon modell för avtalstolkning och hur den i så fall ser ut. Vidare åsyftar jag att se om och i så fall hur avtalstolkningen skiljer sig åt i kommersiella och icke kommersiella förhållanden. Detta kan vidare illustreras med hjälp av några frågeställningar:

- Hur ser själva avtalsmekanismen ut

- Skiljer den sig åt i kommersiella och icke kommersiella förhållanden och i så fall hur - När blir avtalstolkning aktuellt

- På vilket sätt tolkas icke kommersiella avtal/ individuella avtal - På vilket sätt tolkas kommersiella avtal/ standardavtal avtal - Skiljer sig dessa metoder åt och i så fall hur

1.3. Avgränsning

Det finns som sagt en mängd olika avtal och det är inte möjligt att inom ramen för denna uppsats behandla dem alla. På grund av detta har jag valt att avgränsa uppsatsen till att se på skillnaderna mellan individuella avtal och standardavtal. Detta innebär i stort sett skillnaderna mellan kommersiella avtal och icke kommersiella avtal. I uppsatsen avser jag inte att behandla den internationella rätten och inte heller gå in på djupet i enskilda klausuler.

1.4. Metod

Arbetet har skrivits utifrån en traditionell juridisk metod, så till vida att jag arbetat utifrån doktrinen, lag och förarbeten. Jag har även gått igenom ett antal rättsfall främst från Högsta domstolen men även i viss mån från arbetsdomstolen för att ytterligare ge tyngd åt det doktrinen framför. Vid min eftersökning av information har jag använt sökord som: tolkning, avtalstolkning, tolkning och juridik, allmän avtalsrätt, kommersiella avtal, oskälighet och liknande.

1.5. Disposition

Avtalstolkningen bygger som sagt på själva avtalet varför jag ansett det lämpligt att inleda uppsatsen med en kortare behandling av den allmänna avtalsrätten och vad som egentligen är avtalat. Att jag valt att göra det beror på att jag anser att det ger en ökad förståelse för den fortsatta läsningen. Vidare har jag försökt att sammanställa de olika tolkningsmetoderna som finns till beaktande vid en eventuell tvist. Efter genomgången av tolkningsmetoder följer en definition av övergången från tolkning till utfyllnad och det karakteristiska för utfyllnaden. Avslutningsvis illustreras hur ett tolkningsförfarande kan gå till genom ett av de mest belysande rättsfallen om avtalstolkning som Högsta domstolen avgjort. Efter den avslutande informationen följer en slutdiskussion av arbete. I och med mitt syfte att jämföra kommersiella och icke kommersiella förhållanden har jag valt att vid varje avsnitt behandla kommersiella förhållandens särdrag om sådana föreligger.

(10)

2. Avtalsbundenhet

Ett avtal kan komma till på olika sätt men grunden är den samma, att samstämmiga viljeförklaringar utryckta som ett anbud och ren accept skapar ett bindande avtal. Genom tiden har dock utvecklingen inneburit att det inte längre finns någon enhetligt uppställd modell för hur avtal kommer till stånd.¹

2.1. Anbud och accept

Ett avtal bygger på principen att anbud och accept skapar bindande avtal. Detta framgår av lag (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område där avtalslagens 1§

1 stycke lyder:

1§ Anbud om slutande av avtal och svar å sådant anbud vare, efter ty här nedan i 2-9§§ sägs, bindande för den, som avgivit anbudet eller svaret.

Vad i nämnda paragrafer stadgas skall lända till efterrättelse, så vitt ej annat följer av anbudet eller svaret eller av handelsbruk eller annan sedvänja.

I fråga om avtal, för vars giltighet enligt lag fordras iakttagande av viss form, gälle vad särskilt är stadgat.

Denna paragraf är grundstommen i svensk avtalsrätt i form av principen om att anbud och accept i förening ger upphov till bindande avtal.²

En ytterligare princip inom avtalsrätten är att ett anbud som kommit till adressatens kännedom inte går att återkalla utan konsekvenser. Det innebär i praktiken att parten blir bunden av sitt anbud. Detta gäller dock bara bundenhet till just själva anbudet och inte förrän anbudsgivaren mottagit en accept är båda parter bundna. Detta har dock inte kommit till klart utryck genom AvtL 1§ då den måste läses e contrario för att löftesprincipen ska framträda.³

Det är även möjligt för parterna att sinsemellan avtala om när bundenhet inträder, vilket är vanligt förekommande. Detta är av större vikt i internationella förhållanden då även utländsk rätt tillmäts betydelse och det inte är säkert att bundenhet ser ut på samma sätt som i Sverige.⁴ En annan viktig sak vid internationella avtal är att avtala om lagvalsregler för vid en eventuell tvist veta enligt vilka regler en tvist skall avgöras.⁵

En annan sak som är möjlig att avtala om är formen för bundenhet, om det till exempel avtalats om skriftlig form eller om även muntliga avtal anses accepterade. Inom den kommersiella avtalsrätten är det vanligt förekommande att skriftlig form krävs för bundenhet.⁶ Det finns dock inget krav vare sig nationellt inom Sverige eller internationellt på att avtal allmänt sett skall vara skriftliga. Det finns dock vissa typer av avtal som kräver skriftlig form. Ett sådant exempel är köp av fast egendom.⁷

Det finns som sagt andra typer av avtal, däribland förhandlingsavtal, som just vid själva ingåendet är speciella då bundenhet kan inträda under hela förhandlingens gång beroende på vad parterna kommit överens om. Det vanliga är givetvis att bundenhet inträder i och med avtalets ingående.⁸

1 Grönfors Kurt Avtalsgrundande rättsfakta S. 30ff

2 Grönfors a.a. S. 17f, Schmidt Folke Typfall, partsavsikt och partsculpa S. 497

3 Grönfors a.a. S. 19ff

4 Hedwall Mattias Tolkning av kommersiella avtal S. 21

5 Hedwall a.a. S. 40f

6 Hedwall a.a. S. 28

7 Hedwall a.a. S. 40, NJA II 1915 s 165

8 Grönfors Kurt Avtalsgrundande rättsfakta S. 66

(11)

AvtL bygger som synes på att en partsvilja skall föreligga för att avtal ska anses ingånget. Det räcker dock inte med att parterna skulle vilja ingå ett avtal i framtiden (i och med att en vilja att ingå ett avtal inte är att betrakta som att ett avtal kommit till stånd) utan de måste aktivt ingå det avtal de önskar genom att avge samstämmiga viljeförklaringar. För att ett avtal skall kunna ingås krävs att anbudet och accepten uppfyller vissa minimikrav.⁹ Minimikraven vad gäller anbud är att det finns en viss grad av tydlighet, det måste även vara tillräckligt distinkt för att en eventuell accept skall kunna bestå av endast ett ja eller nej utan att det krävs vidare förklaring. Om detta inte föreligger är det enligt lagen inte fråga om något anbud. Det krävs dock inte mer än att själva kärnan i det önskade avtalet uppfyller kraven på tydlighet. Detta i och med att dispositiva regler gör det möjligt att genomföra kompletteringar.¹⁰

En fråga som tillmäts stor betydelse inom avtalstolkningsläran är de fall då avtalet inte är utformat på det sätt ena parten/parterna avsåg vid dess ingående. Det kan röra sig om skenavtal vilket regleras närmare i 34§ AvtL eller ett förklaringsmisstag vilket närmare regleras i 32§ AvtL. Det förekommer även fall då båda parter missförstått avtalet, detta är dock inte lika vanligt förekommande men det stöd som finns är i så fall AvtL 6§ analogiserad. Gällande tolkningen finns tillfälle att återkomma under kapitel 3. Just nu skall själva avtalsslutandet behandlas.¹¹

2.2. Avtalsingående i kommersiella förhållanden

Vanligtvis ingås kommersiella avtal genom stegvisa förhandlingar där parterna förutsätter att avtal uppstår när de kommit överens om alla delar.¹² Om det rör sig om större avtal uppstår som regel bundenhet successivt då parterna ofta först avtalar om de grundläggande delarna och senare mera detaljfrågor. Huvudregeln är dock att parterna hela tiden kan dra sig ur avtalet innan hela avtalet är framförhandlat. Det är dock vanligt att parterna skriver ett så kallat Letters of intent¹³ som i Sverige i princip innebär att avtalet är mer eller mindre klart, det anses dock inte bindande utöver den moraliska bundenheten.¹⁴ Högsta domstolen har dock slagit fast att ett letters of intent medför viss lojalitetsplikt som förvisso skulle kunna uppnås på andra sätt också.¹⁵

2.3. Vad som egentligen är avtalsinnehåll

Efter att ha konstaterat hur ett avtal kommer till stånd blir nästa fråga vad det är som egentligen utgör själva avtalet. Som tidigare nämnts bygger AvtL på principen om anbud och accept i överensstämmande förening.

Om ett avtal kommit till stånd på det sättet att en part avger ett anbud och motparten svarar med en accept på anbudet blir det anbudshandlingen som blir avtalet. Det förekommer dock många gånger avtalsslut som inte kommit till på ett sätt som gör det möjligt att avgöra vad som utgör ett anbud respektive en accept. Så är fallet till exempel vid förhandlingsavtal. Vid sådana situationer är det inte ovanligt att parterna skriver ett gemensamt avtal som bägge parter sedermera skriver under. I fråga om sådana avtal är det inte så att det underskrivna dokumentet utgör själva avtalet utan det får mest en funktion som bevishjälpmedel då den aktuella handlingen sällan innehåller

9 Grönfors Kurt Avtalsgrundande rättsfakta S. 36f

10 Grönfors a.a. S. 36f

11 Lehrberg Bert Avtalstolkning S. 37f

12 Hellner Jan Kommersiell avtalsrätt S. 30

13 Enligt Holmgren Sven och Lundqvist Dick Letter of intent värt mer än pappret? S. 34 innebär lettre of intent rakt översatt från amerikanskan, en avsiktsförklaring men mer konkret innebär det en avsikt att i framtiden ingå ett avtal.

14 Hellner a.a. S. 35ff

15 NJA 1990 S. 745

(12)

allt det parterna kommit överens om, utan ofta endast en del av överenskommelsen. Det som då betraktas som avtalet är det som parterna sinsemellan kommit överens om.¹⁶

Det förhållande som precis beskrivits gäller självklart inte fall då parterna avtalat om skriftlig form. Har parterna gjort en sådan överenskommelse anses just den underskrivna handlingen som avtalet i sin helhet. I motsats till den avtalade skriftformen är avtal som slutits muntligt eller genom konkludent handlande även som tidigare framgått bindande. När det sedermera blir fråga om att avgöra vad som utgör avtalet är det det som parterna kommit överens om som skall anses utgöra avtalet. Det kan dock vara svårt att bevisa vad som faktiskt avtalats men i den mån det är möjligt utgör även de muntliga avtalen ett lika tydligt avtal som ett skrivet avtal.¹⁷

2.3.1. Standardavtal som del av avtalet

En annan situation som förekommer med jämna mellanrum är att parterna i sina avtal hänvisar till ett standardavtal eller att ett standardavtal är inkorporerat med parternas eget avtal. I dessa situationer krävs det för att standardavtalet skall anses utgöra del av parternas eget avtal att en hänvisning har gjorts och att den är tydlig.¹⁸ Kravet på tydlighet anses som regel uppfyllt om det skett en tydlig hänvisning i det egna avtalet samt om standardavtalet är tillgängligt för den andra parten att ta del av eller om det bifogas parternas eget avtal. En annan princip är huruvida klausulen är betungande, vilket kan få till följd att klausulen inte blir gällande för avtalet .¹⁹ Generellt sett är Högsta domstolen idag mer benägen att acceptera hänvisningar till standardavtal troligen just på grund av den ökade användningen och därigenom den ökade medvetenheten om förekomsten. Även vetskapen om att standardavtal ofta är väl genomarbetade och framtagna med stor omsorg gör att högsta instans kan tillerkänna dem giltig verkan i större utsträckning än tidigare. Det samma gäller annat bifogat material som till exempel ritningar eller dylika handlingar.²⁰

Om det inte skett någon hänvisning till standardavtal kan det i kommersiella förhållanden ändock anses gällande som avtalsinnehåll. Dock krävs det att standardavtalet skall kunna anses som bindande trots att det inte getts någon hänvisning. Vidare förhåller det sig på liknande sätt inom konsumenträtten. Det är nämligen gängse uppfattning att även konsumenter kan bli bundna av standardavtal som det visserligen inte gjorts någon hänvisning till då men det ändå kan ses som konsumenten har att räkna med att även ett tillhörande standardavtal anses utgöra del av deras personliga avtal²¹. Detta blir dock aktuellt främst i förhållande till bankväsendet, försäkringsväsendet eller allmänna serviceförhållanden. Till detta bör även nämnas att dessa inrättningar som kan anses få till stånd avtalsinnehåll utan hänvisning allt som oftast delger parten de villkor som blivit avtalsinnehåll. Att standardavtal i större utsträckning tillerkänns verkan som avtalsinnehåll kan även hänga samman med införandet av 36§ AvtL som medger en möjlighet att jämka oskäliga avtalsvillkor.²²

Det finns en situation som i alla fall förtjänar att nämnas lite kort, nämligen om båda parter korrekt hänvisat till olika standardavtal. En möjlig lösning är att bedöma frågan som att det aldrig ingåtts något avtal i och med oren accept. Ett annat alternativ är att det avtal som är brukligt inom

16 Lehrberg Bert Avtalstolkning S. 61, Grönfors Kurt Avtalsgrundande rättsfakta S. 75

18 Bernitz Ulf Standardavtalsrätt S. 26ff

20 Lehrberg a.a. S. 65ff

21 NJA 1978 s 432 där HD konstaterar att i detta fall ett standardavtal för charter resenärer blir att anses som avtalsinnehåll trots att konsumenten inte läst detta avtal, detta då arrangören ska kunna räkna med att konsumenterna tar del av standardavtalen med resevillkor.

22 Adlercreutz Axel Avtalsrätt II S. 69ff

(13)

branschen får företräde. Ett tredje alternativ är att den senaste standardavtalshänvisningen får företräde.²³ Det finns dock inget avgörande som kan visa vägen än så länge, men i Sverige används främst metoden om att det senaste angivna standardavtalet får företräde.²⁴

2.3.1.1. Standardavtal i konsumenthänseende

Att standardavtal kan bli avtalsinnehåll för konsumenter utan hänvisning i det egna avtalet gäller som sagt främst i vissa situationer som vid bank, försäkring eller service och med de reservationer som nämnts. Annars förhåller sig saken generellt sett lite annorlunda i konsumentförhållanden då det som regel krävs att näringsidkarparten dels som ovan sagts på ett tydligt sätt hänvisar till standardavtalet men även att konsumenten görs medveten om speciellt betungande klausuler²⁵ (detta gäller även standardavtal som blivit del av avtalet utan hänvisning). Betungande klausuler är de klausuler som får stor inverkan på avtalet.²⁶ En slags klausul som generellt sett inte är tillåten i konsumenthänseende är skiljeklausuler. Det framgår av lag att skiljeklausuler i konsumentförhållanden inte är tillåtna bortsett från om parterna efter att en tvist uppstått gemensamt kommer överens om att använda sig av ett skiljeförfarande. Detta grundas i att en konsument alltid skall ha rätt att föra talan i allmän domstol.²⁷

2.3.2. Betungande klausuler som del av avtalet

Om en klausul är särskilt betungande ställs högre krav på tydlighet än annars. En klausul som ofta varit föremål för diskussion är skiljedomsklausuler för vilka det skett en utveckling i synsättet.

Förr var Högsta domstolen starkt benägen att underkänna klausulens verkan men i och med samhällets utveckling och därigenom förekomsten av skiljedomsklausulen har den accepterats som gällande i större utsträckning²⁸. Detta antas bero på den ökade användningen och därigenom medvetenheten om att det är vanligt förekommande i standardavtal.²⁹

23 Hellner Jan Kommersiell avtalsrätt S. 50f

24 Bernitz Ulf Standardavtalsrätt S. 40f, Hedwall Mattias Tolkning av kommersiella avtal S. 46f

25 Se även NJA 1979 s 401 som utrycker just det att särskilt betungande klausuler måste motparten göras medveten om för att de skall tillerkännas bindande verkan särskilt i konsumentförhållanden.

26Adlercreutz Axel Avtalsrätt II S. 67ff

27 Lag (1999:116) om skiljeförfarande 6§

28 I NJA 1980 s 46 blir detta tydligt då HD säger just att utvecklingen gör klausulerna mer accepterade.

29 Lehrberg Bert Avtalstolkning S. 64

(14)

3. Tolkningsmetoder

När det kommer till frågan på vilket sätt ett avtal kan tolkas ger lagtexten ingen vägledning alls utan de enda få uppgifter som ger viss anvisning är motiven till avtalslagen som säger:³⁰ ”genom tolkning av förklaringen, varvid hänsyn naturligtvis bör tagas icke blott till dennas ordalydelse utan till samtliga omständigheter, som kunna vara av betydelse för ett riktigt bedömande av dess innebörd.”³¹

I litteraturen däremot finns ett bredare utbud av hur avtal skall tolkas, då doktrinen redogör för olika lösningar. En av dessa är viljeteorin som i huvudsak går ut på att avtalet tolkas i enlighet med det skrivna endast om det överensstämmer med avgivarens vilja. Detta antas ha sin grund i önskan om en motreaktion på den tidigare bokstavstolkningen. Även viljeteorin har skapat reaktioner som i sin tur lett till en nyare teori i form av tillitsteorin som fått starkt fäste i norden.

Tillitsteorin anses ta större hänsyn till motparten och inte bara avgivaren, något som var en stor del av kritiken mot viljeteorin. En tolkning i enlighet med tillitsteorin baseras på att avtalet tolkas i enlighet med hur motparten har uppfattat avtalet så länge denne var i god tro. Denna teori har även kommit till utryck i avtalslagens 32§. Fler teorier finns att nämna, däribland förklaringsteorin som går ut på att avtalet tolkas utifrån vad det objektivt sett anses innebära.³² Ofta handlar avtalstolkning i stor utsträckning om att göra prioriteringar mellan olika lösningar och svårigheten ligger i hur dessa prioriteringar skall göras, vilket ofta är svårt.³³

Tolkning i kommersiella förhållanden som ofta handlar om att tolka standardavtal följer som huvudregel samma modell som vanlig avtalstolkning. Det säregna med just standardavtalstolkning är att det inte på samma sätt är utarbetade mellan parterna utan snarare av ena parten som sedermera tillfogar standardavtalet till parternas gemensamt utarbetade avtal. Det finns fler punkter på vilka de båda avtalstolkningarna skiljer sig åt. Detta kommer jag att återkomma till i det följande, genom att beskriva skillnaderna då det föreligger sådana. I övriga fall, då det inte föreligger några skillnader, kommer jag i de avsnitten inte att beskriva tolkning av kommersiella avtal.³⁴

3.1. Gemensam partsavsikt

Det som konstaterats är i alla fall att i den mån det är möjligt att finna en gemensam partsavsikt skall den anses vinna företräde framför andra alternativ.³⁵ Detta har starkt stöd i doktrinen och har även blivit tydligt i avgöranden från HD.³⁶ Problematiken ligger i de bevissvårigheter som uppstår i och med hävdandet att avsikten varit en annan än den som framgår av ett avtal. Detta blir än tydligare i och med den presumtion som följer med det skrivna avtalet. Detta betyder inte att det inte går att motbevisa presumtionen men det krävs att den part som hävdar att det förelegat en gemensam partsavsikt kan styrka detta vilket även framgår av praxis³⁷.³⁸ Till hjälp kan handelsbruk eller annan sedvänja vara. Om parterna tidigare haft förbindelser med varandra kan

30 Fohlin Paulo Avtalstolkning S. 33

31 NJA II 1915 s 251 sjunde raden

33 Lehrberg a.a. S. 26f

35 Schmidt Folke Typfall, partsavsikt och partsculpa S. 503

36 NJA 1949 s 515, NJA 1997 s 382, NJA 2003 s 650

37 NJA 1995 s 590 HD slår i detta rättsfall fast att en gemensam partsavsikt måste styrkas för att den skall vinna företräde framför det skrivna avtalet.

38 Adlercreutz Axel Avtalsrätt II S. 49

(15)

det tidigare avtalet vara till hjälp. Dessa ytterligare principer kan tillmätas betydelse både vid själva avtalsslutet samt för bedömning av parts handlande efter själva avtalstidpunkten. Detta synsätt har även stöd i lagstadgade bestämmelser i form av Wienkonventionen³⁹ samt i praxis⁴⁰.⁴¹ 3.1.1. Gemensam partsavsikt i kommersiella förhållanden

Med tanke på hur avtalen i kommersiella förhållanden kommer till, främst med avseende på standardavtal, är det frågan om det överhuvudtaget går att prata om någon gemensam partsavsikt.

Den föreligger självklart i de delar som parterna förhandlar fram gemensamt och angående de delarna har partsavsikten samma betydelse som den har vid tolkning av vanliga avtal. De delar som parterna inte själva förhandlat fram utan som består av standardavtal och liknande bestämmelser kan knappast anses innefatta någon gemensam partsavsikt om de inte är gemensamt framtaget vilket sällan är fallet. Förhållandet blir dock annorlunda om parterna gemensamt skulle ha tagit fram standardvillkoren. Då skall de tillmätas betydelse på samma sätt som partsavsikten annars skall göras. Adlercreutz menar dock att det trots allt finns utrymme för en viss gemensam partsavsikt. Det kan dock sägas att utrymmet är förhållandevis begränsat och att det knappast är möjligt att tala om någon gemensam partsavsikt i kommersiella förhållanden i form av standardavtal.⁴²

3.2. Språklig tolkning

Partsavsikten sökes som sagt i första hand men i och med den sammankoppling som ändå finns blir det tydligt att avtalets lydelse⁴³ får stor betydelse dels som hjälpdata och dels för partsavsikten men även som ett självständigt tolkningsdata. Som en naturlig följd härav blir lydelsen det som avtalstolkaren tar hänsyn till om partsavsikten inte framgår. Lydelsen presumeras överensstämma med den vilja parterna hade angående avtalets innehåll.⁴⁴ Detta är en objektiv tolkningsmetod som kallas språklig tolkning. Inom den språkliga tolkningsmetoden tas i första hand hänsyn endast till lydelsen, men att säga att lydelsen får en självständig betydelse är troligen främst en teoretisk sanning då avtalstolkaren i praktiken ofta behöver beakta även andra omständigheter för att lyckas framtolka lydelsens rätta innebörd. Ett exempel på andra omständigheter kan till exempel vara rättsregler eller omständigheter vid avtalets tillkomst. Genom en lyckad språklig tolkning lyckas avtalstolkaren ofta tolka lydelsen så att den stämmer överens med det som antas vara parternas avsikt. Av ytterligare vikt i samband med tolkning av lydelsen är även fördelen med konsekventa tolkningar samt något så enkelt som det som bedöms mest lämpligt.⁴⁵ En ytterligare fördel med att tillmäta den skrivna lydelsen stor betydelse är att avtalstolkaren skapar en drivkraft för avtalsparter att verkligen formulera sina avtal skriftligt för att på så sätt säkra bevisning vid en framtida tvist. Detta leder i ett längre perspektiv till en större förutsägbarhet i avtalsförhållanden.⁴⁶

39 Wienkonventionen om internationella köp CISG artikel 9:

1, parterna är bundna av handelsbruk och annan sedvänja som de har samtyckt till och av praxis som de har utbildat mellan sig.

2, om inte annat har överenskommits, anses parterna ifråga om sitt avtal eller dess ingående underförstått ha hänvisat till handelsbruk eller annan sedvänja som parterna kände till eller borde ha känt till och som i internationell handel är allmänt känd och regelbundet iakttas av parter i avtal av föreliggande typ vid det ifrågavarande slaget av handel.

40 NJA 1948 s 620 Då part sågat virke till kund utan att bestämma priset, sågaren tog som regel ett pris vilket också ansågs vara det pris som kunden skulle betala trots att sågaren begärde ett annat.

41 Lehrberg Bert Avtalstolkning S. 27, 34f, 39ff, 51

42 Hedwall Mattias Tolkning av kommersiella avtal S. 84ff

43 Med lydelse avses här även det avtalsinnehåll som inte kommit till skriftligt utryck som tex en muntlig överenskommelses innehåll.

46 Ramberg Jan och Ramberg Christina Allmän avtalsrätt S. 149

(16)

3.2.1. Snäv språklig tolkning

Vid en närmare granskning av den snäva språkliga tolkningen beaktas endast den omtvistade klausulens lydelse. För att söka lösningen beaktas meningsbyggnaden och ordens tänkta betydelse oftast utifrån vad som objektivt sett anses som den mest sannolika lösningen.⁴⁷ Det är dock sällan detta förfarande kan ge någon direkt vägledning utan ofta krävs det en så kallad utvidgad språklig tolkning.⁴⁸

3.2.2. Utvidgad språklig tolkning

Den utvidgade tolkningen innebär att uttolkaren tar hänsyn även till andra omständigheter för att på så sätt komma till en bättre insikt om vad lydelsen egentligen säger. Dessa omständigheter varierar utifrån det specifika tillfället men en sak som allt som oftast är relevant är att titta på avtalet i dess helhet. Avtalet ses som en enhet och inte flera olika enheter på samma sätt som det ofta finns flera olika klausuler.⁴⁹

Vidare går det att se en tydlig tendens till att en omtvistad avtalsklausul tolkas i enlighet med det övriga avtalet. Det beror troligen på den restriktiva syn som finns gällande att tolka en undantagsbestämmelse just som en undantagsbestämmelse om avtalet i sin helhet ger en annan bild av lösningen.⁵⁰

En annan princip som klassas som övriga omständigheter som avtalstolkare bör ta hänsyn till vid en rent språklig tolkning är klausulens placering. Med detta menas att då avtal ofta är någorlunda systematiskt uppbyggda bör placeringen beaktas. En avtalsklausul står ofta tillsammans med övriga bestämmelser inom samma område. Detta kan ge en ökad förståelse av lydelsen⁵¹. Vägledning ur avtalets systematik är till allra störst hjälp när det är fråga om standardavtal då dessa är väl genomarbetade och därav mycket systematiska. Det ger därmed ökade förutsättningar för att med hjälp av avtalets systematik klargöra vad en klausuls lydelse innebär.⁵²

3.2.3. Språklig tolkning i kommersiella förhållanden

I och med den bristande gemensamma partsavsikten blir den språkliga objektiva tolkningen den som i praktiken tillmäts störst betydelse vid tolkning av kommersiella avtal. Detta inte minst med tanke på att flertalet av de kommersiella avtalen är skriftliga. Med denna metod söker avtalstolkaren först fram den objektivt sett troligaste betydelsen av ordalydelsen dels utifrån lydelsen men även utifrån sambandet med andra villkor och avtalet i sin helhet.⁵³ Till detta skall läggas regeln om att det parterna skrivit går före det som är tryckt. Detta i och med att det finns grund att anta att parterna avsett att frågan skulle regleras på föreskrivet sätt. Om det dessutom skulle vara så att det skrivna står i strid med det tryckta får det skrivna likväl företräde då det finns grund att anta att parterna velat frångå regleringen i det tryckta materialet på den punkten.⁵⁴

47 NJA 1952 s 184 är ett rättsfall där Högsta domstolen baserat sitt avgörande helt på lydelsens betydelse. I fallet var det fråga om en utfästelse att visst bläck var vattenfast. Detta visade sig senare inte vara fallet. Fallet avsåg en konstnärinna som köpt bläck för att handmåla scarfar för att sälja. Det visade sig senare att färgen släppte varpå konstnärinnan ville ha ersättning på grund av den falska utfästelsen. Högsta domstolen gav konstnärinnan rätt då de ansåg att bolaget som sålde bläcket utfäst att bläcket var vattenfast.

48 Lehrberg Bert Avtalstolkning S. 83ff

49 Lehrberg a.a. S. 88

50 Lehrberg a.a. S. 88ff

51 Bland annat finns ett rättsfall NJA 1964 s 152 som behandlar problemet med en preskriptionsbestämmelse som kunde tolkas på olika sätt. Högsta domstolen beslutade dock att tvisten inte skulle omfattas av preskription just på grund av preskriptionsbestämmelsens placering i förhållande till de andra bestämmelsernas placering som också var aktuella för bedömning vid denna tvist.

53 Bernitz Ulf Kontraktsrätten, särskilt frågan om användning av standardavtal S. 303

54 Hedwall Mattias Tolkning av kommersiella avtal S. 86f

(17)

En annan sak som får betydelse inom den språkliga tolkningen är att ett avtals mer precisa klausuler får företräde framför ett avtals mera allmänna bestämmelser då det kan antagas att dessa varit föremål för närmare precisering medvetet. Bernitz menar att även muntliga bestämmelser som parterna kommit överens om inom ramen för avtalet och som även är mer precisa skall tillmätas företräde framför mera allmänna klausuler. Hedwall å sin sida menar att det är ett rimligt krav att ställa på kommersiella avtalsparter att de villkor de avser skall vara del av avtalet ska vara nedskrivna i det om parterna avser att frångå annat som reglerats i avtalet. Således anser han att muntliga klausuler inte skall tillmätas betydelse framför en mer allmänt hållen klausul. ⁵⁵

3.3. Övriga omständigheters betydelse

Om tolkaren inte lyckats utifrån partsavsikten eller ordalydelsen finns det flera ytterligare omständigheter som tillmäts betydelse antingen självständigt eller tillsammans vid tolkning av avtalsklausuler. Vilka dessa övriga omständigheter är kan variera men ett urval kommer nedan att redovisas.

3.3.1 Syftet

Parternas syfte kan tillmätas betydelse även i de fall de talar emot den skrivna lydelsen om det är uppenbart att parterna åsyftat något annat när avtalet skrevs. Att Högsta domstolen tillmätt syftet betydelse för tolkningen har kommit till utryck i flertalet rättsfall däribland NJA 1991 s 319, NJA 1992 s 439 och AD 1981 nr 143.⁵⁶

3.3.2. Partsbruk

Många gånger ingår samma parter flera avtal genom åren och ibland utvecklas ett partsbruk dem emellan. Detta kan många gånger vara vägledande. Det kan då innebära att om en klausul är svårtydd torde det vara sannolikt att den tolkas i enlighet med hur den i normalfallet reglerats mellan parterna. Detta har även kommit till utryck i rättsfall, däribland rättsfall från arbetsdomstolen⁵⁷.⁵⁸

3.3.3. Handelsbruk

Detta skiljer sig från partsbruk såtillvida att ett handelsbruk är en bestämmelse som tillämpas på ett speciellt sett inom en viss bransch eller liknande medan ett partsbruk är en bestämmelse som tillämpas på ett speciellt sett mellan vissa specifika parter.⁵⁹ Denna åtskillnad gör att den vägledning som kan finnas i handelsbruk främst blir aktuell i kommersiella förhållanden samt vid standardavtal, kollektivavtal eller liknande. Detta beror på att privata avtal inte i samma omfattning har något utvecklat handelsbruk.⁶⁰ Vid en tolkning av detta slag kan vägledning sökas i de generella betydelser som branschen tillmäter ord och utryck. Denna metod är vanlig i internationella sammanhang i och med att vissa speciella utryck har en där karakteristisk betydelse.⁶¹

56 Lehrberg Bert Avtalstolkning S. 100ff, Adlercreutz Axel Avtalsrätt II S. 55

57 ADD 1931 nr 56 och ADD 1936 nr 93 samt ADD 1982 nr 79 med flera

(18)

3.3.3.1. Handelsbruk i kommersiella förhållanden

Som sagt är denna metod mer vanligt förekommande i kommersiella förhållande vilket beror på att det många gånger finns en välutvecklad praxis för hur frågor i ett avtal skall lösas i och med att standardavtal och klausuler använts tidigare och således också tvistats om tidigare. En av riskerna med att gå allt för djupt i handelsbruket är att det är lätt att glömma att se till hela avtalet.

Adlercreutz menar å sin sida att detta åtgärdas genom en culpabedömning av vem som har mest skuld till problemet. Den metod Adlercreutz förespråkar har även en internationell motsvarighet i England och i och med de likheter som föreligger gentemot svensk rätt är det inte en orimlig tanke att problemet skulle kunna lösas på ovanstående sätt.⁶²

3.3.4. Endera partens standardvillkor

Även situationen att en part har utförliga standardvillkor eller liknande kan vara vägledande. Så är till exempel fallet inom bank och försäkringsväsendet. Det innebär att det i vissa fall anses förutsatt att den part som ingår avtal med den part som vill göra standardavtalet gällande automatiskt blir bunden av detta standardavtal. Det gäller självklart under förutsättning att standardvillkoren är lättillgänglig och inte tyngande för motparten.⁶³

3.3.5. Tiden innan avtalsslutet

Det är inte ovanligt att det går att finna information om en lydelses tänkta betydelse genom att titta på förhållandena innan själva avtalsslutet. Det kan till exempel hända att ett ämne behandlats i ett anbud och sedan inte kommenterats men lydelsen ändå ändrats. Det finns då förhållandevis starka skäl som talar för att lydelsen ska tolkas i enlighet med anbudet. Det kan även röra sig om föravtal eller utkast till avtal som justerats fram till det slutliga avtalet. Om justeringen inte skett på grund av en oenighet om den tvistliga frågan kan även vägledning finnas i föravtalet eller liknande handlingar.⁶⁴

Många avtal idag föregås av förhandlingar och då finns även stöd för att tolka ett sedermera framförhandlat avtal mot bakgrund av de förda förhandlingarna. Detta då det antas att avtalet ger uttryck för det parterna kommit överens om i den tidigare förhandlingen.⁶⁵

3.3.6. Tiden efter avtalsslutet

Som huvudregel får det som händer efter avtalsslutet ingen betydelse just vid själva tolkningsförfarandet. Det finns dock undantagsfall som medger denna tid viss betydelse. detta har bland annat kommit till utryck i CISG⁶⁶.⁶⁷

66 CISG art 8 st 3: Vid fastställande av en parts åsikt eller hur en förnuftig person skulle ha uppfattat den, skall vederbörlig hänsyn tas till alla omständigheter av betydelse, såsom avtalsförhandlingarna, praxis som har utbildats mellan parterna, handelsbruk och annan sedvänja samt parternas senare uppträdande.

(19)

3.3.6.1. Kulans

Ett exempel är om en part under en längre tid handlat på ett för motparten förmånligare sätt än avtalet egentligen medger. Det kan då anses som att den handlande parten gjort en eftergift vilket följaktligen kan leda till att avtalet tolkas i enlighet med det sätt som parterna handlat. Detta förfarande kallas för kulans. Kulansregeln tillmäts som sagt betydelse endast undantagsvis men får inte alls någon betydelse vid tolkning av kollektivavtal. ⁶⁸

3.3.6.2. Bekräftelsens problematik

En annan situation som också inträffar efter själva avtalsslutet och som kan ha betydelse vid tolkningen är om det skickats en bekräftelse på ett avtal, antingen avtalet är muntligt eller skriftligt. Bekräftelsen skall främst fungera som ett bevisfaktum som i alla fall visar den ena partens avsikt och uppfattning. Om bekräftelsen dessutom kommit till motpartens kännedom och denne konkludent accepterar bekräftelsen genom att underlåta att reklamera är bevisverkan så stark att bekräftelsen presumeras utgöra avtalsinnehåll i kommersiella förhållanden. Detta under förutsättning att bekräftelsen har skickats i nära anslutning till avtalsslutet. ⁶⁹

I icke kommersiella förhållanden har Högsta domstolen i NJA 1962 s 270 konstaterat att det måste finnas viss vidare aktivitet än en bekräftelse och passivitet för bundenhet vilket innebär att det i övriga fall inte gäller någon presumtion utan främst en förhållandevis stark bevisverkan om vad parterna avsett.⁷⁰

En annorlunda situation föreligger om bekräftelsen är i form av standardavtal. Antingen kan bekräftelsen i form av standardavtal inneha formen av en komplettering eller en ändring av avtalet. Problemet ligger i om standardavtalet i dessa situationer ska medföra att det blir en form av oren accept och att avtal således inte skall anses ingånget. Denna situation är inte ovanlig.

Främst i kommersiella förhållanden skulle en särskild lösning möjligen anses motiverad. Avtalet anses slutet först genom bekräftelsehandlingarna. Detta gäller dock främst om standardavtalet endast anses som komplettering och inte en ändring. Anses det som ändring skall det ses som en oren accept enligt AvtL 6§.⁷¹

3.3.6.3. Faktura som bekräftelse

En bekräftelse i form av en faktura har även den en stark bevisverkan då den medför en presumtion ifråga om pris i kommersiella förhållanden. Detta har till viss del lagstöd i form av Köplag(1990:931) 47§⁷². Då köparen om han inte reklamerar är tvungen att betala det pris som där anges.⁷³ I icke kommersiella förhållanden finns ingen motsvarande bestämmelse och därav kan fakturan som bekräftelse inte tillmätas presumtionsverkan rörande annat än själva priset.

Avslutningsvis skall ändå nämnas att presumtionen av bekräftelsen är svagare än om det finns ett skriftligt avtal som säger annat.⁷⁴

Allmänt sett kan dock sägas att de händelser som förekommer efter avtalsslutet främst har betydelse som bevismedel för vad endera parten avsåg.⁷⁵

69 Lehrberg a.a. S. 122ff, Adlercreutz Axel Avtalsrätt II S. 77ff

70 Lehrberg Bert Avtalstolkning S. 122ff, Adlercreutz Axel Avtalsrätt II S. 77ff

71 Adlercreutz a.a. S. 82f

72 Köplagens 47§

Har köparen fått en räkning, är han bunden av det pris som har angetts i räkningen. Detta gäller dock inte, om han inom skälig tid meddelar säljaren att han inte godkänner priset, om ett lägre pris följer av avtalet eller om det fordrade beloppet är oskäligt.

74 Adlercreutz Axel Avtalsrätt II S. 84ff, Lehrberg Bert Avtalstolkning S. 126f

(20)

3.3.7. Skäligt/ oskäligt

En skälighetsbedömning blir främst aktuell när förhållandet mellan parterna inte är jämbördiga, alltså att parterna står i missförhållande till varandra vad gäller deras ekonomiska styrka. Att denna metod har så starkt samröre med parternas olika styrkeförhållanden gör att den mest tillämpas i konsumenthänseende. Den har även ett nära samröre med AvtL 33§ och 36§.⁷⁶

33§ berör frågan om vilken påverkan tro och heder har i avtalsförhållanden.⁷⁷

33§ Rättshandling, som eljest vore att så som giltig anse, må ej göras gällande, där omständigheterna vid dess tillkomst voro sådana, att det skulle strida mot tro och heder att med vetskap om dem åberopa rättshandlingen, och den, gent emot vilken rättshandlingen företogs, måste antagas hava ägt sådan vetskap.

Paragrafen är en av AvtL ogiltighetsgrunder. För att det ska bli aktuellt att tillämpa paragrafen krävs det att två rekvisit är uppfyllda:

- Omständigheter vid avtalets tillkomst måste strida mot tro och heder

- Motparten måste ha haft kännedom om omständigheten som strider mot tro och heder⁷⁸ Dessa rekvisit skall ses som ett första objektivt och ett andra subjektivt rekvisit som skall ligga till grund för rättshandlingens ogiltighet. En konsekvens av paragrafens tillämpning på en rättshandling är att hela rättshandlingen förklaras ogiltig om avgörandet baseras på AvtL 33§.

Detta samt tillkomsten av AvtL 36§ har minskat paragrafens betydelse. Den används dock fortfarande men då främst som en garanti utifall ogiltighet inte skulle anses föreligga enligt AvtL 36§.⁷⁹

36§ Avtalsvillkor får jämkas eller lämnas utan avseende, om villkoret är oskäligt med hänsyn till avtalets innehåll, omständigheterna vid avtalets tillkomst, senare inträffade förhållanden och omständigheterna i övrigt. Har villkoret sådan betydelse för avtalet att det icke skäligen kan krävas att detta i övrigt skall gälla med oförändrat innehåll, får avtalet jämkas även i annat hänseende eller i sin helhet lämnas utan avseende.

Vid prövning enligt första stycket skall särskild hänsyn tagas till behovet av skydd för den som i egenskap av konsument eller eljest intager en underlägsen ställning i avtalsförhållandet.

Första och andra styckena äga motsvarande tillämpning i fråga om villkor vid annan rättshandling än avtal.

I fråga om jämkning av vissa avtalsvillkor i konsumentförhållanden gäller dessutom 11§ lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden.

Tillkomsten av AvtL 36§ har som sagt tagit över en stor del av det som tidigare avgjordes enligt AvtL 33§. Syftet med paragrafen var att det skulle bli möjligt att göra en allmän skälighetsbedömning av allt som förekommit i samband med avtalet. Paragrafen har dock sin största betydelse då partsförhållandena är ojämna på så sätt att en part står i underlägsen ställning i förhållande till sin motpart. Detta har även framhållits i propositionen⁸⁰.⁸¹

I fall att två kommersiella parter står i olika styrkeförhållanden skall detta inte tillmätas betydelse vilket slagits fast av Högsta domstolen i NJA 1979 s 483. Fråga var där om två visserligen kommersiella parter men ena parten var ett litet familjeföretag och den andra parten var ett stort företag. Detta hade enligt Högsta domstolen ingen betydelse då det av två kommersiella parter förväntas att de kan skapa sig den kunskap som behövs för det aktuella fallet. Detta rättsfall hänför sig visserligen till tiden före AvtL 36§ men anses ändå ha fortsatt relevans angående parternas förhållanden.⁸²

77 Ramberg Jan och Ramberg Christina, Allmän avtalsrätt S. 74f

80 Prop 1975/76:81 S 137

(21)

Trots att paragrafen inte främst avsetts för kommersiella förhållanden har det även förekommit att den tillämpats i sådana avtalsförhållanden där parterna varit jämbördiga. Det har dock endast skett i ett hovrättsfall⁸³ som starkt kritiserats och egentligen inte berör tolkning utan jämkning. Det går inte heller att dra några slutsatser utifrån detta huruvida det är möjligt att i fortsättningen jämka kommersiella avtal på grund av dess villkor. Dock skall nämnas att det finns ett fåtal rättsfall där Högsta domstolen lämnat åberopande av jämkning av avtalsvillkor utan avseende.⁸⁴

Om en rättshandling jämkas i enlighet med AvtL36§ kan resultatet bli av två olika slag. Antingen kan hela avtalet ogiltigförklaras eller endast den del av avtalet som är oskäligt jämkas så att det blir skäligt och det övriga avtalet tillmäts oförändrad giltighet.⁸⁵

3.4. Dissens i uppfattningen

Det finns som sagt olika sätt att tolka ett avtal på. Bortsett från en tolkning baserad på parternas gemensamma uppfattning eller den rent språkliga tolkningen av lydelsen finns det andra sätt att tolka avtal på som alla bottnar i att det föreligger en dissens⁸⁶ mellan parternas uppfattning om vad avtalet ger utryck för. I dessa situationer är det ofta så att det egentligen inte skulle anses som att ett avtal kommit till stånd. Det skulle dock ur en rent praktisk synvinkel vara olämpligt att endast säga att något avtal inte kommit till stånd då båda parterna uppfattat det som att avtal kommit till stånd samt handlat utefter det. För dessa situationer krävs alltså att förhållandet tolkas med utgångspunkt i att det finns ett avtal trots dissensen. Det är dessa olika dissenssituationer som nedan kommer att behandlas. De speciella situationer som detta ger upphov till har kommit till visst uttryck genom AvtL.⁸⁷

6§ Svar, som innehåller, att anbud antages, men som på grund av tillägg, inskränkning eller förbehåll icke överensstämmer med anbudet, skall gälla såsom avslag i förening med nytt anbud.

Vad nu är sagt äge dock ej tillämpning, där den, som avgav svaret, anser det överensstämma med anbudet och mottagaren måste inse detta. I ty fall åligger det denne, om han icke vill godtaga svaret, att utan oskäligt uppehåll giva meddelande därom; underlåter han det, skall avtal i enlighet med svarets innehåll anses hava kommit till stånd.

32§ Den, som avgivit en viljeförklaring, vilken i följd av felskrivning eller annat misstag å hans sida fått annat innehåll än åsyftat varit, vare icke bunden av viljeförklaringens innehåll, där den, till vilken förklaringen är riktad, insåg eller bort inse misstaget.

Varder en avgiven viljeförklaring, som befordras genom telegram eller framföres muntligen genom bud, till följd av fel vid telegraferingen eller oriktigt återgivande genom budet till innehållet förvanskad, vare avsändaren, ändå att mottagaren var i god tro, icke bunden av förklaringen i det skick den framkommit. Vill avsändaren av anledning som nu sagts icke låta förklaringen gälla, åligger det honom dock att giva mottagaren meddelande därom utan oskäligt uppehåll efter det förvanskningen kommit till hans; underlåter han det, och var mottagaren i god tro, vare förklaringen gällande sådan den framkommit.

Om det konstaterats att det föreligger en dissens blir nästa steg hur den skall hanteras. Om detta tvistar jurister då olika åsikter är för handen:⁸⁸

- Karlgren menar att tolkningen bör ske i två steg, det första fastställer viljeförklaringens innehåll objektivt sett för att avgöra vem som begått förklaringsmisstaget. Som ett andra steg avgörs om den som tolkat avtalet riktigt varit i god eller ond tro om

förklaringsmisstaget. Denna metod bygger till stor del på 6 och 32 paragraferna.⁸⁹

83 RH 14:80

84 Hedwall Mattias Tolkning av kommersiella avtal S. 160ff, Von Post Claes-Robert 36§ avtalslagen S. 260

86 Dissens innebär att parterna har olika uppfattning om hur någonting uppfattas.

88 Adlercreutz a.a. S. 114f

89 Karlgren Hjalmar Tolkning och omtolkning – i relation till misstagsregeln i 32§ avtalslagen S. 161ff

(22)

- Schmidt å sin sida menar att den objektiva metoden inte är lämplig om inte

förklaringsmisstagen är väldigt tydliga. Han menar att språket inte kan tillmätas den betydelse som det kräver. Istället anser han att tolkningen ska baseras på culpa genom att först konstatera förklaringsmisstaget och sedan genom en culpabedömning avgöra vem som bär skuld till dissensen, den parten får sen acceptera att avtalet tolkas enligt

motpartens uppfattning. Problemet med denna metod är att den inte går att tillämpa om det inte går att fastställa endera partens skuld.

3.4.1. Culpamodellen

Denna modell baseras på Schmidts syn om dissens. Innebörden är således att en bedömning genomförs av parternas handlande vid avtalsslutet. Det förutsätts dock att det finns tillräckligt med information för att genomföra en sådan bedömning, alltså att det går att avgöra vem som haft störst skuld till avtalsdissensen. Efter ett avgörande i den frågan kan tolkningen genomföras i enlighet med den parts uppfattning som inte burit skuld till avtalsdissensen eller i alla fall mindre skuld. Det får den innebörden att den parten som varit orsak till skadan får stå förlusten av sitt handlande som lett till dissensen. Denna metod har vunnit förhållandevis starkt stöd i arbetsdomstolen⁹⁰ och på senare tid även till viss del i Högsta domstolen⁹¹.⁹²

3.4.2. Oklarhetsregeln

Denna regel kan sägas vara en variant på culpamodellen då båda utgår från att en bestämmelse tolkas till nackdel för den som bär skuld till dissensen.⁹³ Alltså har den som författat avtalet ansvar för att tydliggöra dess innehåll för motparten. Detta är en form av upplysningsplikt.⁹⁴ Det som velat uppnås är att den part som skriver avtalet inte skall kunna skriva det så oklart att motparten inte förstår innebörden och kommer undan med det. Om det ändå skulle göras finns denna skyddsregel för motparten som innebär att avtalet tillämpas på det sätt som motparten uppfattat avtalet.⁹⁵ Denna regel har fått störst betydelse på standardavtalsområdet. Den har även kommit till lagstadgat utryck för konsumenter genom den avtalsvillkorslag som tillkommit som skydd för just konsumenter⁹⁶.⁹⁷

10§ Om innebörden av ett avtalsvillkor som inte har varit föremål för individuell förhandling är oklar, skall vid en tvist mellan en näringsidkare och en konsument villkoret tolkas till konsumentens förmån.

Uttrycket inte varit föremål för individuell förhandling innebär att paragrafen avser standardavtal, vilket betyder att regeln i de flesta fall lägger ansvaret på näringsidkaren då det i de flesta fallen är han som påtalar standardavtalet och således han som måste klargöra eventuella oklarheter.⁹⁸ Denna regel har under tidens gång vunnit mer och mer mark, från att ha varit en regel som enligt Högsta domstolens domar främst framstod som en reservregel när inget annat fanns att tillgå, till att vara en regel som vinner mer och mer hävd. Detta torde ha att göra med det starkare intåget av konsumentskyddande lagstiftning som kommit på senare år.

90 AD 1977 nr 164, AD 19 1985 nr 49 (1) med flera

91 NJA 1951 s 282, NJA 1969 A 39 samt NJA 1986 s 596

92 Adlercreutz Axel Avtalsrätt II S. 120ff

93 Adlercreutz a.a. S. 123

94 Hultmark Christina upplysningsplikt S. 68ff

96 Lag (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden 10§

97 Adlercreutz Axel Avtalsrätt II S. 97f

98 Adlercreutz a.a. S. 98

(23)

Det skall dock klargöras att oklarhetsregeln gäller även utanför konsumentområdet även om den inte finns lagstadgad. Dock med beaktande av att det ställs större krav på tydlighet i konsumentförhållanden än i kommersiella förhållanden, vilket till viss del kan utläsas av en jämförelse mellan NJA 1978 s 223 och NJA 1981 s 1072. Båda fallen aktualiserar frågan om rätt att kräva ut mervärdesskatt. I det första fallet föreligger ett konsumentförhållande och i det senare ett kommersiellt förhållande. Dessa rättsfall är inte identiska och det går därför inte att dra någon absolut slutsats, men de behandlar samma frågeställning ur två olika situationer vilket gör att det går att finna viss grund för att det görs en hårdare bedömning av tydlighetsaspekten i konsumentförhållanden än i kommersiella förhållanden.⁹⁹

3.4.2.1. Oklarhetsregeln i kommersiella förhållanden

Som sagt så har denna regel sin största betydelse inom den kommersiella avtalsrätten då främst med avseende på standardavtalsrätten. I och med den omfattande användningen av oklarhetsregeln troligen beroende på att den ofta åberopas av parterna vid en uppkommen tvist har Högsta domstolen i ett rättsfall NJA 1978 s 223 konstaterat att regeln inte får leda till orimliga resultat.¹⁰⁰

3.4.3. Minimiregeln

Denna regel har en samhörighet med just kravet på klargörande av avtalsvillkor. Den innebär i princip att en lydelse inte får tolkas vidare än den klart ger utryck för.¹⁰¹ Denna regel är inte allt för ofta nämnd i praxis men är ofta förenlig med praxis. Det finns dock rättsfall där utgången baserats på just minimiregeln.¹⁰²

Denna regel får i motsats till oklarhetsregeln en större tillämpning i individuella avtalsbestämmelser medan oklarhetsregeln som sagt har sin största tillämpning inom standardavtalsrätten.¹⁰³ Att minimiregeln får större tillämpning i icke kommersiella förhållande bottnar i att den endast används i avtal med ensidiga förpliktelser. Detta beror på att det skall var möjligt att tolka avtalet så att det blir så lite betungande som möjligt för den som genom avtalet erhåller förpliktelsen. Om regeln skulle tillämpas även på ömsesidiga förpliktelser skulle det innebära att den skulle vara näst in till omöjlig att använda då en förpliktelse som är förmånlig för den ena ofta inte är det för den andra. Lehrberg är av den uppfattningen att den visst kan användas i avtal med ömsesidiga förpliktelser så länge det går att avgöra vem som skall utföra själva prestationen.¹⁰⁴

3.4.3.1 Minimiregeln i kommersiella förhållanden

Denna regel får ingen direkt betydelse i kommersiella förhållanden då den inte är direkt lämplig att använda i tvåpartsförhållanden vilket ofta är fallet i kommersiella förhållanden. Det har även konstaterats att den endast kan vara till hjälp i fall då oklarhetsregeln inte varit tillräcklig.¹⁰⁵

3.4.4. Dolusregeln

Dolusregeln kommer till uttryck i AvtL 6§ 2 stycket. Paragrafen måste dock läsas i sin helhet för att regelns betydelse klart skall framgå. Innebörden är att den part som avger accepten anser den vara ren även om den egentligen inte är det vilket den som avgav anbudet inser eller måste inse

101 Adlercreutz Axel Avtalsrätt II S. 100f

102 NJA 1981 s 552 och NJA 1961 s 315