Syftet med denna uppsats var att skapa en större förståelse för sex socialarbetares brottspreventiva arbete med ungdomar. Vi ville ta reda på hur socialarbetarna arbetade brottsförebyggande med ungdomarna under tiden som ungdomarna befann sig på institution och efter frisläppning. Frågeställningarna har besvarats genom en kvalitativ metod med sex enskilda intervjuer med
varje informant. Det empiriska materialet har sedan analyserats och
sammankopplats till kunskapsläget samt de teorier som varit vår utgångspunkt. Gemensamt för alla informanter var att de alla uppgav att det brottspreventiva arbetet som de utför har risk- och skyddsfaktorerna som utgångspunkt. Fem av sex informanter uppgav att de under ungdomarnas institutionsvistelse arbetade med kartläggning. Informanterna uppgav att kartläggningen som görs under ungdomarnas institutionsvistelse utförs genom enskilda samtal samt
observationer. Det som kartläggs av informanterna under institutionsvistelsen är risk- och skyddsfaktorer. Samtliga informanter uppgav att informationen som framkom under kartläggningen la grunden hur det indikerade brottspreventiva med ungdomar arbetet ser ut. Tre informanter uppgav att de vanligaste
riskfaktorerna för ungdomar som begår brott är familjemedlemmar samt vänner som aktivt lever en kriminell livsstil. De två riskfaktorerna som informanterna nämner är även några som Andershed & Andershed (2011, 2018) lyfter.
En av informanterna uppgav att han försöker kartlägga ungdomarnas värderingar i frågor kring kriminalitet och synsätt som riskerar att färgas och påverkas av individerna som finns i ungdomens omgivning. Adam uppger att han inte har möjlighet att träffa ungdomarna som han arbetar brottspreventivt med när de är institutionsplacerade på grund av tidsbrist. Av denna anledning utgår han ifrån socialtjänstens och institutionens kartläggning av ungdomarnas behovsområden samt risk- och skyddsfaktorer som kan komma att påverka ungdomens utveckling och hälsa. Socialtjänsten kan lämna önskemål på kartläggningsområden som de anser är viktiga i utredningen av ungdomarna när de är institutionsplacerade (Kallenberg, 2016).
Inom ramen för kunskapsläget i uppsatsen presenteras den vetenskapligt grundade behandlingsmodellen MultifunC som riktas till ungdomar med svåra
beteendeproblem och hög återfallsrisk. MultifunC är ett behandlingsprogram som baseras på teorier om risk- och skyddsfaktorer, social inlärning, kognitiv
beteendeteori samt systemteori. Arbetsmetoden används för att kartlägga ungdomarnas beteende, sociala nätverk, utbildning, familjesituation samt andra miljöer som ungdomen har en koppling till. Ungdomarna erbjuds programmet när de är institutionsplacerade, programmet fortsätter emellertid efter frigivning för att underlätta övergången från institutionen till ungdomens hemmiljö.
(Socialstyrelsen, 2011, 2017). Ali berättar att han arbetar med MultifunC och kartläggningen som sker med behandlingsmodellen som stöd utgör grunden för det brottspreventiva arbetet. MultifunC har många likheter med
behandlingsprogrammet NPAP som presenteras av forskaren Chrissy James (2013). En av de många likheterna är att båda programmen arbetar med kartläggning. En annan likhet är att både MultifunC och NPAP arbetar med ungdomarna på institution men även efter frigivning. Risk- och skyddsfaktorer är även den centrala utgångspunkten för de båda behandlingsmodellerna.
Bert och Michael uppger att försämrad impulskontroll är en riskfaktor för
utvecklandet av ett normbrytande beteende hos individen. Dålig impulskontroll är något som Andershed & Andershed (2011) också uppger är en riskfaktor. De beskriver även att denna riskfaktor har en direkt relation till normbrytande beteende. Bert uppger att flera av de institutionsplacerade ungdomarna har diagnosen ADHD. Han uppger att ADHD ger upphov till dålig impulskontroll. Samtliga informanter fick frågan om vilka utmaningar de upplever finns i det brottspreventiva arbetet med de institutionsplacerade ungdomarna. Några av informanterna uppgav att de upplevde att ungdomarna på institutionen har en negativ påverkan på varandra. Bert uppger att han upplever en skillnad i
ungdomarnas attityder kring brottslighet när de är ensamma och när de befinner sig i grupper på institutionen. Ali, Michael och Bert uppgav de upplever att ungdomarnas anammar varandras värderingar som är destruktiva. Det som informanterna pratar om benämns peer influence (Dishion, McCord & Poulin 1999, Ferrer-Wreder m.fl. 2004). Det sker på så sätt grupperingar bland
ungdomarna på institutionen. Bert uppger att han tillsammans med ungdomarna har gruppsamtal där ämnet i fokus är normer och värderingar. Dels diskuteras normer och värderingar i relation till majoritetssamhället, men även på
institutionen. Insatser som riktar sig till grupper benämns som selektivt preventivt arbete (Andershed & Andershed, 2011).
En annan utmaning som informanterna uppgav i intervjuerna var att ungdomarna på institutionen etablerar nya relationer med människor med samma problematik. Detta menar informanterna ökar risken för ett fortsatt utvecklande av
normbrytande beteende. Forskning visar att nya grupperingar sker på institution och att längre institutionsplaceringar ökar risken för utvecklande av antisocialt beteende (Dishion, McCord & Poulin, 1999, Ferrer-Wreder m.fl. 2004). En annan utmaning som informanterna lyfte i intervjuerna är att institutionsvården syftar till att rehabilitera ungdomarna till hemmiljön. Miljön på institution har inte många gemensamma nämnare med den miljö som den utanför institutionen (Egelund, Cristensen, Jacobsen, Jensen & Olsen, 2009). Ali och Bert uppgav under
intervjuerna att ungdomen tas från kontexten som utgör en risk för att ungdomen ska begå brott. Institutionsplaceringen blir av den anledningen enbart ett avbrott från det destruktiva beteendet utanför institution. Michael lyfter också detta fenomen.
Samtliga informanter uppgav att de i det brottspreventiva arbetet arbetar med ungdomarnas sociala nätverk efter frigivning från institution. De arbetar
tillsammans med ungdomarna för att finna prosociala nätverk som har en positiv påverkan på ungdomarnas utveckling. De uppger att de arbetar med att uppmuntra ungdomarna att ingå i olika strukturerade aktiviteter. Att ingå i strukturerade aktiviteter i det konventionella samhället är något som Hirschi (1969) menar håller individen upptagen från att begå brott. Hirschi talar även om att individen ingår i olika relationer med personer i olika grupper samt viljan att leva ett
hedersamt liv. Hans teori om sociala band söker skapa förståelse för hur de sociala banden påverkar utvecklandet av individens destruktiva beteenden. Michael uppgav att han ofta kan se hos ungdomarna att de vill förändra sina liv till det bättre och sluta begå brott. Michael, Ali och Adam berättar att de arbetar med att försöka hitta positiva nätverk. De uppger att de i samtal med ungdomarna försöker få de att reflektera över konsekvenserna av att begå brott. Arbetet handlar således om att även spendera tid med ungdomarna och skapa positiva sammanhang.
I syfte att skapa positiva sammanhang berättar Ali, Bert och Adam att diskussion om skola med ungdomarna är en central aspekt i det brottspreventiva arbetet. Informanterna berättar att ungdomar som utvecklat ett normbrytande beteende som resulterat i brottsliga handlingar oftast har en avbruten skolgång. Adam uppger att han i syfte att skapa en struktur i ungdomarnas vardag uppmuntrar de att fortsätta skolan. Han uppger att han är där som stöd tills ungdomarna själva klarar av att sköta skolgången. Hirschi (1969) lyfter i sin teori om sociala band vikten av utbildning och hur den kan hindra individen från att begå brott. Han menar att individer som utbildar sig oftast har en stark anknytning till samhället. Detta minskar enligt Hirschi risken för att utveckla ett normbrytande beteende (1969). Inom behandlingsmodellen NPAP som presenterats inom ramen för kunskapsläget arbetar man även där med att återintegrera ungdomar till skola och arbetsmarknad (James m.fl. 2013). Ali uppger att skolan är en skyddsfaktor mot att utveckla ett brottsligt beteende.
Som tidigare presenterats inom ramen för kapitlet om resultat och analys är diskussionen om riskfaktorer central i frågan om varför normbrytande beteende utvecklas. Samtliga informanter uppgav att det brottspreventiva arbetet grundar sig på kartläggningen om risk- och skyddsfaktorer. Tom, Ali och Anna uppgav att alla ungdomar inte reagerar på samma sätt av samma riskfaktorer. Något som för en person kan vara en riskfaktor kan för en annan verka som en skyddsfaktor (Andershed m.fl. 2018). Adam lyfter de olika betydelserna för om ungdomarna har starka relationer till sina föräldrar. Han menar att en stark relation mellan ungdom och en förälder kan vara en stor riskfaktor för ungdomen om föräldern lever en kriminell livsstil. En stark relation med en förälder som inte lever en kriminell livsstil kan emellertid innebära ett skydd mot negativ utveckling.
Forskning visar att en stark relation mellan ungdom och förälder är något som kan verka som en skyddsfaktor för ungdomen (Andershed & Andershed,
2011, Hirschi, 1969). Denna skyddsfaktor kan innebära en minskad risk för utvecklandet av normbrytande beteende som resulterar i brottsliga handlingar. En kan emellertid inte anta att alla starka relationer mellan förälder utan kriminell bakgrund och ungdom alltid verkar som en skyddsfaktor. Ett antagande är att det kan finnas andra omständigheter i relation till föräldern som kan öka risken för att ungdomen utvecklar ett destruktivt beteende. Det är således inte en simpel fråga att behandla då utvecklandet av normbrytande beteenden hos alla individer är individuella. En annan riskfaktor som lyfts av informanterna är om ungdomarna bor på socioekonomiskt utsatta områden. Bert berättar även att låg utbildningsnivå hos föräldrarna utgör en risk för ungdomens utveckling. Bert, Anna, Ali och Michael påpekar att ju fler riskfaktorer som omringar ungdomen, desto större risk för utvecklandet av sociala anpassningsproblem. Detta är även något som lyfts av Andershed med flera (2018). Informanterna uppger att brottslighet bland syskon introducerar ungdomarna till den kriminella livsstilen. Kriminell livsstil bland föräldrar och syskon lyfts som en riskfaktor i forskning (Andershed & Andershed, 2011)
Samtliga informanter fick frågan om hur de arbetar med den sociala miljön. Bert berättar att ungdomarna som varit institutionsplacerade ibland tvingas flytta från det hem där föräldrar befinner sig. Han berättar att detta sker då föräldrarna till ungdomen inte varit närvarande i ungdomens liv på det sätt som ungdomen varit i behov av. Han pratar om något som även Biehal & Wade (1996). Nämligen att ungdomar som varit institutionsplacerade tvingas in i vuxenlivet alldeles för fort.
Ungdomar som varit institutionsplacerade får en försvårad process in till ett självständigt liv med bakgrund av brist på stöd av familjer (1996) skriver att de flesta ungdomar kan återkomma till sina föräldrar om behov av ekonomiskt stöd eller boende finns. Ungdomar som emellertid varit institutionsplacerade saknar detta stöd enligt forskarna. Bert beskriver det som att ungdomarna hamnar i något slags mellanläge. Tre av informanterna uppger att de ofta träffar anhöriga till ungdomarna som de arbetar brottspreventivt med. Ana berättar att de i
sammanhang där familj deltar ställs frågan till familjen om det finns något som de kan göra för ungdomen. Hon menar att detta ger henne en helhetsbild av
familjesituationen och hon får chansen att kartlägga positiva förebilder i ungdomens liv som hon kan samarbeta med. Anna lyfter emellertid även att familjesituationer som är mindre bra kan skapa hinder i arbetet med ungdomarna. Behandlingsprogrammet NPAP visade goda resultat jämfört med andra program. En av anledningarna var att socialarbetarna som arbetade brottspreventivt med ungdomar var tillgängliga dygnet runt i syfte att stötta ungdomarna vid behov (James, 2013). Adam uppger att tid är en begränsad resurs i hans arbete. Han menar att det inte finns mycket tid till att göra allt han vill hinna göra med varje ungdom. Bert uppger att enskilda samtal med ungdomarna kan öka ungdomarnas motivationsnivå i sammanhanget att sluta begå brottsliga handlingar. Han berättar således att det inte alltid är en garanti att samtalet har den effekt som han önskar. Han berättar att överenskommelser mellan honom och ungdomarna ofta bryts, han uppger att den oftast bryts av ungdomen. Han påpekar att det i de enskilda
samtalen är viktigt att få ungdomarna att reflektera över sin inställning till
samhället, rättsväsendet och lagar. Hirschi (1969) lyfter vikten av att individen har en bra inställning till det konventionella samhället och dess lagstiftning. Han menar att risken för att utveckla ett normbrytande beteende minskar om individen har en positiv inställning till samhällets legitimitet.
Vid sökandet efter boende samt arbete kan flera hinder uppstå, menar Anna. Hon uppger att många arbetsgivare inte vill anställa unga personer utan
arbetslivserfarenhet som dessutom har lagföringar i brottsregistret. Utan inkomst kan ungdomarna inte heller skaffa boende då de inte har inkomst att betala hyran. Samtidigt har många av ungdomarna skulder, detta gör att hyresvärdar inte vill hyra ut lägenheter till målgruppen. I arbetet med leaving care ligger en del av fokuset att hjälpa ungdomarna till självförsörjning och att hitta bostad (Höjer & Sjöblom, 2009, 2010).