Slutdiskussion

Ett flertal av eleverna i undersökningen upplever själva inga inlärningsproblem och anser sig understimulerade både i grundskolan och under första året i gymnasiet, detta har fått eleverna att börja skolka under gymnasiets första år. Här märker eleverna att frånvaron inte rapporteras hem omedelbart om det är lite frånvaro. Detta ger dem chansen att inte gå på de lektioner som eleven upplever att det inte händer tillräckligt mycket på, eller som känns som repetition.

Är det som expertgruppen Elevens framgång – Skolans ansvar (2001) tycker att fokuseringen ligger för mycket på mål att uppnå, och då på nivå G, om intagningen till utbildningen inte är utsatt för tillräckligt stor konkurrens. Här vill man att målen att sträva mot skall bli mer tongivande. Den svåra frågan i klassrummet blir hur alla skall känna en utmaning i strävansmålen, utan att de därför känns så avlägsna att den svagare gruppen tappar motivationen. Det finns andra elever som strävar mot MVG, varför gör inte dessa elever detta? Om de intervjuade eleverna hade haft en egen ”motor” att själva gå mot målet MVG, på de kurser eleverna tycker är lätta, hade problemet varit löst.

När skolan väl rapporterar hem om hög frånvaro visar det sig att föräldrarna inte har så stor makt över sin tonåring, som inte längre kan betraktas som barn. Eleverna påstår ett föräldrarna tjatar på dem eller menar att eleven själv får ta ansvar för sina studier. Flera av eleverna i undersökningen har gått om och är 18 år redan första året på medieprogrammet. En elev uppger att det program som han gick första året på, aldrig ringde hem trots att han skolkade mycket. Eftersom eleven då var under 18 år skulle hemmet ha informerats om att skolgången inte sköttes. (Lpf 94) Om föräldrakontakten stärks med samma system som grundskolan praktiserar, dvs. att hemmet informeras omedelbart vid frånvaro, så kanske problemen inte hunnit växa sig stora.

Nästa fråga för eleven, skolan, och elevens familj är vad som sedan händer när eleven vid 18- års ålder blir myndig. Kanske har de flesta blivit så mogna så att de tar eget ansvar. Kan sedan CSN omgående ge konsekvenser i form av uteblivet studiebidrag så finns nog styrmedlen på det ekonomiska planet för dem som inte ser ett framtida mål i denna ålder.

undersökningens elever som uttrycker sådan tankar. Är friheten från att behöva passa tider viktig? Yrkeslivet baseras på att den anställde måste komma till jobbet varje dag, annars har denne snart inget i lönekuvertet och inget jobb att gå till. Skolan ger eleven ett ekonomiskt bidrag men ställer kanske för låga krav på eleven för att viljan att gå i skolan skall vara stark. Skolans frånvarorapportering måste fungera på ett bra och snabbt sätt om skolans reaktion på för hög frånvaro skall bli effektiv. Annars känner eleven inte ett samband mellan frånvaron och det indragna studiebidraget.

Medieprogrammet har ofta, enligt min uppfattning, ett friare arbetssätt än grundskolan och andra gymnasieprogram. I vissa ämnen så arbetar eleverna i grupper och kan ha samma ämne hela dagarna. Detta har många elever svårt att hantera. Att arbeta i grupp gör att någon elevs frånvaro kan förstöra mycket för resten av gruppen. Det blir en del diskussioner i klassrummet när det saknas elever i gruppen under mina lektioner. Om de övriga gruppmedlemmarna inte är tillräckligt motiverade så stannar flera hemma. Detta problem är särskilt kännbart i ämnen där grupparbeten är en nödvändig del av det pedagogiska arbetssättet. Kanske skulle skolk kunna bedömas allvarligare om man ingår i ett grupparbete eftersom detta egentligen innebär ett sabotage mot de övriga eleverna i gruppen.

Goda relationer mellan lärare och elever är en anledning till att de är kvar i skolan. Elever som slutar skolan i förtid har uppgett att dåligt stöd hos vuxna i skolan som en viktig anledning för en fungerande skolgång enligt Myndigheten för skolutveckling (2003). Alla intervjuade elever är nöjda med lärarna, men att lärarna kan upplevas som mindre krävande är inte alltid positivt. Vilket stöd skulle eleverna känna hos en lärare som sätter större krav på närvaro? När skolan är slut skulle eleverna troligen ha uppskattat att lärarna ställde större krav på närvaro.

Mobbing i skolan känner sig mellan fyra och sex % av eleverna drabbade av enligt Attityder till skolan (2000, 2001). Den högre siffran är då mobbing av elev från läraren. Ingen elev i undersökningen känner varken själv av mobbingen eller har sett någon annan bli mobbad i gymnasiet. Definitionen av mobbing är inte preciserad här, så den gränsen är individuell för varje person. Grupptrycket borde annars kännas av när övriga grupparbetsmedlemmar får göra frånvarande elevers arbete eller får lägre betyg på en grupparbetsuppgift.

Att 7 av 10 elever uppger att de ska läsa vidare i högskolan eller universitet kommer Attityder till skolan (2000,2001) fram till. I min undersökning ser alla elever utom en framtid med någon form av eftergymnasial utbildning. Kanske inser de inte hur allvarligt det är att inte ha godkänt i kärnämnena och att det förmodligen kan behövas lite mer än godkänt för att konkurrera till den utbildning man vill gå. Så länge som eleverna inte har någon speciellt utpekad högskoleutbildning i sikte kan de inte se målet i form av en utbildning med vissa krav på kurser och de poäng som behövs för att konkurrera med. Detta skulle nog ha motiverat många av dessa elever som faktiskt tror att de skall in på högskolan.

Att få ett tydligare framtidsmål att kämpa mot vore bra för eleverna. Efter att högskoleutbildningen är avslutad ökar möjligheterna att få arbete enligt Inträdet på arbetsmarknaden (2004). Som det ser ut bland de intervjuade eleverna, alla utom en, så är tiden efter gymnasiet ganska suddig. En elev som har målet att komma in på en högre skola tror att det är ett arbetsprov som skall ge honom behörighet. Han garderar sig också med att gå kurser som ger högskolebehörighet. Detta är sunda tankar men att hans nuvarande mentor tog ut honom till min undersökning tyder på att närvaron är dålig. Att vara, eller inte vara, i skolan har stor betydelse för om kurserna avslutas med ett godkänt betyg eller inte.

Fyra elever ser en högskoleutbildning inom några år efter gymnasieskolans slut. De kommer att behöva lägga tid, och pengar, på kompletteringar av kurser på komvux, kanske helt i onödan om gymnasiet skötts ordentligt och de själva insett att det behövs betyg för att komma vidare. Vid utvecklingssamtalen tas elevens framtidsplaner upp i diskussionen. De flesta svaren blir ganska oklara. Det skulle vara nyttigt för eleven att tvingas planera en framtid för sig själva på ett tydligare sätt. Att se vilka kurser och betyg som behövs för att komma in på högre utbildning. Även om framtiden är väldigt osäker kanske ett exempel på tänkbara utbildningar visa att det behövs ett visst snittbetyg efter gymnasiet. En kortare utbildning på 20 timmar i ämnet ”Min framtid” som leds av SYV, studie- och yrkesvägledaren, i syfte att ta fram en framtidskarta för varje elev med, exempel på några tänkbara utbildningar och deras inträdeskrav.

Många elever som går år två, ser det hela mycket positivt nu, men det kan svänga en gång till. Skulle profilen som de nyss börjat, senare kännas jobbig av någon anledning så kan det bli ett återfall i dålig motivation. Någon elev tog själv upp att studiebidraget skulle dras för elever

risk för att studiebidraget dras in, dessa pengar är ju ofta deras enda inkomst. Den frånvaron som tillåts av CSN (2004) är endast 20 % och nivån är snabbt uppnådd för många av eleverna i undersökningen. Enligt CSN är rutinerna dåliga på skolorna och frånvaron rapporteras inte. Sena ankomster kan motverkas om det fanns hårdare regler.

Det kan vara en hårdare syn på de första minuternas förseningar, skulle fem minuters sen ankomst ge en frånvarotimme och 15 minuters försening 2 timmar i frånvaronotering, motverkas sena ankomster antagligen effektivt. Med detta synsätt kan elever med ett flertal sena ankomster bli föremål för rapport till CSN.

Brottsligheten är mycket låg i kompiskretsarna, endast körning utan hjälm med moped och bilolycka tas upp som brottsbelastning. Detta är annars en stark indikator på dålig framtid för eleven, om umgängeskretsen sysslar med kriminell verksamhet enligt Dolmén, Lindström (1991)

Skolk kan vara ett symtom på narkotikamissbruk. Endast 3,5 % av narkotikamissbrukarna går igenom skolan utan att utmärka sig med skolk eller misskötsel. Endast någon av eleverna uppger att de provat hasch vid enstaka tillfällen. Det som talar emot missbruk för dessa elever är att de inte känner sig orättvist behandlade av lärarna i denna undersökning. Detta är annars ytterligare en indikator på missbruksrisken enligt Goldberg (2000).

Ingen av eleverna tar upp att de har problem med alkohol eller droger. Här kan finnas mörkertal enligt webbsidan Mentor (2006) eftersom många med drogproblem blir duktiga på att dölja sitt missbruk för omgivningen.

Det tycks inte finnas krafter till fritidsaktiviteter under gymnasietiden, trotts att skolgången inte skötts på en nivå som ger godkänt resultat. Under högstadietiden så var flera av eleverna mycket aktiva på fritiden, detta har reducerats till att gå på gym för de mest aktiva. Högstadiet innebär ungefär lika långa skoldagar som gymnasiet. Har ungdomarna tappat all energi både i skolan och på fritiden? En mer fullständig bild av varje enskild elevs situation hade varit möjlig om föräldrar, kurator, skolsköterska och undervisande lärare hade intervjuats.