I uppsatsens resultat framkommer det att ledsagarservicen uppfyller sin funktion med att bryta isoleringen för personer med funktionshinder. Det ges en bild av att ledsagarservice innebär mycket mer än att bryta den funktionshindrades isolering. De aspekter som framkommer är att ledsagarinsatsen medför att brukaren får möjlighet till att utveckla sin självständighet, öka sin självkänsla samt bredda sina referensramar genom ökad delaktighet i samhällslivet.
Syftet med denna uppsats var att undersöka upplevelser av ledsagarservice enligt Lag (SFS 1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade avseende självbestämmande, delaktighet och jämlikhet i levnadsvillkor.
Samtliga brukare uppger att de upplever självbestämmande i de val och beslut av aktiviteter inom ramen för deras beviljade insatser. I resultatet framkommer det även ledsagarna upplever att brukarna tillämpar möjligheten till att få bestämma över deras val av aktiviteter.
En slutsats är att samtliga ledsagare i någon form arbetar med att stärka brukarens självbestämmande. Vidare finns det inga indikationer på att denna form av arbete utgår från empowerment tänk och att arbetet sker på ett medvetet plan och utifrån utformade strategier. Det kan det istället bildas en uppfattning om att ledsagarna arbetar utifrån egna antaganden och förhållningssätt i att främja brukarens
självbestämmande. Det har påvisats att ledsagarna arbetar utifrån olika sätt för att främja brukarens möjlighet till självbestämmande. En tendens som tydligt
framkommer är att ledsagarnas arbete kring främjandet av självbestämmande innebär att ledsagarna oftast kommer med förslag på olika aktiviteter där brukaren får ta ställning och utöva sitt självbestämmande. Detta skulle Giertz (2008)
benämna som anpassat självbestämmande då möjligheten till att fatta egna beslut utgår utifrån alternativa förslag. Vidare framkommer det att självbestämmandet hos brukarna är något som utvecklas med tiden och i relationen till sin ledsagare. En aspekt som framkommit är att självbestämmandet hos den enskilde brukaren kan ha att göra med mognad och personlig utveckling. Vid en djupare analys skapas det funderingar kring vad det är som gör att självbestämmandet utvecklas i relationen mellan brukaren och ledsagaren. Kan det vara så att det är brukarens personliga utveckling som skapar medveten om sitt självbestämmande? Eller är det ledsagaren som i relationen till brukaren får insikt om att brukaren själv besitter förmågan att fatta beslut och använda sin fria vilja? Denna insikt hos ledsagaren skapar därmed utrymme för brukens självbestämmande. Den största utmaningen är i denna situation är att ledsagaren lägger vikt på att stärka den enskildes tillit och tron på att brukaren besitter förmågan att själv fatta beslut och utöva sitt självbestämmande och därmed undvika att skapa en beroendeställning för brukaren. Enligt Hedquist (1997) kan beroendesituation uppstå i relation till brukarens behovsomfattning av stöd och hjälp. Detta kan i praktiken innebära att de brukare som har störst behov av ledsagarinsatsen löper en större att hamna i beroendeställning till sin ledsagare.
En annan slutsats är att samtliga brukarna i undersökningen på ett eller annat sätt upplever delaktighet i samhällslivet. I undersökningen kan det inte säkerställas på om denna upplevelse av delaktighet beror på brukarens dagliga sysselsättning eller på grund av brukarnas ledsagarinsats. Däremot går det att tyda att ledsagar insatsen förstärker brukarnas upplevelse av delaktighet. Ledsagarens arbete kring brukarens delaktighet innebär att motivera brukarna till att delta i samhällslivet.
Vid en vidare diskussion av ledsagarens motivationsarbete skapar en viss
fundering kring var gränsdragningarna går för ledsagarna när det kommer till att motivera och uppmuntra brukarna till delaktighet. Kanske finns där en risk att ledsagarens goda vilja till motivation för brukarens delaktighet går över till att bestämma över brukarens val av aktiviteter. I detta fall kan det tolkas att
empowerment får en motsatt effekt då ledsagaren skapar möjlighet till delaktighet, men dock inte på brukarens villkor.
En viktig slutsats i denna undersökning är att brukarna upplever bukarna självbestämmande och delaktighet. Denna slutsats säger emot annan tidigare forskning där Hedquist (1997) påvisat att brukare med bland annat insatsen ledsagarservice upplever sig ha mindre självbestämmande och delaktighet. Vid en vidare diskussion av brukarnas upplevelser kring självbestämmande och
delaktighet finns det en medvetenhet om att det är deras subjektiva upplevelser och att det kanske inte alltid överresstämmer i den verklighet som framkommer i en djupare analys av resultatet.
I resultatet framkommer det olika former av begränsningar för den enskilde brukaren. Dessa begränsningar kan relateras till deras föräldrar, till ekonomiska förutsättningar och tidsaspekter som beviljade antal. Dessa aspekter kan för brukaren sätta gränser för dennes självbestämmande, delaktighet och jämlikhet i levnadsvillkor. Utifrån tidigare forskning inom närliggande så som personlig assistans har Giertz (2008) påvisat samma indikationer när det kommer till brukarens själbestämmande, delaktighet och jämlikhet i levnadsvillkor. Giertz (2008) slutsats är att makten över det egna livet tillfaller de brukare som kan hävda sin rätt till inflytande och självbestämmande. I denna undersökning ligger brukarens begränsningar på en strukturell nivå som därmed blir svår för
ledsagarna eller brukarna att påverka eftersom det ligger utanför deras handlingsutrymme. Därmed blir LSS- lagen och Malmö stads plan för LSS- verksamheter motsägelsefulla då de syftar till att tillgodose brukarens möjlighet till jämlikhet i levnadsvillkor och samtidigt bär med sig olika former av
begränsningar.
Vid en vidare diskussion och enligt Hedquist (1997) kan brukarens
levnadsförhållanden påverkas genom individuella förändringar som den enskilde skapar själv, men också genom övergripande eller specifika insatser och åtgärder från samhället. Dessa aspekter framkommer även i undersökningen och anses vara viktiga att beakta i strävan om att tillgodose brukaren möjlighet till jämlikhet i livsvillkor. I undersökningen finns det svårigheter med att dra slutsats kring upplevelse och verklig jämlikhet i livsvillkor. Detta med anledning till att jämlikhet i levnadsvillkor kan upplevas olika och individuellt. Däremot
framkommer det att insatsen ledsagarservice ger en ökad möjlighet till jämlikhet i levnadsvillkor genom sociala kontakter och möjlighet till betydelsefull fritid.
Lagen (SFS 1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade och Malmö stads plan för LSS- verksamheter har goda intentioner i att främja brukarnas möjligheter till självbestämmande, delaktighet och jämlikhet i levnadsvillkor. Dessa intentioner är i många fall inte genomförbara då den enskilde brukarens begränsningar i många fall inte går att röja.
När det kommer till begreppen självbestämmande, delaktighet och jämlikhet i levnadsvillkor framkommer det en viss otydlighet kring den enskildes definition av de olika begreppen då dessa kan upplevas och uppfattas på olika sätt av olika individer. Detta gör det svårt att dra slutgiltiga slutsatser kring upplevelsen av ledsagarservice.
Avslutningsvis anses det att uppsatsens syfte och frågeställningar har besvarats. Uppsatsens syfte har även gett en förståelse över att insatsen ledsagarservice upplevs som en positiv och nödvändig insats. Det skulle även vara önskvärt att undersöka upplevelse av ledsagning vad gäller självbestämmande, delaktighet och jämlikhet i levnadsvillkor ur ett större omfång av intervjupersoner. Därmed kan man hoppas på att denna uppsats väcker intresse och uppmanar om vidare forskning inom ämnesområdet.