I denna del följer en diskussion kring det resultat som vi kommit fram till i vår undersökning med kopplingar till vårt syfte och våra frågeställningar.
När vi nu befinner oss i slutfasen av denna uppsats och har sammanfattat resultatet av vår undersökning har vi insett betydelsen av att utveckla god kommunikation och goda relationer för att underlätta i arbetet med att förankra värdegrundstänket i skolan.
”I det muntliga samhället var berättelsen och den gestaltande riten en sätt att kommunicera och överföra kunskap men också ett sätt att ge ordet,
kroppsuttrycket och rörelsen en besvärjande kraft inför den vardag
som skulle möta deltagarna i en social samvaro”( Anders Järleby, 2005 s. 13).
Ovanstående citat väckte vårt intresse därför att Järleby belyser det faktum att människan genom tiderna har kommunicerat och förmedlat kunskap med hjälp av kroppen som uttrycksmedel. Efter att ha avslutat denna undersökning har vi insett vikten av att lära sig genom personliga upplevelser och i detta sammanhang menar vi att pedagogiskt drama är ett bra verktyg att använda sig av. En av grundstolparna i pedagogiskt drama är nämligen precis detta, att utvecklas genom upplevelser och i de allra flesta fallen med kroppen som verktyg.
Vygotskij och Dewey menar att individen utvecklas i samspel med andra. Detta stämmer överens med vad vi kommit fram till i vår undersökning, då vi förstått att de mänskliga relationerna är av stor betydelse för individens utveckling, och goda relationer kan inte byggas utan god kommunikation. Relationerna och kommunikationen är alltså förutsättningar för varandra. Godee ( 20029 säger att en relation kan inte utvecklas om inte man har något att samspela om. Det måste finnas något gemensamt, något att kommunicera om. Minnen eller upplevelser kan vara det som är gemensamt och väcker ofta lusten att berätta och det som kan komplicera då är hur berättelsen tas emot. Det är i detta läge som en bra kunskap om hur vi kommunicerar blir avgörande.
Vi har kommit underfund med att denna korta tid vi haft till vår undersökning inte kan ge oss svar på alla frågor vi ställt oss i starten av undersökningen. Det krävs en längre period för att få ett helt rättvist resultat. Vi har kommit till insikt med att det inte är någon lätt uppgift att
39
förändra och bryta invant beteende och därför är vår åsikt att arbetet med värdegrunden bör arbetas aktivt med från tidig ålder.
Under undersökningens gång har vi noterat att eleverna, i leken, får möjlighet att genom upplevelser kunna sätta sig in i och pröva varandras olika verkligheter och detta anser vi kan stärka och utveckla relationerna sinsemellan. Det vi kan se som ett problem eller en svårighet är att det är svårt att bedöma om eleverna verkligen tagit till sig och reflekterat över upplevelserna eller om de mest uppvisar ett beteende som de vet är det ”rätta”.
I vår undersökning ville vi göra eleverna medvetna om de olika faser en grupp går igenom, för att ge eleverna verktyg som kan hjälpa till att föra gruppen framåt. Detta har vi dock inte riktigt lyckats med, då vi under tidens gång ändrat inriktning och fokuserat på andra områden. Som vi tidigare nämnt trädde, under våra dramapass, några av de mer tillbakadragna eleverna fram och vågade framföra sina åsikter. Detta tolkar vi som att vi i viss mån lyckats skapa ett sådant klimat i gruppen att alla elever känner sig trygga, och därmed i större utsträckning vågar framföra och stå för sin åsikt.
Vi valde att i första hand använda observation som metod. En av oss var observatör och befann sig utanför själva övningarna. Att denna av oss inte heller hade träffat barnen tidigare, och därmed inte hade någon förutfattad bild av dem, gjorde det hela mer intressant. Vi hade en del diskussioner och meningsskiljaktigheter angående barnen och deras attityder och förhållningssätt. Våra observationer var väldigt givande, och det faktum att den ena av oss befann sig utanför gjorde att denne kunde observera och se allt utifrån ett annat perspektiv. Vi genomförde även en del intervjuer, men har valt att inte ha med dem i uppsatsen. Vi upplevde att vi inte fick ut särskilt mycket av de intervjuade personerna, trots att vi använde oss av öppna frågor med möjlighet till följdfrågor. Vi bedrev det hela som ett samtal i förhoppning om att det skulle göra eleverna mer avslappnade. Det vi fick av intervjupersonerna var korta svar, eller så menade de att de inte förstod, någon ville inte berätta. Vi hade svårt att nå dem på djupet, därför valde vi att utesluta dessa intervjuer då vi inte kände att de tillförde undersökningen något.
Vi menar att man som lärare har en stor uppgift i att vara ett föredöme i vårt agerande. Man brukar säga; ”Barn gör inte som vi säger, barn gör som vi gör.”
40
Modigh & Zackari (2002) menar att de relationer som utvecklas i förskolan och skolan mellan barnen och de vuxna är av oerhört stor betydelse. Skolans värderingar måste vara tydliga och de vuxna måste föregå med gott exempel genom deras sätt att bemöta alla som kommer i kontakt med skolan. Om läraren visar barnen respekt så får han/hon det tillbaka. Genom att med handling visa hur man samspelar med andra och aktivt motarbeta kränkningar ger man barnen redskap att forma sin egen värdegrund. Vi menar att vår undersökning visar att man genom ett arbete med pedagogiskt drama kan uppnå ett mer accepterande klimat i skolans miljö och därigenom motverka bl.a. diskriminering och kränkande behandling. Vi menar att man i arbetet med värdegrunden måste ha klara syften och mål samt att pedagogiskt drama inte ska vara ett inslag i undervisningen utan ett ständigt återkommande moment och ett utmärkt verktyg för att utveckla den kommunikation och de relationer som är avgörande för att förankra arbetet med värdegrunden.
41