Respondenternas upplevelse av kriskommunikationen har varit studiens utgångspunkt och genom kvalitativa intervjuer har vi fått svar på studiens syfte och frågeställningar, alltså hur unga vuxna (20–29 år) har upplevt krisinformationen från två presskonferenser. En från Folkhälsomyndigheten och från regeringen.
9.1.
Diskussion om metod och genomförande
Den kvalitativa intervjuundersökningen genomfördes för att få en förståelse kring hur våra respondenter upplever kriskommunikationen under presskonferenserna (Ahrne & Svensson, 2015, s.12). Genom att använda oss av denna metod kunde undersökningen nå väl
genomtänkta och utförliga svar som bidrog till ökad förståelse om respondenternas
upplevelse. Enligt Denscombe (2018, s.422) finns det i kvalitativ forskning även en viss kritik mot generaliserbarheten. Detta eftersom kvalitativ forskning ofta arbetar med ett mindre urval av respondenter. Det kan därför argumenteras att det vid en liknande studie kan uppstå andra slutsatser och resultat, än de som denna studien nått fram till. På grund av konflikten med att generalisera resultatet använder sig denna studie istället av överförbarhet. Nivån av
överförbarheten, alltså hur väl resultatet i denna studien passar in i andra fall, bestäms av dig som läsare. Slutsatserna som gjorts i studien har dragits utifrån det empiriska resultatet och analysen. Det är med stor medvetenhet om den egna tolkningen som vi som forskare dragit slutsatserna.
Det finns även alternativa vägar i genomförandet. Hade studien istället genomförts via en kvantitativ studie, med till exempel enkät, hade det kunnat få fram ett mer statistiskt resultat med en högre generaliserbarhet (Denscombe, 2016, s.413). Däremot hade svarens kvalité kanske inte passat in i det sammanhang där vi vill försöka fånga respondenternas upplevelse och erfarenheter (Ahrne & Svensson, 2015, s.11).
Genom att använda oss av respondentvalidering stärks studiens tillförlitlighet (Denscombe, 2016, s.286) och det är därmed enbart uttalanden som respondenterna godkänt som redovisas och används. Nackdelen med respondentvalidering är att den första reaktionen kan bli lite uddlös och att respondenterna kan ändra sina uttalanden om de inte är nöjd eller av någon annan anledning inte vill delge oss den informationen som sagts. Det anses dock respektfullt
mot våra respondenter att delge anteckningar som gjorts, för att deltagarna i studien ska känna sig trygga och nöjd med de uttalanden som används.
9.2.
Hur upplever respondenterna att de har förstått
kriskommunikationen
Upplevelserna av Hallengren och Tegnells framföranden har varierat, det finns alltså olika åsikter om Tegnell och Hallengrens sätt att framföra krisinformationen på. Slutsatsen som kan dras är att samtliga respondenter upplever att de har förstått informationen kring vikten av att följa restriktionerna och ta ett gemensamt ansvar för att minska smittspridningen. Det
övergripande budskapet har alltså nått fram hos respondenterna, vilket kan ses som en förutsättning för att krisen ska kunna hanteras på ett bra sätt. Däremot handlar krisens informationsflöde mycket om att enstaka individer ska agera på ett visst sätt för att minska spridningen och därmed är intresset för informationshantering och det efterföljande beteendet mycket intressant att diskutera. Det är möjligt att säga att kriskommunikationen inte är fulländad förrän varje individ i samhället faktiskt agerar. Därför har denna
kriskommunikation inte bara syfte att informera genom verktyget kommunikation som Falkheimer et al. (2009) skriver, utan också ytterligare en dimension som handlar om påverkan, det vill säga att få människor i samhället att förändra sitt beteende.
Kriskommunikationen måste alltså fungera som en interaktiv process (Eriksson, 2009). Eftersom rekommendationerna kallas för just rekommendation och inte regel eller lag har ett fåtal av respondenterna reflekterat över hur tydligt budskapet blir. Någon av respondenterna påpekar att det uppstår förvirring på grund av ordvalet samt det tonläge som talaren har. Här kan det antas utifrån Elmelund Kjeldsen (2008, s.19) beskrivning om påverkan att effekterna minskar i och med ordval och tonläge och att respondenterna därmed upplever en mer
likgiltig känsla kring informationen. Alltså mindre påverkan på publiken. De slutsatser vi kan dra av detta är att respondenterna anser att ordval och tonläge har stor betydelse när det kommer till att förstå och ta sig an informationen. Målet med retoriken är att övertyga eller försöka påverka en publik till att exempelvis begå en handling eller tänka på ett visst sätt. Om ordvalet, som några av respondenterna spekulerade kring, inte har den önskade effekten som talaren önskar, kan försöket till övertygelse misslyckas.
Analysen kom också fram till att det fanns varierande känslor av trovärdighet gentemot
av detta är det möjligt att fundera på i hur stor utsträckning känslor av trovärdighet och värdering av information påverkar hur individerna processar informationen och som en konsekvens; hur de förstår den. Det går alltså att se ett samband mellan vad respondenterna beskrev och information-integration teorin. Teorin fokuserar på påverkan relaterad till attityder och personliga värderingar. Informationen en individ möts av startar igång en tankeprocess som kan leda till nya attityder och beteenden (Littlejohn, 2002).
9.3.
Hur har respondenterna omsatt krisinformationen i praktiken
Det empiriska resultatet visar att respondenternas beteende skiljer sig åt. En del av
respondenterna har en positiv attityd kring innehållet i krisinformationen och agerar sedan i enlighet med den. Därmed är det möjligt att anta, kopplat till information processing theory, att respondenterna har skapat en attityd kring informationen som sedan mynnar ut i ett
beteende (Falkheimer, 2001). Det går däremot att se att vissa respondenter har en positiv åsikt och attityd kring krisinformationen men inte agerar i enlighet med den. Vissa respondenter förklarar alltså att de kan förstå budskapet i informationen men väljer ändå att agera
tvärtemot. Några respondenter berättar att orsaken till detta är att deras egna viljor styr. Detta går att koppla till vad Falkheimer (2001, s.176) beskriver i förstärkningsteorin. Det är möjligt att respondenterna gör val utifrån deras egna intressen och sedan förstärker valen med positiv respons för att komma till ro och bli mer övertygade om att de val som gjorts är rätt val. Utifrån ett kriskommunikativt perspektiv kan detta ses som ett problem eftersom både Tegnell och Hallengren på presskonferenserna säger att minskad smittspridning är ett gemensamt ansvar.
En majoritet av respondenterna uttryckte att de har förändrat sitt beteende, i enlighet med riktlinjerna, mer under hösten 2020 än de gjorde under våren 2020. Vad som kan ha orsakat att en så stor del uttryckligen säger att det finns stora skillnader i beteendet är inte helt fastställt, men det är möjligt att anta att eftersom det svenska folket har levt med covid-19 i närmare tio månader har de tröttnat på att hålla sig hemma. Det är möjligt att anta utifrån respondenternas svar, att det sociala begäret överstiger oron över smittspridning. Detta kan därmed vara en bidragande faktor till att spridningen har ökat i åldersgruppen 20–29 år. Samtidigt säger många att de följer riktlinjerna bättre nu än i våras, vilket kan bero på att respondenterna har blivit mer påverkade under hösten än våren. Respondenterna beskriver att det till exempel handlar om att Hallengren talar på ett sätt som respondenterna föredrar; tydligt och allvarligt. Det går även att koppla respondenternas mer allvarsamma synsätt på
krisen till spridningsteorin (Falkheimer, 2001, s.176-178) och dess sociologiska perspektiv, där individen påverkas av andra individers beteende. Detta beskriver även vissa respondenter som en bidragande faktor till beteendeförändringen.
Däremot finns det respondenter som beskriver att de förstår situationens allvar genom Hallengrens uttalanden samtidigt som de hör Tegnell tala på ett sätt som enligt deras beskrivning i stort sett tonar ner allvaret. Denna tvetydighet beskriver respondenterna som upprörande och det kan möjligen skapa en dissonans hos respondenterna, en förvirring som i sin tur kan ha en negativ effekt på krishanteringen. Det är möjligt att diskutera om
dissonansen skapas på grund av att respondenterna har en förväntning på att dessa två instanser, regeringen och Folkhälsomyndigheten ska förmedla samma budskap under den pågående krisen.
9.4.
Vilka skillnader och likheter upplever respondenterna i
presskonferenserna
För att sammanfatta studiens sista frågeställning om likheter och skillnader i
presskonferenserna har studien kommit fram till att respondenterna upplever stora skillnader utifrån ett retoriskt perspektiv, alltså talarens framförande (Elmelund Kjeldsen, 2008, s.19). Däremot visar det sig att respondenterna har uppfattningen av att det är samma information som förmedlas i de båda presskonferenserna. Här har respondenterna en gemensam bild av informationen och dess innebörd.
Den gemensamma uppfattningen om informationen kring vikten av det personliga agerandet (restriktioner) kan anses vara ett kvitto på god samordning mellan olika myndigheter, i detta fall mellan regeringen och Folkhälsomyndigheten. Detta kan kopplas till studien Nätverk för
kriskommunikation (Johansson et al., 2013). Även om respondenterna redogjort att det är
samma information som förmedlas, beskriver de också att de har upplevt att myndigheterna har haft olika sätt att förmedla informationen på, vilket i sin tur har påverkat respondenternas informationshantering. Respondenterna beskriver att Hallengren har poängterat allvaret medan Tegnell upplevs mer lugn över situationen. Här visas det ännu en gång att olika instanser också bör ha samma förhållningssätt till krisen för att mottagaren eller deltagaren i krisen ska få en rättvis bild av läget och därefter kunna agera i enlighet med myndigheternas rekommendationer. Dessa olika förhållningssätt beskriver vissa respondenter som en
I Vettenrantas (2015) studie som tog upp kriserna Chernobyl 1986 och terroristattackerna i Norge 22 juli 2011 undersöktes också kriskommunikation. Studien diskuterade hur viktigt det är att myndigheter har förståelse för den ångest och rädsla som befolkningen känner under en allvarlig kris. Studien tog också upp att det är en framgångsrik krishantering att skapa en kollektiv känsla och bygga på solidaritet hos befolkningen (Vettenranta, 2015). Ingen av respondenterna har i den aktuella undersökningen om kriskommunikationen i samband med covid-19 uttryckt pågående ångest eller oro över läget. Däremot uttrycker de att både regeringen och Folkhälsomyndigheten har skapat en ”vi-känsla” kring coronapandemin, känslan av att vi tar oss igenom krisen tillsammans. Detta vittnar om att myndigheter har förståelse för människors situation, vilket man också fann i Vettenrantas (2015) studie om terroristattackerna 22 juli. Respondenterna verkar alltså inte uppleva någon känsla av att de svenska myndigheterna har ljugit eller undanhållit information från sina medborgare som bland annat tas upp i Vettenrantas (2015) exempel om Chernobyl 1986.
Mral och Vigsø (2013) skriver att varje krissituation också är en retorisk situation eftersom situationen kräver ett kommunikativt agerande för att informera, övertyga och eventuellt trösta de involverade individerna. I nuvarande studie har vi sett en hel del kommentarer från respondenter som har en klar koppling till retoriken och dess effekt. Många av respondenterna har, som tidigare nämnt, påpekat att Hallengrens tal har känts mer slagkraftigt och haft mer effekt än Tegnells. Här finns flera exempel på hur retoriken har upplevts av respondenterna. Enligt Mral och Vigsø (2013) är den här sista delen viktig, eftersom det är mottagaren som till sist avgör om den retoriska strategin har lyckats, alltså om avsändaren med sina ord har påverkat mottagaren till en förändrad åsikt eller ett förändrat handlingssätt.
9.5.
Slutsats
Den aktuella studien har undersökt tio personers (20–29 år) upplevelse av kriskommunikation under två presskonferenser. Syftet med den här studien var inte att undersöka om
kriskommunikationen har fungerat bra eller dåligt från sändarens perspektiv, utan fokus var att redogöra för mottagarens upplevelse. Sen har mottagarna, i detta fall respondenterna, själva dragit egna slutsatser kring sina upplevelser av kriskommunikationen, som indirekt ger ett betyg på hur väl kommunikationen har nått fram. Bland annat har en slutsats dragits om att en majoritet av respondenterna förstod allvaret bättre under regeringens presskonferens, i en jämförelse med Folkhälsomyndighetens.
Det är tydligt att respondenterna i denna studie tycker att framförandet av krisinformationen är viktigt för att kunna ta till sig informationen. Utifrån respondenternas svar kan det
summeras att; tydlighet, känsloargument, slagkraftiga ord och starkt engagemang, har stor effekt på individer mellan 20–29 år, när det kommer till kriskommunikationen om
coronapandemin. Trots att Hallengren och Tegnell inte har haft samma framställning av krisinformationen har det centrala budskapen om nya restriktioner och social distansering upplevts som tydliga, enligt respondenterna. Det generella budskapet har enligt
respondenterna nått fram och förståtts; följ restriktionerna för att minska smittspridningen. Däremot beskriver vissa respondenter att de ändå inte har följt restriktionerna helt.