8.1. Slutdiskussion
Utifrån en kvalitativ innehållsanalys med hjälp av semiotiska analysverktyg har vi analyserat fyra scener från filmen Snyggingar (Doucouré, 2020). För att ge filmen rättvisa är det viktigt att ta hänsyn till att det är en kvinnlig regissör som skapat filmen i syfte att porträttera hur konstruktionen av femininitet och sexualitet kan se ut hos unga tjejer. Studien har därför applicerat teorin om den kvinnliga blicken på samtliga scener. Utöver den kvinnliga blicken har den manliga blicken applicerats på Väktarna och Dansen. Objektifieringsteorin har tillämpats i Rankningen och teorin om Lolita i Kusinen. I flera scener går det däremot att applicera fler begrepp än de som presenteras i analysen. Exempelvis går teorin om Lolita att applicera i Dansen. I analysen av scenen kan vi utifrån denotationen och konnotationen se att tjejerna porträtteras som äldre än vad de är genom deras rörelser och beteende, vilket gör teorin applicerbar även på den scenen. I Kusinen går teorin om den manliga blicken att applicera då den manliga rollfiguren som porträtteras i scenen, och således hans blick, används som ett verktyg av Doucouré. Även om flera begrepp som sagt går att applicera på flera scener har vi valt att dela in scenerna utifrån de begrepp som främst förekommer i scenerna.
Doucouré använder teorierna för att kritisera fenomenen som de står för, vilket tydligt framgår genom studiens användning av den kvinnliga blicken. Exempelvis används den manliga blicken i Väktarna i syfte att problematisera objektifiering och de patriarkala strukturerna som teorin utgår från. Doucouré använder väktare ett som en motpol till väktare två. Väktare två porträtteras som objektifierande och sexualiserande gentemot Amy, och följaktligen blir han en del av det som den manliga blicken problematiserar. Samtidigt fungerar väktare ett som en representant av den kvinnliga blicken, då han porträtteras med ett ifrågasättande beteende och således blir han den karaktär som vi i publiken vill relatera till. Väktare ett används av regissören för att tydliggöra att sexualisering och objektifiering av barn inte är acceptabelt. Genom denna kontrast som Doucouré skapar med hjälp av att använda den manliga blicken utifrån den kvinnliga blicken, tar filmen ett starkt ställningstagande mot den ovan nämnda problematiken.
Ett annat tydligt exempel återfinns i Kusinen där den kvinnliga blicken används för att kritisera fenomenet Lolita. Doucouré porträtterar Amy med egenskaper som härstammar från Lolita– fenomenet i syfte att problematisera dessa. Genom att tydligt framställa Amys desperation av
40
att vilja framstå som äldre än vad hon är kan regissören väcka känslor hos åskådaren. Hon kritiserar således Lolita–fenomenet genom att förstärka det och väcka känslor av obehag vilket resulterar i en reaktion hos publiken.
Det framgick även tydligt i analysen att Doucourés användning av hyperboler fyller en viktig funktion i hennes porträtteringar. Genom att överdriva vissa beteenden, handlingar och repliker hos karaktärerna skapas en övertydlighet av den problematik som filmen har till syfte att belysa. Studien fann exempelvis i Rankningen att Jess och Coumbas objektifierande kommentarer används som en hyperbol. Genom att regissören överdriver dessa repliker så väcks ännu en gång känslor av obehag hos publiken, dessa känslor genererar i sin tur att åskådarna reagerar. Vi som publik känner således empati med Amy och problematiserar därför ett objektifierande beteende, vilket är precis det som Doucouré vill att scenen ska resultera i. Användandet av hyperboler återfanns även på liknande sätt i resterande av scenernas konnotationer och myter.
Det går alltså att dra slutsatsen att Doucouré överdriver diverse olika beteenden, ageranden och repliker för att förstärka och tydliggöra den problematik som hon vill belysa. Den kvinnliga blicken förklarar att kameran används som ett verktyg för att skapa känslor hos betraktaren utifrån karaktärerna (Soloway, 2016) vilket är precis det som Doucouré gör. Det går att diskutera huruvida hennes budskap hade blivit lika tydligt om hon inte taktiskt hade använt sig av hyperboler. Scenerna som analyserats är som helhet inte behagliga att se och som åskådare reagerar man starkt på porträtteringen. Doucouré sätter problematiken kring sexualisering och objektifiering av barn på sin spets genom att tydligt visa för publiken hur den kan ta sig uttryck i dagens samhälle. Hade hon istället valt att inte vara lika tydlig i sina porträtteringar som hon är, riskerar hennes budskap att inte nå fram lika tydligt och syftet med filmen faller således platt. Det som filmen lyckas med nu är att skapa obehag snarare än njutning, vilket är ett effektivt sätt att skapa en debatt.
Porträtteringen av Amys femininitet och sexualitet visar att hon har en konstant strävan av att framstå som vuxen, men att hon i grund och botten faktiskt är ett barn vilket publiken konstant får en påminnelse om. Å ena sidan måste Amy leva upp till de krav som ställs på henne från kompisar och hon försöker göra allt i sin makt för att passa in. Å andra sidan så har hon kvar ett barnsligt beteende inom sig som tar sig uttryck på olika sätt. Amy framställs med en vilja att genom sitt beteende, agerande och sina rörelser försöka bevisa för sin omgivning att hon är äldre än vad hon faktiskt är. Denna porträttering tar sig delvis uttryck i att Amy tillsammans
41
med sina kompisar tar bilder på sig själva för att sedan kunna granska och ranka sig själva i
Rankningen. Tjejerna använder alltså fotografiet som ett underlag för att se vad med sitt
utseende de bör ändra för att uppnå den ideala kvinnliga femininiteten. Ett annat tydligt exempel på denna typ av porträttering ser vi i Kusinen. I scenen blir Amy uppmärksammad att hon ses som ett barn och hon försöker således desperat förändra omgivningens uppfattning. Hon anspelar då på sina sexuella attribut genom att klä av sig framför sin kusin och senare i scenen ta en bild på hennes kön. Filmen gör det tydligt för publiken att Amy ser det som något negativt att vara ett barn och försöker följaktligen visa motsatsen. Samtidigt som den här strävan hos Amy framställs tydligt så påminner Doucouré oss under scenernas gång om att Amy är ett barn. Exempelvis genom hennes avsaknad av konsekvenstänk i Kusinen där hon publicerar en bild på hennes kön men även utifrån hennes barnsliga reaktion där hon desperat hoppar på sin kusin för att få tillbaka mobiltelefonen.
Porträtteringen av att Amy strävar efter att framstå som äldre går att anta grundar sig i samhällets krav och förväntningar på unga tjejer, vilket Doucouré förklarar är syftet med filmen. Amy anpassar sig efter samhällets krav på kvinnor och även utifrån hur hennes kompisar uttrycker sin femininitet, exempelvis genom att anspela sitt beteende och sina handlingar på sex. Det beteende hon kommit i kontakt med i sociala medier samt hur hennes kompisar beter sig, försöker Amy således anpassa sig efter. Hon agerar för att passa in i gruppen då hon tror att hennes värde baseras på hur hon framställs och hur hennes omgivning uppfattar henne.
Resultatet av hur Doucouré porträtterar Amys femininitet och sexualitet visar att kritiken som filmen mött inte är befogad. Regissören använder sig av väl valda tekniker, som exempelvis kameravinklar, hyperboler och repliker, för att förstärka och förtydliga ett samhällsproblem där unga tjejer blir sexualiserade i media och i vardagen. Dessutom belyser Doucouré även en problematik om hur unga tjejer gör sitt yttersta för att passa in och de konsekvenser som det leder till.
42
8.2. Slutsats
Syftet med vår studie var att undersöka hur framställningen av femininitet och sexualitet hos unga tjejer porträtteras och hur denna porträttering kan kopplas till myter i samhället gällande femininitet och sexualitet. För att undersöka detta utgick vi från följande frågeställningar: Vilka myter om unga tjejers femininitet och sexualitet framträder i filmen Snyggingar utifrån huvudkaraktären Amy? Hur iscensätts dessa myter i filmen och vilka betydelser får det för hur unga tjejers femininitet och sexualitet porträtteras?
Utifrån analysen och slutdiskussionen kunde vi se att Amy främst porträtteras med en nästintill konstant strävan efter att nå den ideala kvinnliga femininiteten och sexualiteten. Exempelvis genom att ranka sig själv för att sedan kunna förändra sitt utseende för att nå det stereotypiskt kvinnliga idealet. Även hennes rörelser och beteende anspelar på sexuella anspelningar och i nästan alla scener vill hon framstå som äldre än vad hon är. Däremot påminns publiken konstant genom scenerna att Amy är ett barn. Porträtteringen av denna typ av femininitet och sexualitet tar sig uttryck på olika sätt. I samtliga scener används porträtteringen av karaktärerna, kameravinklarna, mise–en–scéne, och hyperboler som ett verktyg för att belysa problematiken kring objektifiering och sexualisering av unga tjejer. Filmen åskådliggör utifrån framställningen av karaktärerna även de krav och förväntningar som ställs på unga tjejer utifrån samhällets normer och värderingar.
43