1. Elmarknaden
1.3 Slutkundsmarknaden för el i Sverige
De allra flesta kunderna handlar sin el av en elhandlare. Den så kallade
slutkundsmarknaden för el i Sverige är konkurrensutsatt och karakteriseras i dagsläget av många aktörer och låga inträdeshinder.
17 För indelningen i elområden, se Figur 2.
18 https://www.energimyndigheten.se/Foretag/Elcertifikat/Om-elcertifikatsystemet/
19 http://news.vattenfall.com/sv/article/laga-elpriser-och-effektskatten-bakom-beslut-om-tidig-stangning
I4001, W-4.0, 2014-01-31
Figur 6. Elkostnadens beståndsdelar under 2014 för elkonsument som förbrukar 20 000 kWh/år
Källa: Ei, SCB
För kunderna är slutkundsmarknaden viktig, eftersom det är det elpris som kunderna möter här som är den del av den totala elkostnaden som de har inflytande över. Övriga kostnadskomponenter (exempelvis skatter, elcertifikatkostnader20 och elnätsavgifter) kan kunden inte påverka på annat sätt än att minska sin elanvändning. 2014 bestod den största delen av elkostnaden, 43 procent, av skatt och moms. Kostnaden för elhandel utgjorde 33 procent av elkonsumentens totala kostnad för el medan kostnaden för överföring i nätet utgjorde 24 procent, se Figur 6.
Figur 7 visar att fördelningen av den totala kostnaden för el som en villa med elvärme betalar har varierat de senaste åren. Förklaringen till detta är att nätpriset har stigit medan elhandelspriset har sjunkit under samma tid. Även den absoluta kostnaden för energiskatten på el och moms har ökat något de senaste åren.
I utvecklingen av den svenska slutkundsmarknaden arbetar Ei tillsammans med andra tillsynsmyndigheter inom Norden men också i europeiska samarbeten.
20 Beträffande elcertifikat så har elhandlaren en kvotplikt. Kostnaden som elhandlaren tar ut varierar mellan företag. Det finns inget krav på att kostnaden ska redovisas särskilt för kund, utan i många fall ingår den i elpriset.
33%
24%
43%
Elhandelspris Nätpris Moms & skatt
I4001, W-4.0, 2014-01-31
Figur 7. Real förändring i fördelningen av elkostnaden för en elkonsument med 20 000 kWh/år
Källa: Ei, SCB
1.3.1 Elhandelsavtal
De elhandelsavtal som i dag finns på marknaden kan i princip delas upp i två huvudkategorier: fastprisavtal och rörliga avtal. Utöver den uppdelningen är också vanligt med elhandelsavtal som erbjuder el från specifika energikällor, exempelvis vind- eller vattenkraft.
I ett fastprisavtal åtar sig elhandlaren att leverera el till ett visst pris oavsett hur inköpspriset varierar. Det innebär att kunden i förväg vet hur mycket varje förbrukad kilowattimme kommer att kosta. För kunder som vill ha en högre grad av förutsägbarhet är denna typ av avtal att föredra. Ur ett systemperspektiv innebär kontraktsformen att kunderna blir mindre benägna att vara flexibla, både i att byta avtal (eftersom de binder upp sig) och i att flytta sin förbrukning mellan olika timmar på dygnet (eftersom de inte direkt påverkas av prisskillnaderna på dagen-före-marknaden).
För rörliga avtal gäller i stället att priset till kund tillåts variera beroende på elhandlarens kostnader för inköpt. För kunderna innebär det en lägre nivå av förutsägbarhet, men samtidigt möjligheter att påverka sina kostnader genom att flytta sin förbrukning mellan timmar med högt och lågt elpris. Incitamenten att flytta förbrukningen mellan olika timmar är dock begränsade med de traditionella rörliga avtalen. Detta beror på att de flesta kunder med rörligt avtal debiteras månadsvis i efterhand efter det genomsnittliga priset som varit på dagen-före-marknaden. Sedan 2012 finns förbättrade möjligheter för kunder att teckna elhandelsavtal som varierar timme för timme efter hur priset på dagen-före-marknaden (spotpriset) förändras, så kallade timavtal. Denna typ av avtal ger något bättre möjligheter för kunderna att vara flexibla och påverka sin kostnad för el. Intresset från kundernas sida har dock varit svalt och enligt Ei:s senaste uppföljning i rapporten Uppföljning av timmätningsreformen (Ei R2014:05) hade färre än 10 000 kunder tecknat ett sådant avtal.
0%
10%
20%
30%
40%
50%
60%
70%
80%
90%
100%
Elhandelspris Nätpris Moms & skatt
I4001, W-4.0, 2014-01-31
Figur 8. Fördelning av hushållskunder per avtalstyp i december 2014
Källa: SCB
En trend som pågått i ett antal år är att fler kunder överger fasta avtalsformer till förmån för rörliga. Som kan ses i Figur 8 hade 2014 drygt 42 procent av kunderna rörliga avtal, drygt 36 procent hade fasta avtal, 15 procent anvisade avtal och 7 procent hade andra avtalsformer.
En avtalsform som diskuterats livligt under senare år är de så kallade anvisade avtalen.
Ett anvisat avtal är lite förenklat ett avtal som en slutkund får om denne inte aktivt väljer avtalsform, exempelvis om kunden byter boende. Som regelverket ser ut är det kundens nätföretag som ansvarar för anvisning av elavtal. Traditionellt har den typen av avtal varit oförmånliga för kunden. För att minska andelen kunder med anvisningsavtal har Ei i rapporten Avtal och information till anvisade kunder (Ei R2014:19) föreslagit en förändring av dagens flyttprocess där elhandlaren blir kundens huvudsakliga kontakt vid flytt.
Förändringen innebär att kunden måste kontakta elhandlaren vid flytt för att få elen påslagen och samtidigt välja ett elhandelsavtal. En elhandlarcentrisk flyttprocess kommer att leda till färre kunder med anvisningsavtal, vilka därmed kan välja mer förmånliga elhandelsavtal.
Kundaktivitet
För att marknadsmodellen med fristående elhandlare ska fungera är det viktigt att kunderna kan byta elavtal, och att de har valmöjligheter. Som nämndes i avsnitt 1.1 finns det 118 elhandlare i Sverige, vilket innebär att kunderna har bra valmöjligheter ur det perspektivet. I ett europeiskt perspektiv ligger Sverige bra till vad gäller
leverantörsbyten. Andelen kunder som bytt elhandlare har varit relativt konstant de senaste tre åren se Figur 9. Under 2014 genomfördes totalt 552 000 leverantörsbyten, 73 000 av dessa genomfördes av företagskunder. Totalt bytte 10,4 procent av kunderna elhandlare under 2014.
15%
16% 42%
5%
15%
7%
Anvisat pris Rörligt pris
Avtal med avtalslängd på 1 år Avtal med avtalslängd på 2 år Avtal med avtalslängd på 3 år Övriga avtalsformer
I4001, W-4.0, 2014-01-31
Figur 9. Antal hushållskunder som bytt elhandlare
Källa: SCB
Under samma period omförhandlades 1 150 739 avtal varav 10 951 företagsavtal. Även antalet omförhandlade avtal har varit relativt oförändrat de senaste tre åren, se Figur 10.
Totalt tecknade 24,7 procent av alla hushållskunder om sitt elhandelsavtal 2014.
Figur 10. Antal hushållskunder som omförhandlat sitt elavtal
Källa: SCB
1.3.2 Faktorer som påverkar slutkundspriset på el
Ovan diskuterades hur viktigt priset på slutkundsmarknaden är, eftersom det är det elpris som kunderna möter här som är den del av den totala elkostnaden som de har inflytande över. Övriga kostnadskomponenter kan kunden inte påverka på annat sätt än genom att minska sin elanvändning.
0 10 000 20 000 30 000 40 000 50 000 60 000
jan feb mar apr maj jun jul aug sep okt nov dec
2012 2013 2014
0 20000 40000 60000 80000 100000 120000 140000 160000 180000
jan feb mar apr maj jun jul aug sep okt nov dec
2012 2013 2014
I4001, W-4.0, 2014-01-31
Grossistmarknadspriset
Elhandelsföretaget köper i de flesta fallen in den el som det säljer till slutkunderna från grossistmarknaden. Det innebär att priset som sätts där är viktigt även på
slutkundsmarknaden. I de fall kunden tecknat ett rörligt avtal är det dagen-före-marknadens priser som är centrala. Om kunden tecknat ett fastprisavtal så kommer elhandlaren att vilja prissäkra sin leverans, varför priserna på den finansiella elmarknaden blir de centrala för kundens pris.
Skatter och subventioner
Skatter och subventioner har en stor inverkan på det elpris som Sveriges elkunder betalar. För en elkonsument som förbrukar 20 000 kWh/år utgör moms och energiskatt på el 43 procent av den totala kostnaden för elhandel (se Figur 6 i avsnitt 1.3). För företag i tjänstesektorn är energiskatten på el lika som för konsumenter. Företag i
tillverkningsindustrin har ofta en lägre energiskatt på el på grund av deras position som internationellt konkurrensutsatta företag.
Kundernas priskänslighet
Elasticiteten i efterfrågan, det vill säga hur priskänslig kunderna är, påverkar i hur stor grad en prisförändring leder till förändringar i efterfrågad kvantitet. Priskänsligheten hos de som efterfrågar el är låg, vilket visas genom de nästan vertikala efterfrågekurvorna i Figur 5 i avsnitt 1.2.2.21 Detta medför att när efterfrågan är hög, till exempel en kall vinterdag, kan små kvantitetsskillnader i efterfrågan av el mellan enskilda timmar leda till stora prisskillnader. Det omvända kan också ske under dagar med låg efterfrågan. Då används kraftkällor som vind och vattenkraft för att täcka efterfrågan. Dessa har låga rörliga kostnader och som kan ses i vänstra delen av Figur 5 kommer ett skift i
efterfrågan att resultera i en betydligt mindre prisförändring än när efterfrågan är hög.
I en framtid med en ökad andel väderberoende produktionsslag såsom vind- och solkraft kommer en ökad priskänslighet hos kunderna att vara av stor betydelse. I termer av Figur 5 innebär mer vindkraft att kvantiteten vindkraft varierar timme till timme, med effekten att utbudskurvan förflyttas därefter. Om inte kunderna reagerar på
prisförändringarna kan effekten bli snabba prisförändringar, uppåt eller nedåt beroende på om det blir mindre eller mer vindkraft i systemet.
1.3.3 Utvecklingen går mot en nordisk slutkundsmarknad
I syfte att ytterligare förbättra kundernas förutsättningar att byta elhandlare arbetar Ei i samarbetsorganisationen NordREG22 mot en gemensam nordisk slutkundsmarknad. Med en nordisk slutkundsmarknad kommer kundernas valmöjligheter att bli fler med ökad samhällsnytta som målsättning.
NordREG har samtidigt beslutat att den nordiska slutkundsmarknaden ska ha en elhandlarcentrisk marknadsmodell. Modellen innebär att elhandlaren är den primära kontakten för kunden vad gäller byten, flytt och fakturering. NordREG har även rekommenderat att länderna i samband med att de inför en elhandlarcentrisk modell
21 För diskussion om priskänslighet hos elanvändare se t.ex. Sveriges plan för att uppfylla artikel 7 i
Energieffektiviseringsdirektivet, https://ec.europa.eu/energy/sites/ener/files/documents/article7_se_sweden.pdf.
22 Nordic Energy Regulators, bestående av de nationella reglermyndigheterna för el- och gasmarknaderna i Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige. Se vidare avsnitt 1.11.
I4001, W-4.0, 2014-01-31
skapar en nationell kontaktpunkt för information, motsvarande en datahubb. Ei har i rapporten Informationshanteringsmodell på den framtida svenska elmarknaden (Ei R2014:16) föreslagit att en central informationshanteringsmodell, så kallad tjänstehubb, bör införas i Sverige för att hantera de framtida utmaningarna på elmarknaden. Tjänstehubben ska hantera de flesta processerna på elmarknaden som exempelvis leverantörsbyte, in- och utflytt och lagring av mätdata. Ei och Svenska kraftnät har under 2015 fått i uppdrag av regeringen att arbeta vidare med frågan om att införa en tjänstehubb i Sverige. I Ei:s uppdrag ingår även att arbeta vidare med tidigare förslag om att införa en
elhandlarcentrisk modell.
1.3.4 Aktivare kunder ställer funktionalitetskrav på elmätarna
För att den önskade utvecklingen mot mer aktiva elanvändare ska vara möjlig behövs inte enbart möjlighet att byta elhandlare. Kunderna behöver även rätt förutsättningar för att öka sin energieffektivitet och att reagera på marknadens prissignaler. För detta krävs elavtal som gör det lönsamt för kunderna att reagera. Men det krävs också elmätare med funktionalitet att hjälpa och informera kunderna. Forskningen har bland annat visat att kunder reagerar mer om information och återkoppling sker i nära anslutning till prisökningen, vilket visar på behov av snabb återkoppling på kundernas beslut om elanvändningen. Samordningsrådet för smarta elnät har i sitt slutbetänkande Planera för effekt! (SOU 2014:84) föreslagit att man bör förenkla för kunderna att få tillgång till information i form av åtminstone timvisa mätvärden, för att skapa medvetenhet och kunskap om elanvändningen. Enligt rådet kan detta leda till en mer effektiv användning genom att stimulera till efterfrågeflexibilitet baserat på elpris och kapacitetseffektiva elnätstariffer.
Ei publicerade sommaren 2015 en rapport Funktionskrav på framtidens elmätare (Ei R2015:09) med förslag på vilka funktionskrav som bör ställas på elmätare i framtiden. Ei konstaterade att det finns flera skäl till att funktionaliteten i mätsystem bör regleras istället för att elnätsföretagen helt får avgöra vilken funktionalitet som är lämplig.
1.3.5 Efterfrågeflexibilitet
Efterfrågeflexibilitet är när en elkund förändrar sitt förbrukningsmönster som svar på en signal utifrån. Förändringen kan vara ett svar på olika typer av prissignaler, exempelvis beroende påförändringar i utbud och efterfrågan eller nättariffer, och skulle kunna resultera i att en kund flyttar sin förbrukning till en tid på dygnet då elen är billigare.
EU-kommissionen lyfter fram efterfrågeflexibilitet som ett viktigt verktyg i
kommunikationen rörande ny energimarknadsdesign23 som skickades ut för konsultation till medlemsländerna den 15 juli 2015. EU-kommissionen konstaterar att det krävs en grundläggande förändring av elkundernas roll på marknaden där de får möjligheten att anpassa sin energiförbrukning för att dra fördel av förändringar i tillgång och
efterfrågan. En fråga som EU-kommissionen arbetar med just nu är vilka hinder som måste undanröjas för att få igång efterfrågeflexibiliteten.
23 COM(2015) 340 final COMMUNICATION FROM THE COMMISSION TO THE EUROPEAN PARLIAMENT, THE COUNCIL, THE EUROPEAN ECONOMIC AND SOCIAL COMMITTEE AND THE COMMITTEE OF THE REGIONS Launching the public consultation process on a new energy market design
I4001, W-4.0, 2014-01-31
Tillsynsmyndigheterna i Europa24 har också i sitt strategiarbete för energimarknadens utveckling, Bridge 2025, identifierat efterfrågeflexibilitet som en huvudfråga att arbeta med fram till 2025 för att nå en välfungerande energimarknad i Europa. De nordiska tillsynsmyndigheterna har i det nordiska samarbetet uppmärksammat frågan och i vissa frågor är det möjligt att samarbeta inom Norden för att uppnå ökad flexibilitet.
Ei har under 2015 fått i uppdrag av regeringen att utreda vilka förutsättningar och hinder det finns för olika elkunder att öka efterfrågeflexibilitet och därigenom öka den
samhällsekonomiska effektiviteten på elmarknaden. Syftet med projektet är att föreslå åtgärder för att underlätta för och påskynda utvecklingen av ökad efterfrågeflexibilitet i det svenska elsystemet. Uppdraget ska redovisas i oktober 2016.
Ei har tidigare utrett och föreslagit åtgärder för att öka efterfrågeflexibiliteten på elmarknaden. En konkret åtgärd som genomfördes 2012 är möjligheten till timvis
mätning av elförbrukningen. Åtgärden har dock ännu inte inneburit någon större ökning av antalet timmätta kunder, se avsnitt 1.3.1. Eftersom efterfrågeflexibilitet av de flesta ses som en del av lösningen på de utmaningar vi ser framöver, till exempel
effektbristsituationer och hanteringen av en större andel väderberoende elproduktion, är det viktigt att genomlysa förutsättningarna för efterfrågeflexibilitet.
I uppdraget kommer Ei att titta på flexibilitet ur flera aktörsperspektiv:
elnätsperspektivet, kundperspektivet och marknadsaktörernas perspektiv där handlare och energitjänsteföretag inkluderas. Ett ytterligare perspektiv är systemperspektivet för att inte missa hur de olika aktörernas agerande påverkar energisystemet.