Psillos och Niedderer (2002) skriver att många studier visar att elever under en laboration inte ges tid till att reflektera på grund av att handhavandet utgör så stor del. Detta resultat återfinns i denna studie då det i ljudinspelningarna med eleverna går att utläsa att de lagt mycket tid på det praktiska, mäta upp och läsa av, och därmed inte hunnit reflektera. Om eleverna inte får utrymme till att reflektera får de svårare att dra slutsatser, lösa problem samt att se samband mellan nya inhämtade kunskaper och redan befintliga, vilket inte bidrar till en ökad förståelse (Nicholson, 1985 refererad i Newton, 2003; Blythe, 1998). Samtal och social interaktion underlättar den pågående kognitiva processen hos eleverna. För många praktiska moment, då eleverna inte har tid att uttrycka sina kunskaper verbalt, gör att eleverna inte har tid att koppla samman teori och praktik (Niedderer et al, 2002; Dimenäs & Sträng Haraldsson, 1996). Under laborationen gavs inte eleverna tillfälle att reflektera över sina resultat då de praktiska momenten var i fokus. Ett högre stadie kan uppnås i den sociala interaktionen då denna underlättar den kognitiva processen och begrepp blir lättare att förstå. Detta innebär alltså att lärarens roll är viktig då denne ingår i elevernas sociala miljö (Andersson, 2001). Läraren måste dock vägleda och utmana eleverna med reflekterande frågor för att detta ska vara gynnsamt. I ljudinspelningen med eleverna framgår det att detta inte sker utan de praktiska momenten diskuteras mest när läraren är närvarande. Detta kan ha bidragit till de resultat som framkommit i denna studie.
Förståelse och tankestrukturer är inte något som kommer till eleverna av sig självt. Det måste finnas en grund hos eleverna för att nya strukturer och ny förståelse ska kunna skapas (Andersson, 2001). För att detta ska ske måste elevernas vardagsföreställningar vara utgångspunkten i undervisningen. Om undervisningen ligger på en för hög eller låg nivå än vad eleverna befinner sig på, utvecklas inte nya strukturer och ny förståelse (Andersson, 2001; Millar et al., 2002). Läggs undervisningen på för hög eller låg nivå minskar också elevernas motivation. Motivationen är viktig för viljan att lära sig mer och genom en ökad förståelse ökar också motivationen hos eleverna (Blythe 1998). Elevernas svar på frågorna i denna studie visar att en del elever fått en ökad förståelse genom det laborativa arbetet men inte alla. De elever som har fått en ökad förståelse bör också fått bestående kunskaper och bör ha lättare att minnas vad de lärt sig (Newton, 2003; Blythe 1998). För vissa elever låg undervisningen kanske på en för hög nivå, långt ifrån där de själva befinner sig, vilket inte hjälpte dem i sin förståelse. Även fast det under hela laborationen
pågick samtal mellan eleverna är det inte säkert att samtalen främjade förståelsen. Detta på grund av att förståelse inte kan föras över från en elev till en annan utan måste skapas individuellt hos eleven, men relevanta frågor kan vara en hjälp till elevernas förståelse. (Harlen, 1996; Newton, 2003; Sjøberg, 2005; Säljö, 2000). Laborationer måste utgå från elevers perspektiv för att gynna dem i sitt lärande. Det är viktigt att läraren lägger upp undervisningen så att det finns en jämvikt mellan de praktiska momenten och de reflekterande momenten för att lärandet ska bli givande (Psillos & Niedderer., 2002). Eleverna i denna studie hade först en teorilektion då nya begrepp presenterades och sedan en laboration då det ägnades mest tid till de praktiska momenten. Här går det tydligt att se denna obalans mellan de olika momenten vilket kan vara en bidragande faktor till att laborationen i de flesta fall inte ökade förståelsen hos eleverna. En annan faktor kan vara att eleverna inte förstod syftet med laborationen. Det kan vara svårt för eleverna att dra egna slutsatser och se samband om inte läraren handleder dem och ställer de rätta frågorna (Newton, 2003; Millar et al., 2002). I ljudinspelningen med läraren framgår det att denne förklarar vad eleverna ska göra på nästa laboration och vilka metoder de ska använda, men inte varför. Det kan därför vara svårt för eleverna att se detta samband själva vilket försvårar lärandet och förståelsen för det givna innehållet. På laborationen kan förståelse skapas då eleverna utför något genom en aktiv insats och det skapas lättare tillsammans med personer som kan mer och är mer erfarna inom ämnet (Helmstad, 1999). Eleverna assimilerar då intryck i sitt arbete och ackommoderar detta. Får eleverna sedan inte hjälp med att förändra obalansen som uppstår ökar heller inte lärandet och återigen går det att se den viktiga roll som läraren har i undervisningen (Säljö, 2000). Vidare menar författaren att Piaget har skrivit att han vill att lärare ska sluta föreläsa och istället ägna tiden åt att handleda elever i deras utforskande. I denna studies resultat går det att se att i ett av fallen ökade teorilektionerna förståelsen hos eleverna. Det är kanske därför bättre att hitta en bra balans mellan föreläsningar och moment då utforskandet är i fokus, istället för att sluta med föreläsningar helt.
Om eleverna i denna studie hade fått göra detta test en längre tid efter teorilektionerna och laborationen istället för direkt efter dessa moment, vilket var fallet, kanske resultatet hade blivit annorlunda. Elevernas tankar om syror och baser hade då fått vila och deras befintliga mönster i hjärnan hade kunnat förändras och lett till ökad förståelse nästa gång de tänkt kring ämnet syror och baser. Då hade de kanske utvecklat en förståelse undermedvetet (Newton, 2003). I denna studie är det endast vissa delar ur teorin, från teorilektionerna, som eleverna har laborerat på. Detta kan ha medfört ökad förståelse för just dessa moment men inte för andra och detta kan vara förklaring till varför eleverna fått mer förståelse för vissa frågor men inte för andra.
Undervisning och laborationer bör läggas upp på ett givande sätt då läraren bör vara medveten om vad och hur denne bör agera samt vilka faktorer som kan påverka
eleverna i deras lärande och i deras utveckling av förståelsen. Om den naturvetenskapliga undervisningen är gynnsam och ger tid till reflektion så ökar också elevernas förståelse för omvärlden (Harlen, 1996; Psillos & Niedderer, 2002).