I detta arbete har vi ställt oss frågan om vad integration faktiskt innebär och vad som i så fall god integration? Genom arbetets gång har vi teoretiserat begreppet integration utifrån tanken om att arbete är vägen till integration samt ställt integration i relation till segregation. Därefter har vi tagit del av intervjuer från kvinnor som idag är delaktiga i verksamheten Yalla Trappan som startade upp som ett integrationsprojekt i Rosengård och som i nuläget bedrivs som ett framgångsrikt socialt företag som konkurrerar på den kommersiella marknaden. Av vad vi kan utläsa av intervjuerna tycks kvinnorna i kooperativet känna sig både delaktiga och integrerade i det svenska samhället i den utsträckning de själva känner sig bekväma och nöjda med. Vi har frågat oss vad det är med Yalla
Trappan som får kvinnorna att må så bra och känna sig så delaktiga? Vi har önskat plocka fram de egenskaper som Yalla Trappan bär som gör att de lyckas med integration och delaktighet för att sedan fråga oss om ett socialt företag som Yalla Trappan kan vara ett gott exempel på god integration och ett gott
integrationsarbete?
De specifika karaktärsdag i Yalla Trappan som gör att kvinnorna känner sig delaktiga samt som gör Yalla Trappan till ett gott exempel på
integrationsbefrämjande arbete kan sammanfattas i följande faktorer:
En meningsfull sysselsättning – Kvinnorna känner att det arbete de utför har en mening. Det är viktigt för dem att få komma utanför hemmet, att ha ett annat mål med livet och någonstans att gå där deras kompetens får synas och tas tillvara på. De får använda sina egna personliga förmågor och kunskaper i sitt arbete och de upplever att deras insats är viktig för att skapa en helhet och driva företaget framåt.
Delaktighet – Yalla Trappan bedrivs som ett kvinnokooperativ där alla kvinnor har en röst som räknas. De är alla delaktiga i alla beslut som tas i företaget och de känner att de själva har kontroll och kan påverka sin arbetsmiljö och sina
arbetsvillkor.
Ansvar – Känsla av ansvar har varit ett återkommande tema under hela studien. Ansvaret omfattar flera områden och är en viktig komponent i verksamhetens
helhet. Kvinnornas känsla av ansvar inför företaget, för varandra och inför
kunderna har en positiv effekt som skapar gemenskap, stolthet och självförtroende och driver både företaget och kvinnornas personliga utveckling framåt.
Gemenskap – Gemenskapen på Yalla Trappan är stark. Många gånger under intervjuerna som genomförts upprepas deras känsla av att vara en enda stor familj. Man tar vara på varandra, man bryr sig om varandra och man accepterar alla för dem de är.
Känslan av att man får utvecklas i sin egen takt – Alla får arbeta utifrån de förutsättningar de har och man får lära sig och utvecklas i sin egen takt. Man ser till individen och mäter inte prestation kvinnorna sinsemellan, man får göra det man är bra på och vara sig själv.
Glädje – Många av kvinnorna uttrycker en stark glädje över att få vara en del av Yalla Trappan. De tycker att det är trevligt att gå till verksamheten och de upplever att de har roligt med de andra kvinnorna och i mötet med kunderna. De får kraft och energi av att vara på Yalla Trappan.
Stolthet och stöd hemifrån – Många av kvinnorna får ett fantastiskt stöd hemifrån. Familjerna är stolta och glädjes åt att kvinnorna har det bra och mår gott av att ha ett arbete.
En avslappnad arbetsmiljö – Kvinnorna upplever att de kan vara sig själva på Yalla Trappan och att miljön är avslappnad. De upplever att det är skönt att det bara är kvinnor som arbetar och praktiserar på Yalla Trappan och ytterligare en faktor som skapar den avslappnade känslan är att ingen av kvinnorna har svenska som modersmål vilket betyder att de inte behöver skämmas inför varandra om deras svenska haltar lite ibland. Alla har förståelse för varandra och ingen dömer ut en annan.
Förutom att plocka fram Yalla Trappans goda egenskaper har vi också under arbetets gång skapat oss en djupare insikt för integration utifrån arbete och segregation.
Segregation handlar om separation mellan grupper i samhället. Den segregationen vi talat om i detta arbete har grundas i diskriminering och stereotypa
föreställningar om att andra kulturer än den svenska är främmande och avvikande. Denna typ av segregation motverkar i stor grad möjligheten att skapa integration och upplevs i många sammanhang som något väldigt negativt. Men vi har trots detta även reflekterat kring om segregation alltid är av ondo? Hur ska man till exempel betrakta självvald eller medveten segregation?
Integration däremot kan enligt Duarte (2010) först ske när man finner förståelse och accepterar de kulturella skillnaderna. Men för att kunna skapa förståelse och acceptens krävs det att människor öppnar upp sig själva för alternativa sätt att tänka och handla. Man måste skapa forum där man har möjlighet att mötas och lära sig acceptera varandras olikheter för att på så vis vinna ömsesidig respekt och samförstånd. Först då kan man tillsammans skapa ett samhälle där alla får känna sig delaktiga och lika värdefulla.
Yalla Trappan har kommit att bli ett sådant forum, en plats där människor från olika kulturer kan mötas på samma plan och där man kan lära känna varandras likheter och olikheter. Genom att skapa en möjlighet för personer från skilda kulturer att komma samman genom olika interaktioner har man skapat utrymme för en bredare förståelse för hur människor kan vara olika men ändå komma överens och respektera varandra. Men det är inte alltid så lätt som det låter att få folk att bortse från sina olikheter eftersom människor i regel inte gärna önskar få sina oreflekterade fördomar ifrågasatta och omvärderade. Men man kan inte göra annat än fortsätta att försöka förändra hur vi människor ser på varandra samt sträva efter att se bortom olikheter och istället fokusera på det som vi har gemensamt.
Så när det gäller integration och segregation, borde vi kanske inte koncentrera oss mer på vad som fungerar istället för på vad som inte fungerar? Att istället tänka på vad som hittills har fungerat för att få människor integrerade i samhället och hur vi kan dra lärdom från de erfarenheterna för att förbättra integrationsprocessen? Eller kanske krävs det att vi ständigt letar efter nya vägar för att nå ett integrerat samhälle istället för att vi lutar oss tillbaka på det som redan finns och som kanske inte fungerar? Oavsett hur vi i framtiden väljer att göra så behöver vi ständigt ompröva hur vi ser på olika lösningar och vi måste kanske till och med försöka se bortom det som vi tror är bäst för att en dag hitta den rätta vägen mot ett samhälle där man inte längre behöver bry sig om begrepp som »etnisk svensk« och
»invandrare« därför det inte längre finns något »vi- och dem-tänkande«. En värld där det inte längre finns några osynliga gränser mellan olika grupper i samhället. Visst, det kanske låter som en utopi, men en vacker dag kanske vi når dit, vem vet?