Drivkraften i vår studie har varit att komma närmare inpå pedagogers och föräldrars verkliga uppfattning. Vi vill på så sätt skapa perspektiv på och få förståelse för pedagogers och föräldrars samspel, vilket måste förstås i den kontext de befinner sig, dvs. i ett sammanhang av samhälleliga och ideologiska skeenden, i förskolan.
Samtalen mellan föräldrar och pedagoger innehåller, som sagts tidigare, både närhet och indirekta relationer. De utspelar sig i den kontext som den av samhället ordnade
34
barnomsorgen utgör. Parterna har inga tidigare personliga band mellan sig, kontakten är förmedlad av kommunens organisation dit föräldrarna anmält sitt behov av förskola och i vilken pedagogerna är anställda (Gars, 2002). Vi förundras, liksom Karlsson (2006), över det självklara att föräldrar förväntas träda in i relationer till verksamheter och människor som varit mer eller mindre osynliga för dem tidigare. Detta innebär dock inte att en personlig relation mellan föräldrar och pedagoger inte kan etableras, den utvecklas genom deras dagliga kontakt när barnen hämtas och lämnas.
I pedagog- respektive föräldrarollen finns outtalade förväntningar på hur de bör och ska handla för att passa in. Hur de framhävs bestäms av den sociala situationen, dvs. dess upplevda betydelse och de sociala förväntningarna. Människor presenterar sig inför andra, på olika sociala arenor, utifrån sina roller och bemöts av andra utifrån deras bild av oss (Stier, 2003). Detta är för oss ett tydligt exempel på att Goffmans dramaturgiska framträdanden påverkar mötena i förskolan genom att pedagoger och föräldrar handlar i relation till hur de tror eller kanske snarare förutsätter att den andre parten ska handla som följd av sitt eget handlande (Trost & Levin, 2004). Om de inte uppfyller varandras förväntningar uppnås inte heller någon tillfredsställelse, vilket omöjliggör en överenskommelse i det sociala samspelet. Johansson (2004) säger att en förutsättning för att det sociala livet mellan individer ska fungera måste de undvika situationer som kan hota den preliminära jämvikt som upprättats. Habermas är här enig med Goffman, han menar att grunden i en samtalssituation är att parterna samordnar sina handlingar, att de har en gemensam förståelse för situationen (Eriksen & Weigård, 2000).
Pedagogers handlande i förskolan är både organisatoriskt och personligt styrt. De utför sådant som de måste eller förväntas göra på organisationens vägnar, dvs. genom styrdokument, arbetsplaner etc., men överskrider samtidigt ofta den organisatoriska kontexten genom att ge uttryck för sin personlighet (Engdahl, 2001). Eklundh (2001) menar att pedagoger, anställda av kommunen, arbetar i gränslandet mellan livsvärld och ”systemvärld”. Förskolan är en kontext med nära, känslomässiga relationer som befinner
35
sig i en större kontext där relationerna är styrda ovanifrån. Det här kan enligt oss vara en bidragande orsak till att pedagogerna upplever svårigheter att hitta en balansgång i att vara för personlig i yrkesrollen.
Jag möter ju inte pedagogerna i deras privat, alltså i deras privata roller, utan jag möter dem i deras yrkesroller, hela tiden därför kan det inte bli så, för att man ändå har, alltså man har ett privatjag och ett yrkesjag, så är det, jag visar ju mer av mitt privatjag än vad dom visar av sitt privatjag, därför så finns det en sån naturlig spärr (F2).
Vi har förståelse för de svårigheter som kan finnas i det nära samspel som pedagoger och föräldrar upprättar. Alla människor har rätt att själva bestämma hur mycket personliga upplysningar de vill lämna ut till andra, vilket visas i Goffmans iakttagelser av hur vi försöker skydda och upprätthålla vårt sociala själv (Andersen & Kaspersen, 2003).
Föräldrars relationer till sina barn är av irrationell och emotionell karaktär, vilket i viss utsträckning gäller för pedagoger. Skillnaden är att det ställs högre krav på pedagogers rationalitet, insikt och överblick. Båda parter tillmäts samma mänskliga värde och omfattas av samma respekt, men pedagogerna befinner sig i ”sin värld” och får därför en maktposition. Vi ser även en risk att föräldrarna känner sig underlägsna eftersom pedagogerna har ett numerärt övertag, dvs. pedagogerna har stöd i sitt arbetslag medan föräldern ofta står ensam. Pedagogerna kan på förskolan förse barnen med kunskaper, färdigheter och upplevelser som föräldrarna inte anser sig kunna erbjuda (Juul & Jensen, 2003).
Det är ändå den känslan, just för att man själv inte tar hand om dom på dagarna, --- Men tänk vad dom skulle ju ruttna och vara hemma med mig hela dagarna, för dom behöver ju lekkompisarna, dom behöver den här stimulansen, utmaningen som dom får utav pedagogerna som man kanske inte själv kan, liksom, man har inte den fantasin, man har inte dom hjälpmedlen, redskapen, allt vad som finns på en förskola, så på det sättet så vet jag ju att dom har det ju, liksom, bra, dom tycker ju det är kul (F3).
En intressant reflektion är hur situationen hade sett ut om parterna befann sig på föräldrarnas arena, dvs. i deras hemmiljö. Vi menar att pedagogers kunskaper inte värderas
36
lika högt i en sådan situation eftersom kontexten ser annorlunda ut. Adelswärd, Evaldsson & Reimers (1997) visar att pedagogerna här försöker undvika gränsöverskridande och tar hänsyn till föräldrarna och de normer som kontexten utgör. För att relationen mellan pedagoger och föräldrar ska kunna bli jämlik, om det någonsin blir det, måste alla ha reella möjligheter att uttrycka sina åsikter och tolkningar av intressen och behov (Eriksen & Weigård, 2000).
Vår uppfattning är att föräldrarna upplever att förskolan, som den ser ut idag, uppfyller deras krav och förväntningar och ser därför inget behov av ett ökat inflytande. Studien visar att pedagogerna har uppfattat föräldrarnas avseenden och tolkar tystnaden som förnöjsamhet. Habermas uttryck för detta är att ”den som tiger samtycker” (a.a., s.56), han menar att den som har haft tillfälle att opponera sig mot ett yttrande men inte tagit det tillvara godkänner den andres giltighetsanspråk (a.a.).
Vår studie visar att pedagoger bedöms och värderas av föräldrar men också att föräldrar bedöms och värderas av pedagogerna. Båda parter vill framstå på önskat sätt (Adelswärd m.fl., 1997). Det är, enligt oss, ett exempel på det kommunikativa handlandet som kräver en gemensam förståelse av situationen och dess innehåll. De olika parterna kan därför inte se på varandra som motspelare utan som medspelare som är inställda på att uppnå ett gemensamt mål (Eriksen & Weigård, 2000). Som vi tidigare sagt handlar människor som de är förväntade att göra, vilket också är avgörande för hur de handlar sinsemellan. I samspelet ingår en tyst överenskommelse som innebär en dold maktkamp om positioner och status (Dysthe, 2003). Att ge råd om t.ex. praktiska saker ger pedagogerna bekräftelse på sina kunskaper och ses av föräldrarna som en resurs. Juul och Jensen (2003) menar dock att pedagoger bör avrådas från att ge föräldrar konkreta råd om barnuppfostran utan verklig förankring.
Det där kan nog för rätt många vara känsligt tror jag, med att få just råd om uppfostran, om man inte själv har bett om det, men jag tror, det vet jag inte, men det är vad jag tror att få ser pedagogerna som en resurs att fråga just när det gäller uppfostran --- Pedagogerna är en outnyttjad resurs på det sättet (F5).
37
Och det är ju kanske inte mitt jobb. Jag är ju anställd för den pedagogiska biten här på förskolan. Jag kan ju inte heller gå in och gräva för mycket i familjens angelägenheter, utan det är… Mmm, men det är också en balansgång. Hur djupt… Hur djupt man ska gå in (P6).
38
8 Diskussion
8.1 Nya tankar
Vi vill här dela med oss av våra tankar kring de delar i studien som fått oss ett reagera. Generellt har vi upplevt att föräldrar och pedagoger har gett en positiv bild av förskolorna, vilket vi är mycket glada över. Den underliggande tonen i våra analyser gör att vi känner det nödvändigt att uttrycka en undran om vad det beror på. Vår tolkning av studien är att föräldrars och pedagogers uppfattningar inte alltid överensstämmer och att de ”tror” sig veta vad den andre tycker och tänker, vilket kan leda till missförstånd. Varför är det så svårt att ge uttryck för sina outtalade förväntningar på andras handlande?
Att föräldrarna och pedagogerna kan bygga upp en vänskaplig relation gör att barnen trivs och tycker att det är ett ”just” ställe att vara på. Denna vänskapliga dialog måste komma till eftersom barnen vistas på förskolan långa dagar och påverkar hur barnen känner för förskolan och pedagogerna. Att skämta och skoja med varandra visar på en långvarig relation som måste vårdas.
Mycket annat kan man strunta i men detta är jätteviktigt, har du en bra relation med föräldrarna så kan du försätta berg, du kan ta dom värsta svårigheterna som folk hamnar i för då klarar man det tillsammans, barnet klarar det, föräldrarna, familjen klarar det (P5).
Pedagogernas tolkning av föräldrainflytande är att det sträcker sig till det enskilda barnet. Vi ser det som ett problem att föräldrarna inte ser till verksamhetens helhet och att det kan utgöra ett hinder för pedagogerna, vi tror att pedagogerna omedvetet kan undvika att göra föräldrarna delaktiga. Å andra sidan är föräldrarnas prioritering av det egna barnet självklart. Vi vill därför ytterligare poängtera vikten av att pedagoger och föräldrar diskuterar och reflekterar över inflytandets innebörd.
39
Det finns i studien en tendens att föräldrar och pedagoger ser olika på vad rådgivning ska innebära. Pedagogers uppfattning om sin yrkesroll verkar vara en viktig faktor vid kontakten med föräldrarna. De som ser sitt arbete som en service till föräldrarna är mer inställda på att ta till sig deras åsikter och tillsammans med dem besluta vad som bör ske (Ivarson Jansson, 2001). Karlsson (2006) framhäver att vad föräldrar anser vara det bästa för sina barn behöver nödvändigtvis inte sammanfalla med pedagogernas perspektiv.
Är det så att jag säger att nu är det så här nu får det va så. Då gör de ju det. Sen är det ju så att de säkert kan motbevisa mig, kanske, eller så. Och då är det ju inget konstigt i det. För de ser ju honom under dagarna och det är ju inget man kan... (F4).
Vi frågar oss vem har egentligen det slutgiltiga ordet om barnets tillvaro på förskolan? Den gemensamma utgångspunkten som styrs av förskolans uppsatta normer och värden förutsätter att föräldrar och pedagoger tolkar, accepterar och handlar därefter. Vår åsikt är att det är enklare för pedagoger att förhålla sig till dessa eftersom de befinner sig på ”hemmaplan” medan föräldrar å andra sidan inte har några större möjligheter att förändra kontextens utformning och innebörd. Föräldrarna står i en beroendeställning gentemot pedagogerna och förskolan. Vår uppfattning är därför att det slutgiltiga ordet om barnets tillvaro ligger hos pedagogerna. Hur påverkar det oss i vår yrkesroll som förskollärare? En förutsättning för ett välfungerande samarbete är att vara medvetna om den roll vi får genom vårt yrke, vilken vi måste sätta i relation till föräldrarnas roller. Men vår roll måste även ses i ett större perspektiv, hänsyn måste därför tas till den roll förskolan har i samhället. Vi finner Eklundhs (2001) följande resonemang ytterst betydelsefullt, förskolan är en kontext med nära, känslomässiga relationer som befinner sig i en större kontext där relationerna är styrda ovanifrån.
Vårt arbete har givit oss en större inblick i hur viktigt, men svårt, det kan vara att uppnå ett välfungerande samarbete mellan föräldrar och pedagoger. Ett ömsesidigt möte bygger på respekt, engagemang och förståelse!
40
8.2 Kritisk granskning
Även om jag skulle kunna tränga innanför skinnet på en annan människa och helt uppleva hennes mentala värld, så skulle inte det räcka. Jag kan nämligen aldrig lämna mig själv, mina minnen och mina upplevelser, utan måste alltid tolka den andres värld i den kontexten. Det mesta jag, rent teoretiskt, kan uppnå är att min och den andres värld smälter samman, aldrig att jag blir den andre (Allwood, 2004, s.60).
Citatet visar på vår medvetenhet om bristerna i vårt syfte, det går inte att få en bild av en annan människas känslor och upplevelser genom deras uttalande. Vår önskan att krypa inpå skinnet måste därför ses i realitet till sammanhanget men även sättas i relation till vår förmåga att ta den andres perspektiv. Allwood (2004) framhäver att vi måste förstå svaren i intervjuerna i det sammanhang de ges. Deltagarnas svar kommer i betydande utsträckning att spegla deras försök att förstå vad som är relevant att säga snarare än att rapportera vad de redan vet. Vi tror dessutom att platsen för intervjutillfällena främst kan ha påverkat föräldrarna, eftersom vi befann oss på pedagogernas arena. Föräldrarnas utsagor kändes i vissa fall avvaktande, vi tror att det kan ha berott på att vi inte haft någon tidigare relation till dem. Pedagogernas utsagor däremot gav ett annat intryck, en del av dem är sedan tidigare kända ansikten, deras svar kändes därför oftast mer öppna och ärliga.
Transkriberingen har gjort oss uppmärksamma på vårt förhållningssätt i intervjuerna, vi kan se en tendens till att våra uppföljningsfrågor kan ses som vägledande och möjligen påverkat resultatet. I vår tolkning av empirin ser vi en risk att vi, genom våra egna åsikter, gör bedömningar av deltagarnas utsagor. Vi ser det som en effekt av vår ovana av intervjuer och har i efterhand insett att vi borde ha genomfört en pilotstudie. Om vi fick göra om studien skulle vi göra en mer noggrann planering av genomförandet. Många av intervjuerna hamnade under samma dag, vilket gjorde att vi inte hade någon tid att reflektera och sammanfatta det insamlade materialet. Vi skulle även ta ett större ansvar och se till att själva kontakta föräldrarna. Pedagogerna i vår studie tog själva på sig ansvaret att kontakta föräldrarna, det gjorde att vi inte fick någon överblick.
41
Vi inser att vår ingång i arbetet har ändrat fokus och under arbetets gång flyttats från vilken bild föräldrar och pedagoger har av lämningen och hämtningen av barnet till att undersöka hur och varför mötet har betydelse för deras handlande. En effekt av det är även att våra frågeställningar fick formuleras om, vilket medförde en svår omställning att tänka i nya banor.
Studien har väckt flera nya frågor som kan ses som intressanta uppföljningar; Kan samarbetet mellan pedagoger och föräldrar skilja sig mellan förskolor i olika områden? Hur påverkar föräldrars och pedagogers bakgrund deras möten? Utbildningsmässigt? Etnicitet? Förskolan är en kvinnodominerad värld, kan studien granskas ur ett genusperspektiv?
42
Referenslista
Adelswärd, Viveka, Evaldsson, Ann-Carita & Reimers, Eva (1997). Samtal mellan hem och
skola. Lund: Studentlitteratur.
Ahlberg, Kristina (2004). Synvändor: universitetsstudenters berättelser om kvalitativa
förändringar av sätt att erfara situationers mening under utbildningspraktik. Göteborg;
Acta Universitatis Gothoburgensis.
Allwood, Carl-Martin (Red.). (2004). Perspektiv på kvalitativ metod. Lund: Studentlitteratur.
Andersen, Heine & Kaspersen, Lars Bo (Red.). (2003). Klassisk och modern samhällsteori. Lund: Studentlitteratur.
Angelöw, Bosse & Jonsson, Thom (1990). Introduktion till socialpsykologi. Lund: Studentlitteratur.
Carleheden, Mikael (1996). Det andra moderna. Om Jürgen Habermas och den
samhällsteoretiska diskursen om det moderna. Göteborg: Daidalos.
Dysthe, Olga (Red.). (2003). Dialog samspel och lärande. Lund: Studentlitteratur.
Eklundh, Ann-Christin (2001). Kamp på en pedagogisk arena. : vision och verklighet vid
kommunal omorganisation av förskola/barnomsorg 1990-1996. Malmö: Malmö Högskola.
43
Enö, Mariann (2005). Att våga flyga. Ett deltagarorienterat projekt om samtalets potential
och förskolepersonals konstruktion av det professionella subjektet. Malmö: Malmö
högskola. Lärarutbildningen.
Eriksen, Erik Oddvar & Weigård, Jarle (2000). Habermas politiska teori. Lund: Studentlitteratur.
Gars, Kristina (2002). Delad vårdnad?: föräldraskap och förskolläraruppgift i den
offentliga barndomen. Stockholm: HSL förlag.
Gustafsson, Lars H (2006). Lotsa barn. Att fostra med känsla och sunt förnuft. Stockholm: Nordstedts.
Gytz Olesen, Søren & Møller Pedersen, Peter (2004). Pedagogik i ett sociologiskt
perspektiv. Lund: Studentlitteratur.
Hughes, John A & Månsson, Sven-Axel (1988). Kvalitativ sociologi. Lund: Studentlitteratur.
Israel, Joachim (1999). Handling och samspel. Ett socialpsykologiskt perspektiv. Lund: Studentlitteratur.
Ivarson Jansson, Ewa (2001). Relationen hem – förskola. Intentioner och uppfattningar om
förskolans uppgift att vara komplement till hemmet 1990 – 1995. Umeå: Pedagogiska
Institutionen. Umeå universitet.
Johansson, Bo & Svedner, Per-Olov (2004). Examensarbetet i lärarutbildningen.
Undersökningsmetoder och språklig utformning. Uppsala: Kunskapsföretaget i Uppsala
44
Johansson, Thomas (2004). Socialpsykologi. Lund: Studentlitteratur.
Juul, Jesper & Jensen, Helle (2003). Relationskompetens i pedagogernas värld. Stockholm: Runa Förlag.
Karlsson, Marie (2006). Föräldraidentiteter i livsberättelser. Uppsala: Uppsala universitet.
Lärarförbundet (2002). Lärarens handbok. Skollag, läroplaner, yrkesetiska principer. Stockholm: Lärarförbundet.
Malmö Stad (2006). Områdesfakta för centrum.
http://www.malmo.se/download/18.14a154ad10e65e90c5e80002500/06.Centrum.pdf
Tillgänglig 2006-12-17
Maltén, Arne (1998). Kommunikation och konflikthantering. Lund: Studentlitteratur.
Månson, Per (Red.). (2003). Moderna samhällsteorier. Traditioner riktningar teoretiker. Stockholm: Prisma.
Patel, Runa & Davidson, Bo (1994). Forskningsmetodikens grunder. Att planera,
genomföra och rapportera en undersökning. Lund: Studentlitteratur.
Rasmusson, Bodil. (1994). Barnperspektiv, reflektioner kring ett mångtydigt och
föränderligt begrepp. Stockholm: Barnombudsmannen.
45
Repstad, Pål (1999). Närhet och distans. Kvalitativa metoder i samhällsvetenskap. Lund: Studentlitteratur.
Stier, Jonas (2003). Människans gåtfulla porträtt. Lund: Studentlitteratur.
Säljö, Roger (2000). Lärande i praktiken. Ett sociokulturellt perspektiv. Stockholm: Prisma.
Trost, Jan & Levin, Irene (2004). Att förstå vardagen – med ett symboliskt interaktioniskt
perspektiv. Lund: Studentlitteratur.
Trost, Jan (1994). Enkätboken. Lund: Studentlitteratur.
Wikipedia: http://sv.wikipedia.org/wiki/K%C3%A4nsla Tillgänglig 2006-12-17
46
Bilaga 1
Intervjuguide föräldrar
• Finns det en typisk lämning och hämtning? o Hur ser de i sådana fall ut? Beskriv!
• Är någon av dessa situationer (lämning och hämtning) mer viktig än den andra? o Varför då?
• Vilka förväntningar har du själv som förälder på lämningen och hämtningen? o Vilka förväntningar tror du att pedagogen har på dig vid dessa möten?
• Har du upplevt situationer där du känner att din roll som förälder uppskattats? Berätta i så fall!
• Har du upplevt situationer där du känt att din roll som förälder inte räknats och du inte känt dig väl bemött? Berätta!
o Vilka känslor uppkom?
• Vilken funktion och syfte har de dagliga mötena?
• Vilken funktion och syfte önskar du att de dagliga mötena skulle ha? o Vad hindrar detta?
• Hur ser du på pedagogernas arbete och yrkesroll? • Informationsaspekten?
• Hur ser du på möjligheten till föräldrainflytande genom dagliga samtal? o Nämn Lpfö 98!
• Upplever du att du generellt har en öppen relation till pedagogerna? o På vilket sätt kan du bidra till att en sådan relation utvecklas? o Vilken påverkan tror du att er relation har på barnet?
47
• Har du någonting övrigt som du tycker är viktigt med anledning av vårt samtal? Har vi lyckats att ställa de frågor som är centrala om man vill förstå de dagliga mötena?
Intervjuguide pedagoger
• Finns det en typisk lämning och hämtning? o Hur ser de i sådana fall ut? Beskriv!
• Är någon av dessa situationer (lämning och hämtning) mer viktig än den andra? o Varför då?
• Har det skett några förändringar i lämning och hämtning de senaste åren? o I så fall hur?
o Har läroplanen påverkat mötenas utformning och innehåll?
• Vilka förväntningar har du själv som pedagog på lämningen och hämtningen? o Vilka förväntningar tror du att föräldrarna har på dig vid dessa möten?
• Har du upplevt situationer där du upplever att din yrkeskompetens riktigt utnyttjas? Berätta!
• Har du upplevt situationer där din yrkeskompetens inte räknas och där du inte känt dig väl bemött? Berätta!
• Vilka känslor uppkom?
• Vilken funktion och syfte har de dagliga mötena?
• Vilken funktion och syfte önskar du att de dagliga mötena skulle ha? o Vad hindrar detta?
• Hur ser du på föräldrarnas sätt att samspela med sina barn?
o Påverkas dina personliga känslor och åsikter i samspelet med föräldrarna? I så fall hur?
• Informationsaspekten?
• Hur ser du på möjligheten till föräldrainflytande genom dagliga samtal? • Upplever du att du generellt har en öppen relation till barnens föräldrar?
48
o Vilken påverkan tror du att er relation har på barnet?
• Har du någonting övrigt som du tycker är viktigt med anledning av vårt samtal? Har vi lyckats att ställa de frågor som är centrala om man vill förstå de dagliga mötena?