I detta avsnitt finns en slutsats kring vårt arbete, en avslutande diskussion och hur vi med vår studie bidragit till ny information och till att besvara våra frågeställningar. Här finns även förslag på vidare forskning kring området som vi finner passande.
7.1 Slutsats
Genom empirin går det att utläsa att många av våra respondenter, och personalen i autismverksamheten, till stor del använder sig av samma hjälpmedel och metoder när det arbetar med elever som har autistiskt syndrom. Rutiner och struktur av olika slag förekommer för att skapa en trygg skolsituation för eleverna. Att miljön runt omkring ter sig på ett bestämt sätt är en faktor som spelar roll för inlärningen hos elever med diagnosen (Bouck, Satsangi, Doughty & Courtney 2014) och detta bekräftas i vårt resultat. Att en elev får ha samma stol eller får ha ett eget schema på sin bänk är olika exempel på när miljön ter sig på samma sätt varje dag (Schnur 2005). Specialscheman för hela dagar eller specifika tillfällen förekommer ofta i empirin och fungerar bra i dessa verksamheter. Att det fungerar bra bekräftas även av vår tidigare kunskapsöversikt. Att vara tydligt med syftet i undervisningen för elever med autistiskt syndrom framkommer också i vår empiri som något viktigt för att skolarbetet skall kännas meningsfullt. Att elevers inlärning förbättras om syftet med undervisning i skolan är tydligt bekräftas av Lundahl (2014). Motivation tas upp ofta som en viktig faktor för
inlärningen hos eleverna. Har eleven med autistiskt syndrom ett specialintresse går det att dra nytta av detta för att öka motivationen hos eleven, vilket visade sig i vårt resultat då en elev i Sandras klass fick räkna extra mycket matematik och den andra eleven fick räkna med hjälp av bilar, vilka var deras specialintressen. Lollos elev hade sitt mjukisdjur som favoritföremål och det användes i många fall för att öka intresset i olika ämnen. I autismverksamheten hade många av eleverna olika specialintresse och dessa användes på olika sätt i undervisningen för att minska stress och öka motivation till annat skolarbete. Myles & Simpsons (2002)
forskning säger att dessa olika intressen är en stor del i elevernas vardag och då även i deras rutiner. Det tar upp en stor mängd av deras tid och fungerar därför som en naturlig del även i skolarbetet (ibid.). Även Norrö (2006) lyfter denna punkt och menar att detta sätt att använda elevers intressen i undervisningen även kan öka deras självförtroende, då de får arbeta med det som de vet mycket om, är bra på och intresserade av. Precis som att det är viktigt att syftet
33
med undervisningen är tydligt är det lika relevant att sedan hålla intresset igång och detta kan ske med hjälp föremål och ämnen som eleverna har ett intresse för utanför skolan. Om inte ämnet upplevs som meningsfullt för eleverna, trots ett tydligt syfte, så sjunker deras intresse (Lundahl 2014).
Vi har utifrån vårt resultat fått många tips om olika hjälpmedel och metoder för
att stötta eventuella framtida elever med diagnosen autistiskt syndrom. Faktorer som särskilda mattider, egna scheman, användning av speciella föremål och att använda elevernas intressen för att öka motivation är alla exempel på rutiner och hjälpmedel som det går att läsa om i vår empiri och resultatet besvarar våra frågeställningar kring betydelsen och användningen av dessa för att eleverna skall orka ta sig igenom skoldagen.
7.2 Diskussion
Vi skall båda bli matematiklärare och en del av empirin kretsar kring matematikundervisning, men resultatet i undersökningen går att applicera på stora delar av skolans undervisning. Resultatet ger svar på våra frågeställningar om vad pedagoger kan göra för att stötta elever med autistiskt syndrom och vad konsekvenserna kan bli om det händer oväntade saker under deras skoldag. För att öka tillförlitligheten i en sådan här undersökning kan antalet
respondenter och observationer ökas för att mer empiri skall kunna samlas in kring området. Frågeställningarna hade också kunnat vara fler och även behandla synen på diagnostiserade elever på ett bredare plan. Exempelvis hade frågor kunnat ställas om det finns repetitiva beteenden hos eleverna, hur eller om tematiskt fungerar för diagnostiserade elever, samt mer djupgående frågor om det sociala beteendet och konsekvenserna av starka känslor hos eleverna.
Trots att det genom resultatet går att få en del relevanta tips kring att undervisa elever med autistiskt syndrom, så går det även att ställa sig frågande till vissa delar. Bilder används inte i den utsträckningen som vi trodde då vi hade läst om dess stora fördelar vid till exempel schemagenomgång. Eleverna nämndes även ofta som bärare av problemen och fokus låg ofta på att ge eleven den hjälp hen behövde och det fanns inte många tankar om att göra större förändringar i den övriga verksamheten. Eleverna skall tidigt få hjälp genom individuella pedagogiska insatser och det talas sällan om att det behöver ske förändringar på högre nivå (Klasén McGrath 2009). Detta märks även internationellt då det i stora delar av Europa finns
34
väldigt lite information och forskning kring diagnoser och vad dessa innebär. Istället ligger fokus på att eleverna överallt ska ges samma möjligheter att klara sin skolgång och dem elever som har diagnoser ses redan som individer med ett utbildningsmässigt underläge (Geurts & Lambrechts 2009).
7.3 Vad har denna studie bidragit till?
Denna studie har bidragit till förståelse av arbetet med elever, som är diagnostiserade med autistiskt syndrom, ur verksamma pedagogers perspektiv. Studien har därmed bidragit till att finna vilka metoder, rutiner och hjälpmedel som fungerar i praktiken.
Studien har vidare bidragit till ett kritiskt förhållningssätt till teoretikers och forskares betoning på att elever lär i sociala sammanhang, då detta synsätt inte stämmer överens med alla individer och framförallt inte elever med diagnosen autistiskt syndrom. Förändringar och kartläggning borde således ske på en högre nivå än den individuella, då det ofta är miljön som behöver förändras för att eleven ska växa och inte individen. Elever med diagnosen autistiskt syndrom ska ses som en person i ett problem och inte som en problembärare.
Empirin i vår studie som handlar om hur man kan hjälpa eleverna att ta sig igenom skoldagen med hjälp av olika hjälpmedel bekräftas även genom tidigare forskning. Detta betyder dock inte att dessa hjälpmedel är optimala, då det kan bli besvärliga konsekvenser för eleverna om det sker förändringar. Det är således av yttersta vikt att dessa hjälpmedel används konsekvent och att rutiner följs i största möjliga mån.
7.4 Förslag på vidare forskning
Eftersom det på många håll går att uppfatta att det finns önskningar om mer forskning kring
hur pedagoger faktiskt kan göra för att stötta elever med autistiskt syndrom blir våra föreslag
på vidare forskning att olika metoder och hjälpmedel skall testas och observeras.
Konsekvenserna blir således resultatet och på detta sätt blir det en hög tillförlitlighet då testen utförs ute i verklig skolmiljö där eleverna som har diagnosen verkligen blir fokus i
undersökningen och i den kommande empirin.
Vidare har vi med hjälp av vår undersökning funnit på att man ofta kartlägger enbart problemet hos eleven i fråga och inte miljön runt om hen. Det hade alltså även varit relevant
35
med forskning kring hur man bör anpassa miljön runt om eleven i "vanliga" klassrum för att stötta eleven samt skapa en trygg skolmiljö.
36