Slutsats

13 2.5 Kritisk granskning av metod

I tolkande utredningar som bygger på kvalitativ data och fallstudier kan reliabiliteten ifrågasättas. Det är svårt att garantera att de metoder som används i denna typ av undersökning alltid ger stabila utslag, alltid är tillförlitliga och ger samma resultat oberoende av undersökare. Det går inte att säkerställa att allt material som studerats fyller de källkritiska kraven. Det vill säga att data är opåverkad, neutral eller ”fri från systematiska felvariationer”

(Eriksson och Wiedersheim-Paul, 2006, sid 167). En fallstudie ses sällan som tillräcklig för att självständigt bidra till ny kunskap. Därför har detta arbete valt att bygga modellen efter teorier och inledande empiriska studier för att sedan testa den. Tillförlitligheten har säkrats genom att studera ämnet ifrån så många infallsvinklar som möjligt och kontakter med flera personer med djup kunskap från flera olika organisationer.

Vid vetenskapliga observationer ska dessa genomföras så korrekt som möjligt. Några kända felkällor som kan underminera giltigheten på data är påverkan av omgivning, mänsklig natur och att det är lätt att läsa in egna förväntningar i observationer och intervjuer. Trots att metodik studerats inför både intervjuer och observationer kan det ha uppkommit svagheter vid genomförandet. Inför intervjuer har frågor förberetts men det har många gånger ställts följdfrågor och samtalen har fortsatt utanför protokollen efter avslutad intervju. Detta har lett till djupare kunskap i ämnet och det har varit positivt för arbetet i stort men det kan också ha påverkat objektiviteten. Observationer har inte utförts dolda. Det kan ha påverkat respondenternas svar eller deras sätt att utföra sina arbetsuppgifter. Det går inte att garantera att alla intervjuer/observation skulle utmynna i exakt samma resultat. Även här har detta arbetats bort genom att medvetet studera tre olika organisationer och av det faktum att modellen inte ger konkurrensfördelar till någon specifikt företag utan försäkrar optimal produktion och minskar eventuella bristkostnader oavsett vem som använder den.

För att erhålla så trovärdigt resultat som möjligt har litteraturen till detta arbete valts med omsorg. Artiklarna som sökts fram har varit sådana som varit tillgängliga genom de sökvägar som använts. Detta kan dock ha bidragit till att relevanta artiklar har missats. Av de artiklar som lästs inför arbetet har flera av dem påpekat att det saknas forskning på de reservdelar som rör sig sällan och slumpmässigt. Det vore märkligt om det inte finns någon som försökt närma sig detta. Det har dock inte gått att hitta något liknande arbete genom de sökvägar som använts. De vetenskapliga artiklarna har varit på engelska och av teknisk karaktär de har ibland varit svåra att översätta och tolka. Detta kan ha påverkat förståelsen för en del av texterna men bör inte ha påverkat resultatet i detta arbete.

14

3. Teoretisk referensram

Teoriavsnittet redogör för olika befintliga teorier och klassificeringsmodeller.

Dessa presenteras för att ligga till grund för en ny beslutsmodell gällande reservdelen Motor för att svara mot syftet.

3.1 Motorer

En motor är en maskin som omvandlar elektrisk energi till mekanisk. (ne.se)

Elektriska motorer kan grovt delas upp i likströmsmotorer och växelströmsmotorer. Förr var det vanligare att likströmsmotorer användes i maskiner för att det var lätt att reglera likström.

En likströmsmotor har ett bättre startmoment och de är effektivare. Med den teknik som fanns var likströmsmotorn oslagbar när det gällde att driva maskiner. Nackdelen med en likströmsmotor är att den kräver underhåll så som kolkontroller, byte av kol och rengöring.

Detta bidrar till underhållskostnader. (Sandvik, 2013 A)

På 90-talet utvecklades växelströmsmotorer med frekvensomriktare för varvtalsreglering.

Dessa kräver nästan inget underhåll förutom lagerbyte efter ett visst antal timmar. I dag används nästan uteslutandes växelströmsmotorer i produktionsanläggningar. En frekvensomriktare ändrar frekvensen på växelströmmen till motorn så att den kan arbeta med olika effekter. Det betyder att det går att styra hur motorn arbetar efter behov. (Sandvik, 2013 A)

Om en motor blir överhettad (brinner) så finns det två alternativ, antingen skrotas den eller så lagas den. Om den lagas måste motorn lindas om. Det går i princip att linda om alla typer av motorer. En tumregel för standardmotorer är att det inte lönar sig att linda om motorer under 55 kW. Som exempel kan en motor lindas om till en kostnad av cirka 100 000 kronor medan det går att köpa en ny energieffektiv motor för 110 000 kronor. Dessa siffror visar snabbt att det inte lönar sig att reparera en gammal motor. (Sandvik, 2013 A)

3.1.1 IEC standard

IEC står för International Electrotechnical Commission och är en internationell standard för all elektronik och elektroteknik. Standarden innebär bland annat att alla fästen till produkter tillverkas enligt samma mått utifrån ett förbestämt basutbud. Dessa förbestämda mått gör att alla delar passar alla maskiner och ökar konkurrensen på marknaden. (iec.ch)

15 3.2 Ledtid

Definitionen av ordet ledtid är tiden från en beställning tills att varan har levererats. Ledtid kan därför förklaras som kundens totala väntetid. Ledtiden består av flera olika delar som inkluderar olika aktiviteter och beskrivs enligt följande av Lumsden (2006):

3.2.1 Ledtidsanalys

”Ledtidsanalys innebär att på ett strukturerat sätt analysera ett informations- eller materialflöde med syfte att minska den totala tiden i flödet.” (Oskarsson et al. 2006, sid 209) Målet med ledtidsanalys är att hitta alternativa lösningar. Lösningarna är situationsberoende och individuella för varje fall. För att hitta de bästa lösningarna krävs det ofta arbete och eftertanke. (Oskarsson et al. 2006)

3.3 Underhåll

Cavalieri et al. (2008) intervjuade underhållspersonal samt chefer och kom fram till att många företag underskattar behovet av en ordentlig ledningspolicy för ”MRO - Maintance, Repair and Operation”.

Enligt Ghodrati & Kumar (2005) bör reservdelsbehovet prognostiseras baserat på tillförlitlighet och karakteristiska egenskaper som finns i miljön runt omkring där maskinen är verksam. Dessa faktorer ger villkor för den mest effektiva strategin för att förhindra oplanerade stopp enligt författarna.

Tillverkare eller leverantörer rekommenderar underhållsprogram för motorer baserat på deras ålder utan att ta hänsyn till den operativa miljön som komponenten eller maskinen ska arbeta i. Saknaden av hänsyn till utomstående faktorer leder till oplanerade stopp och komponentfel.

För att få det optimala lagret av reservdelar måste miljön tas med i beräkningen. (Ghodrati &

Kumar, 2005; Ghodrati et al. 2012)

 Order Tiden för ordermottagning och orderbehandling

 Planering Tiden för planering

 Ingenjörsarbete Ev. kundanpassning

 Bearbetning Formförändringar inkl. ev. montering (genomloppstid)

 Distribution Förflyttning

16 Underhållsarbete och reservdelshantering kan styras utifrån en fastlagd policy i organisationer. För att få fram rätt siffror att använda i policys är man beroende av statistik med gamla uppgifter. Dessa kan vara svåra att hitta och saknas ofta enligt Porras & Dekker (2007).

För att hålla systemen och maskinerna igång kontinuerligt bör hänsyn tas till följande faktorer: underhåll, tillgång till service, reparationer, reservdelar och leveransservice (organisatoriska aspekter, fart, kunskap). Alla dessa faktorer påverkar varandra och om en ändras så ändras villkoren för alla. (Ghodrati et al. 2012)

3.4 Reservdelar och lagerstyrning av reservdelar

Reservdelslager hålls som skydd mot långvariga driftstopp genom tillgången av artiklar som ersätter specifika delar av produktionen. (Kennedy et al. 2001; Ghodrati et al. 2012)

Genom att styra reservdelar förbättras produktiviteten. Det reducerar tomgångskörning på maskiner och ökar utnyttjandet av resurser. Reservdelsstyrning är ett komplext problem och kräver en exakt analys av alla villkor och faktorer som påverkar valet av lämpliga modeller för att förse produktionen med reservdelar. (Ghodrati & Kumar, 2005)

Målsättningen med att lagerhålla reservdelar och reservdelsstyrning ska enligt Hagberg &

Henriksson (1995) vara att få så låg totalkostnad som möjligt. Totalkostnaden inkluderar kostnader för lagerhållning, administration och olika former av bristkostnader. De påpekar också att det är bra att göra totalekonomiska överväganden vid valet av vad som ska lagerhållas. Detta innebär en bedömning av vad det kostar att lagerhålla artiklarna samt vad det kostar att inte lagerhålla dem.

Kostnaden för att lagerhålla reservdelar består enligt Hagberg & Henriksson (1995) av:

• Kostnader för bundet kapital

• Kostnader för fysiska lagerhantering

• Lagerlokals- och utrustningskostnader

• Kostnader för lagrat gods till exempel: svinn, inkurans, skador och försäkring

• Administrations- och inventeringskostnader

17 Lagerstyrning av reservdelar är nödvändig för många organisationer då stora lager kan leda till höga lagerkostnader. Om reservdelen inte finns i lager kan de ha stor påverkan på den operativa verksamheten och bidra till stillestånd. Med rätt lagermodell kan pengar sparas och servicenivåerna förbättras. (Porras & Dekker, 2007)

För att underlätta arbetet i ett lager och hantering av reservdelar kan artiklar delas in efter varu- eller materialgrupp där varugruppen anger vilken typ av reservdel det är. Denna uppdelning används speciellt när delarna har fått ett artikelnummer som kan kopplas ihop med en viss anläggningsdel, som kan sökas i förrådssystem eller som finns på en speciell hylla.

Detta system kan användas av fler om systemet har en generell standard. Då kan organisationer samarbeta och utnyttja samma lager till exempel. (Hagberg & Henriksson, 1995)

Med höga krav på fungerande materialflöden blir reservdelar en naturlig del av lagren. Ibland väljer företag att placera denna typ av lager hos en leverantör för att själva slippa ta kostnaden för dessa speciella delar. (Huiskonen, 2001).

Cavalieri et al. (2008); Hagberg & Henriksson (1995) presenterar en modell (Figur 2) som visar att rätt nivå på inventarier är en kompromiss mellan lagerhållningskostnader och stilleståndskostnader.

Figur 2. Rätt nivå på inventarier

Efterfrågan från kund driver lagernivåer i färdiglager och pågående arbete i produktionsprocesser. Men i system för lagerstyrning finns det inget som talar om vad som driver efterfrågan. Effektiv lagerstyrning av reservdelar är viktigt för att stödja underhållsavdelningen och som skydd mot maskinhaveri. (Cavalieri et al. 2008)

Kostnader för inköp och lagerhållning är inte de enda kostnaderna som bör förknippas med reservdelar. Stillestånd på grund av brist på reservdelar kan även orsaka dolda kostnader som

18 också måste räknas in. De menar att ett stillestånd innebär: administrativ tid, leveranstid av reservdel, reparationstid och uppstart av maskin. (Cavalieri et al. 2008)

”För att få en enhetlig och effektiv hantering bör all beställning och expediering av reservdelar och material som är registrerat i förrådssystemet ske via centralförråd” Hagberg

& Henriksson (1995, sid 13).

Skillnaden på ett förråd och ett reservdelsförråd är att ett förråd innehåller förbrukningsmaterial medan reservdelsförrådet innehåller reservdelar som försäkrar produktionen mot driftstopp (Hagberg & Henriksson, 1995; Kennedy et al. 2001). Ett vanligt förråd har krav på sig att omsätta materialet i det med en bestämd hastighet men i ett reservdelsförråd kan materialet liggande längre utan att röra på sig. Ofta sätts lagernivåer utan modeller och baseras bara på expertutlåtanden enligt Porras & Dekker (2007).

Produktionsstopp på grund av reservdelsbrist kan leda till allvarliga konsekvenser och bli dyra enligt Sarker & Haque (2000). Underhållsavdelningar i produktionssystem lagrar gärna mycket i reservdelslager för att säkerställa tillgänglighet, men dessa lager binder kapital.

Underhållsavdelningar bör därför arbeta med att fastställda rutiner för lagernivåer av reservdelar.

Efterfrågan på reservdelar kan vara väldigt sporadiskt och svår att förutse enligt Huiskonen (2001). Reservdelar som är speciella beställs ofta med ”producera-efter-order” principen. Då kan ledtiderna bli långa, priserna höga och delarna finns sällan på lager hos leverantören.

Elektriska motorer är ett exempel på denna typ av reservdel. (ibid).

Vid inköp av elektriska motorer måste reparationskostnader jämföras med om det är mer lönsamt att byta hela delen. Ghodrati et al. (2012) nämner växlar, lager och elektroniska delar som exempel på komponenter där hela delen byts ut. En reparerad del kan ibland vara sämre och inte lika bra som en ny del och kan då skapa problem. (Ghodrati & Kumar, 2005)

Reservdelar hanteras på samma sätt som andra lagerförda artiklar trots sin låga efterfrågan.

Huiskonen (2001) ser problem med den typen av lagring då det inte finns tillräckligt med fokus på reservdelarnas karaktär. Kraven på reservdelar skiljer sig mot andra artiklar. De nya datasystemen möjliggör för avancerade modeller och uträkningar av lagernivåer. Men trots

19 utvecklade datasystem krävs det fortfarande att brukarna av systemet väljer rätt kontrollparametrar. I och med detta är klassificering av viktigare än någonsin. (ibid)

Idag finns det flera typer av datoriserade lösningar för lagerhållning. Men kunskapen om hur beslut ska fattas ligger ändå hos människan då datorprogram inte kan tänka själv. Cavalieri et al. (2008) föreslår en beslutsmodell i fem steg som kan användas vid inköp av reservdelar:

(1) Part coding Kodningen av underhållsreservdelar bör innehålla: teknisk information, varusort, leverantör, plats i lagret

(2) Part classification Klassificering kan se olika ut men bör innehålla grundläggande information för rätt lagerhållning.

(3) Part demand forecasting Eftersom reservdelar kan stå stilla länge utan att de används krävs det speciella prognoser för dessa.

(4) Stock management policy Organisationer måste ha en lagerhållningspolicy speciellt för reservdelar

(5) Policy test and validation Varje organisation bör granska och validera resultatet vid användning av beslutsordningen och ändras den om det behövs.

3.5 Kritiska artiklar

Den viktigaste egenskapen hos reservdelar är den kritiska faktorn, det vill säga klassificering av reservdelar utifrån deras betydelse för produktionen. Cavalieri et al. (2008) definierar den kritiska graden som utrustningens betydelse för att upprätthålla produktion på ett säkert och effektivt sätt. Klassificering av utrustning används för att ge bevis för att de kritiska reservdelarna förtjänar mer uppmärksamhet och bör hållas i lager. Hur kritisk en del är bestäms av konsekvenserna som kommer av ett haveri om en reservdel inte finns, Huiskonen (2001). Dagens krav på resultat och avkastning i företag har gjort reservdelsfrågan viktig och ett sätt att överleva i hård konkurrens. Det är viktigt att ledningen är medveten om detta, Wagner & Lindemann (2008).

Beroende på vart leverantörer ligger och vilken man väljer att köpa ifrån så klassas delarna olika, Ghodrati et al. (2012). Om ett svenskt företag beläget i Gästrikland köper från en leverantör belägen i Hofors till priset av 100 kr och ledtid på en dag så kanske inte delen är kritisk men om vi väljer en leverantör i Kina till priset av 75 kr och en ledtid på två veckor så blir delen kritisk. Dessa siffror måste jämföras med lagerhållningskostnaderna för att se vilken som är det bästa alternativet. Med en ledtid på en dag kanske artikeln inte behöver lagerhållas.

20 Kennedy et al. (2001) föreslår samarbeten med lokala leverantörer för att få snabba leveranser.

3.6 Klassificeringsmodeller

Klassificering av reservdelar kan hjälpa organisationer att skapa underlag för vilka reservdelar som ska köpas in och lagerhållas. Målet med klassificeringen är att dela in reservdelar i olika kategorier efter hur kritiska de är genom att bygga modeller som talar om vilka faktorer som ska tas med i dessa beräkningar. Klassificering byggs genom befintlig kunskap och gör en klassificering är att de ska fylla olika syften. Klassificeringen identifierar även rätt sak på rätt lagerplats och vilken optimeringsmetod som ska väljas för att bestämma lagerkvantiteter.

(Hagberg & Henriksson, 1995)

Bacchetti & Saccani (2012) har studerat 25 artiklar om klassificering av reservdelar. Tabell 2 redovisar vilka faktorer som använts för reservdelar med låg rörlighet.

Artikel

Tabell 2. Faktorer för klassificering av reservdelar med låg rörlighet

21 Enligt Figur 3 finns det två olika metoder som kan användas för klassificering: kvantitativ eller kvalitativ, Cavalieri et al. (2008); Braglia et al. (2004); Bacchetti & Saccani (2012);

Huiskonen (2001).

De kvantitativa metoderna bygger på siffror med bestämda värden medan de kvalitativa metoderna bygger på att klassificera hur kritisk en reservdel är genom en grov bedömning eller genom ett poängsystem.

Figur 3 Olika metoder av reservdelsklassificeringar

3.6.1 Kvantitativa modeller

Den mest kända och använda klassificeringen är ABC-klassning, Huiskonen (2001); Cavalieri et al. (2008); Bragila et al. (2004); Bachetti & Saccani (2012). Metoden baseras på uträkningar samt siffror och är en analys av årlig förbrukning, inköpskostnad eller volymvärde.

Många industrier använder klassisk ABC-klassificering enligt Paretoprincipen för att hantera lagerstyrnings problem. Begränsningen med denna metod är att den ofta bara styrs mot en parameter. Detta gör att det inte går att skilja ut att olika reservdelar har olika styrparametrar för inköp och lagerhållning. (Braglia et al. 2004)

22 Enligt Braglia et al. (2004) sker reservdelsstyrningen i industrier i tre steg:

(1) Genom en feleffektsanalys för att hitta de som är kritiska.

Endast de som ses som kritiska här analyseras vidare.

(2) ABC-analys enligt Paretos princip för att gradera de kritiska reservdelarna ytterligare.

den mest använda i många organisationer är:

A-klass Mycket Viktig B-klass Viktig

C-klass Mindre viktig

(3) Utvärdering och eventuell revidering av lagernivåer för olika typer av reservdelar.

Volymvärde (ABC)

I reservdelsförråd med många artiklar kan det vara svårt att styra alla på ett noggrant sätt. Då gäller det att välja ut de väsentligaste och sedan koncentrera styrinsatserna på dessa. Ett sätt att välja de väsentliga är genom en volymvärdesanalys. (volymvärde = senaste årets

förbrukning multiplicerat med priset). Detta innebär att man sortera artiklarna efter

volymvärde. Klassificeringen fungerar oftast bra då en liten andel av artiklarna nästan alltid svarar för en stor del av det totala volymvärdet.

Formeln brukar resultera i följande fördelning:

A= 10-20% av antalet artiklar som svarar för det största volymvärdet.

B= de följande 10-30% av antalet artiklar med störst kvarvarande volymvärde.

C= resten.

För artiklar med mycket låg förbrukning till exempel vart femte år används en genomsnittsförbrukning. Artiklar som är klassade som A-artiklar ägnas de största styrinsatserna där nya ekonomiska optimeringar sker 2 ggr/per år. De som klassificeras som B-artiklar optimeras en gång per år och för C-artiklarna så görs inga optimeringar. (Hagberg

& Henriksson, 1995)

Då antalet kontrollparametrarna ökar räcker inte längre ABC-analysen till. (Huiskonen, 2001) En annan kvantitativ metod är konstruerad av Mukhopadhyay et al. (2003) men presenteras av Cavalieri et al. (2008), den heter FSN och är en analys av efterfrågan. Denna metod baseras på hur ofta reservdelen rör på sig i ett lager. F =fast moving, S=slow moving, N=non moving.

23 Delar som är relaterade till utrustning valde Porras & Dekker (2007) att klassificera enligt kritiska koder med tre kategorier: Hög (H), Medium (M) och Låg (L)

H: Om tillgänglighet saknas på detta material blir det dyra stillestånd och kan vara fara för personskador. Risktagning vid beställning kan inte rättfärdigas.

M: Otillgänglighet på dessa material kan resultera i produktionsbortfall. Men ingen risk för personskador och en beräknad risk beställning kan tas.

L: Otillgänglighet på dessa skapar inte stillestånd eller risk för personskador.

Klassificering utifrån förbrukning är en metod som kan användas som beräkningsmetod för

Henriksson (1995) ska delen lagerhållas om den sannolika kostnaden för produktionsbortfall under maskinens återstående livslängd överstiger den sannolika kostnaden för lagerhållning adderat med den sannolika kostnaden för inkurans. Med Förbrukningsreservdelar gäller samma uträkning som vid försäkringsreservdelar men här måste man ta ställning till vilket antal som ska ligga på hyllan genom att analysera totalkostnaden, det vill säga summan av förväntad bristkostnad, förväntad lagerhållningskostnad och förväntad inkuranskostnad utifrån olika typer av policys (en reserv till tio i bruk, alltid två i förrådet). För att hitta rätt nivå för förbrukningsmaterial är det vanligt att använda sig utav partiformning. Partiformning är när varor införskaffas i stora mängder vid ett tillfälle trots att det inte finns ett direkt behov av produkterna. Valet av partiformning kan se olika ut. Ett exempel är att ha en konstant inleverans efter ett visst antal dagar.

3.6.2 Kvalitativa modeller

En kvalitativ metod baseras på information och faktorer som kostnad, lagerhållningskostnad och stilleståndskostnad.

Braglia et al. (2004) finns det två huvudtyper av metoder för dessa klassificeringsmodeller:

”Reliability centred maintenance (RCM)” och ”Analytic hierarchy process (AHP)” RMC ger möjlighet att på ett praktiskt och strukturerat tillvägagångssätt få fram en underhållsstrategi för varje reservdel och dess felorsaker i ett produktionssystem. Några faktorer som kan tas

24 med när reservdelar ska klassificeras är: säkerhet, underhållskostnad, produktionsbortfall och bristande kvalitet. RMC bygger på beslutsdiagram där det fattas beslut genom att följa noder genom ett diagram. Detta kan vara svårt eftersom det bygger på antaganden och bedömningar.

Problem som kan uppstå är överväganden om: valen vid noderna kan svaras med åt två håll, oftast måste fler faktorer bedömas och dessa är ofta immateriella och svåra att värdera.

Enligt Braglia et al. (2004) presenterades AHP för första gången av Saaty (1980, 1982, 1990) som ett verktyg för beslutfattande när det ska vägas in många faktorer samtidigt. Den organiserar de kritiska faktorerna av ett problem i en hierarkisk struktur genom en serie enkla jämförelser och ranking. Detta sätt hjälper till att komma fram till beslut och visar också

Enligt Braglia et al. (2004) presenterades AHP för första gången av Saaty (1980, 1982, 1990) som ett verktyg för beslutfattande när det ska vägas in många faktorer samtidigt. Den organiserar de kritiska faktorerna av ett problem i en hierarkisk struktur genom en serie enkla jämförelser och ranking. Detta sätt hjälper till att komma fram till beslut och visar också