Syftet med vår studie var att undersöka om lärares digitala kompetens tycks ha påverkan på lärares inställning till ASL i den tidiga läs-och skrivundervisningen. Vi ville även undersöka vilka andra faktorer som kan ha påverkan på lärares inställning till metoden. I vårt resultat framkom det att alla de lärare som svarade på våra enkätfrågor hade en positiv inställning till att arbeta med ASL-metoden. Detta var ett resultat som till viss del var väntat i och med vårt val av urvalsmetod och tillvägagångssätt för att skicka ut vår enkät. Då ingen av respondenterna har uttryckt att de har en negativ inställning till metoden så kan vi inte säga något om de faktorer som skulle kunna vara av betydelse för en väldigt negativ inställning till metoden. I vår analys av resultatet har vi kunnat se att det finns vissa skillnader i hur respondenterna svarat på de frågor som kan kopplas till deras inställning till metoden. Utifrån det empiriska material vi har samlat in har vi därför valt att närmare undersöka hur olika faktorer förhåller sig till varandra inom vår grupp av positivt inställda respondenter. Bland de faktorer som vi har analyserat så kan vi inte säga att det är en specifik faktor som verkar ha större påverkan än andra, utan de olika faktorerna verkar ha olika påverkan beroende på sammanhanget.
Tidigare forskning har visat att ålder kan vara en faktor som påverkar lärares inställning till digitala verktyg i undervisningen (Fraillon et al., 2014; Krumsvik et al. 2016; Scherer, 2015). I vår analys kunde vi inte se att ålder var en faktor som i särskilt stor utsträckning påverkade lärarnas inställning till ASL-metoden. Det resultat som har framkommit i vår undersökning ligger mer i linje med Player-Koros (2012) analys, vilken lyfter lärares självförmåga och deras inställning till digitala verktygens betydelse för elevernas lärande, som två faktorer som har stor påverkan på lärarnas användande av digitala verktyg i undervisningen. Vi kan se att trots att våra respondenter har olika tillgång till digitala verktyg och att hälften av dem ser teknikproblem som ett hinder i arbetet med metoden, så ser de ändå fler möjligheter än hinder med metoden. Nästan alla respondenter har dessutom svarat att deras inställning till att använda digitala verktyg i undervisningen har påverkats positivt.
Skolverket (2019b) skriver i sin senaste uppföljning av den nationella digitaliseringsstrategin att lärares digitala kompetens har ökat. Bland våra respondenter tycker vi oss kunna se att det problem som respondenterna och eleverna har med de digitala verktyg främst verkar vara kopplade till rent tekniska problem som till exempel nätverksproblem. De respondenter som har svarat på vår enkät
32
visar även att de trots olika faktorer såsom digital kompetens, ålder och lärarerfarenhet har lyckats integrera digitala verktyg i undervisningen på ett sätt som skapar möjligheter för utveckling hos eleverna. Respondenterna visar i sina svar att de har en adekvat digital kompetens för lärare, de har dessutom tillgång till flera olika digitala verktyg och de har lyckats att integrera dem i undervisningen på ett sätt som de menar leder till lärande och utveckling.
Precis som tidigare forskning har visat (Takala, 2013) så kan vi i vår undersökning se att teknikstrul fortfarande kan ses som ett hinder i undervisningen och vi ser detta som ett område där skolorna behöver förbättras. Enligt olika definitioner av lärares digitala kompetens så kan vi tydligt se att den mer generella definitionen som är främst inriktad på de tekniska aspekterna av digitala verktyg är en viktig, men relativt liten del, i det som definierar lärares digitala kompetens. Om vi ser till TPACK så menar vi att lärarna i första hand behöver förhålla sig till på hur deras tekniska kunskaper kan samverka med deras pedagogiska kunskap och ämneskunskap. Player-Koro (2012) beskriver lärarnas tilltro till de digitala verktygen och den egna förmågan att använda dessa i undervisningen som en viktig förutsättning för den digitaliserade undervisningen. Vidare skriver hon att de digitala verktygen behöver integreras på ett hållbart och väl övervägt sätt. Enkäten visar att i storts sett alla respondenterna, med sina likheter och olikheter, verkar ha blivit mer positivt inställda till att använda digitala verktyg i undervisningen. En slutsats av detta skulle kunna vara att ASL verkar vara en bra metod för att stötta lärares självförmåga i förhållande till digitaliseringen av undervisningen.
Vi tycker oss kunna se att respondenterna uttrycker olika delar av ASL-metodens pedagogiska grund som möjligheter respektive hinder. De allra flesta respondenterna anser att en möjlighet i arbetet med metoden är att eleverna arbetar mer i par och att deras texter blir lättare att dela med andra. Detta kan kopplas till det sociokulturella perspektivet på lärande där samspelet mellan elever och lärare lyfts som ett viktigt stöd för elevernas lärande. I vårt resultat kan vi se att en stor del respondenter ser att eleverna får arbeta mer i par som en fördel med metoden, samtidigt som de lyfter tangentbordets förmåga att stötta eleverna i deras skrivande vilket kan kopplas till resultaten från tidigare forskning på området (Agélii Genlott & Grönlund, 2013; Hultin & Westman, 2013). Utifrån vårt resultat och analys kan vi se att våra respondenter verkar hålla med om att möjligheten att arbeta mer med gemensamt lärande i undervisningen är en del i metodens framgång. Vi kan även koppla denna syn på de pedagogiska fördelarna till Hultin och Westman (2013) som skriver att ASL-metoden kan bidra till att utveckla undervisningen och ge utrymme både för arbetet med
33
texter och dialog samtidigt som den språkliga korrektheten och fonologiska medvetenheten kan utvecklas.
Samtidigt så har Mangen och Balsvik (2016) visat att de fördelar som finns med att skriva med digitala verktyg, inom forskningen med ett sociokulturellt perspektiv på lärande, i vissa fall kan betyda nackdelar inom andra pedagogiska perspektiv. Inom det sociokulturella perspektivet på lärande kan det ses som fördelaktigt att vänta med att skriva för hand, då pennan som skrivverktyg kan ge upphov till att eleverna begränsas av sina motoriska färdigheter. Inom perspektiven kognitiv psykologi samt neurovetenskap och lärande lyfts istället fördelarna med att skriva för hand och att eleverna får använda sina motoriska färdigheter som en del i bokstavsinlärningen (Mangen & Balsvik, 2016). Wollscheid et al. (2016) lyfter även detta perspektiv i sin forskningsöversikt. De skriver att det sociokulturella forskningsfältet är det som står för flest positiva forskningsresultat i frågan om tangentbordets fördelar i jämförelse med pennan i den tidiga läs- och skrivundervisningen. I vårt resultat kan vi se att lärare som är positiva till en digitaliserad läs- och skrivundervisning samtidigt kan se skrivande för hand som en viktig del i elevernas utveckling av deras läs- och skrivförmåga. Denna fråga verkar vara av betydelse för en del av respondenterna, då de har svarat att de ser bristen på träningen av handstilen som ett hinder i arbetet med metoden. Detta resultat kan vi koppla till Takalas (2013) studie där de tillfrågade lärarna dels framför många fördelar med metoden, men samtidigt ser ett problem i att vänta med att låta eleverna lära sig att forma bokstäver för hand.
Utifrån vår analys av enkätsvaren tycker vi oss ha fått inblick i respondenternas TPACK men även deras inställning till digitala verktyg i undervisningen. Vi undrar om det skulle kunna vara så att en del i framgången med ASL-metoden är att de digitala verktyg används i undervisningen med ett tydligt pedagogiskt syfte, där de digitala verktyg används i ett syfte som är kopplat till skolvärlden, samtidigt som det kan kopplas till läroplanens pedagogiska syn och till svenskämnet. Detta skulle kunna förklara respondenternas positiva inställning till att använda digitala verktyg i den tidiga läs- och skrivundervisningen. I vårt resultat tycker vi oss kunna se att lärarnas tilltro till metoden och att använda digitala verktyg i undervisningen kan kompensera för faktorer med eventuell negativ påverkan som till exempel tillgång till digitala verktyg eller problem med tekniken. Denna slutsats kan vi koppla till Ertmer, & Ottenbreit-Leftwich (2010) som skriver om vikten av att lärare får en ökad kunskap och förståelse för hur digitala verktyg kan påverka elevernas lärande. De
34
skriver att det kan vidare leda till en förändring i andra betydelsefulla faktorer såsom kunskap, förhållningssätt och kultur.
7.1 Fortsatt forskning
Den digitala utvecklingen i samhället och i skolan ställer många nya krav på lärare. De behöver både lära sig att behärska den nya tekniken och hitta sätt att använda den i sin undervisning, så att deras elever får möjligheten att utveckla sin digitala kompetens. I denna studie har vi intresserat oss för lärarens inställning till att använda digitala verktyg, då vi ser läraren som en viktig aktör i att skapa förutsättningar för att de digitala verktygen ska kunna fungera som verktyg för lärande. Vi ser detta som ett viktigt forskningsområde för skolan då användandet av digitala verktyg blir allt mer utbrett både i skolans undervisning och i samhället i stort. Vi anser även att det är särskilt viktigt att forskningen inkluderar lärarperspektivet, då vi menar att det kan bidra till att stärka lärarprofessionen röst i frågor som rör digitaliseringen av skolan.
En fortsättning på vår studie skulle kunna vara en liknande studie, med syftet att se hur samma faktorer som vi har undersökt, kan påverka i det fall där läraren har en tydligt uttalad negativ eller kritisk inställning till ASL-metoden. En sådan studie skulle eventuellt kunna bidra till att ge en tydligare bild av komplexiteten kring hur olika faktorer samspelar med varandra och påverkar lärares inställning till att använda digitala verktyg i den tidiga läs- och skrivundervisningen. Det hade även varit intressant att genomföra en studie med syftet att undersöka olika yttre omständigheter kopplade till läs- och skrivundervisningen och digitaliseringen av skolan, som till exempel tillgång på digitala verktyg eller olika fortbildningsinsatser.
35