Det finns hög tilltro till crowdfundings potential som finansieringsmetod av kulturprojekt.
Crowdculture är nytt, komplicerat och tidskrävande men har ändå gett finansiering åt flera kulturprojekt. Det finns intresse och nyfikenhet för metoden crowdfunding och plattformen Crowdculture både hos utövare inom kultursektorn och bidragsgivare inom offentliga sektorn. Men det är en tidskrävande process för crowdfunding att komma in på marknaden och få genomslag.
Många frågor hänger fortfarande i luften. Ovanheten hos projektägare att göra en crowdfundingkampanj och således kunna kommunicera sin idé genom ett publikperspektiv är bidragande till att det är svårt. Det finns fortfarande en osäkerhet inom kultursektorn kring fenomenet crowdfunding. I dagsläget behövs det utvecklas för att passa in i kultursektorn på ett naturligt sätt. Det behöver finnas ett enkelt system för att användarna ska bli fler och konkurrensen om de offentliga medlen göra det attraktivt att skapa fler fonder. Det krävs tålamod och det kommer att ta tid för crowdfunding att få genomslag.
Metoden crowdfunding kan ändå ses som en finansieringsmöjlighet för vissa kulturprojekt. Det jag däremot vill lyfta fram är att det inte bör ses som en patentlösning som ersätter andra former av finansiering utan som ett komplement till dessa. Plattformen Crowdculture fångar upp de projekt som idag hamnar mellan stolarna. Kulturutredningen efterlyser breddad finansiering och att nya former och fenomen, såsom crowdfunding, dyker upp är bara en tidsfråga. I och med rapporten Jakten på medborgarfinansiering hoppas jag att diskussionen om fenomenet ökar och kan ge en tydligare bild om vad kultursektorn behöver för breddad finansiering. Då kan man återigen undersöka om crowdfunding är en möjlig metod att använda.
För att tydliggöra resultatet jag kommit fram till under min undersökning svarar jag på mina frågeställningar var för sig i de fyra kommande stycken.
Svaret på min huvudsakliga frågeställning, Hur fungerar Crowdculture som finansieringsmöjlighet och vilka hot och möjligheter rymmer plattformen när det gäller finansiering av kulturprojekt, beskrivs under större delen av analysen. Jag har definierat en del möjligheter och hot som kommer med plattformen Crowdculture. Det jag ser som mest
problematiskt är deras fördelningssystem. Det är en komplicerad modell som gör att användare lätt kan tröttna när de försöker sätta sig in i hur det fungerar. Crowdculture har ännu inte slagit så stort som väntat och alla projekt som läggs upp på plattformen är inte attraktiva för den stora massan.
Genom att söka pengar ur en offentlig fond och endast har ett fåtal privata finansiärer blir projekten ändå berättigade medel ur fonden. Det betyder i princip att de flesta projekt som lägger upp en kampanj och ansluter sig till en fond garanterat kommer bli berättigad offentligt medel oavsett idé, kvalitet, innehåll och storlek på målgrupp. Å andra sidan är detta svårt att argumentera mot då hela crowdfundingsystemet bygger på ett rent publikperspektiv där kulturkritiker inte kan komma och säga vad som är ”bra eller dåliga projekt”. Med detta system är det publiken som bestämmer. Vid undersökningar om kulturpolitikens breddade kulturfinansiering är det ändå svårt att inte väga in kulturella termer när kultur ska finansieras. Som det ser ut idag finns det riktlinjer för projekt som vill söka pengar ur en fond genom Crowdculture men inga riktlinjer för de projekt som gör en kampanj endast riktad mot publiken. En crowdfundingplattform för kulturprojekt skulle kunna väga in fler kulturella termer utan att frångå metoden crowdfunding. Den utvecklingen tror jag behövs för att crowdfunding ska få respekt inom kultursektorn.
Vad är crowdcultures bakgrund och syfte
Syftet och bakgrunden med Crowdculture är att möjliggöra för fler projekt att kunna söka finansiering. Genom att samarbete med offentlig sektor ger Crowdculture också större möjlighet till projekt som tidigare inte fått offentlig finansiering. Syftet med Crowdculture är också att demokratisera kulturen, att medborgarna ska få möjlighet att bestämma över en del av de offentliga kulturpengarna. Crowdculture har växt fram på grund av; digitaliseringen, en starkare donationskultur, kulturens ekonomisering och genom att kulturpolitiken eftersträvar breddad finansiering. Crowdculture är en utveckling av tidigare donationsmöjligheter då Webb 2.0 har fått genomslag. Upphovspersonerna till Crowdculture ansåg att kultursektorn behöver följa teknologins utveckling och att finansiera kultur via internet är en sådan utveckling.
Vilken typ av projekt som lyckas bäst på plattformen
Crowdculture passar som sagt inte alla projekt och alla individer. Det kostar mycket tid att göra en crowdfundingkampanj och det är viktigt att ha en plan. Det är inte bara att skicka in en bidragsansökan till en stiftelse och vänta på besked. Här ska en kampanj arbetas fram, belöningar tillverkas och en publik engageras under lång tid. En projektägare bör tänka efter ordentligt innan metoden crowdfunding väljs för att finansiera en del av projektet. Hittills har projekt med en bra
kampanj och inom genren film lyckats bäst. Det kan bero på att filmbranchen har eskalerat kraftigt tekniken är lättillgänglig och kreativiteten stor. Crowdcultures användare har också till största del varit filmskapare och de har spridit information om plattformen Crowdculture till sitt filmnätverk.
Bidrar crowdculture med nya perspektiv
Publikperspektivet är det starkaste perspektiv som crowdculture har att bidra med. Genom metoden crowdfunding är det publiken/medborgaren som väljer vad för kultur som ska produceras. Inom kultursektorn har inte fokus legat på att publiken bestämmer sin egna kultur då kulturen har ett egenvärde. Kultur ska inte endast vara till som resurs för att göra nytta för samhället. Det är viktigt att kulturen utöver sin nytta kan få existera fritt. Rätten hos konsumenterna att bestämma över vad de vill ha för kultur är tvådelad. Konsumenter kan inte bestämma över all kultur de vill ha. Att lyfta fram publikperspektivet i vissa sammanhang, som med Crowdculture, är en bara utveckling mot deltagarkultur och en större demokratisering av kulturen. Mycket kultur måste ändå behandlas av kulturexperter. Kultur ska skapa diskussion, debatt och beröra. Om individen skulle välja all kultur förloras en del av det kritiska tänkandet som kulturen bidrar med.
Crowdfunding och plattformen Crowdculture är inte en helt perfekt metod för att finansiera kulturprojekt. Men genom att de lyfter fram perspektiv som tidigare inte värderats så mycket inom kultursektorn anser jag att systemet ifrågasätter tidigare former av kulturfinansiering och skapar diskussion inom kultursektorn. Det är ett nytt fenomen och fortfarande under uppbyggnad. Frågan är om metoden crowdfunding endast är nyhetens behag inom kultursektorn eller om den är här för att stanna. Kultursektorns breddade finansiering står inför många problem nu när kulturpolitiken fått sig en ny inriktning. Crowdculture är endast en lite del av vad som skulle kunna lösa problemen.
Systemet kan däremot väcka fel intresse hos kommun-, och regionpolitiker. Politiker blir allt mer försiktiga vad gäller att ta beslut. De positiva faktorerna med Crowdculture är lockande för en kommun då de är inkluderande, deltagande och publikbaserade faktorer. Meningen är inte att alla kommuner eller regioner ska gå in med hela sin kulturbudget för att skapa en enda fond hos Crowdculture. Meningen är att en del av kulturbudget kan användas på detta sätt. För en politiker skulle det allra lättaste beslutet vara att använda alla pengarna i en fond och således slippa ta beslut.
Att göra en crowdfundingkampanj är bra för att uppmärksamma hur stor efterfrågan är för projektidén. Då kan projektägaren välja att avsluta projektet i förtid om efterfrågan är liten eller
utveckla det och göra det större om efterfrågan är stor. Kulturprojekt som inte har en publik eller en intresserad allmänhet kommer heller inte kunna bli finansierade på Crowdculture. Det kan ses som en ny form av projektprocess att i ett tidigt skede börjar marknadsföra projektet. Normalt marknadsförs projektet när processen har varit igång och när projektet närmar sig slutfasen.
Eftersom Crowdculture är ett relativt nytt fenomen finns det fortfarande frågor att besvara. Jag har i min uppsats endast skrapat på ytan och en stor underliggande värld har visat sig. Framtida forskning skulle kunna följa crowdfundings fortsatta utveckling och granska vilket håll den går åt. Att studera hur crowdfunding kan utvecklas för att anpassas ytterligare till kultursektorn än vad Crowdculture gör är också ett intressant spår. Den anpassningen kan bland annat handla om att hitta en lösning på hur man frångår problematiken kring klassperspektivet och hitta en lösning för hela samhällets möjlighet till deltagarkultur inom crowdfunding. Crowdculture använder sig av stor samverkan mellan publik och offentlig sektor genom externa fonder. Undersökningar om hur dessa samarbeten skulle kunna utvecklas och inkludera fler parter vore intressant för kultursektorn.
Det har antytts att kulturens egenvärde och den konstnärliga friheten hotas genom metoden crowdfunding. Forskning om den verkligen hotas och då i vilken utsträckning den gör det skulle vara intressant då det är svårt att frångå kulturella termer när kulturprojekt ska finansieras.
Avslutningsvis vill jag ändå öppna upp för den verksamhet och de projekt som inte rymmer inom metoden crowdfunding och plattformen Crowdculture. Institutioner, och organisationer som har en löpande verksamhet med mycket personal kan välja att göra crowdfundingkampanjer för olika projekt inom verksamhetens ramar. Men det tar mycket tid och kraft från den dagliga verksamheten.
Den största utgiften för dessa organisationer den löpande verksamheten och inte de enskilda projekten. Jag skulle istället rekommendera dem till att göra en större satsning på fundrasing och därmed hitta privata finansiärer som stödjer en löpande verksamhetsidén istället för en temporär projektidén. Fundrasing är ett större och mer krävande arbete men förhoppningsvis ger det positiva resultat.
Det är viktigt för kulturpolitiken och kultursektorn att vara öppen för nya fenomen då en breddad finansiering efterlyses. Jag anser att metoden crowdfunding och plattformen Crowdculture ger möjlighet till att finansiera en viss typ av kulturprojekt inom kultursektorn. Crowdfunding är ett nytt fenomen som har förbättringspotential.
Sammanfattning
Kulturutredningen 2009 har gett kulturpolitiken i Sverige en ny inriktning. Den nya inriktningen betonar vikten av att bredda den icke offentliga finansieringen av kultursektorn. Inriktningen öppnar upp för nya fenomen att etablera sig i Sverige, crowdfunding är ett sådant fenomen. Crowdfunding är en online-metod ”genom vilken individen blir finansiärer av projekt och verksamhet de känner engagemang för” (Jakten på medborgarfinansiering, 11). Uppsatsen har resulterat i en övergripande presentation av fenomenet crowdfunding och en fördjupning av plattformen Crowdculture.
Crowdculture är en online-plattform för att finansiera kulturprojekt genom en kombination av crowdfunding och offentligt bidrag. Samhällstrenderna digitalisering, starkare donationskultur, kulturens ekonomisering och kulturpolitiken som eftersträvar breddad finansiering anses vara grunden till Crowdcultures existens. Metoden crowdfunding bidrar till en deltagarkultur och ett publikperspektiv som tidigare inte använts flitigt inom kultursektorn. Plattformen Crowdculture passar en viss typ av kulturprojekt och bör inte ersätta redan befintligt finansieringssystem.
Crowdculture har potential att få genomslag inom kultursektorn men är inte riktigt där ännu.
Kulturprojekt som ryms inom crowdfunding är oftast ägda och producerade av civilsamhället då dessa projekt har svårt att få offentlig finansiering. Crowdfunding handlar inte endast om att finansiera projekt utan belyser också ett nytt sätt av marknadsföring.
Nyckelord:
Crowdfunding, crowdsourcing, deltagarkultur, Crowdculture, kulturpolitik, civilsamhället