Crowdfunding som finansieringsmöjlighet inom kultursektorn: En fallstudie av plattformen Crowdculture

Crowdfunding som

finanseringsmöjlighet inom kultursektorn

En fallstudie av plattformen Crowdculture

Crowdfunding as funding option in the cultural sector

A Case Study of the platform Crowdculture Anna Edlund

Estetisk-filosofiska Kulturvetenskap 15 hp

Karin Fast Adrian Veluci 130520 Löpnummer

Crowdfunding som

finansieringsmöjlighet inom kultursektorn

En fallstudie av plattformen Crowdculture

Crowdfunding as a funding option in the cultural sector

A Case Study of the platform Crowdculture Anna Edlund

Fakulteten för humaniora och samhällsvetenskap Ämne: Kulturstudier

Nivå/Högskolepoäng: C-nivå, 15 hp Handledare: Karin Fast

Examinator: Adrian Velicu

Datum: 2013-06-20

Abstract

With the Culture Survey 2009, the Cultural policy in Sweden has got a new direction. The new direction emphasises the importance of broadening the non-public funding for the cultural sector.

The new direction opens up new phenomenon to establish themselves in Sweden. Crowdfunding is such a phenomenon. Crowdfunding is an online-method "by which the individual becomes financiers of projects and activities they have passion for" (Jakten på medborgarfinansiering, 11).

The essay has resulted in a comprehensive presentation of the phenomenon crowdfunding and a deepening of the platform Crowdculture. Crowdculture is an online-platform for funding cultural projects through a combination of crowdfunding and public support. Societal trends digitization, stronger donation culture, economization of culture and cultural policies that seek broader financing is considered to be the foundation for Crowdcultures existence. The method crowdfunding contribute to a participatory and an audience perspective, witch is not previously been used frequently in the cultural sector. The platform Crowdculture suits a particular type of cultural project, and should not replace the existing funding. Within the cultural sector Crowdculture has the potential to make an impact but the potential has not yet fully spread. Cultural projects that fit within crowdfunding is usually owned and produced by civil society, as these projects have been difficult to get public funding. The method Corwdfunding is not only about getting funding but also with opportunity for early marketing.

Keywords:

Crowdfunding, crowdsourcing, participatory, Crowdculture, cultural, civil society

Innehållsförteckning

1. Inledning! 1

1.1 Ämnesval! 1

1.2 Syfte! 2

1.3 Problemformulering och frågeställning! 2

1.4 Avgränsningar! 2

1.5 Tidigare forskning! 3

1.6 Tillvägagångssätt och metod! 4

1.7 Källmaterial och teoretiska utgångspunkter! 5

1.8 Disposition! 6

2. Bakgrund! 7

2.1 Kulturpolitikens arbete med breddad finansiering! 7

2.2 Crowdfunding! 11

2.3 Deltagarkultur! 16

3. Analys! 19

3.1 En introduktion till plattformen Crowdculture! 19 3.2 Crowdcultures fördelningssystem av ekonomiska resurser! 21

3.3 Hot och möjligheter med Crowdculture! 23

3.4 Att lyckas med en kampanj på Crowdculture! 27

3.5 Nya perspektiv! 29

4. Slutsats och diskussion! 31

Sammanfattning! 35

Källförteckning! 36

Figurförteckning och bilagor! 39

Crowdfunding som

finanseringsmöjlighet inom kultursektorn

En fallstudie av plattformen Crowdculture

Crowdfunding as funding option in the cultural sector

A Case Study of the platform Crowdculture Anna Edlund

Estetisk-filosofiska Kulturvetenskap 15 hp

Karin Fast Adrian Veluci 130520 Löpnummer

1. Inledning

Vid en dialog med en lärare fick jag för första gången höra talas om begreppet crowdfunding.

Crowdfunding är ett nytt fenomen och är en online-metod som är till för att finansiera projekt genom att vända sig till ett stort antal finansiärer, oftast privata. Jag ville beröra ett relativt nytt ämne i min c-uppsats och valde därför att skriva om crowdfunding som en ny möjlighet för den breddade kulturfinansieringen. Crowdfunding är en metod som används av många online- plattformar över hela världen och inom många områden, inte bara kultur.

1.1 Ämnesval

Genom diverse styrdokument, regleringsbrev och kulturpropositionen Tid för kultur, som är skrivet i samband med kulturutredningen 2009, träder en ny inriktning av kulturpolitiken fram. Inriktningen antyder till att kulturens finansiering bör breddas och att entreprenörskap kan komma att bli avgörande för konstnärers framtid. Den nya inriktningen av kulturpolitiken gör det svårare att ta del av den offentliga finansieringen. Både myndigheter, organisationer och fristående kulturprojekt

berörs av hur kultur finansieras idag. Detta anses som ett problem inom kultursektorn av exempelvis myndigheter, konstnärer, projektägare och organisationer.

En del kulturprojekt har dock alltid varit svårfinansierade på grund av att de hamnat mellan stolarna. Det kan handla om privatpersoner som vill göra en engångssatsning på ett projekt, organisationers verksamhet som inte ryms inom bidraget från regeringen eller projekt som inte uppfyller alla krav för att få offentligt bidrag. Kulturpengen, Unga cash och Kulturpåsen är några relativt nya metoder för privatpersoner att söka pengar av hos vissa kommuner. I dessa sammanhang är det de enskilda kommunerna som valt att göra en satsning på projekt som för det mesta arrangeras utanför en förenings regi. Metoderna har uppkommit då det inte längre är en självklarhet att ungdomar söker sig till föreningslivet för att organisera sig.

Jag har valt att skriva om den svenska online-plattformen Crowdculture som använder sig av finansieringsmetoden crowdfunding för att finansiera kulturprojekt. Plattformen Crowdculture är en

1

Med projekt menas en temporär verksamhet.

ny möjlig finansiering för kulturprojekt men också för institutioner och organisationers specifika satsningar. Att använda sig av Crowdculture kan leda till att Sverige blir rikare på kulturprojekt och kommer kunna få en större mångfald av kulturprojekt. Mitt ämnesval har jag gjort för att få möjlighet att undersöka Crowdcultures plats inom kultursektorn och om metoden crowdfunding, genom plattformen Crowdculture, är en möjlig metod för finansiering av kulturprojekt. Det anses vara ett bra komplement till hur kulturprojekt kan marknadsföras, finansieras och produceras. Jag vill undersöka om antagandet stämmer.

1.2 Syfte

Syftet med uppsatsen är att undersöka om metoden crowdfunding anses fungera som finansiering av kulturprojekt inom Sveriges kultursektor. Det undersöker jag genom att titta närmare på en fysisk plattform som använder sig av metoden crowdfunding. Plattformen jag har undersökt är den svenska plattformen Crowdculture. Jag har undersökt deras potentiella bidrag till kultursektorn, hot och möjligheter och om de öppnar upp för nya perspektiv inom kultursektorn.

1.3 Problemformulering och frågeställning

Jag har en huvudfrågeställning som jag sedan delar upp i några underrubriker. Det gör jag för att kunna få med så många delar av fenomenet som möjligt. Min huvudsakliga frågeställning är: Hur fungerar Crowdculture som finansieringsmöjlighet och vilka hot och möjligheter rymmer plattformen när det gäller finansiering av kulturprojekt? Underfrågorna jag behandlar är; vad är crowdcultures bakgrund och syfte, vilken typ av projekt lyckas bäst på plattformen, och bidrar crowdculture med nya perspektiv?

1.4 Avgränsningar

Jag skriver om problem kring finansiering av kulturprojekt i Sverige och om hur den nya metoden

crowdfunding kan vara till hjälp för detta problem. Uppsatsen är begränsad till undersökning kring

svenska kulturprojekt och finansiärer som har använt och använder sig av plattformen Crowdculture

sedan deras start år 2010.(Seminarium, ”Crowdculture”) Avgränsningen har jag valt då plattformen

Crowdculture är till för endast kulturprojekt. Andra crowdfundingplattformar är inte inriktade

enbart mot kulturprojekt utan har en bred allmän inriktning.

1.5 Tidigare forskning

Crowdfunding är ett internationellt och relativt nytt begrepp och metod för finansiering av projekt.

Under de senaste året har det eskalerat kraftigt inom media och många artiklar har berört ämnet crowdfunding. Litteratur i bokform finns det däremot väldigt lite av. Det finns internationella böcker utformade som handböcker om hur man marknadsför ett projekt på en crowdfundingplattform. Jag berör inte dessa böcker då jag har avgränsat mig till att skriva om Crowdculture, som fungerar lite annorlunda än internationella plattformar. Jag kommer att använda mig av vetenskapliga artiklar som finns att hämta via internet.

Wi: Journal of Mobile Culture - Crowdfunding Culture skriven av Sara Bannermann är en rapport om fenomenet crowdfunding. Den upplevs opartisk och tar upp såväl positiva som negativa effekter av crowdfunding. I slutsatsen lämnar den några obesvarade frågor för att tydliggöra att det fortfarande inte finns alla svar kring crowdfunding och att det behövs mer forskning för att i högre grad kunna uttala sig om fenomenet än vad rapporten gör.

Massolutions

rapport The crowdfunding industry report, förkortas 2013CF Industry Report, publicerades 2013 och är en omfattande rapport där 362 av världens alla crowdfundingplattformar deltagit med resultatet. Den tar crowdfunding till en ny dimension och vidgar crowdfundingens potential mer än vad andra rapporter gör. Enligt Massolution har crowdfunding framträtt som ett livskraftigt alternativ till offentlig och privat finansiering. (The Crowdfunding industry report 2013CF, 8 och 12)

Svensk forskning om crowdfunding finns det ännu inte så mycket av. Tidigare i år gjordes dock den första omfattande analysrapporten om crowdfunding. Den gjordes av Myndigheten för Kulturanalys och heter Jakten på medborgarfinansiering: en omvärldsanalys av crowdfunding och publicerades i februari 2013. Det är en tematisk omvärldsanalys som analyserar crowdfunding (i rapporten också kallat medborgarfinansiering) av kulturen. Rapporten belyser crowdfundings möjligheter och hot inom kulturen och kulturpolitiken i Sverige. Den baseras på litteratur och flertalet intervjuer och det har gjorts en bevakning av antalet skrivna artiklar om crowdfunding i pressen. I rapporten publiceras ett diagram om hur många artiklar som skrivits i svensk press och ett urval från brittisk

2

Massolution är ett unikt forskning, rådgivning och genomförande företag som specialiserat sig på

crowdsoursinglösningar för privata, offentliga och ideella organisationer. En så kallad”Crowd powered

bussines”. (”Massolution rapporten”)

och amerikansk press. Diagrammet visar en kraftig ökning av artiklar om crowdfunding från 2011 och framåt. (Jakten på medborgarfinansiering, 11)

Deltagarkultur: i teori och praktik är en antologi om deltagarkultur som ett samlande begrepp för ett tvärgående delprojekt vid Malmö högskola. Kapitlet om deltagarkultur är skrivet av Lena Sundgren-Brorsson och Camilla Sjöstrand. Antologin publicerades av Malmö högskola 2011 och redaktörerna är Per Dahlbeck och Magnus Persson. (Deltagarkultur teori, 62)

Under min omvärldsbevakning av litteratur har jag inte hittat någon tidigare forskning om just plattformen Crowdculture. Däremot har upphovspersoner till plattformen Crowdculture funnits med i olika rapporter om crowdfunding, exempelvis genom intervjuer. En intervju har gjorts med Max Valentin, verksamhetsledare på Fabel kommunikation och upphovsperson till plattformen Crowdculture, för information till Jakten på medborgarfinansiering De finns också omnämnda i Deltagarkultur: i teori och praktik genom intervju med Molly Ränge. Crowdculture var också en av de 362 plattformarna som deltog i resultatet av Massolutions rapport 2013CF Industry Report. (The Crowdfunding industry report 2013CF, 92)

1.6 Tillvägagångssätt och metod

Metoden jag använder mig av är fallstudie så som Robert K. Yin i boken Case Study Research beskriver det. Fallstudie är en linjär men också interaktiv och upprepande process. Det kan användas när en ”hur” eller ”varför” fråga ställs, när utredaren inte behöver analysera beteendet och att fokus ligger på ett samtida fenomen inom en verklig kontext. (Yin, 2-4) Jag har undersökt ett avgränsat nutida fenomen där jag till en början fått söka efter material om ämnet. Jag har gjort en fallstudie av den nya finansieringsmöjligheten crowdfunding. Fallstudien har gjorts genom att jag har undersökt plattformen Crowdculture.

Jag baserar min analys på dagens kulturpolitiska utgångspunkt kring finansiering av kulturprojekt och hur den, enligt staten, ska utvecklas. Genom intervju med Max Valentin, material från Fabel

3

Det finns också en del forskning på tyska som jag valt att inte beröra på grund av bristande språkkunskap.

kommunikation

och materialinsamling av diverse rapporter har jag skrivit min analys. Inspelade seminarier där Fabel kommunikation deltar med information om Crowdculture kommer också att ligga till grund för min analys.

Intervjun är gjord med en blandning av Forskningmetodikens grunder av Runa Patel och Bo Davidsons metod och Etnologiskt fältarbete av Lars Kaijser och Magnus Öhlander. (Kaijser och Öhlander, 55-70) (Patel och Davidson, 73-87)

Under uppsatstiden har jag också aktivt diskuterat crowdfunding och Crowdculture i civilsamhällets kulturella nätverk jag verkar inom. Det har jag gjort för att få en bild av hur känt fenomenet är men också om bilden är positiv eller negativ. Detta är inget jag baserar min analys på men ändock ett viktigt komplement till vilka slutsatser jag kommer fram till.

1.7 Källmaterial och teoretiska utgångspunkter

Under min omvärldsanalys och insamling av material fann jag flertalet rapporter och artiklar om crowdfunding. Då jag gjorde en grov genomläsning av materialet märkte jag att rapporterna var snarlika och drog liknande slutsatser. Därför har jag gjort ett urval av dessa rapporter som jag berört i min uppsats.

Jag har utgått från rapporten Jakten på medborgarfinansiering: en omvärldsanalys av crowdfunding skriven av Myndigheten för kulturanalys. Jag har också utgått från rapporten Wi: Journal of Mobile Culture - Crowdfunding Culture. För att föra fram ytterligare material och perspektiv av crowdfunding har jag använt 2013CF Industry Report av Massolution. I bakgrunden till mitt forskningsområde kommer jag också att skriva en del om mitt kulturpolitiska perspektiv och vad som är viktigt att upplysa om för att kunna analysera crowdfunding och plattformen Crowdculture.

Det perspektivet hämtar jag från den senaste kulturutredningen 2009, som utmynnade i kulturpropositionen Tid för kultur. Jag använder också Statens kulturråds skrivelser om offentligt bidrag från 2009 och framåt.

4

Fabel kommunikation är en kommunikationsbyrå som ägnar sig åt ramverk för människors gemensamma

handlande. De startade upp och förvaltar numera plattformen Crowdculture. Har också arbetat fram

Lunchbeat och ett brädspel om lokal och landstingsindustri. (”Crowdculture plattformen”)

Deltagarkultur är ett begrepp som jag väger in i min analys. Anledningen till varför jag väger in deltagarkultur beror på att crowdfunding anses göra konsumenterna inom kultursektorn mer deltagande. Alltså kan crowdfunding anses bidra till en deltagarkultur. Mitt användande av deltagarkultur är hämtat från Henry Jenkins Konvergens kultur - Där nya och gamla medier kolliderar och Deltagarkultur: i teori och praktik publicerad av Malmö högskola.

1.8 Disposition

I det inledande kapitlet presenterar jag problematiken kring mitt ämnesval. Jag klargör ämnesvalet, beskriver mitt syfte och problemformulering och gör en avgränsning. Jag går igenom tidigare forskning om ämnet, mitt tillvägagångssätt och metod och slutligen presenterar jag min teoretiska utgångspunkt.

Kapitel 2 består av en övergripande bakgrund till problemet. Jag tar upp kulturpolitikens arbete med breddad finansiering genom att lyfta fram regeringens skrivelser om finansiering sedan 2009.

Vidare studerar jag fenomenet crowdfunding och ger läsaren en grundlig genomgång. Jag lyfter fram fyra samhällstrender som har studerats som anledning till fenomenets uppkomst inom kultursektorn i Sverige. Bakgrunden avslutas med en genomgång av vad deltagarkultur är och hur jag knyter det till crowdfunding.

I analysen, som är det tredje kapitlet, analyserar jag online-plattformen Crowdculture. Jag ger en introduktion till Crowdculture, går in konkret på deras fördelningssystem och skriver en längre del om plattformens hot och möjlighet för kultursektorn. Jag tar också upp skillnader mellan plattformen Crowdculture och renodlade crowdfundingplattformar. För att ge ytterligare en klarare bild av vad metoden crowdfunding är konkretiserar jag några viktiga faktorer för att lyckas med ett crowdfundingprojekt på plattformen Crowdculture. Analysen slutar med att belysa några nya perspektiv som Crowdculture bidrar med till kultursektorn.

Avslutningsvis diskuterar jag vad jag kommit fram till under mitt uppsatsskrivande och min analys.

Jag svarar på mina frågeställningar en efter en och ger exempel på fortsatt forskning inom området.

2. Bakgrund

2.1 Kulturpolitikens arbete med breddad finansiering

Kultursektorn står alltid inför nya utmaningar. I den senaste kulturutredningen framtogs nya sätt att arbeta med kulturpolitik. Den största förändringen var regionaliseringen av stadsbidraget, den så kallade samverkansmodellen

. Men finansieringen av kultursektorn fick också stor plats i utredningen. Man vill bredda finansieringen inom kultursektorn genom att fler parter ska stå för finansieringen, inte en stor. Ett projekt eller en organisation som söker finansiella medel behöver oftast kunna visa att de kan få finansiering från flera parter (Tid för kultur, 52). Detta kan vi se argumentation för i kulturpropositionen Tid för kultur och i de regionala kulturplanerna. Sveriges kulturpolitiska historia har till största del handlat om en offentlig finansiering till organisationer och institutioner och behovet av icke offentlig finansiering har inte varit så stor. I Tid för Kultur uttrycks det klart och tydligt att detta bör ändras på. Propositionen anser att en större utbredning av icke offentlig finansiering ökar antalet kulturprojekt och kultursektorns beroende av politiska beslut kan minska. Flera positiva faktorer kan också påverka kultursektorn om den börjar arbeta med externa relationer, enligt Tid för Kultur. (Tid för kultur, 13)

På begäran av regeringen fick Kulturrådet, genom regleringsbrevet för 2010, ett uppdrag i två delar.

De handlade om att titta närmare på hur en relation med kultursektorn och externa finansiärer skulle kunna se ut. Den första delen utmynnade i rapporten Kulturens icke offentliga finansiering som publicerades 31 mars 2010. Med rapporten kom Kulturrådet bland annat fram till att arbetet med exempelvis sponsring, såsom icke offentlig finansiering, är tidskrävande, kräver kompetens och är konjunkturkänsligt. Rapporten påpekar att det skulle vara bra att lyfta fram goda exempel på samarbetslösningar mellan företag och kulturorganisationer för att minska okunskapen kring sponsring. Rapporten upplyser också att det redan finns bra samarbeten mellan kultur och näringsliv men att det finns möjlighet till fler. (Kulturens icke offentliga finansiering, 5) Den andra delen innebar att Kulturrådet tog fram en strategi för hur de skulle arbeta med extern finansiering i

5

Samverkansmodellen innebär att regionernas frihet och ansvar ökar inom kulturområdet och att kulturen

förs närmare medborgarna. Den ska bidra till ökad måluppfyllelse av de nationella kulturpolitiska målen

samt ge ökade möjligheter till regionala prioriteringar och variationer. (”Samverkansmodellen”)

framtiden. Tanken med dessa uppdrag var inte att minska den offentlig finansieringen utan stimulera till att frigöra mer medel från icke offentliga finansiärer.

När regeringen och kulturrådet uttrycker sig om icke offentlig finansiering skrivs det vanligtvis om sponsring som alternativ. Att undersöka finansiering på annat sätt görs inte i lika stor utsträckning. I Kulturens icke offentliga finansiering skrivs det om stora institutioner, såsom Moderna museet, Kungliga Operan m.m och om hur de bör gå tillväga för att arbeta med icke offentlig finansiering.

Hur de mindre enskilda kulturprojekten bör finansieras utelämnas. Rapporten Kulturens icke offentliga finansiering bygger på återkoppling från institutioner och organisationer som fått stöd av kulturrådet. Därför har inte möjligheten för de mindre kulturprojekten vägts in, den informationen är bristfällig.

Kulturens icke offentliga finansiering presenterar olika hinder och möjligheter med en mer breddad finansiering av kulturen. Nedan presenterar jag dessa kort för att kunna analysera varför nya fenomen, såsom crowdfunding, har uppkommit.

Hinder kring breddad finansiering som Kulturens icke offentliga finansiering presenterar:

Okunskap och osäkerhet hos kulturorganisationer

• Det finns en negativ syn på sponsring hos kulturorganisationer. Den beror dels på att kunskapen är bristfällig, att den är tidskrävande för en liten utdelning och att sponsring inkräktar på den konstnärliga friheten. Det finns också en undermedveten tro på att näringslivet inte är intresserade av att sponsra kulturorganisationer.

Okunskap och osäkerhet hos potentiella sponsorer/finansiärer

• Det finns en positiv inställning till kultursponsring hos näringslivet men tröskeln är hög.

Det är svårt för ett företag att se och göra en tydlig och konkret mätning av vad som gynnar dem i kultursponsring. En konkret mätning behöver göras för att företaget ska kunna vara avdragsgillt och kunna argumentera gentemot Skatteverket för rätten till avdrag för en specifik satsning.

Skattelagstiftningen

• I kultursektorn uppfattas momsreglerna som svåra att förstå och tillämpa. En snävare

tillämpning har gjorts på kulturområdet vad gäller utformningen av skattelagstiftningen.

Detta har förbundsdirektören i Svensk Scenkonst och ordföranden i Kungliga Operan AB agerat kritiskt mot. (Kulturens icke offentliga finansiering, 37-38)

Möjligheter kring breddad finansiering som Kulturens icke offentliga finansiering presenterar:

Synliggörande av goda exempel

• Okunskap och osäkerhet som finns kring breddad finansiering kan försvinna genom att synliggöra goda exempel. Ett konkret exempel på ett gott exempel är den årliga prisutdelning som arrangeras av organisationen Kultur och Näringsliv

. Priset kallas för Swedish Arts and Business Awards och delas ut till ett väl genomfört samarbete mellan kultur och näringsliv. År 2012 fick Drömmarnas hus i Malmö detta pris. (”Kultur och Näringsliv”)

Utökad information om rådgivning

• Ett formulär har nyligen tagits fram i samråd mellan Skatteverket och organisationen Kultur och näringsliv. Formuläret ska utgöra grunden och ramarna när Skatteverket ska lämna förhandsbesked om avdragsmöjligheter för ett sponsringssamarbete till berörda parter. Ett nätverk av handläggare kring sponsring har också skapats inom Skatteverket.

Det gör det lättare för intresserade parter att hitta fram till rätt person och bedömningen av vad som är avdragsgillt växer sig samman hos alla handläggare.

Start av nya kulturfonder

• Det finns många privata stiftelser och fonder som ofta förvaltas av kommuner.

Allmänna arvsfonden fördelar stora summor till bl.a kultursektorn med särskild inriktning på projekt som rör barn, ungdomar och personer med funktionshinder. Då fonden Framtidens kultur avvecklades i samband med Kulturutredningen har nya fonder startats upp. En av dessa är fonden Innovativ Kultur som startades upp av Stockholm Stad. Västragötalandsregionen har skapat stödet Frispel - kulturella innovationer som ett nytt utvecklingsprojekt. Andra exempel är också Kulturbryggan som tar över den största verksamheten från Framtidens kultur.

6

Kultur & Näringsliv är Sveriges främsta brobyggare mellan kulturliv, näringsliv och samhälle.

Ändring av skatteregler för sponsring, gåvor, donationer, moms m.m

• Remissinstanser av Kulturutredningen menade att sponsring, gåvor och donationer kan fungera som kompletterande finansieringsmöjlighet. De framförde också att behovet av ändring av vissa skatteregler behöver ses över för att det ska kunna fungera bättre.

Exempelvis så kan momsreglerna inom kultursektorn förenklas. I remissvaren lyftes också förslag om avdragsrätt för företag och organisationers personalvårdande insatser på ett motsvarande sätt som på friskvårds- och idrottsområdet.

Införande av avdragsrätt för företag vid köp av konst

• Från olika håll framförs ett förslag om att införa en skattemässig avdragsrätt för företag vid första gången de gör ett konstinköp. Idén kring förslaget ar hämtat från en modell Danmark antog 2002.

(Kulturens icke offentliga finansiering, 38-43)

Kulturens icke offentliga finansiering avslutas genom en summering av resultatet. De ser att Sverige, jämfört med andra europeiska länder, är återhållsam vad gäller stimulans av icke offentlig satsning till kultursektorn. I manifestet som Kulturrådets styrelse antog 2008 framförs behov av att finna strategier kring att utöka kulturens resurser genom nya finansieringsmöjligheter, samarbeten, sponsring och bidrag från företag och privatpersoner. Rapporten föreslår att man till en början borde använda vägar som redan finns genom exempelvis fler samarbeten mellan kultur och näringsliv.

Återigen påpekas dock att skattereglerna för bidrag till kultursektorn bör ses över för att göra det mer lättillgängligt för näringslivet att gå in i ett samarbete och stötta kultursektorn på fler sätt.

(Kulturens icke offentliga finansiering, 45-46)

I Strategi för Kulturrådets arbete med icke offentlig finansiering skriver Kulturrådet:

För att det svenska kulturlivet ska fortsätta att utvecklas så behövs en

fortsatt stark offentlig finansiering. Helt nödvändigt är också den icke

offentliga finansieringen. För många verksamheter utgör den huvuddelen av

finansieringen.(Strategi för Kulturrådets arbete med icke offentlig

finansiering, 1)

Strategin är framtagen för att konkretisera myndighetens arbete med frågor inom icke offentlig finansiering och hur det ska bedrivas i framtiden. De strategiska valen som presenteras är:

Följa utvecklingen inom kulturområdet

• Det görs genom att Kulturrådet ska förbättra sin kunskap om icke offentlig finansiering.

Genom att Kulturrådet medverkar till införande av Samverkansmodellen ska de diskutera den samlade och övergripande bilden för finansiering av kulturverksamheterna i respektive region. De ska också ge mer plats åt den icke offentliga finansieringen i sina rapporter och följa upp sin kunskap.

Ge underlag för den nationella kulturpolitiken

• Det görs genom att Kulturrådet ska förmedla kunskapsunderlag om icke offentlig finansiering. De ska återigen ge mer plats åt icke offentlig finansiering men också uppmärksamma regeringen på tendenser, möjligheter och problem underprocessens gång.

Bistå vid genomförandet av den nationella kulturpolitiken

• Det görs genom att icke offentlig finansiering, vid sidan av den offentliga, betraktas som ett medel vid genomförandet av den nationella kulturpolitiken. Kulturrådet ska lägga upp information om icke offentlig finansiering på sin webbplats. De ska uppmärksamma kopplingar mellan frågor om offentlig respektive icke offentlig finansiering, regional tillväxt och främjandet av kulturella och kreativa näringar. De ska också hålla en ständig dialog med berörda parter kring icke offentlig finansiering.

(Strategi för Kulturrådets arbete med icke offentlig finansiering, 3-4)

2.2 Crowdfunding

Efter att ha gjort en kulturpolitisk genomgång och med det kommit fram till att kulturpolitiken eftersöker någon form av breddad finansiering går jag in på nästa ämne. Nedan ger jag en överblick kring det nya fenomenet crowdfunding med utgångspunkten i att crowdfunding kan vara en av flera metoder för kulturens breddade finansiering.

Idag finns det två svenska crowdfundingplattformar, nämligen www.fundedbyme.com och

www.crowdculture.se. Då plattformen www.fundedbyme.com är en crowdfundingplattform vars

målgrupp är bred och inte begränsad till någon specifik sektor i samhället kommer jag endast att skriva om www.crowdculture.se som vänder sig endast till kulturprojekt.

Fenomenet crowdfunding har växt fram ur ett äldre fenomen, nämligen crowdsourcing. Genom möjligheterna med den så kallade teknologin Web 2.0

har crowdsourcing växt fram och nämndes för första gången i en artikel vid namn ”The Rise of Crowdsourcing” av Jeff Howe i juni 2006. Det är en metod som med snabba lösningar löser olika problem, arbeten eller finansiering genom att söka sig till en större folksamling. Ordet är en kombination av orden "crowd" och "outsourcing".

Tanken är att ta ett arbete och lägga ut den till en folkmassa som genomför arbetet tillsammans. Det kan handla om att allmänheten bjudas in att utveckla ny teknologi, framföra en design eller hjälpa till att ta vara på, systematisera eller analysera stora mängder data. Wikipedia är ett praktexempel på ett arbete som har använt sig av crowdsourcing. Numera önskar också Wikipedia att få in pengar av

”crowden” och använder därmed crowdsourcing för att finansiera arbetet och inte bara genom att samla ihop kunskap.

Likheten mellan crowdsourcing och crowdfunding är att de båda använder sig av publiken och internet som verktyg. (WI:journal of Mobile Cultural, 2-3). Men sedan skiljer sig de båda fenomenen:

It works through an open call for particular projects. Funding is solicited online, usually in relativity small amounts, from individual donors or investors, and goes towards particular projects: personal loans for small businesses, the production of design t-shits, or the production of movies or music. In this sense, crowdfunding defies the traditional model of private investment, whereby a select investor or small group of investors finances a project. (WI:journal of Mobile Cultural, 2)

Alltså används crowdfunding mest för att finansiera olika projekt och produktioner. De går heller inte lika långt i delaktighet som crowdsourcing men finansiärerna ges insyn i projektets gång.

Översättningen av ordet crowdfunding till svenska ser olika ut beroende på vad för artikel du läser.

7

Med Web 2.0 menas en web som är mer interaktiv och vi kan se att olika tjänster vävs samman i högre grad.(Nelsén

och Nilsson, 60)

Det kan exempelvis översättas till ”folkfinansiering”, ”användarfinansiering” och

”medborgarfinansiering”. (Deltagarkultur: i teori och praktik, 62)

Crowdfunding är ett internationellt och relativt nytt fenomen. Under de senaste två åren har det expanderat radikalt med artiklar i svensk media. Från ett 50 tal i mitten på 2011 till idag då det går att hitta över 400 artiklar om fenomenet. (se figur 1 nedan)

Figur 1. ”Antal artiklar som innehåller ordet crowdfunding i svensk press samt ett urval

av brittisk och amerikansk press 2006–2012 (fram till och med den 31 oktober 2012) med

ordet crowdfunding.” (Jakten på medborgarfinansiering, 12)

År 2012 var ändå det accelererande året för crowdfunding i hela världen. Den globala crowdfunding-marknaden växte med hela 81 % under 2012 med en volym på 2.67 billioner amerikanska dollar finansierat genom crowdfunding. (2013CF Industry Report, 24)

Crowdfunding är en metod som handlar om att publiken är den primära finansiären. Metoden används för att finansiera en mångfald av projekt, allt från valkampanjer till Hollywoodfilmer och medicinsk forskning. Fenomenet har växt fram där enskilda större finansiärer saknats. Den allra första crowdfundingplattformen heter Kiva, www.kiva.org, och kom till för att finansiera entreprenörer som inte hade kapital för att satsa på sin idé.

En crowdfundingplattform är en finansieringsform som underlättar pengaväxling, monetary exchange, mellan finansiärer och projektägare. Kickstarter är en av de ledande internationella crowdfundingplattfomarna och den plattform som det talas mest om. Kickstarter lanserades år 2009.

Kickstarter is the largest funding platform for creative projects in the world.

Every month, tens of thousands of amazing people pledge millions of dollars to projects from the worlds of music, film, art, technology, design, food, publishing and other creative fields. (Deltagarkultur: i teori och praktik, 69)(”Kickstarter”)

Med crowdfunding kommer förhoppningar och förväntningar men också många problem. Den mest signifikanta förhoppningen är möjligheten som crowdfunding kan ge till att skapa mer kulturprojekt åt den som idag har engagemanget men inte råd att driva en idé vidare. Men förhoppningen är också ett stort hot. Hotet handlar om att det endast skapas lösa band mellan finansiärer och projektägare och därmed riskerar de redan existerande stabilare former av finansiering att ersättas av fler finansiärer fast med lösare band. (WI:journal of Mobile Cultural, 2-4)

Myndigheten för Kulturanalys har med sin rapport Jakten på medborgarfinansiering analyserat

medborgarfinansiering av kulturen och dess möjliga konsekvenser för kulturlivet och

kulturpolitiken. Rapporten definierar crowdfunding som ”insamling av finansiella medel genom

individers små bidrag till en verksamhet eller ett projekt via sociala nätverk på internet.” (Jakten på

medborgarfinansiering, 4) Rapporten beskriver metoden som ”en metod genom vilken individen

blir finansiärer av projekt och verksamhet de känner engagemang för.” (Jakten på

medborgarfinansiering, 11) Rapporten tar upp fyra trender som drivkrafter för crowdfundingens uppkomst och etablering i Sverige. Trenderna belyser möjliga faktorer till varför crowdfunding har kommit upp på dagordningen. De fyra samhällstrenderna är; ekonomisering av kulturen, politiska vindar för breddad finansiering, framväxt av givarmentalitet och digitalisering av sociala nätverk.

Ekonomisering av kulturen

Kulturen blir allt mer integrerat i samhället och ekonomin har fått större utrymme inom kulturpolitiken. Det har under de senaste åren blivit tydligare men redan för ca 20 år sedan skrevs det om relationen mellan kultur och ekonomi. Tidigt ute var kulturvetarbritterna Scott Lash och John Urry med sin bok Ecinomies of Sign and Space år 1994. Strax där efter publicerades antologin Production of Cultural/Cultures of Production av Paude Gay. (Frenander, 5-6) Den ekonomiska trenden kan vi se exempel på i dagens rekrytering av chefer inom kultursektorn. Fler och fler chefer med en ekonomibakgrund anställs inom kultursektorn. Det sägs att kulturen har ekonomiserats på samhälls-, organisations- och individnivå genom att kulturen lyfts fram som en central del i den ekonomiska utvecklingen och tillväxten. Trenden handlar om att marknadsidéer kommer in i allt fler politiska områden, såsom kultur. (Jakten på medborgarfinansiering, 7)

Politiska vindar blåser för breddad finansiering

Det handlar om kulturpolitikens arbete med breddad finansiering och vikten av att kulturpolitiken börjar ta en ny vändning och icke offentlig finansiering väger tyngre (se kapitel 2.1). Samarbetet mellan kultur och näringsliv, enligt Tid för kultur, bör också bli större. Fördelen med crowdfunding i detta sammanhang är att önskan finns från regeringen att det bör satsas på breddad finansiering.

Det gör att crowdfunding lättare kan bli attraktivt som alternativ för breddad finansiering. (Jakten på medborgarfinansiering, 8-9)

Givarmentaliteten växer sig starkare

Volontärarbete och frivilligt engagemang har växt sig starkare och har fått en mer framträdande roll

under slutet av 1900-talet och inte minst de senaste 10 åren. Det beror dels på individsamhället vi

lever i idag och att sakfrågor kring eget intresse har blivit allt mer viktigare för individen. Vi ger

mer av vår tid och våra pengar för det vi känner engagemang för och det tidigare starka

medlemskapet har kommit i skymundan. Vi ser att fler organisationer, som exempelvis satsar på

direktsända stora insamlingsgalor såsom UNICEF:s humorgala ”För varenda unge”, årligen

arrangeras. Flera organisationer i frivilligarbete har också växt fram, däribland Volontärbyrån. De så

kallade 90-kontona är också en del av denna trend som växer sig starkare. Det är i princip ett måste för organisationer som samlar in pengar idag. (Jakten på medborgarfinansiering, 9-10)

Digitala liv

...ett mycket mer användarvänligt och anpassat internet som på ett intelligent och automatiskt sätt inte bara kompletterar våra liv, utan också ett internet som skapar nya beteenden, konsumtionsmönster och kommunikationsformer. (Nielsén och Nilsson, 63)

Människan har fått ett digitalare liv och vi lever i en värld som är beroende av den digitala utvecklingen. Internet används som ett socialt medium, ett sätt att umgås och prata på. (Nielsén och Nilsson, 28) Den digitala utvecklingen har gett kulturutövare en möjlighet att på ett enklare sätt kunna vara aktiv med att sprida och sälja verk till sina kunder. Nu kan alla distribuera enklare videoklipp och marknadsföra sig digitalt. (Jakten på medborgarfinansiering, 10-11) Men hela kultursektorn är inte följsam med utvecklingen som den borde vara. Digitaliseringen har också gett möjlighet att lättare bygga upp och bevara sitt kontaktnät, framförallt för att söka nya finansiärer.

(2013CF Industry Report, 51) Att pengar har samlats in till specifika projekt och att projektägare blivit sponsrade av familj och vänner är inget nytt. Det som ses som revolutionerade kring crowdfunding är att pengar samlas in via nätet och att jakten på finansiering går via digitala sociala nätverk. (Jakten på medborgarfinansiering, 11)

2.3 Deltagarkultur

Henry Jenkins använder begreppet ”participatory culture” - deltagarkultur för första gången 2006

och är en av personerna som först myntade ordet. I sin bok Konvergenskulturen - Där nya och

gamla medier kolliderar skriver han om förhållandet mellan mediekonvergens, deltagarkultur och

kollektiv intelligens. Jenkins definition av deltagarkultur beskriver han genom att skilja dagens

deltagande från tidigare föreställningar av mediekonsumtion. Tidigare talades det om

medieproducenter och mediekonsumenter som två skilda parter. I dagens deltagarkultur ses dem

istället som aktörer som integrerar med varandra och genom nya regler. Det är fortfarande

mediebolagen som besitter den största makten men nya och mer aktiva konsumenter får allt mer

makt.(Jenkins, 14-15). Genom att göra flertalet fallstudier på olika medieproduktioner diskuterar

Jenkins deltagarkultur. Jenkins beskriver hur den moderna kulturkonsumenten inte är passiv på samma sätt som tidigare. Fans av exempelvis Star Wars och Harry Potter visar att den nye konsumenten skapar sin egna historia och mytologi kring berättelserna. I en del fall har fans hamnat i konflikt med kommersiella medieproducenter som vill hävda sin upphovsrätt. (Jenkins, 31). Enligt Jenkins handlar deltagarkultur om:

...hur mänskliga institutioner försöker stärka banden till sin omgivning, och om konsumenter som i arbetet, skolan eller politiken använder sig av färdigheter de utvecklat i sina roller som fans eller datorspelare.(Jenkins, 32)

Genom deltagarkultur blir publiken mer delaktig, som en slags producent, och klyftan mellan producent och publik minskar. Medieföretagen har idag svårare att kontrollera sina produkter när konsumenterna är allt mer deltagande.

Jenkins kollektiva intelligens handlar om hur stor makt konsumenten egentligen har. Ingen konsument vet allt, men alla vet något. Tillsammans kan de bidra till stor kunskap och lösa problem.

Konsumtionen har blivit en så kallad kollektiv process. Med det menas att konsumenter tillsammans skapar kunskap om något större. (Jenkins, 16) Fenomenet crowdfunding kan betraktas som en kollektiv intelligens då flera går ihop för att nå ett mål. Finansiärer inom crowdfunding har möjlighet att påverka och följa projektet de finansierat. På det sättet bidrar alla finansiärer till en kollektiv process med ett kulturellt kapital. Ett ekonomiskt kapital är inte huvudsaken med den kollektiva processen. Vid första anblicken kan det ekonomiska kapitalet ses som den största gemensamma nämnaren hos finansiärerna inom crowdfunding men det finns också ett kulturellt kapital. Den kollektiva processen är lättare att förstå inom crowdsourcing då kunskap istället för finansiering också kan vara det största kapitalet. Wikipedia har exempelvis använt crowdsourcing och därmed har konsumenterna gått ihop som en kollektiv process. Nätet har blivit en plats för konsumentdeltagande och publikdeltagande.(Jenkins, 143)

Boken Deltagarkultur, skriven av fyra verksamma kulturpersoner från Interacting Arts, beskriver

begreppet deltagarkultur som en motsats till åskådarkultur där den ”vanliga människan” blir ett

aktivt skapande subjekt. Det bör nämnas att resonemanget som förs i boken inte är baserat på en

lång rad olika referenser utan på författarnas egna syn och tankar. Författarna har vägt in vad de

stött på för kunskap som kulturproducenter och kulturkonsumenter. Boken skrevs då författarna

tyckte att det hade gjorts för lite seriösa försök att analysera vad en satsning på ett aktivt deltagande inrymmer för konstnärliga möjligheter eller vilka sociala effekter som kan komma med det. Den har skrivits genom en kollektiv process med de fyra författarna. (Haggren, Larsson, Nordwall och Widing, 10-11)

Konsumenten vill forma sin egna verklighet. De vill skapa upplevelser istället för att passivt se på.

(Haggren, Larsson, Nordwall och Widing, 16) De kritiserar åskådarkulturen genom att lyfta fram deltagarkulturen och låta konsumenten skapa sina egna suggestioner istället för att bara titta på och få dem till sig. De hävdar att kulturens uppgift är att rädda mänskligheten från åskådarkulturen.

Enligt författarna ska kulturen få människan att vara medveten om den värld vi lever i, och att människan kan påverka och påverkas. (Haggren, Larsson, Nordwall och Widing, 27 och 29) Begreppet deltagarkultur är inte det nya, utan det nya är den nya digitala eran som har gett möjlighet till dagens deltagarkultur (Haggren, Larsson, Nordwall och Widing, 31-32)

Diskussioner kring crowdfunding brukar väcka argument såsom att metoden bidrar till att kulturen demokratiseras och får en deltagarkultur i en större bemärkelse än tidigare. I intervju med Molly Ränge, en av upphovspersonerna till Crowdculture, beskriver hon sin syn på deltagarkultur. Det finns vissa aspekter att lyfta fram för att skilja deltagarkultur från ett vanligt deltagande. Hon lyfter faktorerna frivillighet, den sociala kontexten och den kritiska massan som viktiga för att definiera deltagarkulturen. Deltagarkultur är något som upprepar sig. Flashmob, när en grupp utför en i förväg bestämd och synkroniserad händelse, är ett exempel på deltagarkultur. Där samlas flera personer, gör en flashmob och sedan skingras. Det som gör en flashmob till deltagarkultur är upprepandet av fenomenet falshmob och inte att samma personer gör samma flashmob, det händer sällan. Men fenomenet flashmob används i olika sammanhang och således upprepas. Deltagarkultur är alltid inkluderande då de som valt att vara med också påverkar. Däremot behöver inte deltagarkultur alltid vara positivt och Molly Ränge menar att man inte bör sätta ett likhetstecken mellan deltagarkultur och positiva värden. (Deltagarkultur: i teori och praktik, 65- 67)

Inom marxistisk teori finns däremot mer kritiska tankar om deltagarkultur. Deras teori bygger på

att det är fritt och obetalt arbete. Tiziana Terranova har skrivit artikeln Free Labour: Producing

Culture for the Digital Economy som i diskussioner om deltagarkultur brukar användas som

motvikt till Jenkins teori. Terranova använder internet som ett exempel på en uppbyggnad av

frivilligt arbete.

3. Analys

I min analys behandlar jag den svenska plattformen Crowdculture och projekt och finansiärer som använder den.

Det som främst skiljer plattformen Crowdculture från mer renodlade crowdfundingplattformar är att offentliga medfinansiärer är en medveten grupp och ett ställningstagande organ från projektets början. Finansiärerna har valt att ingå i konceptet i större grad än hos andra plattformar. Det gör dessa medfinansiärer genom att bilda en fond för de pengar som de vill ska användas på Crowdculture. De äger fonden och Crowdculture har inget ägandeskap över pengarna. Fonderna som hittills bildats har för det mesta ägts av offentlig sektor genom regional verksamhet.

Crowdculture har och har haft fonder hos; Region Blekinge, Regionförbundet södra Småland (Kronoberg), Region Gävleborg - Allmän kultur, Landstinget Sörmland, Filmregionen Stockholm- Mälardalen, Filmbranchen (stängde 31 december 2012), Region Dalarna (stängde 31 december 2012), Region Gävleborg - Unga cash och Västra Götalandsregionen (Öppnar under 2013).

(”Plattformen Crowdculture”) Varför offentliga aktörer valt att skapa fonder i samarbete med Crowdculture beror dels på att det utgör ett komplement till befintlig offentlig finansiering och att det öppnar upp för finansiering av fler mindre och nyskapande kulturprojekt(Slutrapport, 1). Att metoden crowdfunding också involverar publiken i beslut om fördelningen av offentlig finansiering är ett attraktivt argument enligt regionerna. (Jakten på medborgarfinansiering, 15) Crowdculture riktar sig till den breda kulturen och inte någon specifik genre. Deras grundidé är att öka medborgarinflytandet över de offentliga bidragen till kultur samtidigt som de vill öka ekonomin för kulturprojekt. (Wi: Journal of Mobile Culture, 14)

3.1 En introduktion till plattformen Crowdculture

Crowdculture är en plattform som använder sig av onlinefinansiering och metoden crowdfunding

men lyfter också in ytterligare en aspekt, nämligen vikten av offentliga medfinansiärer. Plattformen

fungerar genom ”Ett gäng anhängare som hookar på en idé och investerar i något som inte är

klart” (Deltagarkultur: i teori och praktik, 69). Molly Ränge sa i en intervju att grundidén bygger

på att demokratisera kulturen genom att publiken är med och påverkar det offentliga bidraget.

Upphovspersonerna till Crowdculture vill öppna upp för att fler ska kunna vara med och bestämma över de offentliga bidragen. (Deltagarkultur: i teori och praktik, 63) Idén bygger på deltagarkulturella ramverk där fokus ligger på idéhöjden istället för vilken typ av inriktning projekt bör ha.

Via olika typer av deltagarkulturella ramverk har vi träffat på bekymmer att många projektet inte passar in i olika rutor som man ska sätta in på Kulturrådet. Viktigast är idéhöjden snarare än vilken typ av inriktning och vad man gör. Man borde hitta ett annat format för detta. Vi ställde oss en retorisk fråga 2009: Hur skulle vi designa kulturens finansiering om vi kom på det idag? (Seminarium, ”Crowdculture”: Max Valentin)

Med det sagt vill Max Valentin och Fabel kommunikation lyfta tankarna kring hur ett möjligt finansieringssystem skulle se ut om vi uppfann kulturfinansiering på 2000-talet. Svaret på frågan kan ses som tre mikrotrender för vad systemet möjligen skulle innehålla. 1) Internet skulle sannolikt vara en del av lösningen. 2) Någon form av hybridekonomisk situation skulle finnas med. Inom EU kallat public private partnerships, och inom regional utveckling kallat trippel herix, där högskola, näringsliv och samhälle samverkar. Inom kultursektorn skulle parter såsom offentlig sektor, näringsliv och medborgare samverka. 3) Den sista trenden borde innehålla en slags processorientering då det genomsyrar dagens samhälle. Med dessa tre trender som utgångspunkt växte plattformen Crowdculture fram. (Seminarium, ”Crowdculture - du bestämmer”) Den startades upp av Fabel kommunikation år 2010 och har efter det genomgått några uppdateringar. Den lanserades i samarbete med SICS (Swedish Institute of Computer Science) och därefter kom fonden Innovativ Kultur in i projektet.

Crowdculture går till på det sättet att kreatörer och projektägare gör insamlingskampanjer för sina kulturprojekt och publicerar dem på plattformen Crowdculture. Genom det når de ut till en framtida publik samtidigt som de, via metoden crowdfunding, samlar in små investeringar via nätet, som förhoppningsvis blir tillräckligt många för att genomföra projektet. Modellen som Crowdculture har byggt upp med baserar sig på teorin kring att det offentliga bidraget är den viktigaste finansiären för kultursektorn. Det är också lättare att få legitimitet för sitt projekt om det beviljats offentligt bidrag.

Därför är det viktigt med de offentliga bidragen på Crowdculture (Seminarium, ”Crowdculture - du

bestämmer”) Kulturen kan inte enbart förlita sig på publiken och näringslivet, då finns det ett stort

orosmoment inom kultursektorn om det skulle vara så. Plattformen har skapats med tron på ett samarbeta mellan dessa olika parter; publik, näringsliv och offentlig sektor, för ett kvalitativt och rikt kulturliv. (Årsrapportering, 4)

Metoden att intressenter stöttar projekt och verksamheter genom privat finansiering är inget nytt.

Vänföreningar är ett vanligt exempel på en sådan organisering. Det nya är teknikutvecklingen.

Kulturen behöver hänga med i den tekniska utvecklingen och att dela ut offentliga medel genom plattformen Crowdculture är ett steg i rätt riktning enligt Max Valentin. (Intervju, Max Valentin)

3.2 Crowdcultures fördelningssystem av ekonomiska resurser

Finansiering av kulturprojekt genom plattformen Crowdculture fungerar som figur 2 ovan.

Finansieringen sker genom en kombination av offentliga fonder, näringsliv och privatpersoner.

Storleken av finansiering från de olika grupperna kan se olika ut.

Hur de offentliga bidragen fördelas är ingen självklarhet och systemen kan verka krångliga att förstå (Slutrapport, 4). Det finns olika sätt kring hur crowdfundingplattformar delar ut sina offentliga

Figur 2. Bild hämtad från en rapport skriven av Fabel Kommunikation. Rapporten

heter ”Crowdculture användare”.

bidrag. Vissa är baserade på krav där projektet först måste samla in viss mycket procent av pengarna själv innan det får ta del av ytterligare ett bidrag, den så kallade andelsfördelningen.

Fördelningsmodellen av de offentliga fonderna, som används av plattformen Crowdculture, kan förstås som den så kallade konkurrensfördelningen. Det innebär att desto fler projekt som riktar sig till en fond under samma tidsperiod, desto större blir konkurrensen. Det projekt som har flest finansiärer kommer också att få större procentdel av fonden. Fonden är bunden till en viss tidsperiod där alla pengar är lika fördelade per månad så att inte pengarna tar slut i början av tidsperioden. Fördelen med denna fördelningsmodell är att fler projekt kan ta del av fonden, ett enda projekt har inte möjlighet att tömma hela fonden. Nackdel med denna fördelningsmodell är att ett projekt som inte fått så många finansiärer ändå kan plocka ut pengar ur fonden. Om det en månad är fem projekt som sökt pengar ut fonden får alla fem projekt dela på fondens månadspengar.

Om det en annan månad endast är två projekt som sökt pengar ur fonden kommer dessa två projekt att procentuellt få mer pengar vardera än månaden då fem projekt sökte pengar ur fonden. Varför detta blir till en nackdel beror på att ett projekt med få finansiärer är inte lika attraktivt för ägarna till fonderna. Det kan resultera i att ägarna kanske väljer att inte fortsätta satsa pengar på en fond hos plattformen Crowdculture om inte intresset för plattformen ökar. När modellen är uppbyggd på ett sätt där projekten konkurrerar med varandra anser Jakten på medborgarfinansiering att idén om att lägga upp projekt inte kommer att sprida sig till vänner då de måste dela på de offentliga bidragen. (Jakten på medborgarfinansiering, 17)

Crowdcultures fördelningsmodell av privata och offentliga bidrag kan kännas komplicerad, mer komplicerad än andra crowdfundingplattformar. Molly Ränge kallar den för en minutbaserad ekonomi. Då menar hon att de offentliga fonderna, som är anknutna till Crowdculture, fungerar som en hävstångseffekt. Fonden möter upp med pengar baserat på hur många privata finansiärer som satsat pengar på projektet. (Deltagarkultur: i teori och praktik, 69)

En slags andelsmodell kan också verka utanför Crowdcultures ramar. Om en projektägare

exempelvis söker finansiering hos ett företag, kan företaget ställa ett ultimatum där projektägaren

först måste visa på att denne kan samla in viss mycket pengar från ”crowden” innan någon

sponsring från företaget delas ut. Detta finns det exempel på från USA när en film baserad på TV

serien Veronica Mars skulle söka finansiering. Warner Brothers, ägare och producent av Veronica

Mars, trodde inte på idén om att fansen ville ha en spelfilm. Skaparen, Rob Thomas, av serien fick

dem att gå med på en crowdfundingsatsning. Warner Brother lovade att gå in med resterande budget

om kampanjen lyckades samla in överenskommen summa. Denna kampanj har varit den mest uppmärksammade och den som fått mest pengar av privata finansiärer hittills inom crowdfunding.

(Intervju, Max Valentin)(”Veronica Mars kampanjen”)

Varför väljer finansiärer att investera i kulturprojekt? Några faktorer har redan belysts i denna uppsats som exempelvis den ökade donationskulturen. Men det finns också fler faktorer att väga in i varför en privatperson väljer att gå in som investerare i ett crowdcultureprojekt. Många finansierar för att skapa sig en goodwill och känner sig nöjda med att vara delaktig till att projektet lyckas.

Andra finansierar för att påverka utbudet av kulturprojekt och kunna bestämma över det offentliga bidraget inom Crowdculture. För andra är det lockande att känna sig delaktig och följa hela processen för en intressant projektidé. (Deltagarkultur: i teori och praktik, 69)(Slutrapport, 3)

Projektägarna uppmanas också att ha olika nivåer av belöningar som investerarna får ta del av, beroende på hur mycket pengar de ger. Det fungerar som ett lockbete för finansiärerna men hjälper också till för att lyfta fram delaktigheten av att alla når målet tillsammans. Ett bra belöningssystem är en viktig strategi av en crowdfundingkampanj. Finansiärer bortom vänkretsen behöver uppmuntras till att bli finansiär. (Intervju, Max Valentin) Belöningarna kan delas in i två olika system. Den första är belöning över tid där finansiären väljer att ge 50 kr i månaden under en viss tid. Den andra är en slags belöningstrappa likt modellen som kickstarter.com använder sig av. Mer pengar = större belöning. En belöning kan vara allt från ett personligt tack på projektet/

organisationens facebooksida, till att får hem en produkt som symboliserar projektet, eller att finansiärens namn står med i eftertexterna på en film. (Seminarium, ”Crowdculture”)

Fabel kommunikation tar inga avgifter kring en kampanj på deras sida. Projektägaren får lägga upp

projektet gratis och alla finansiärernas pengar går direkt in i projektet. Det skulle inte löna sig att ta

en kostnad för projekten eller en procentdel av de finansierade pengarna, enligt Max. Sverige är ett

för litet land för att få in de summor i systemet som skulle kunna finansiera det. Fabels arbetskraft

med Crowdculture finansieras just nu via en fond som täcker en timmes arbete med plattformen i

veckan. Jämfört med andra plattformar, exempelvis kickstarter.com, tar 5 procent av de finansierade

pengarna och andra plattformar kan ta upp mot hela 8-10 procent. (Intervju, Max Valentin)

3.3 Hot och möjligheter med Crowdculture

När man under en föreläsning i URsamtid ställde frågan: Hur ser ni på att rösta fram kulturen i motsats till den fina kvalitetskulturen? till två kulturjournalister gav de ett skeptiskt svar till fenomenet. Överlag är de positiva till Crowdculture och crowdfunding som metod och frågar sig varför inte detta kommit upp tidigare. De ser det positiva med mångfalden av projekt på plattformen och att det är en bra arena att visa upp sig på, så länge det är ett lämpligt antal projekt. Om det blir för många projekt kommer alla drunkna i varandra och ingen får tillräckligt mycket uppmärksamhet. Kulturjournalisterna som medverkade i seminariet antydde att projekt som de skulle valt att finansiera inte får stöd av allmänheten när projektet söker finansiering på plattformen Crowdculture. Det betyder att allmänheten inte alltid väljer att stödja samma projekt som kunniga kulturprofiler skulle ha gjort. (Seminarium, ”Crowdculture - du bestämmer”)

I rapporten Jakten på medborgarfinansiering belyses flera olika förhoppningar och farhågor med crowdfunding som metod för kulturlivet i Sverige. Nedan presenterar jag dessa aspekter och resonerar om vilka som anses beröra och icke beröra Crowdculture.

De tre förhoppningar med crowdfunding som finansieringsmodell för kulturen:

Crowdfunding som språngbräda för den oetablerade kulturen

Den första handlar om crowdfunding som språngbräda för den oetablerade kulturen. Projekt som hamnat mellan stolarna och inte annars skulle ha genomförts har med crowdfundings hjälp en möjlighet att genomföras. Att de har svårt att få finansiering beror dels på att projektägaren är oetablerad eller på grund av små projekt som inte har resurser att arbeta fram en ansökan för offentligt bidrag. Detta är en av Crowdcultures mål med plattformen, att öppna upp för nya och fler kulturprojekt som tidigare inte hittat en bra finansieringsmodell för deras behov. (Jakten på medborgarfinansiering, 20)

Marknadsföringssyftet

Den andra framgången belyser marknadsföringssyftet och att crowdfunding inte bara handlar om

finansiering, utan också att det är en marknadsföringskanal. Projektägaren kan i ett tidigt stadium få

vetskap om evenemanget är attraktivt för publiken. Med det kan projektägaren testa sin idé i ett

tidigt skede av projektprocessen. Det är också positivt i den bemärkelse att om ett projekt får medel

genom crowdfunding kan projektägaren visa andra sponsorer att det finns en efterfrågan. På så sätt

kan projektet få ytterligare finansiering. En finansiär som är med och delfinansierar projektet via

exempelvis Crowdculture kommer också att bli en viktig ambassadör och kommer förhoppningsvis sprider finansiären projektet till sitt kontaktnät. (Jakten på medborgarfinansiering, 20- 21) Via plattformen Crowdculture marknadsförs ett projekt redan i idé-fasen av processen. Det betyder att planeringen av ett kulturprojekt inom metoden crowdfunding inte ser likadan ut som den brukar göra vid planering av kulturprojekt i andra sammanhang. Med metoden crowdfunding kommer marknadsföring av projektet in i början av planeringsfasen istället för i slutet, som det vanligtvis gör. (Intervju, Max Valentin)

Kulturen demokratiseras

Som tidigare nämnt anses kulturen demokratiseras genom metoden crowdfunding. Själva kulturutövaren och projektägaren kommer närmare varandra och samarbetar för att kunna nå ett resultat, det blir således en deltagarkultur. På plattformen Crowdculture demokratiseras kulturen och bidrar till en deltagarkultur. Det görs via månadsfinansiärer som får vara med och påverka det offentliga bidraget (Jakten på medborgarfinansiering, 21-22). Men deltagarkulturen som Crowdculture har bidragit med har fått kritik för att endast vara en ”medborgarinvolvering” och inte deltagarkultur rakt igenom. Medborgarna har på ett sätt fått vara med och tycka till om vilka projekt de vill stödja. Men genom att fonderna har tydliga riktlinjer för vilka projekt som får ta del av de offentliga fonderna exkludera ett stort antal projekt som återigen hamnar mellan stolarna. Dessa projekt kan endast förlita sig till de privata finansiärerna. (Deltagarkultur: i teori och praktik, 70)

De fyra farhågorna med crowdfunding som finansieringsmodell för kulturen:

Hot mot den konstnärliga integriteten

Inom kultursektorn finns det delade meningar om modellen crowdfunding. Kulturkritiker är kritiska och oroliga över att metoden crowdfunding är ett hot mot den konstnärliga integriteten. Då konstnären måste ha en dialog med sin publik vid ett tidigt stadium av processen anses den konstnärliga friheten rubbas då konstnären måste presentera sin idé i ett tidigt skede. Om en crowdfundingkampanj ska lyckas måste den tillfredsställa publiken. Här sker en krock mellan kreatör, publik och finansiär.

Ovanheten att kommunicera ut projekt till den stora massan

Traditionen inom kultursektorn är att söka bidrag från offentlig sektor, fonder eller stiftelser till sina

projekt. Det är mindre vanligt att vända sig till flera små privata finansiärer. Ovanheten att

kommunicera ut projekt till den stora massan gör att projektägarna kan få det svårt att nå ut.

Crowdfunding kräver att projektägaren arbetar aktivt mot sin publik och finansiärer under hela kampanjen. Många konstnärer är inte vana att arbeta på detta sätt och känner sig osäkra i den situationen. (Jakten på medborgarfinansiering, 23) Men med kulturpolitikens arbete med att vilja bredda finansiering inom kultursektorn kommer det förhoppningsvis bli mer vanligt att kommunicera ut projekt till den stora massan.

Teknisk barriär

Digitaliseringen har spelat stor roll för plattformen Crowdcultures existens. När en projektägare vill lägga upp en kampanj har den tekniska kunskapen betydelse. En teknisk barriär står mellan projektägaren och fullfinansiering av projektet. (Jakten på medborgarfinansiering, 23-24) Crowdculture uppmanar alla projektägare att spela in ett filmklipp för att använda i kampanjen. Det har visat sig att de som använder sig av ett filmklipp har lättare att få finansiering än de som inte har något filmklipp. Dock menar Crowdculture att det räcker med en filmkamera som finns på dagens smartphones. Fast en film inspelad av nybörjare med en smartphone i jämförelse med en inspelning gjord av en kunnig person med tillgång till avancerad filmteknik ger stor skillnad på resultatet.

Kvalitén på filmen kan däremot komma att spela en viktig roll. (Seminarium, ”Crowdculture”)

Sårbar trovärdighet

Den sista farhågan, som presenteras i Jakten på medborgarfinansiering, handlar om sårbar trovärdighet. Under en crowdfundingkampanj skapas ett förtroende mellan projektägaren och finansiären. För finansiären finns det osäkerhet kring om projektet verkligen genomförs.

Osäkerheten handlar om ifall de finansierade pengarna kommer att användas till projektidén finansiären valt att stötta. Risken för bedragare har genom säkra betalningssystem via internet minskat men inte eliminerats. Det finns en överhängde risk hos alla upphovspersonerna till crowdfundingplattformar världen över. Risken handlar om att en skandal kanske kommer inträffa som kan svartmåla crowdfundingens rykte och kasta omkull metoden. (Jakten på medborgarfinansiering, 24)

Till skillnad från de andra rapporterna som handlar om metoden crowdfunding tar Wi: Journal of

mobile culture upp problematiken kring klassperspektivet. De ställer sig frågan om crowdfunding

av kulturprojekt är en revolutionerande ny användning av teknologi för mänsklighetens bästa, eller

om det är en uppbyggnad av redan befintliga klasstrukturer. (Wi: Journal of Mobile Culture, 6) Att

var beroende av ny teknologi betyder att det kostar att hänga med i utvecklingen. En projektägare