Utifrån våra observationer har vi sett olika lekar hos barn på två olika förskolor. Det upptäcktes att lekarna på de båda förskolorna är ganska lika, de innehöll bland annat jagande, död, fantasi, matlagning.
På den traditionella förskolan framgick det att pojkar och flickor konstruerades lite olika i sina lekar. Flickorna ville gärna leka prinsessor och vara mammor medan pojkarna lekte saker som berörde att de hade pistoler, var starka och snabba. En tolkning av detta är att de behövde varandras närvaro då de gärna lekte i samma rum trots att de inte lekte samma lek. Man såg hela tiden ett samspel som innehöll blickar och skratt vilket utgjorde en bekräftelse av varandra. Pedagogerna var oftast inte närvarande i rummen när barnen lekte och det kan göra att pedagogerna inte kan hjälpa till i leken lika bra som en närvarande pedagog när barnen behövde hjälp vid konflikter. Under en av situationerna kom pedagogen inte första gången barnen fråga om hjälp och sedan avstyrde pedagogen leken direkt när barnen kom ytterligare en gång och bad om hjälp. Pedagogen kanske hade mycket att göra och var stressad, men att vara lyhörd när barnen försöker förklara sin lek och när de är i behov av hjälp borde vara högre att prioritera. Pedagogen valde att vara hård och dra alla barnen över en gräns. När inte leken fungerade skulle ingen få fortsätta leka den. Det har funderats på om pedagogen kunde agerat på ett annat sätt och det bästa hade antagligen varit om hon var i rummet där leken utspelade sig så hon hade sett leken och förstått den. Då hade hon kunnat hjälpa barnen att utveckla den på ett bra sätt. Men det kan finnas stunder då man inte är med i rummet när saker och ting sker, då krävs det att man lyssnar på vad som skett i leken utifrån barnens uttalande och försöker hjälpa de vidare där.
32
På uteförskolan kunde inte samma uppdelning av hur pojkar och flickor konstrueras uppfattas, där lekte barnen tillsammans på lekens lika villkor, flickor och pojkar var samma typer i leken, de var skrämmande skorpioner, lagade mat och grävde. Både flickor och pojkarna lekte ofta samtidigt att de var något, att alla var skorpinjoner, alla lagade mat och alla var grävmaskiner och så vidare på samma gång. Det kan vara så att barnen blivit fascinerade av härmning och vikten av att alla kompisarna gör samma sak som ”mig”. Och tankar som uppstod hos oss var att om det finns någon ledare ibland barngruppen som de andra barnen ser upp till, som startar lekarna och att de andra hänger på. Utifrån observationerna var det oftast de som var äldst på avdelning som kom på lekarna och sedan följde de andra barnen leken utifrån den som kom på leken. Kan det ha att göra med det som pedagogerna på avdelningen redan uppmärksammat? Att de stora barnen fått mer status i denna åldersblandade grupp. Hieraki är något som kanske utspelar sig i barngrupperna på ett eller annat sätt?
Att bemöta barnen utifrån den de är och inte ifrån vilket kön de tillhör kan man ana att de flesta pedagoger brottas mycket med och försöker förankra i mötet med barnen. Som det står i läroplanen så ska pedagoger motverka traditionella könsmönster och könsroller (Lpfö 98, rev. 10). Motverka betyder att man ska bekämpa, förhindra och hejda något. Men då uppstår funderingar kring barns delaktighet och inflytande som det står mycket om i läroplanen för förskolan.
Det står: ”I förskolan läggs grunden för att barnen ska förstå vad demokrati är. Barnens sociala utveckling förutsätter att de alltefter förmåga får ta ansvar för sina egna handlingar och för miljön i förskolan. De behov och intressen som barnen själva på olika sätt ger uttryck för bör ligga till grund för utformningen av miljön och planeringen
av verksamheten” (Lpfö 98, rev 10:12).
Det är ofta vi studenter har sett flickor som gillar prinsesskläder och färgen rosa och pojkar som gillar pistoler, bilar och färgen blå. De här barnen har verkligen de här intressena och lever upp till de här leksakerna, sagorna, figurerna som det kan handla om. Det kan vara så att de punkterna som nämnts i arbetet från förskolans läroplan krockar med varandra. Om vissa barn har stereotypa intressen kan pedagoger nog involvera det i verksamheten, men på ett sådant sätt
33
att låta barnen få presentera sina intressen och låta de andra barnen få ta del av dem. Att få prova på olika lekar och leksaker så att alla barnen faktiskt kan få en syn på hur det är att leka med bilar, med dockor och så vidare. Barnen kan kanske få en insikt om att det faktiskt kan vara roligt att leka med de olika sakerna trots att man är flicka eller pojke.
Att ta bort leksaker som är stereotypa för könen kan vara ett sätt att motverka könstereotypa roller i förskolan. Det uppstår tankar på vilka nackdelar och fördelar det kan ha med sig? Om det tas bort dockor, bilar och andra leksaker som är leksaker som representerar riktiga saker som finns i vårt samhälle, så kanske det gör att barnen inte får chans att behandla deras erfarenheter av vad de ser och är med om när de leker? Men en fördel kan vara att barnen som inte har leksaker ”serverade” i sin närvaro kanske tränar sin fantasi och sitt skapande ännu mer då leksakerna inte finns och då de kanske måste hitta sina egna i naturen eller skapa det själva. Genom att tänka på hur man talar till barnen beroende på vilket kön de har kan vara viktigt i mötet med barnen. Att inte försöka kategorisera barnen utifrån könstereotypa normer. Som flicka och pojke ska barnen få ha samma möjligheter till att få ses som en egen individ och att man har egna intressen. Har man ett sådant förhållningssätt till barnen tror vi att det öppnar dörrar hos barnen där de inte behöver känna skam och att man vågar leka ut om man som pojke tycker om att leka med stereotypa leksaker för flickor och vice versa. Barngruppen och barnens egna personer kan nog bli mer trygga då de blir accepterade för den de är. När man bemöter barn som redan har stereotypa idéer om manligt och kvinnligt kanske man som pedagog ska försöka förklara för barnen att det är okej att tycka om vad man vill, att intressen och leksaker inte avgör om man är pojke eller flicka. Om verksamheten och personal är osäkra på hur de kan arbeta kring genus kan det kanske vara bra att få ut en genuspedagog som föreläser och hjälper till med genusarbetet. Ibland kan man kanske möta föräldrar och personal som inte tycker att ett genustänk är optimalt, men eftersom det står i läroplanen så ligger det i vårt uppdrag att arbeta med genus.
Om detta forskningsarbete fortlöpt tycker vi att det hade varit intressant att fördjupa oss i leksakers påverkan i den fria leken ur ett genusperspektiv. Hur och om leksaker kan styra barnens lek, på vilket sätt i sådana fall? I detta fall kan det behövas en långsiktig undersökning
34
där man observerar barnens lek med leksaker tillhands och barnens lek under en period utan leksaker. Det blir antagligen en väldigt stor undersökning och det hade behövts hjälp från fler pedagoger, barn och föräldrar som också vill vara med på undersökningen.
35