Fri lek ur ett genusperspektiv

Examensarbete

15 högskolepoäng, grundnivå

Fri lek ur ett genusperspektiv

Free play from a gender perspective

Amanda Svensson

Caroline Yndell

Förskollärarexamen 210 hp Handledare: Ange handledare Barndoms – och ungdomsvetenskap

2013-11-05

Examinator: Thom Axelsson Handledare: Jonas Qvarsebo

Lärande och samhälle

Barndoms - och ungdomsvetenskap

3

Abstract

Svensson, Amanda & Yndell Caroline, (2013). Fri lek ur ett genusperspektiv Malmö: Lärarutbildningen, Malmö högskola

Syftet med vår undersökning var att forska kring den fria leken ur ett genusperspektiv. Våra frågeställningar löd så här: Hur tycker pedagoger att pojkar och flickor konstrueras i den fria

leken? Hur bemöts barn av barn och barn av pedagog i den fria leken? Hur kan pedagoger

arbeta på ett genusmedvetet sätt?

Tidigare forskningen visade på att det sker mycket fri lek ute i förskollverksamheter och att ett genustänk på förskolan är något som är mycket aktuellt. Att det kan finnas märkbara skillnader mellan flickor och pojkars lek visade också tidigare forskning på. Undersökningen har baserats på observationer och intervjuer som gjorts i två olika förskoleverksamheter. Därefter har vi analyserat, diskuterat och reflekterat kring resultaten. Personalen som intervjuats tog punkt vid att den fria leken och genusarbete är en viktig del av deras vardag med barnen. Och observationerna visade på olika konstruktioner hos barnen i den fria leken, ibland utifrån bestämda könsroller men vi såg också andra typer av lekar. Slutresultatet visade på att mycket av barnens val av lek berodde på hur de blev bemötta av pedagoger och hur tillåtande verksamheten var.

5

Innehållsförteckning

1. Inledning ... 7

2. Syfte och frågeställning ... 8

3. Tidigare forskning, centrala begrepp definieras ... 9

3.1 Den fria leken ... 9

3.2 De yngre barnen ... 11

3.3 Våldsrelaterad lek ... 11

3.4 Genus ... 12

4. Metoder, urval och genomförande ... 14

4.1 Metodval ... 14

4.2 Urval & Genomförande ... 14

4.3 Måne förskola ... 15

4.4 Solen förskola ... 16

5. Resultat, analys och teoretisk tolkning ... 17

5.1 Frågeformulär: ... 17

5.2 Observationer ... 23

5.3 Sammanfattning resultat ... 30

6. Slutsats och diskussion ... 31

7. Referenser ... 35

7.1 Litteratur ... 35

7.2 Elektroniska referenser: ... 35

7

1.

Inledning

”Det är när barn får igång en rolig lek som de upplever att livet är gott […] Lek är inte bara lek. Lek är barnets sätt att lära sig klara livet och förstå världen”

Knutsdotter Olofsson (2009:137)

Detta arbete har som syfte att undersöka vilken betydelse genus kan ha ute i förskoleverksamheter när barnen får leka fritt. Att studera hur barn kan framställa sig själv i den fria leken. Vi vill undersöka hur barnen ser sig själva och hur de kan bli bemötta gentemot varandra i den fria leken. Även undersöka hur pedagoger kan arbeta med genus och vad de har för tänk kring det. Detta är relevant för oss som framtida pedagoger då genus är en punkt i förskolans läroplan som är viktig att kunna förankra sig till och genus och lek är ämne som genomsyrat vår utbildning i de flesta kurser på Malmö högskola.

Att studera genus just i den fria leken valde vi för att förskoleverksamheterna oftast har mycket fri lek och det är intressant för det är i den fria leken vi kan få syn på barnens egna intressen och erfarenheter. Lek kan leda till gott kamratskap samt utveckling inom alla områden menar Knutsdotter Olofsson (2009). Lindqvist (2002) anser att all lek är lärande. Om inte barnen får prova alla slags lekar så kanske inte det gynnar barnen i längden.

Läroplanen säger att verksamheten ska präglas av lek som kan främja barnens utveckling och lärande. Fantasi, inlevelse, kommunikation och förmåga stimuleras i leken. Barnens förmåga till att samarbeta och lösa problem utvecklas i lekens värld. Barnen kan bearbeta upplevelser, känslor och erfarenheter när de leker (Lpfö 98, rev.10). Förskolan ska motverka traditionella könsmönster och könsroller. Flickor och pojkar ska i förskolan ha samma möjligheter att pröva och utveckla förmågor och intressen utan begränsningar utifrån stereotypa könsroller (Lpfö 98, rev. 10).

8

2.

Syfte och frågeställning

Syftet med denna uppsats var att undersöka barnens fria lek utifrån ett genusperspektiv. Samt att undersöka hur pedagoger kan arbeta på olika sätt kring genus. Vi har att arbeta utifrån följande frågeställningar:

 Hur tycker pedagoger att pojkar och flickor konstrueras i den fria leken?  Hur bemöts barn av barn och barn av pedagog i den fria leken?

9

3.

Tidigare forskning, centrala begrepp

definieras

Knutsdotter Olofsson (2009) anser att då leken är en medfödd förmåga kan alla människor leka. Dock är det viktigt att de vuxna redan när barnen är spädbarn börjar leka med barnen för att de ska lära sig att förstå leksignalerna. Det är viktigt att man är tydlig med vad som är på låtsas för att barnen ska förstå vad som är på lek och vad som är allvar. Den vuxne kan alltså göra något som är ”farligt” men samtidigt skicka ut signaler att det bara är på låtsas till exempel om man börjar nafsa på barnets fot. Detta kan man kalla för ”bråklekar” då det kan se ut som om det händer något farligt. Därför är det viktigt att barnen lär sig tolka leksignalerna på rätt sätt så den så kallade bråkleken inte övergår till ett allvar med riktigt bråk anser Knutsdotter Olofsson (2009).

3.1 Den fria leken

Det finns många olika teorier om lek och lekens betydelse för barnen under deras uppväxt. Evenshaug och Hallen (2001) benämner att barn via leken kan få utlopp för känslor som de stängt in samt omedvetna motiv samtidigt som leken ger barnen en möjlighet att hantera traumatiska händelser. Lek är dock något som man måste lära sig. Barnen lär sig leka genom att observera de vuxna eller äldre barn när de leker. Leken är även viktig för barnens sociala utveckling och barnen kan lära sig hur de ska agera i samhället. Språkutvecklingen är en ständig process under barnens lek. Särskilt när barnen leker rollekar utvecklas språket mycket eftersom de då måste använda sig av sitt tal. När en vuxen är närvarande kan barnens ordförråd utvecklas och bli bredare menar Evenshaug och Hallen (2001).

När barnen själva får bestämma vad de vill leka kallas leken för fri lek. Knutsdotter Olofsson (2009) påpekar att den vuxna kan finnas till hands för att hjälpa barnen att utveckla leken men de får inte gå in och styra upp den. Barnens tankar ska ligga i fokus. Den vuxnas närvaro i bakgrunden kan göra att barnen känner sig trygga att leka ut och övervinna rädslor vilket gör att

10

barnen tränar sig i att klara sig ur vissa moment. Barnen kan genom leken känna en befrielse ifrån att vara liten och att vara beroende av något anser Knutsdotter Olofsson (2009). Förskolans läroplan säger att förskolan ska gynna lek, kreativitet och det lustfyllda lärandet. Förskolan ska ta tillvara på barnens intresse samt stärka dem för att barnen ska kunna lära sig och få nya erfarenheter, (Lpfö 98 rev 2010).

Evenshaug och Hallen (2001) poängterar att barnen via leken kan utforska sig själva och miljön runt omkring när det kommer till intressen, deras behov och andra förutsättningar. Kreativiteten utvecklas också genom barnens lek vilket kan bidra till att barnen lär känna sig själv. Utveckling på andra områden kan också stimuleras genom leken till exempel emotionellt, motoriskt och socialt anser Evenshaug och Hallen (2001).

”Med lekens hjälp möblerar barn sina inre rum, så att de blir trivsamma och en tillflykt för återhämtning, reflektion och nyskapande. I leken tränar barn upp sin föreställningsförmåga, så att små svarta tecken i en bok blir bilder, känslor och upplevelser ”

(Knutsdotter Olofsson, 2007:78).

Johansson (2003) benämner att lekvärldar är något som är väldigt viktigt för barnen, i dem lär de sig av varandra hur de ser på rätt och fel och hur de ser på det goda och det onda. De barn som skapar en lek kräver rätt till sin lekvärld samtidigt som barn utanför leken också vill ta del av den. Det ställer krav på pedagoger och barn anser Johansson (2003). Pedagogen ska hjälpa barn att bli delaktiga i lekvärldar med andra och också hjälpa barn att ha respekt för varandras lekvärldar menar Johansson (2003).

Fahrman (1991) anser att inom lekens ramar finns en trygghet och harmoni som gör att barnen vågar leka olika sorters lekar. Det råder en sammanhållning mellan de som är med i leken för att det ska fungera på bästa tänkbara sätt. Ofta kan barnen hantera saker som de tycker känns svårt eller något de inte förstår. Barnen kan alltså bearbeta sina känslor inom lekens trygga ramar då de vet att samtliga som deltar i leken går efter samma regler. Fahrman (1991) menar att under en lek existerar bara här och nu vilket gör att barnen lätt tappar tidsuppfattningen och därför kan leka samma lek i flera timmar om de inte blir avbrutna. Som vuxen kan det ibland vara svårt att

11

se om barnen bråkar på riktigt eller om det är en så kallad ”bråklek”. Många barn provar sin aggressivitet i leken utan att gå för långt. Om man som vuxen ska gå in i en lek för att styra upp den är det viktigt att man utgår från barnens villkor för annars är det lätt att hela leken avbryts istället för att den utvecklas påpekar Fahrman (1991).

3.2 De yngre barnen

Brodin och Hylander (1998) menar att de minsta barnen är medvetna om varandras närvaro även om de inte samspelar med varandra. Barnen söker gärna kontakt genom att leka tätt intill varandra. Då de små barnen behöver lära sig lekens regler börjar de att härma varandra. Ett samspel börjar oftast med att de små barnen turas om att göra någonting, att härma någon annans sätt för att göra likadant. Då barnen klarar av att göra något likadant uppstår glädje och ett samspel på lika villkor bildas anser Brodin och Hylander (1998).

Brodin och Hylander (1998) påstår att tolkning av och förväntningar på barnen kan styras beroende på om de är en pojke eller en flicka. De flesta förskolor och pedagoger arbetar på ett sätt där man strävar efter att inte bemöta barnen efter kön utan man utgår efter varje barn som en specifik individ poängterar Brodin och Hylander (1998). Då de traditionella könsrollerna är djupt förankrade blir det så att pedagoger inte alltid gör vad de tror att de gör. Idag diskuterar man mycket om hur bemötandet av barnen ska gå till just för att inte se barnen som flickor respektive pojkar påpekar Brodin och Hylander (1998).

3.3 Våldsrelaterad lek

Fahrman (1991) uppger att våldsrelaterad lek eller bråklek som man säger i verksamheten är den typ av lek där barnen använder sig av våld inom lekens ramar. Leken är dock så strikt att ingen skadas på riktigt. Alla som är med i leken känner till reglerna och om det skulle urarta till riktigt bråk finns pedagogerna nära till hands. Bråklek kan vara allt från krigslekar till brottningslekar. Även inom bråkleken råder det harmoni och barnen vet hur de ska agera för att ingen ska komma till skada anser Fahrman (1991).

12

Knutsdotter Olofsson (2009) antyder att precis som andra däggdjursungar är det vanligt att barn slåss på låtsas. Bråklekar hör till de uråldriga lekarna. Man kan förklara det som att man hotar på låtsas och verkar arg och farlig men samtidigt har glimten i ögat. Även de minsta barnen brukar uppskatta att bli skrämda då vuxna ofta säger ”nu kommer jag och tar dig”. Medan barn leker krig, monster och äventyrslekar så läser vuxna deckare eller kollar på rysare och kriminalare för att söka spänning i vardagen anser Knutsdotter Olofsson (2009). De barn som inte lärt sig att hantera lekarna utför dem på riktigt vilket gör att det lätt blir bråk istället. Därför kan det vara bra att man som pedagog ibland ger sig in i bråkleken och styr upp den. Man kan till exempel jaga barnen eller brottas med dem menar Knutsdotter Olofsson (2009)

Knutsdotter Olofsson (2009) yttrar sig om att bråklek kan vara bra för att barnen tränar sin kropp och sin smidighet. När barn brottas på lek använder de sig av hela sin kropp. De får lov att pröva sin kropps styrka. Så länge samtliga barn håller lekreglerna ger kampen spänning och glädje hos barnen. I vårt samhälle finns det en del manliga könsmönster som till exempel aggressivitet, framåtanda och kamplust. Detta gör att pojkar ofta och gärna leker bråklekar för att de ska verka tuffa och starka. Flickor däremot slutar att leka bråklekar i tidig ålder vilket gör att vuxna kvinnor är ovana och inte begriper bråklekar på samma sätt. Knutsdotter Olofsson (2009) menar på att det kan bero på att många kvinnor ogillar våld och därför blir bråklekar till bråk för dem. I leken får alltså barnen uttrycka sina känslor samt bearbeta olika saker de har varit med om påpekar Knutsdotter Olofsson (2009)

3.4 Genus

Under 1970-talet började man använda sig av begreppet genus. Genus kommer från det engelska ordet ”gender” som betyder kön. Genus begreppet menar inte på det kroppsliga könet utan det står för ett resultat av människors uppfostran, idéer och föreställningar. Man kan säga att det mellan könen pågår en maktdimension som markerar dominans- och underordningsmönster anser Tallberg Broman (2002).

Hellman (2010) antyder att det kan skapas olika genuskonstruktioner mellan vuxna och barn och även mellan barnen själva. Genus kan vara en social konstruktion samt en markör som tydligt

13

visar vilket kön man tillhör. Något som man förväntas göra utifrån sitt kön kan förklara genus begreppet. Till exempel att pojkarna förväntas vara på ett sätt medan flickorna förväntas vara på ett annat sätt. Det gör att det bildas typiska könsmönster bland barnen. För att barnen ska bli accepterade i sin grupp förväntas man att vara på ett visst sätt beroende på om man är pojke eller flicka. Det sker utifrån de normer som skapats av samhället och barnen följer dem för att känna sig normala och inte hamna utanför påpekar Hellman (2010).

Människor lever i en värld där flickor och pojkar förväntas vara på ett speciellt sätt. När barnen växer upp ”lär” de sig hur man ska vara när man är flicka respektive pojke. Både deras familjer och media kan göra att barnen känner sig tvingade att vara på ett speciellt sätt som flicka respektive pojke anser Tallberg Broman (2002). Barnen spelar tv-spel, tittar på tv och är kanske aktiva i idrottsrörelser. Detta gör att barnen hela tiden möter föreställningar om kön och hur man ska vara poängterar Tallberg Broman (2002).

Tallberg Broman (2002) uttalar sig om att flickor kan oftast i skolsammanhang beskrivas som tystare och lugnare än pojkarna. Många lärare och pedagoger i förskolan bemöter flickorna som duktiga, hjälpsamma och aktiva medan pojkarna bemöts som bråkiga, snackiga och själviska. Flickorna vill hjälpa läraren eller pedagogen för att den vuxna ska bli nöjd med vad de gör medan pojkarna i många fall hellre vill leka än att vara hjälpsamma påpekar Tallberg Broman (2002). Detta syns kanske framförallt när barnen börjar i skolan men även i förskolan kan man se tendenser på att flickorna vill vara hjälpsamma och få höra att de är duktiga medan pojkarna hellre springer runt och leker. Många flickor hjälper mer än gärna till att städa undan leksaker medan pojkarna låter någon annan plocka upp saker de lekt med poängterar Tallberg Broman (2002). Eftersom att pojkar och flickor ofta beter sig så olika är det viktigt att man som pedagog ser till att alla är delaktiga när det till exempel gäller att städa undan för dagen. Om pojkarna alltid slipper undan kan de tro att det bara är flickor som ska städa och pojkar får göra vad de själv vill anser Tallberg Broman (2002).

14

4.

Metoder, urval och genomförande

4.1 Metodval

Vi har valt att använda frågeformulär till pedagoger samt att observera barnen när de leker fritt. I vår undersökning har vi använt oss av en kvantitativ metod. Det innebär att man begränsar mängden informationen av det som man är intresserad av att ta reda på. Det har skett genom att vi fastställt frågorna redan i förväg på ett frågeformulär och där sedan pedagoger enbart ska svara på dessa. Det kan vara en fördel att använda denna typ av metod då de som svarar får lov att vara anonyma, vilket kan leda till mer ärliga svar menar Larsen (2009). Vi är införstådda med att denna metod även kan ha sina nackdelar. Larsen (2009) anser att man med denna metod inte har chans att ställa följdfrågor och då kan det finnas risk att vi inte uppfattat vad respondenterna egentligen menar i sina svar när vi inte kan ställa flera frågor.

Observationsmetoden vi har använt är passiv deltagande observation vilket innebär att man som forskare hoppas på att det som ska studeras inte kommer att påverkas av observatörens närvaro. En observation är något som har setts och som man antecknar underhand eller efteråt menar Larsen (2009). Vi har valt dessa typer av metoder för att vi tror att vi kan få ut mycket information till vår undersökning. Vi observerade barn i den fria leken och lämnade ut frågeformulär till pedagoger på de båda förskolorna för att få ut så mycket som möjligt till vår undersökning.

4.2 Urval och genomförande

Undersökningen gjordes på två förskolor i två olika barngrupper i åldern 1-6 år. Vi valde två barngrupper istället för en för att få ut mer underlag för vår studie. Frågeformulär lämnades ut och observationerna gjordes under hela september månad. Det vi valde att observera var barns fria lek ur ett genusperspektiv. Den största delen av observationerna har skett på barn i åldern tre till sex år men vi har även valt att studera de yngre barnens fria lek då det föll sig naturligt eftersom den ena förskolan hade blandade åldrar ifrån 1-6 år. Medan observationerna gjordes så

15

antecknades leksituationer ner. Det kommer givetvis inte tillkännages något barns riktiga namn i vår undersökning, och inte heller förskolornas riktiga namn på grund av sekretesslagen. Frågeformulären har fyllts i anonymt av pedagogerna på respektive förskolor.

Valen av förskolor gick till så att vi valde en traditionell förskola och en förskola med uteverksamhet. Vi kallar dem för Sol och Måne.

4.3 Måne förskola

Måne är en förskola som driver all sin verksamhet utomhus. Dock finns det tillgång till lokaler om det skulle storma eller helt enkelt vara alldeles för kallt. Förskolan ligger i en park vilket gör att barnen varje dag får se mycket natur och olika sorters djur och fåglar. Förskolan består av fem avdelningar och vi har besökt en av dem. Avdelningen kommer att benämnas med namnet Pilen. På pilen arbetar fem pedagoger. Tre kvinnor och två män. Antalet barn är 22 stycken av dessa är det tio flickor och tolv pojkar, avdelningen har barn från 1-6 år.

Eftersom att Måne är en förskola belägen i en park finns det inga staket runt deras avdelningar utan gränserna är byggda av stora stockar för att barnen ska veta var förskolans område är. Dock kan det hända att en del barn smiter utanför gränserna så för pedagogerna är det väldigt viktigt att ha koll på var alla barnen är. På Pilen finns ett trähus där alla saker, vagnar, kläder och skötbord finns. Då barnen är ute hela dagarna är det viktigt med bra kläder vilket gör att det inne i trähuset finns extrakläder till alla barnen för att de ska klara av dagarna. I trähuset finns även ett stort akvarium med två sköldpaddor i som barnen får hjälpa till att mata och städa akvariet. På Pilen finns inte så mycket leksaker längre då pedagogerna valde att rensa bort de leksaker som barnen ansåg hade högre status. Pedagogerna har valt att lämna kvar saker att pyssla och bygga med så som färger, pennor, lego, hammare och spikar samt material så man kan bygga bilar eller gubbar av. De har valt att lägga fokus på barnens kreativitet och barnen får när de vill gå in och hämta målarfärger eller byggmaterial för att kunna skapa saker.

16

Där finns självklart kvar en del leksaker till exempel lego, plusplus, hinkar och spadar. Pedagogernas tanke är att barnen även utan leksakerna kan leka olika typer av lekar. Då det inte finns färdiga bilar och dockor på avdelningen får barnen först skapa sig sin bil med hjälp av pinnar och annat material som de hittar i parken. När barnen sedan skapat sina saker får de leka med det hur mycket de vill.

Måne har förutom trähuset en stor ”gård” där barnen kan röra sig fritt så länge de inte springer utanför de avgränsande stockarna. På ”gården” finns det gott om stubbar och stockar som barnen kan klättra på. Det finns även en del lastpallar som är byggda till små hus där barnen kan leka i eller klättra på. Då Pilen ligger i en park finns det även gott om buskar på ”gården” som barnen kan gömma sig i eller bara springa runt och leka i. Där finns även en slags ateljé där barnen om de vill kan få måla hur mycket och vad de vill.

4.4 Solen förskola

Den andra förskolan, Solen, är en traditionell förskola som tillfälligt är belagt i ett höghus då de ska få nya lokaler 2014. Förskolan Solen har sex avdelningar och den vi observerade på kallas Lyktan. På Lyktan finns 19 barn inskrivna, 11 pojkar och 8 flickor. Och 4 pedagoger som arbetar på avdelning, alla är kvinnor.

Avdelningen har väldigt många rum som barnen får lov att leka med. När man först kommer in på avdelningen möts man av en hall som leder fram till ett rum med många grupper av bord, där har barnen chans att rita, måla, läsa och pyssla om de vill. Från det rummet kan man se byggrummet. Där kan barnen få bygga med material som lego, plusplus osv. Ett annat rum som också finns kallas ”huset”, i det rummet finns det mesta som kan finnas i ett hem, det vill säga leksakskök, dockor, bord och stolar, sovrum och ett arbetsrum med tre datorer. Naturrum finns det också där barnen kan välja att arbeta och leka med naturmaterial som pinnar, kastanjer och stenar. I det fjärde rummet ligger det många kuddar i olika former som barnen också kan bygga med, kasta med och leka med.

Förskolan har ingen egen gård utan de får oftast gå i väg till parker och lekplatser i området när de ska gå ut.

17

5.

Resultat, analys och teoretisk tolkning

5.1 Frågeformulär:

Vad det framgick i frågeformulären tyckte samtliga pedagoger från de båda förskolorna att den fria leken är oerhört viktigt. De menar bland annat att det är i den fria leken som barnen utvecklar sin fantasi och bearbetar sina känslor, tränar sina sociala färdigheter samt att där får de en chans att leka lekar som de annars inte brukar leka hemma. Som pedagog ser man barnens utveckling och hur de använder sin fantasi i deras lekar, får insyn i vad barnen gör och vad de säger. I frågan om hur stor del av verksamheten som bör vara fri lek, svarade de flesta pedagoger att de tyckte att den ska utgöra en stor del av dagen. Några pedagoger ansåg att barnen också behöver ordnade aktiviteter för att komma ifrån sina vanliga lekar och få annan inspiration än vad de är vana vid, på så sätt kan de också utmanas inom andra områden. Knutsdotter Olofsson (2009) påpekar att barnen i leken kan få utlopp för sina känslor och därför är det viktigt att barn får chans att själva bestämma vad de ska leka.

Hur fri är egentligen den fria leken om en vuxen är närvarande? På den frågan skrev nästan alla pedagoger att den är fri så länge man inte går in och stör leken. Några menade på att den är ganska fri men omramas av regler av vuxna. Regler som utesluter mobbning, utanförskap med mera. Precis som pedagogerna säger så menar Knutsdotter Olofsson (2009) att den fria leken är fri när barnen själva får bestämma vad de vill leka. En pedagog svarade att leken påverkas av en vuxens närvaro därför måste man ”passa” sig så man inte stör, är för nära eller lägger ord i munnen på barnen när de leker. Tre pedagoger tog punkt vid att om barnen fastnar i sin fria lek är det viktigt att pedagoger är där och observerar och noterat det för att vara till hands och hjälpa leken vidare. Men ibland skulle det måhända vara bra att låta barnen få lösa konflikter och dilemman själv? Då kanske de tränar sig i att finna problemlösningar på egen hand och få egna idéer kring något, så man inte lägger sig i för mycket. Att man kanske vågar tro på att barnen kan lösa vissa situationer på egen hand.

18

Uppkommer konflikter på förskolan på grund av lekmaterial? Pedagogerna var ganska samstämmiga på den frågan. De svarade att det ofta är en leksak som har fått högre ”status” av barnen vilket gör att nästan alla barn vill leka med just den leksaken och då uppkommer oftast konflikter. Konflikter som handlar om vem som ska ha den först, vem som hade den och vems tur det är att ha den. Några pedagoger pekade på att det är ett utmärkt tillfälle att utöva konflikthantering med barnen. På den ena förskolan som är en uteförskola har de dock tagit bort leksaker och bara behållit material som man kan bygga och skapa med just för att få bort onödiga konflikter. Byggnadsmaterial har de behållit för att kunna skapa det man vill ha att leka med exempelvis; pistoler, bilar, gubbar, etc. En av pedagogerna förklarar att borttagandet av leksakerna var bra för den barngruppen de hade precis då men nu när de har många nya barn vet de inte om leksakerna kommer att behövas igen för att de yngre barnen ska leka. Pedagogerna på avdelning gör med jämna mellanrum en utvärdering för att se om leksakerna ska tas tillbaka eller om de fortsätter att ha avdelningen utan leksaker. Genom att ta bort leksaker från verksamheten för att undvika konflikter kan kanske göra verksamheten lugnare. Men vi undrar om det är bra för barnen då barnen möjligtvis lär sig mycket om att turas om att ha en leksak, dela med sig och finna lösningar då det kanske bara finns just en leksak av något slag och när man inte alltid kan få ha den för sig själv? Konflikterna kanske finns där ändå fast inte i samma utsträckning som när verksamheten hade leksaker?

Knutsdotter Olofsson (2009) påpekar att leken är en väldigt stor del i barns utveckling och det är därför viktigt att man låter barnen leka flera typer av lekar under deras tid på förskolan. Hon anser att pedagoger eller andra vuxna ska gå in och styra upp leken om man ser att den inte utvecklas eller om något barn har svårt att förstå vad leken går ut på. Pedagogerna har i intervjuerna sagt att de tycker att det är viktigt att man som pedagog går in i barnens lekar för att hjälpa dem vidare eller för att kanske avbryta en lek som kan mynna ut i bråk. Här får man en inblick i pedagogernas tänk och kompetenser när det gäller barns lek. Då leken är viktig för barns utveckling anser många av pedagogerna att man måste vara med dem i deras lekar för att barnen ska få utlopp för sina känslor och använda sig av hela sin kropp.

En pedagogs närvaro kan göra att barnen känner sig trygga i vad de gör men en vuxens närvaro kan även göra att barnen inte riktigt vågar leka vissa sorters lekar då de kan tro att det är

19

förbjudna lekar. Dock kan det bli problem om en pedagog ger sig in i en lek som han eller hon inte förstår sig på. Leken kan då bli förstörd i stället för att pedagogen kommer in och hjälper barnen att utveckla leken. Därför är det viktigt att man som pedagog har någorlunda koll på vad barnens lek går ut på poängterar Knutsdotter Olofsson (2009).

Vilken typ av våldsrelaterade lekar ser dessa pedagoger på deras förskola?

Pedagogerna på uteförskolan skrev att de brukar se ninja och krigslekar, då använder de pinnar, plusplus och lego för att bygga pistoler, pilbågar och svärd. Pedagogerna skrev också att barnen som börjat förskoleklass denna höst lekte mycket våldsrelaterade lekar. Lekar som innehöll krig, zombies, onda mot goda, ibland gick det så långt att de slogs på riktigt. Pedagogerna vill poängtera att nästan de flesta barnen leker alla sorters lekar. Knutsdotter Olofsson (2009) anser att pojkar gärna leker bråklekar för att vara tuffa och starka medan flickorna slutar leka bråklekar i tidig ålder men det var inte vad pedagogerna på uteförskolan poängterade, de menade på att de flesta barnen någon gång leker alla sorters lekar. På den andra förskolan svarade pedagogerna att de ser mycket våldsrelaterade lekar. Oftast med mycket sparkar och slag. Även att de drar ner varandra och ”brottas”. De leker lekar som innehåller tjuvar, spiderman och Ironman. Men någon pedagog skriver även där att leken oftast kan bli till allvar när någon får ont på riktigt och ger tillbaka, då är bråket igång.

Pedagogerna fick också svara på frågan om de tycker att barn ska få leka våldsrelaterade lekar. Majoriteten av pedagogerna på de båda förskolorna svarade att det är okej så länge det inte övergår till riktigt bråk där någon kan bli skadad fysiskt eller psykiskt. Några pedagoger påpekar att de inte tycker att sådana lekar är så lämpliga inomhus men våldsrelaterade lekar kan också vara viktigt för att få utlopp för sin fantasi, där de kan bearbeta känslor och händelser. Då det inte är så stort utrymme inomhus kan barnen skada andra barn eller slå sig på möbler. Även ljudvolymen är något som pedagogerna poängterar, det kan bli väldigt högljutt när barnen lekar våldsrelaterade lekar inomhus, vilket varken är bra för barnen eller pedagoger. Enligt Fahrman (1991) råder det harmoni och barnen vet oftast hur de ska agera för att ingen ska komma till skada. Att ha rum som endast är till för lite bullriga lekar kan vara en lösning på det. Rum där det inte finns mycket möbler, är mer ljudisolerat och med lite mjuka partier av kuddar eller liknande runt på väggar och golv, och med en pedagog som har uppsyn över leken så att det inte händer

20

något allvarligt. Ett sådant rum skulle också förmodligen kunna vara till för att ha lite mysstunder, sagostunder och annat. Att man kanske på avdelningen prioriterar vad som är bra för just den barngruppen man har och utnyttjar miljön i verksamheten istället för att avskärma vissa lekar inomhus.

En viss typ av våldsrelaterade lekar kan vara bra för barnen då de använder sig av hela sin kropp. Barnen tränar sin koordination samt sin smidighet om de till exempel brottas. De får på så sätt pröva sin styrka i ett sammanhang samtidigt som de blir spänning och glädje i deras kamp. Så länge alla barnen i leken följer lekreglerna ska det inte spela någon roll vilken typ av lekar barnen leker menar Knutsdotter Olofsson (2009).

En pedagog skrev att det är viktigt att ha en dialog med barnen för att se vad de verkligen leker så att man inte stör något som är en lek. Om man inte är insatt i vad barnen leker kan man tro att barnen gör något dumt istället och att man då avbryter leken för barnen. Knutsdotter Olofsson (2009) benämner just att det är viktigt som pedagog att vara närvarande vid barns lekar och någon gång ge sig in i lekarna för att hjälpa till att utveckla den. Om barnen leker våldsrelaterade lekar en hel dag så tycker någon pedagog att man får gå in som vuxen och styra upp leken, så att barnen får andra inputs. Exempelvis om någon blivit skjuten i leken kan en pedagog styra upp och säga ” Nä, nu måste vi ta dig till sjukhus”, och så får barnen ta hand om den skjutne och agera doktorer. På så sätt får barnen in omvårdnad och omsorg i leken också.

På frågan om pedagogerna på avdelningen hade samma syn på hur man ska hantera våldsrelaterade lekar ansåg pedagogerna att de var ganska samstämmiga på sina avdelningar. De påpekade att man annars måste komma fram till ett gemensamt tänkesätt gällande hur barnen ska få använda sig av våldrelaterade lekar. Några pedagoger tyckte att vissa typer av våldrelaterade lekar kan vara värre än andra. Till exempel anser de att lekar där man jagar varandra, tjuv och polis, är en mildare form av våldrelaterade lekar medan lekar som går ut på att döda varandra kan vara en svårare lek att tillåta.

Pedagogerna fick även frågan om vilka barn som oftast leker våldrelaterade lekar. Pojkar eller flickor? Eller är det väldigt blandat? Pedagogerna svarade att i de flesta fallen är det oftast

21

pojkarna som leker våldrelaterade lekar. De ser en del hos flickorna också men de tycker att det verkar som att flickorna ”växer” ifrån de våldrelaterade lekarna. En del pedagoger trodde att detta kunde bero på att pojkarna spelade mycket tv spel där man dödar, skjuter, stjäler eller jagar saker. Pedagogerna trodde att pojkarna i sina lekar försökte bearbeta vad de har varit med om i sitt spel. Knutsdotter Olofsson (2009) menar att flickor lämnar bråklekandet tidigare än pojkar, det kan göra att när flickorna är vuxna förstår de sig inte på bråklekar och då det finns mest kvinnliga pedagoger ute i förskoleverksamheterna, är det många av pedagogerna som avbryter bråklekar.

Hur arbetar ni utifrån genus?

På den traditionella förskolan, Solen svarade pedagoger att de inte kommit så långt på genuspunkten. Men att det är absolut något som behöver lyftas fram och att de behöver mer kunskap kring det. De jobbar med bemötandet av barnen, att själva inte sätta barnen i stereotypa fack när de talar till barnen. Det är viktigt att bemöta barnen på ett sätt som inte trycker ner dem. Barnen ska kunna lita på pedagogerna och känna trygghet hos dem menar Tallberg Broman (2002). Att bemöta barnen på ett bra sätt kan gynna hela verksamheten då barnen känner sig viktiga, blir sedda och trivs på sin förskola. Om man bemöter barnen på ett sätt som gör att de känner sig nertryckta så kanske barnen går hem med oro i magen och inte vill vara på sin förskola där de ibland måste vistas hela dagar, det i sin tur kan leda till olust för att leka, utveckla sig och lära sig nya saker.

På den andra förskolan Månen, ansåg pedagogerna att de arbetar med ett genustänk dagligen. De menar att genus är en väldigt viktigt punkt på den här förskolan. De försöker att tänka mycket på sitt språkbruk, att inte nämna barnen vid killarna och tjejerna eller pojkar och flickor. Att inte kategorisera barnen utifrån kön. Pedagogerna beskrev att de försöker ha ett individtänk, så där är Valdemar som person och så där är Maria. Att ta bort stereotypa leksaker och endast använda naturens material och byggmaterial ansåg de är könsneutrala leksaker. Och att det har blivit en stor skillnad i vad barnen leker när de tog bort de vanliga leksakerna, som dockor, bilar, kök och så vidare. Barnen är inte lika uppdelade i deras lekar utifrån de stereotypa könsrollerna som de var tidigare.

22

Personalen berättade också att de har ett städschema för att undvika ”de duktiga tjejerna” som det oftast kunde bli förr eftersom flickorna tog på sig rollen att städa. Med städschema får alla barnen städa och alla blir duktiga på det och lär sig att plocka undan. Även hur man talar till och om barnet. Pedagogerna kom på sig själva att de kunde säga till barnen på olika sätt beroende på om det var en flicka eller pojke som var ledsen, till flickan kunde de låta: ” aaw är du ledsen” och till pojkar lät det mer ” nu är du arg”. Pedagogerna menar på att man måste tänka sig för, för de stereotypa könsrollerna kan sitta hårt förankrade i sig själv trots att man inte vill det. För att kunna bli mer medveten om genus förespråkade de att det är bra för förskolor att ha en genuspedagog på besök som föreläser och delar med sig av sin kunskap. Pedagogerna har dock märk att det uppstått en status i att vara störst på avdelningen. Dels bland barnen själv men också bland föräldrar som blir entusiastiska om deras mindre barn leker mycket med ett stort barn. Pedagogerna har också kommit på sig själv att tala utifrån åldersgrupperna, så som ”de får de stora barnen göra”, ” du är ett småbarn nästa år blir du mellanbarn” och så vidare.

Tallberg Broman (2002) anser att samhället i Sverige är väldigt fixerat vad som är manligt respektive kvinnligt har alla människor stereotypa mönster på hur man ska vara som flicka eller pojke. I radio, tv och på reklamblad syns det tydligt hur kvinnor framställs och hur män framställs. Redan när barnen är små börjar vissa vuxna att prata om och med dem som de är en flicka eller pojke. Till flickorna kan det låta ”gud vad söt hon är, ska hon inte ha rosa kläder på sig?”. Medan det till pojkarna kan låta ”vilken stor tuff kille, och så snygga blåa kläder”. Det är viktigt att man som pedagog kommer ifrån detta tänk för att barnen på förskolan ska bli bemötta på ett bra sätt menar Tallberg Broman (2002). Att försöka komma ifrån det könsstereotypa mönster som finns i samhället kan vara svårt i arbetet som pedagog då föräldrar ibland kan utifrån traditioner och religioner inte vill att deras döttrar ska leka med pojkar och då vissa föräldrar inte heller vill att deras söner ska leka med dockor eller liknande saker. Då förskolan ska vara ett komplement till hemmet kanske barnen väljer att leka samma typer av lekar som de leker hemma. Kanske att man som pedagog då ska försöka styra upp lekarna och få barnen att leka andra typer av lekar för att utveckla sin lekförmåga. Med tanke på föräldrar som pushar på kan det dock vara svårt att förklara hur man som arbetslag tänker när det gäller vissa lekar. Därför kan det vara bra om man diskuterar inom arbetslaget för att sen diskutera vidare med

23

föräldrarna under ett föräldramöte om vad som sägs i läroplanen och hur man ska gå tillväga för att båda parter ska mötas i ett bra samarbete.

5.2 Observationer

Måne förskola

Under observationen på Måne förskola kunde man se många olika typer av lekar under barnens fria lek. Både de yngre barnen och de äldre barnen lekte olika lekar. Dock kunde man se att de yngre barnen mest lekte för sig själv medan de äldre barnen lekte minst två och två.

Det som syntes tydligt var att de yngre barnen gärna studerade vad de äldre barnen gjorde för att sedan ta efter och göra samma sak. Till exempel var där en pojke på två år som såg när två andra pojkar sprang runt med vars en bandyklubba och sköt med dem som pistoler. När pojken hade tittat på dem i kanske tio minuter gick han och hämtade en egen bandyklubba för att sedan börja ”skjuta” på olika saker. Precis som Brodin och Hylander (1998) påpekar så kan man ute i verksamheten se hur de yngre barnen härmar vuxna och äldre barn för att själv lära sig leka. De kan lära sig de olika lekreglerna genom att härma andra barn som leker. De kan träna turtagande och samspel. När barnen då klarar av att göra vad de äldre barnen gjort känner de en glädje eftersom de lyckats med sin lek menar Brodin och Hylander (1998). Ute i verksamheten syns det tydligt på de yngre barnens kroppspråk att de studerar äldre barn och vuxna. Då kan man fundera över hur det ser ut på en avdelning med bara småbarn. Vem lär de sig av? Tar det längre tid för småbarnen att lära sig saker när de inte ser de äldre barnen använda dem?

De yngsta barnen samspelar för det mesta inte med varandra utan de är nära varandra och känner av varandras närvaro för att få en trygghet i deras lekar anser Brodin och Hylander (1998). Detta är också ett sätt för barnen att söka kontakt med varandra och träna på deras sociala förmåga. Barnen passar också på att utforska miljön och sig själva när de är inne i en lek påpekar Evenshaug och Hallen (2001). Ute i verksamheten kan man se detta hos barnen då det tydligt märks bland de små barnen när de leker med lego eller spadar. Oftast är det mer än ett barn på varje ställe men de leker inte tillsammans utan de leker var för sig. Medan de leker tittar de gärna på pedagogerna för att få bekräftelse för att de dem gör är okej att leka med. Det som syntes

24

tydligt var att de yngsta flickorna var mycket för sig själva medan de yngre pojkarna försökte ta kontakt med både de äldre barnen och pojkarna i sin egen ålder. De yngre flickorna gick mest runt och tittade på olika saker eller så satt de i sandlådan och grävde. Hur kommer det sig att det bara var pojkarna som tog kontakt medan de yngre flickorna höll sig för sig själva? Kanske var det vår närvaro som gjorde vissa barn blyga, och i detta fall råkade det vara flickor som inte verkade lika sociala. Om vi hade varit där mer kontinuerligt hade kanske resultatet varit annorlunda.

Tre av de äldre barnen har hittat en håv som de springer runt och fångar saker med. En av pojkarna tar håven och börjar fånga flickan och den andra pojken som han leker med. ”Ni är tjuvar” säger han. De springer runt ett tag och jagar varandra för att komma ifrån håven. Efter ett tag kommer de bort till oss och sätter håven på våra huvud. Barnen skrattar och springer sedan iväg för att inte vi ska fånga dem. Helt plötsligt utbrister den ena pojken ”Det brinner borta på stubben!”. Alla tre springer dit och låtsas släcka elden. Därefter återgår de till att jaga varandra med håven. I den här leken kan man ana att barnen bearbetar saker som de har sett i vardagssituationer. Med håven sprang de runt och jagade tjuvar för att sedan sätta dem i fängelset. Här leker alltså barnen någon form av polislek. När det sedan börjar ”brinna” på stubben blir barnen brandmän som gör allt de kan för att släcka elden. Barnen har antagligen hört om poliser och brandmän och vad de gör så därför bearbetar de sina upplevelser genom att själva låtsas att de är poliser och brandmän. Knutsdotter Olofsson (2009) poängterar att mycket av leken handlar om att barnen försöker bearbeta olika känslor och händelser som de upplevt. Många barn leker därför lekar som man kan tycka är stökiga och farliga. Dock är det viktigt att man som vuxen ser att det bara är en lek, för så länge alla barn i leken utgår efter samma regler kommer det att förbli en lek och inte spåra ut till riktiga bråk menar Knutsdotter Olofsson (2009).

I barnens lek kan man tydligt se ett mönster där någon jagar de andra för att sedan byta av så att han eller hon blir jagad. Barnen som hela tiden är på sin vakt för att inte någon av pedagogerna eller de andra barnen ska fånga dem verkar söka efter spänning och utmaningar för att stimulera deras känslor. När det sedan ”brinner” på stubben blir alla barnen helt plötsligt brandmän som ska släcka elden och även här kan man se att barnen med hjälp av sin fantasi bearbetar sådant de

25

vet kan hända på riktigt. Barnen tränar sig och sin kropp för att klara av olika moment i vardagen samt att lära sig hur samhället fungerar anser Knutsdotter Olofsson (2009).

Då det inom lekens ramar finns en harmoni och trygghet vågar de flesta barnen leka ut och använda sin fantasi på ett bra sätt. Den vuxnes närvaro är också en stor del till att barnen vågar släppa loss sina känslor i leken. De är medvetna om att när något går fel finns de vuxna där för att stötta eller hjälpa. Barnen skickar ut signaler som visar att det är lek och inte allvar menar Knutsdotter Olofsson (2009). Då barnen på Måne förskola är ute hela dagarna blir det mycket grävande med spadar och andra föremål man kan gräva med. Under ett av tillfällena vi var ute var det en av de femåriga pojkarna som grävde en stor grop. Medan en femårig flicka gick med en sopkvast i en stor cirkel runt honom och sopade något som såg ut som en väg. En pedagog kommer fram och ställer några frågor om vad pojken gör.

”Är det en väg ni gör?”

”Nä, det är en gräns. Man får bara gå innanför om man ska hjälpa till att bygga på mitt hus” säger pojken som sitter och gräver.

”Ett hus? Vad spännande” svarar pedagogen honom.

Här i dialogen mellan pojken och pedagogen märker man hur mycket av barnets fantasi som används. Pedagogen som tror att pojken gräver en grop eller fälla blir förvånad när han säger att det är ett hus. Man kan se i denna lek att pedagogen inte var medveten om vad pojken och flickan gjorde vilket lätt hade kunnat göra att barnens lek avbrutits om pedagogen hade försökt hjälpa till. Fahrman (1991) menar att det är viktigt att man som pedagog utgår från barnens villkor när man går in i en lek för att den ska kunna utvecklas istället för att man som vuxen tar död på leken. Pojken fortsätter med sitt hus medan flickan efter ett tag blir färdig med gränsen och ansluter till pojken och hjälper honom att bygga huset.

Pojken håller på att bygga länge och flera olika barn kommer dit i omgångar för att se vad han gör men även för att hjälpa till med byggandet. Pojken som uppskattar hjälpen han får säger nöjt ”Nu är detta ett Pilen projekt” då han syftar på att flera av barnen på Pilen hjälpt honom att bygga huset. Även i denna observation syntes det att de yngre barnen på förskolan härmar de äldre och tar efter dem för att gå in i lekens värld. I denna situation kan man ännu en gång se att barnen bearbetar vardagliga saker. Pojken och flickan är byggarbetare som arbetar på att bygga

26

färdigt ett hus. Gränsen görs för att barnen är väl medvetna om att man inte får gå för nära byggarbetsplatser för att man då kan råka illa ut om något skulle rasa ner från husbygget.

En flicka och en pojke, 4 år leker:

- Jag är en skorpion, säger flickan och börjar kräla på marken.

- Jag är också en skorpion, en svaaaart! ropar den ena pojken entusiastiskt. - Vi kan förvandla oss till vad som helst, säger flickan.

- Det här är skorpiongift, säger pojken och tar en hink och syftar på att det ligger skorpiongift i den.

- Nu är jag en grävarmaskin, säger flickan och tar en hink med jord i och gräver runt i den. - Och jag är en blandamaskin, säger den ena pojken och blandar runt i sin hink med en

spade.

När skorpiongiftet var klart sprang barnen iväg och skulle bjuda pedagoger på giftet. Pedagogerna smakar på giftet.

- Ooh nej nu dör jag, säger pedagogen. Och lägger sig på marken. Barnen skrattar och börja sedan jaga runt varandra med en spade som har giftet på sig. Där efter hittar en av pojkarna en bandyklubba och använder den till att ”skjuta” med. De andra två barnen i leken tar också varsin bandyklubba och springer runt och skjuter med.

- Nu blir det lite frukt! Skriker en av pedagogerna

- Det är frukt! Vi måste tanka lite bensin, säger flickan till sina vänner och sedan springer de fram och tar sin frukt och börjar äta.

Knutsdotter Olofsson (2009) påpekar att det finns föreställningar om att flickor bara leker med dockor och lekar som till exempel laga mat, städa och ta hand om familjen och huset medan pojkar leker med bilar, actionfigurer och mer fysiska lekar där de ska bygga saker eller brottas och liknande. I flickan och pojkens lek ser man tydligt att dessa föreställningar inte finns i deras lek. Flickan som startade leken väljer att vara en grävmaskin och barnen tillverkar gift tillsammans. Knutsdotter Olofsson (2009) anser att lekar kan göra att barn känner en befrielse ifrån att vara små och att vara beroende av något. I denna lek dödade barnen sin pedagog vilket kan göra att de känner att de har blivit oberoende av de vuxna. Det kan vara spännande för

27

barnen som oftast har någon som bestämmer över dem att få vända på det i leken och vara den som har maktpositionen.

Flickan som började leka leken om skorpionerna släppte glatt in sin vän i hennes lek. I leken fick de ta del av varandras synpunkter på leken och lät varandra bestämma hur den skulle fortsätta. Enligt Johansson (2003) är lekvärldar väldigt viktiga för barnen. De är inne i en fantasivärld som de själva utformar och väljer vem som får ta del av den.

Solens förskola:

Observation 1

När vi var ute och observerade fastnade vårt intresse på tre barn som lekte. Två pojkar och en flicka som är cirka 4 år. Vi kommer att kalla dem P1, P2, P3 och F1 för att lättare visa hur många barn som är delaktiga i leken samt att man lättare kan se vem som säger vad.

- Jag ska bita dig, säger P1 och kryper runt på golvet. - Ska du döda mig? Svarar P2

- Det är min mamma, säger P2 och pekar på flickan. Hunden är skadad, det visar P2 genom att ta sig för benet och krypa till sin ”mamma”. Han blev biten på låtsas av P1.

Flickan klappar Hunden (P2). Hunden blir stark och ställer sig upp och börjar jaga P1. Nu skrämmer han en annan pojke genom att skälla som en hund på honom. Denna pojke kallar vi för P3.

P3 förvandlas också till en hund.

P2 blir dragen i tröjan av P1. Flickan ser mycket arg och bekymrad ut och sitter i hundarnas ”hem”, bakom en gardin. P2 går till en av pedagogerna och säger till att P1 drog honom i tröjan. Pedagogera säger inget och P2 går tillbaka till rummet där leken utspelar sig. P2 och P3 och F1 säger till P1 själva.

Flickan fortsätter att skälla på P1. Hon säger: SLUTA!

- Vi ska gå till mamma, säger P2 och P3. Och kryper in bakom gardiner där flickan är. De gömmer sig för P1 som drog P2 i tröjan. Nu kommer P1 fram med ett vapen gjort av lego.

28

Då säger flickan – Nää nu säger vi till! Och P2, P3 och F1 går fram till fröken. - Han vill panga mig, säger P2

- Panga dig? Säger pedagogen. - Jaa, döda mig, säger P2.

- Jag måste laga mat till honom nu, han har ont, säger F1.

Hundarna springer och gömmer sig bakom gardinen igen. Och pedagogen säger till P1 att barnen inte tycker om när han gör så. Pedagogen får sedan syn på barnen bakom gardinen och utbrister: - Nää, vad gör ni där bakom gardinen? väck därifrån! Leken slutar.

Denna lek som vi observerade fungerade inte riktigt, det såg ut som att alla barnen i leken inte riktigt var inne på rätt spår och uppfattde leken lika då det blev riktiga konflikter. Enligt Farhman (1991) kan man som vuxen gå in och styra upp leken lite när man märker att agressiviteten går för långt, men eftersom det inte var någon vuxen som var där i samma rum och stöttade leken blev den kanske avbruten istället. Leken är något som man måste lära sig och när en vuxen är där kan även ordförråd utvecklas och bli bredare menar Evenshaug och Hallen (2001). Barnen i observationen använde sig av ganska korta meningar till varandra när de uttryckte sig och kanske var det även därför som leken inte fungerade i längden. Det verkade som om de två andra pojkarna i observationen kände sig lite hotade av P1 i leken och försökte att övervinna sin rädlsa genom att gömma sig hos flickan som var deras hundmamma. Knutsdotter Olofsson (2009) menar på att den vuxnas närvaro i rummet där leken utspelar sig kan göra att barnen känner sig trygga och kan våga leka ut. Kanske hade leken fortlöpt på ett annat sätt om någon vuxen hade varit där? De kanske saknade tryggheten i leken och därför utvecklade den till att flickan blev en mamma och bakom gardiner var deras hem, där de kunde känna sig trygga och gömda ifrån faror.

Knutsdotter och Olofsson (2009) menar att barn söker spänning i vardagen då de leker bråklekar, i detta fall hundar som jagar, biter och skrämmer. De poängterar också att barn som inte lärt sig hantera lekarna utför de på riktigt. I observationen tolkade vi det som att P1 förstod leken först, men sedan såg vi hur irriterade de andra barnen blev på honom. Det kan vara så att han tagit i för hårt när han drog i tröjan på P2 och att vapnet inte alls passade in i de andra barnens föreställningar om leken.

29

Knutsdotter Olofsson (2009) benämner att det finns manliga könsmönster i vårt samhälle som agressivitet och framåtanda, och att det gör att pojkar ska verka starka och tuffa. I detta observationstillfälle skulle pojkarna i leken verka tuffa och starka, men de var också sårbara och behövde ta hand om någon, någon som kunde laga mat och klappa de som gjorde de starka igen. I detta fall flickan som var en hundmamma i leken.

Flickor slutar leka bråklekar vid tidig ålder och de gör att flickor inte förstår den leken anser Knutsdotter Olofsson (2009). Kan det ha varit de könsstereotypa normerna som gjort att inte denna lek fungerade? När P2 ser hur bekymrad och arg flickan blev när P1 drog honom i tröjan och då P2 agerar genom att säga till en pedagog istället för att leka vidare. Kanske var det flickan som inte förstod leken i längden?

Observation 2: Plats: kuddrum

Tre flickor och två pojkar.

Flickorna bygger ett torn med hjälp av kuddar.

- Du ska vara en prinsessa, säger ena flickan - Jag är lilla Ariel

- Vi två ska vara bebisar

De två pojkarna hoppar runt i rummet och tittar nyfiket på flickornas lek. De börjar kasta kuddar upp i luften och sedan sparkar de runt dem. Sedan hoppar de fram igen och säger hej till flickorna, och laddar upp samtidigt som de låter som ett bi och slänger sig med en väldig fart bland deras sida av rummet. Hellman (2010) anser att detta kan vara en social konstruktion och en markör som tydligt visar vilket kön man tillhör. Att man förväntas att vara på ett visst sätt som flicka och ett annat sätt som pojke för att barnen ska känna sig normala och bli accepetarade i sina grupper. I denna observation såg vi fem barn som var inne i ett litet intimt rum med massa kuddar. De tre flickorna var på ena sidan av rummet och de två pojkarna var på andra sidan av rummet. Där kan man tydligt se en markör som markerar flickorna och pojkarna på var sin enda av rummet även om det var ett väldigt litet rum. De ingick i könsstereotypa roller där flickorna lekte prinsessor och bebisar. Pojkarna verkade leka starka och häftiga när de sparkadee och

30

kastade med kuddarna, laddade upp och slängde sig ner i kuddarna. Hur nyfikna pojkarna än var av flickornas lek så ville de inte närma sig den en längre tid, och flickorna höll också sitt avstånd.

5.3 Sammanfattning resultat

I frågeformuläret fick vi fram att samtliga pedagoger tyckte att den fria leken var viktig för barnen. De beskrev varför och hur den kan vara viktig. Pedagoger menade att det är i den fria leken som barnen lär sig otroligt mycket av varandra och utvecklar sig själv på en rad områden. Pedagogerna ansåg att barnen ska ha rätt till att få leka alla sorters lekar för att få chansen att uttrycka sig på flera olika sätt. Pedagogerna som fick svara på frågeformulären beskrev att de försöker bemöta barnen utifrån ett individtänk och benämner barnen vid namn istället för respektive kön. Språkbruket utöver det är också något som de försöker tänka på i olika situationer så att det inte sker könskategoriserande och normativa könsmönster.

Under observationerna på de båda förskolorna kunde vi se en del saker ur genusperspektiv. På den traditionella förskolan Solen lekte flickorna gärna för sig och pojkarna för sig. Det var inte i många aktiviteter där det var blandat flickor och pojkar. Flickorna lekte gärna med dockor och i det så kallade köket där de kunde laga mat och ta hand om familjen. Flickorna satt också och pysslade eller ritade väldigt mycket. Pojkarna däremot lekte i kuddrummet där de kunde hoppa och stimma utan att störa någon annan. De byggde gärna vapen av olika material, till exempel lego eller plusplus. Pojkarnas lekar var mer aktiva, de använde sig gärna av hela sin kropp istället för bara delar av den. Flickorna däremot var mycket försiktigare och lugnare för att inte störa någon annan. På denna avdelning var det väldigt uppdelat beroende på barnens kön.

På uteförskolan Måne kunde man däremot se att barnen lekte mycket blandat pojkar och flickor men även pojkar för sig och flickor för sig. Man kunde även se att de yngre barnen fick vara med i de äldre barnens lekar. I vissa lekar kunde det vara en ettåring som lekte med två treåringar eller i vissa fall att femåringarna bjöd in alla barn i sina lekar. Lekarna styrdes ofta upp av de äldsta barnen men det var för det mesta olika barn som styrde leken. I någon lek var det en av flickorna medan det i en annan var en av pojkarna som styrde. På Måne förskola syntes mycket turtagande mellan barnen. Pedagogerna arbetar på ett sätt där de bemöter barnen som den individ de är och inte som flicka respektive pojke eller småtting respektive stor. Om barnen leker mycket

31

blandat för att pedagogerna arbetar med genusperspektivet aktivt eller att det bara har blivit så i denna barngrupp hade varit spännande att ta reda på. Kan det bero på pedagogernas engagemang och att de försöker behandla alla barn lika eller är det bara så att barnen tycker om att leka med olika barn?

6.

Slutsats och diskussion

Utifrån våra observationer har vi sett olika lekar hos barn på två olika förskolor. Det upptäcktes att lekarna på de båda förskolorna är ganska lika, de innehöll bland annat jagande, död, fantasi, matlagning.

På den traditionella förskolan framgick det att pojkar och flickor konstruerades lite olika i sina lekar. Flickorna ville gärna leka prinsessor och vara mammor medan pojkarna lekte saker som berörde att de hade pistoler, var starka och snabba. En tolkning av detta är att de behövde varandras närvaro då de gärna lekte i samma rum trots att de inte lekte samma lek. Man såg hela tiden ett samspel som innehöll blickar och skratt vilket utgjorde en bekräftelse av varandra. Pedagogerna var oftast inte närvarande i rummen när barnen lekte och det kan göra att pedagogerna inte kan hjälpa till i leken lika bra som en närvarande pedagog när barnen behövde hjälp vid konflikter. Under en av situationerna kom pedagogen inte första gången barnen fråga om hjälp och sedan avstyrde pedagogen leken direkt när barnen kom ytterligare en gång och bad om hjälp. Pedagogen kanske hade mycket att göra och var stressad, men att vara lyhörd när barnen försöker förklara sin lek och när de är i behov av hjälp borde vara högre att prioritera. Pedagogen valde att vara hård och dra alla barnen över en gräns. När inte leken fungerade skulle ingen få fortsätta leka den. Det har funderats på om pedagogen kunde agerat på ett annat sätt och det bästa hade antagligen varit om hon var i rummet där leken utspelade sig så hon hade sett leken och förstått den. Då hade hon kunnat hjälpa barnen att utveckla den på ett bra sätt. Men det kan finnas stunder då man inte är med i rummet när saker och ting sker, då krävs det att man lyssnar på vad som skett i leken utifrån barnens uttalande och försöker hjälpa de vidare där.

32

På uteförskolan kunde inte samma uppdelning av hur pojkar och flickor konstrueras uppfattas, där lekte barnen tillsammans på lekens lika villkor, flickor och pojkar var samma typer i leken, de var skrämmande skorpioner, lagade mat och grävde. Både flickor och pojkarna lekte ofta samtidigt att de var något, att alla var skorpinjoner, alla lagade mat och alla var grävmaskiner och så vidare på samma gång. Det kan vara så att barnen blivit fascinerade av härmning och vikten av att alla kompisarna gör samma sak som ”mig”. Och tankar som uppstod hos oss var att om det finns någon ledare ibland barngruppen som de andra barnen ser upp till, som startar lekarna och att de andra hänger på. Utifrån observationerna var det oftast de som var äldst på avdelning som kom på lekarna och sedan följde de andra barnen leken utifrån den som kom på leken. Kan det ha att göra med det som pedagogerna på avdelningen redan uppmärksammat? Att de stora barnen fått mer status i denna åldersblandade grupp. Hieraki är något som kanske utspelar sig i barngrupperna på ett eller annat sätt?

Att bemöta barnen utifrån den de är och inte ifrån vilket kön de tillhör kan man ana att de flesta pedagoger brottas mycket med och försöker förankra i mötet med barnen. Som det står i läroplanen så ska pedagoger motverka traditionella könsmönster och könsroller (Lpfö 98, rev. 10). Motverka betyder att man ska bekämpa, förhindra och hejda något. Men då uppstår funderingar kring barns delaktighet och inflytande som det står mycket om i läroplanen för förskolan.

Det står: ”I förskolan läggs grunden för att barnen ska förstå vad demokrati är. Barnens sociala utveckling förutsätter att de alltefter förmåga får ta ansvar för sina egna handlingar och för miljön i förskolan. De behov och intressen som barnen själva på olika sätt ger uttryck för bör ligga till grund för utformningen av miljön och planeringen

av verksamheten” (Lpfö 98, rev 10:12).

Det är ofta vi studenter har sett flickor som gillar prinsesskläder och färgen rosa och pojkar som gillar pistoler, bilar och färgen blå. De här barnen har verkligen de här intressena och lever upp till de här leksakerna, sagorna, figurerna som det kan handla om. Det kan vara så att de punkterna som nämnts i arbetet från förskolans läroplan krockar med varandra. Om vissa barn har stereotypa intressen kan pedagoger nog involvera det i verksamheten, men på ett sådant sätt

33

att låta barnen få presentera sina intressen och låta de andra barnen få ta del av dem. Att få prova på olika lekar och leksaker så att alla barnen faktiskt kan få en syn på hur det är att leka med bilar, med dockor och så vidare. Barnen kan kanske få en insikt om att det faktiskt kan vara roligt att leka med de olika sakerna trots att man är flicka eller pojke.

Att ta bort leksaker som är stereotypa för könen kan vara ett sätt att motverka könstereotypa roller i förskolan. Det uppstår tankar på vilka nackdelar och fördelar det kan ha med sig? Om det tas bort dockor, bilar och andra leksaker som är leksaker som representerar riktiga saker som finns i vårt samhälle, så kanske det gör att barnen inte får chans att behandla deras erfarenheter av vad de ser och är med om när de leker? Men en fördel kan vara att barnen som inte har leksaker ”serverade” i sin närvaro kanske tränar sin fantasi och sitt skapande ännu mer då leksakerna inte finns och då de kanske måste hitta sina egna i naturen eller skapa det själva. Genom att tänka på hur man talar till barnen beroende på vilket kön de har kan vara viktigt i mötet med barnen. Att inte försöka kategorisera barnen utifrån könstereotypa normer. Som flicka och pojke ska barnen få ha samma möjligheter till att få ses som en egen individ och att man har egna intressen. Har man ett sådant förhållningssätt till barnen tror vi att det öppnar dörrar hos barnen där de inte behöver känna skam och att man vågar leka ut om man som pojke tycker om att leka med stereotypa leksaker för flickor och vice versa. Barngruppen och barnens egna personer kan nog bli mer trygga då de blir accepterade för den de är. När man bemöter barn som redan har stereotypa idéer om manligt och kvinnligt kanske man som pedagog ska försöka förklara för barnen att det är okej att tycka om vad man vill, att intressen och leksaker inte avgör om man är pojke eller flicka. Om verksamheten och personal är osäkra på hur de kan arbeta kring genus kan det kanske vara bra att få ut en genuspedagog som föreläser och hjälper till med genusarbetet. Ibland kan man kanske möta föräldrar och personal som inte tycker att ett genustänk är optimalt, men eftersom det står i läroplanen så ligger det i vårt uppdrag att arbeta med genus.

Om detta forskningsarbete fortlöpt tycker vi att det hade varit intressant att fördjupa oss i leksakers påverkan i den fria leken ur ett genusperspektiv. Hur och om leksaker kan styra barnens lek, på vilket sätt i sådana fall? I detta fall kan det behövas en långsiktig undersökning

34

där man observerar barnens lek med leksaker tillhands och barnens lek under en period utan leksaker. Det blir antagligen en väldigt stor undersökning och det hade behövts hjälp från fler pedagoger, barn och föräldrar som också vill vara med på undersökningen.

35

7.

Referenser

7.1 Litteratur

Brodin, Marianne & Hylander, Ingrid (1998). Att bli sig själv: Daniel Sterns teori i förskolans

vardag. 1. uppl. Stockholm: Liber

Evenshaug, Oddbjørn & Hallen, Dag (2001). Barn- och ungdomspsykologi. 2. uppl. Lund: Studentlitteratur

Fahrman, Monica (1991). Utvecklingspsykologi för förskolan. Lund: Studentlitteratur

Hellman, Anette (2010). Kan Batman vara rosa? [Elektronisk resurs]: förhandlingar om

pojkighet och normalitet på en förskola. Diss. Göteborg: Göteborgs universitet, 2010

Larsen, Ann Kristin (2009). Metod helt enkelt: en introduktion till samhällsvetenskaplig metod. 1. uppl. Malmö: Gleerup

Lindqvist, Gunilla (2002). Lek i skolan. Lund: Studentlitteratur

Knutsdotter Olofsson, Birgitta (2009). I lekens värld. 2. uppl. Stockholm: Liber

Tallberg Broman, Ingegerd (2002). Pedagogiskt arbete och kön: med historiska och nutida

exempel. Lund: Studentlitteratur

7.2 Elektroniska referenser:

36

Johansson, Eva (2003) Att närma sig barns perspektiv i pedagogisk forskning i Sverige - http://www.ped.gu.se/pedfo/pdf-filer/johansson_e.pdf 2013-09-07

Läroplan för förskolan (reviderad 2010) http://www.skolverket.se 2013-09-03

http://storaordlistan.se/synonymer/motverka 2013-09-04

37

8.

Bilaga 1

1. Hur viktig tycker ni att den fria leken är för barnen och varför tycker ni så? 2. Hur stor del av verksamheten tycker ni bör vara fri lek?

3. Hur fri är leken då det i flesta fall är en vuxen närvarande? 4. Uppkommer konflikter på grund av lekmaterial?

5. Vilken typ våldsrelaterade lekar ser ni på avdelningen?

6. Tycker ni att barnen ska få leka våldsrelaterade lekar? Varför/varför inte?

7. Har ert arbetslag samma syn på hur man ska hantera våldsrelaterade lekar? skapar det problem om några är för att barnen ska få leka det och om någon personal är emot det? 8. Vilka barn leker mest våldsrelaterade lekar? Pojkar eller flickor? Eller är det väldigt

blandat?