Teori- och litteraturgenomgången samt det empiriska materialets målsättning har varit att uppnå syftet med studien. Kritiska aspekter på studien är bristen på funnen ämnesrelevant litteratur med elevperspektiv, de begränsade svarsalternativen i elevenkäten och det begränsade antalet
intervjudeltagare. Problemställningarna har dock blivit besvarade. Examensarbetet har
därigenom bidragit till att skapa en plattform som förutsättning för min egna framtida yrkesroll som speciallärare genom att förbereda mig på elevers uppfattningar och förväntningar kring lärande och specialpedagogiskt stöd i matematik.
Elevsvarens motiveringar i enkäten, liksom forskningsresultat, talar för en sociokulturell utgångspunkt i matematikämnet. Elevernas möjlighet att använda sitt språk och tankar inom matematiken och på så vis lära av varandra är betydelsefullt för dem oavsett kunskapsnivå. Runt en fjärdedel, 23 % jämfört med 27 % i pilotenkäten, av eleverna i en kommun berörs av
specialpedagogiskt stöd i matematik vilket gör det av betydande vikt att stödet fungerar adekvat. Den sociokulturella utvecklingsteorin gör sig även gällande inom alla tre paradigmen
(psykomedicinska, sociologiska och organisatoriska) i det specialpedagogiska arbetet, på individ-, grupp och organisationsnivå. Oavsett var eleven är placerad finns behovet av att diskutera matematiska begrepp för att på så vis uppnå högre nivå av kunskap.
Alla tre specialpedagogiska paradigmen finns representerade bland elevsvaren. Endast 4 % av eleverna utgår från att individen i fråga besitter kunskap om vilken stödform bäst kommer den till del. Det fanns ingen svarsmöjlighet i enkäten att värdera de olika paradigmens för- respektive nackdelar vilket i efterhand kan tyckas förargligt. Det hade då varit möjligt att se hur de värderar de olika alternativen i positiv respektive negativ ordalag. Det fick istället bli en uppgift för eleverna som intervjuades.
Min tolkning av de empiriska studierna är att eleverna kan se behovet av att alla tre nivåerna finns representerade i grundskolan utifrån elevens egna premisser att uppnå matematikmålen. De värderar inte det inkluderande perspektivet som det främsta alternativet trots forskningsresultat och styrdokuments intentioner att det särskilda stödet ska ges inom den elevgrupp som eleven tillhör. Hur aktuell skolforskning och styrdokuments intentioner presenteras för eleverna är därmed en relevant fråga.
Det är oklart huruvida elever är införstådda med styrdokuments syn på
37
är organiserad. Eleven Olle utgick från sig själv när han antog att de flesta får samma sort av stöd som han får. Kanske utgår elever generellt från hur det specialpedagogiska stödet är organiserat snarare än hur det borde vara enligt styrdokument och dem själva? 49 % av eleverna uppger att specialundervisningen bör ske i särskilda undervisningsgrupper i jämförelse med 28 % som anser att stödet bör ske inom ramen för den ordinarie undervisningen. Olle som själv har
specialpedagogiskt stöd i inkluderande form bortser inte från möjligheten till en särskild undervisningsgrupp som alternativ.
Skolor behöver fungerande exempel på inkluderande specialpedagogik att följa. Detta för att elever skall ges möjlighet att själva välja stödform, i samråd med specialläraren, vilket ger dem möjlighet att påverka sin egen utbildning. Skolverket (2011) betonar elevens möjlighet utveckla sin förmåga att utöva inflytande över sin utbildning och det inre arbetet i skolan. Min studie antyder att de elever som upplevt sig delaktiga i hur specialpedagogikens upplägg sett ut för egen del också känner sig mer nöjda med stödet de haft.
Göransson (2011) konstaterade att det sällan är elevernas egna åsikter och erfarenheter som gör sig hörda inom forskning bestyrks av min erfarenhet under arbetets gång. Vid sökandet av relevant och aktuell litteratur med elevperspektiv har sökresultaten varit ett fåtal trots samråd med erfarna bibliotekarier. Min övertygelse är att praktiknära forskning i skolor som involverar alla dess olika aktörer är förutsättningen för utvecklingsarbete i lärandemiljön. Då är
elevperspektivet en självfallen aspekt i arbetet.
Synen på lärande bland elever i årskurs nio har jag tolkat som överensstämmande med den sociokulturella lärandesynen eftersom eleverna betonat vikten av att samtal och diskussion kring matematiska begrepp för att på så vis uppnå förståelse av dem. Eleverna nämnde även potentiella brister med socialiseringen i klassrummet. Här har undervisande matematiklärare en stor
utmaning i och ansvar för att det sociala samspelet i klassrummet fungerar samt att diskutera inlärningsprocesser med sina elever. Matematikdiskussioner i klassrummet skall inte innebära minskad möjlighet till arbetsro för eleverna. Malmer (1999) nämner olämplig pedagogik som en av anledningarna till elevers matematiksvårigheter. Specialläraren har då möjlighet att fungera som kvalificerad samtalspartner och rådgivare i frågor som rör matematikutveckling för den undervisande läraren i fråga men vad skall ske när även denna resurs uttömts utan resultat? En intressant fråga med tanke på vad den nya reformen lärarlegitimationen bland annat innebär, en disciplinnämnd dit lärare kan anmälas vid inkompetens. I speciallärarens uppdrag ingår att
38
kritiskt och självständigt identifiera, analysera och medverka i förebyggande arbete och i arbetet med att undanröja hinder och svårigheter i olika lärmiljöer. Ifall olämplig pedagogik är fallet innebär då detta att en framtida uppgift för specialläraren är att fungera som skolledningens certifiering eller kontrollorgan av undervisningen inför ansvarsnämnden?
Det är med blandade känslor jag konstaterar att elever, liksom skolpolitiken genom sitt införande av speciallärarutbildningen, fastställer ett behov av specialläraren. Det tyder på en medvetenhet om att den ordinarie undervisningen är otillräcklig för alla elever. Samtidigt gläds jag åt att min blivande yrkestitel är eftertraktad av dess brukare. Eleverna är också medvetna om vad som krävs av specialläraren för att utföra arbetet: ämneskompetens, medierande förmåga att förmedla matematikkunskap utifrån elevens närmsta utvecklingszon och elevfokus genom ett individanpassat arbetssätt i samråd med eleven själv är av avgörande betydelse för
specialläraren. Det specialpedagogiska arbetet kräver därmed ämneskunskaper, didaktisk kunnighet och erfarenhet. Var stödet skall förläggas fysiskt bör ske i samråd med berörd elev. Lärares förväntningar på eleverna utifrån kunskapsnivå framkommer inte tydligt i min undersökning vilket inte heller var mitt syfte men en intressant aspekt som återkom som en framgångsfaktor för matematikarbetet i litteraturen. Förväntning är en subtil känsla som kan vara svår att åskådliggöra. Hur uttrycker en lärare rent konkret högre förväntningar på sina elever så att det tolkas som det avsetts av eleverna? Tilltron till den egna matematiska förmågan är tillika ett svårfångat begrepp. De tre intervjuade eleverna uttryckte enligt min uppfattning en tilltro till sin egen förmåga som kan vara svårtolkad i den skriftliga utsagan av samtalet.
Facktidskriften Specialpedagogik (2012) följer utvecklingen av de respektive yrkeskategorierna inom specialpedagogikens framtid eftersom regeringen i november gav 2011 Högskoleverket i uppdrag att utreda huruvida det behövs både en speciallärarutbildning och en specialpedagogutbildning. I maj 2012 ska Högskoleverket redovisa uppdraget för regeringen. Enligt utredaren Hejzlar har utredningen ett grundläggande problem, att det inte finns någon definition på vad särskilt stöd är. Handlar det om en enskild elev eller grupp som någon gång får det eller är det ett konstant behov och vad är det man mäter? Det är först när begreppet särskilt stöd är definierat som det går att fastställa vem som ska arbeta med det och vad den personen behöver för kompetens. Giota, Pedagogiska magasinet (2008), delar denna åsikt genom att konstatera att det inte är lätt att finna pedagogiska eller organisatoriska särdrag som på ett enkelt sätt skiljer specialundervisning från ordinarie undervisning.
39
För egen del har min studie väckt frågor kring hur specialpedagogik/särskilt stöd skulle kunna utvärderas och kvalitetssäkras, hur specialläraren kan arbeta med att utveckla elevers tilltro till den egna förmågan i matematik samt hur aktuell skolforskning och styrdokuments intentioner kan presenteras för elever. Det är mina förslag på fortsatta forskningsarbeten som väntar på att bli undersökta.
40