Syftet med den här uppsatsen är att undersöka korrelationen mellan internationell vetenskaplig forskning av barns läsinlärningsförmåga av det kinesiska språket och officiella kinesiska direktiv om hur läsinlärning bör utföras och vad den bör innehålla. Uppsatsens första del gör en genomgång av tidigare forskning och den sammanfattas i nedanstående modell som redogjorts för tidigare i uppsatsen. Uppsatsens frågeställning behandlar vilka faktorer som är centrala för läsinlärning i kinesiska enligt modern internationell forskning, samt om och på vilket sätt dessa faktorer finns uttryckta i officiella undervisningsdirektiv.
Figur 4: Sammanfattande modell över faktorer som påverkar läsinlärningen i allmänhet och läsinlärningen i kinesiska i synnerhet. Läsinlärning
generellt Läsinlärningkinesiska
Teckenstruktur Sammansättningar Stavelser Rytmisk grundenhet Ortografi Morfologi Fonologi
Med utgångspunkt i modellen ovan som också svarar på den första forskningsfrågan kan man konstatera att korrelationen mellan forskning och direktiv måste diskuteras på flera olika plan. Minst fyra olika i det här fallet om man tar hänsyn till modellen.
Korrelationen är alltså en mångfacetterad aspekt. Den nationella läroplanen är ett övergripande dokument som både diskuterar generella och abstrakta termer samtidigt som den är väldigt specifik på en del områden. Att läroplanen de facto är en plan märks också på det faktum att den innehåller mål och målsättningar och att den ger väldigt lite vägledning för hur dessa mål ska nås. Läroplanens mål för vad eleverna ska uppnå inom ämnet under en viss tidsperiod är specifikt, medan läroplanens vägledning för
undervisningen, för rollen som lärare och för undervisningsmaterialet, är betydligt mer abstrakt. Målen är klara, medlen otydliga. Gällande de mål som läroplanen nämner för eleverna så kan man konstatera att den mer eller mindre berör alla de tre faktorerna fonologisk, morfologisk och ortogafisk medvetenhet. Läroplanen säger att eleverna ska lära sig Pinyin och stavelser, de ska lära sig ord och de ska lära sig teckenstruktur. På det sättet så råder det korrelation med forskningen, men eftersom läroplanen inte närmare beskriver varje område så är det svårt att säga hur god denna korrelation är enbart genom att studera läroplanen. Därför blir det relevant att titta närmare på
undervisningsmaterialet.
De läroböcker som studerats i denna uppsats är producerade av ett bokförlag som lyder direkt under Kinas utbildningsministerium och som baseras på läroplanens mål. Därför blir dessa böcker en direkt förlängning av direktiven, med skillnaden att läroböckerna visar hur språkmålen ska uppnås. Till att börja med kan man konstatera att läroböckerna behandlar den fonologiska medvetenheten relativt likvärdigt. Man kan tydligt se att läroböckerna arbetar med stavelser och med stavelsernas uppdelning i ansatser och rytmiska grundenheter. Det är ett av huvudmomenten i arbetet med Pinyin. Som forskningen säger så är också Pinyin ett viktigt hjälpmedel för den fonologiska
medvetenheten och för inlärningen av språket. Efter två månader i skolans första klass och efter bokens första del övergår undervisningen till att mer och mer jobba med skrivtecken, och arbetet med Pinyin fortsätter, men på ett mer praktiskt plan. Enligt forskningen beräknas barnen behärska systemet fullt ut redan efter den första årskursen.
Slutsatsen är att korrelationen mellan forskningen och den fonologiska medvetenheten med stavelser och rytmisk grundenhet är god. Kanske ligger det i språkets natur, men utan ett transkriptionssystem så hade resultatet förmodligen blivit annorlunda.
Det faktum att en del faktorer som är viktiga för läsinlärningen redan ligger i språkets natur syns kanske än mer när man studerar den morfologiska medvetenheten och sammansättningar. Som konstaterats tidigare så formeras 75 % av orden i det kinesiska språket av sammansättningar av tecken. Det är följaktligen en omöjlighet att undervisa i kinesiska utan att lägga tyngdpunkt vid detta område. I läroplanen nämns inte ens begreppet, utan det verkar tas för givet då man uppger att barnen ska lära sig stavelser, tecken och att lära sig läsa texter. Sammansättningar finns i språkets natur. I läroböckerna kommer detta till uttryck i ett flertal övningar på flera ställen i boken. Både
koncentrerade övningar i den form som visats i resultatet, samt rent praktiskt i form av längre texter. En skillnad som finns mellan böckerna är introduktionen av
sammansättningar görs mer frekvent och mer i samband med andra övningar i den lokala versionen av boken. En annan skillnad som också är tydlig och som rör den morfologiska medvetenheten är undervisningen av homofoner. Den lokala boken börjar redan under det första läsåret ett ge introduktion till homofoner på ett flertal ställen, medan den nationella versionen gör det under det andra läsåret och har då även ganska sparsamt med exempel. Detta är för övrigt inget som nämns i lärolanen.
Slutsatsen är att korrelationen mellan forskningen och den morfologiska medvetenheten med sammansättningar, också är relativt god. Man kan dock konstatera genom böckerna att tillvägagångssätten skiljer sig åt och att det går att angripa problemet på olika sätt. Kanske gör det skillnad att på ett tidigt stadium introducera eleverna till homofoner, men enligt forskningen är dessa viktiga först när läsinlärningsprocessen blir lite mer
avancerad. Liksom ovanstående faktorer är den ortografiska förmågan central för läsinlärningen av alla språk, och forskningen har funnit en stark koppling mellan ortografisk förmåga och läsinlärning i skolan på ett tidigt stadium. Kanske är denna förmåga extra viktig för kinesiskan eftersom det finns så många tecken. En elev som slutar grundskolan ska ha fått undervisning i 3500 tecken och flera tusen tillkommer under gymnasium och vidare studier. Det är också teckenstrukturen inom ortografin som
är central inom oktografin för läsinlärningen i kinesiska. Det är av avgörande betydelse att lära sig beståndsdelar och streck i skriften för att utveckla denna förmåga. Som konstaterat är det kinesiska skriftspråket det äldsta bevarade och nu använda i världen och i skriften döljer sig en gammal kultur, med ett ursprung i bilder.
Samtidigt som teckenstrukturen är en naturlig och central del i studierna av kinesiska finns det flera olika sätt för att nå kunskaper i detta. Målen i den nationella läroplanen understryker att eleverna ska lära sig strecken i skriften, de ska lära sig att skriva vackra tecken i rätt streckordning efter korrekt ramstruktur. Eleverna ska känna till tecknens betydelse och de olika teckenelementen och de ska lära sig ett visst antal tecken och ett visst antal radikaler, samt kunna hitta tecken i en ordlista med hjälp av tecknens inre struktur. På ett övergripande plan så är korrelationen mellan läroplanen och forskningen ganska god avseende den ortografiska medvetenheten. För att få en djupare och bredare bild måste man åter titta på undervisningsmaterialet. Precis som i flera andra avseenden skiljer sig de båda läroböckerna åt. Vad som är ganska anmärkningsvärt är att den
nationella versionen introducerar mindre än 20 skrivtecken i samband med bilder, medan den lokala versionen presenterar 150 skrivtecken med bilder. Emellertid gör ingen av de båda böckerna någon djupare analys kring bilderna och dess ursprung, utan konstaterar bara likheten mellan tecken och bild. Övningar på att skriva tecken och streck finns instruktioner för i båda böckerna. Vad gäller övningar med tecknens inre struktur är det i huvudsak radikaler som hamnar i centrum.
En ytterligare skillnad mellan böckerna är att det finns betydligt fler övningar och kombinationer av övningar med radikaler i den lokala versionen jämfört med den nationella. I den lokala versionen får man också reda på radikalernas namn. Precis som med bildtecknen så erbjuder dock ingen av böckerna någon djupare analys av radikalerna och deras ursprung och form. Varken läroplanen eller böckerna är i närheten av den informationen som Lindqvist ger i sin bok Tecknens Rike. Det finns en uppenbar korrelation mellan de studerade direktiven och forskningen vad gäller den ortografiska medvetenheten och teckenstrukturen, men hur god denna korrelation är återstår att bedöma. Uppenbarligen lär sig barnen så småningom att läsa och skriva flera tusen tecken och kunskap i teckenstruktur är definitivt en bidragande orsak till detta. Men man
kan också konstatera att även för denna faktor finns det olika tillvägagångssätt. Det finns ingenting som inte kan bli bättre och det gäller även den ortografiska medvetenheten för studier av kinesiska. Kanske skulle kunskaperna kring skriftspråket bli ännu bättre om direktiven för undervisningen i teckenstruktur gick på ett djupare plan. Förutom direktiv och undervisningsmaterial finns det en mängd andra faktorer som är centrala för hur den faktiska undervisningen i att lära sig det kinesiska skriftspråket går till i realiteten. Med tanke på vad som framkommit i denna undersökning kan man sammanfattningsvis säga att korrelationen mellan direktiv och forskning för läsinlärning i kinesiska är ganska god, även om svaren är flera och skiljer sig åt beroende från vilken synvinkel man ser dem och beroende på hur man ställer frågan.