Syftet med detta examensarbete har varit att bredda förståelsen för hur fyra SFI-elever ser på språk, grammatik och undervisning. Inledningsvis frågar jag mig hur elevernas syn på språk och grammatik står i relation till deras syn på och efterfrågan av undervisning. En underliggande fråga till detta examensarbete kan förstås vara ”Vad är god grammatikundervisning?”. Syftet har varit att studera frågan utifrån ett elevperspektiv och att, med utgångspunkt i tidigare forskning problematisera synen på grammatikundervisning inom ramen för svenska som andraspråk. Examensarbetet bygger på nedanstående två forskningsfrågor:
- Inom ramen för vilka kontexter (relationer, verksamheter och kommunikationssätt) uttrycker informanterna en efterfrågan och ett behov att kunna det svenska språket? - Inom ramen för vilka kontexter samt kommunikationssätt formulerar informanterna ett
behov av grammatikkunskaper och vad förmedlar deras svar för grammatiksyn?
Ett sammanfattande svar på första frågan skulle kort och gott kunna vara att olika kontexter genererar olika behov och efterfrågningar av det svenska språket. Resultatet visar exempelvis att vardagskontexten genererar ett behov av kommunikationssättet tala. Resultatet visar även att informanterna formulerar att det finns ett glapp mellan deras behov av det svenska språket i vardagskontexten och språket som lärs ut inom ramen för skolkontexten. Det intressanta i detta glapp är vad det leder till för efterfrågan av undervisning av informanterna. De informanter som nämner detta glapp efterfrågar också en annorlunda undervisning, en undervisning som kan erbjuda möjlighet att praktisera det talade språket som förekommer i vanliga vardagssituationer.
Vad gäller den andra frågan visar analysen att informanterna formulerar ett behov av kunskaper i grammatik i relation till kommunikationssätten skriva och läsa, medan kommunikationssättet tala inte relateras till grammatikkunskaper i samma utsträckning. Analysen visar också att grammatikkunskaper associeras med den standardiserade varieteten av det svenska språket som av informanterna värderas ha högre status. Den standardiserade varietetens motsats formuleras av informanterna som ett ”gatuspråk”: det talade språket, ett språk de inte relaterar till grammatikkunskaper över huvud taget.
36
Resultatet har visat att det mellan de två forskningsfrågorna tycks finnas en paradox i hur informanterna resonerar om dels vilka kontexter de formulerar ett behov av svenska språkkunskaper och dels vilka kontexter de formulerat ett behov av grammatikkunskaper. Resultatet har visat att informanterna å ena sidan formulerar att det finns ett glapp mellan deras behov av kunskaper i svenska och det språk som lärs ut inom ramen för skolkontexten. Det finns en önskan att undervisningen ska ligga närmare behovet som finns inom verksamheter som rör vardagen. Vi förstår alltså att informanterna efterfrågar funktionell och kommunikativ språkkunskap. Men å andra sidan efterfrågar informanterna grammatikkunskap och värderar grammatiken som viktig, grundläggande och en förutsättning för ”bra” och ”perfekt” språk. Grammatik är för informanterna relaterat till den standardiserade språkvarieteten som har högre status än det som informanterna benämner som ”gatuspråket”. Paradoxen ligger alltså i att informanterna å ena sidan efterfrågar svenska i kontexter i vilka de behöver behärska ”gatuspråket”, en varietet de själva formulerar inte ”behöver” eller ”innehåller” så mycket grammatik. Men å andra sidan ges grammatikkunskaper en särskild särställning av informanterna. Denna särställning som grammatiken får skulle kunna förstås utifrån det faktum att den standardiserade språkvarieteten, som har hög status också associeras med grammatik. Därav får även grammatiken en hög status, och blir därför eftersträvansvärd. Att informanterna efterfrågar grammatikundervisning kan alltså också ses som en strävan att uppnå en behärskning av ett språk med högre status. Detta är ett resultat som känns igen från Carlsons (2003:129) studie, nämligen att grammatikundervisning bland SFI-elever associeras med ”riktig” och ”traditionell” skola. Detta var ett av de två argument Carlson uppgav att eleverna gav för grammatikundervisning inom ramen för SFI.
Resultatet visar att informanterna när de formulerar sig kring behovet att behärska ”gatuspråket” ger en rad exempel på verksamheter då behovet finns. Det rör vardagen, att vara förälder, att söka kontakt med en samhällsinstitution eller att hitta ett arbete. Den enda verksamhet informanterna formulerar sig kring och expressivt nämner ett behov av grammatikkunskaper är verksamheten att undervisa sina barn. En verksamhet som alltså är bunden till en skolkontext. En liknande uppdelning syns när det gäller hur de formulerar sig kring olika kommunikationssätt. Kommunikationssättet är förknippat med gatuspråket och inte med grammatik, medan kommunikationssätten läsa och skriva är förknippat med grammatik och skolkontext.
Samtliga informanter uttrycker en tydlig önskan och efterfrågan på grammatikundervisning. Detta trots att de, bortsett från verksamheten att undervisa sina barn inte formulerar några egentliga behov av grammatikkunskaper. Å andra sidan skulle man
37
kunna anta att det informanterna efterfrågan på grammatikkunskaperna är att de ger dem ett rikare språk och vidgar möjligheten att uttrycka betydelse på flera olika sätt och på olika nivåer.
Det andra argumentet informanterna i Carlsons studie ger för grammatikundervisning är kopplat till metalingvistisk kunskap. I Carlsons studie formulerade informanterna att grammatiken bidrog till att skapa struktur, ordning och förståelse. Även detta ett resultat som går hand i hand med mitt resultat. Men informanterna lyfter i detta examensarbete utöver strukturen, ordningen och förståelsen de meningsskapande möjligheterna grammatikkunskaper kan ge. Ett exempel är hur behärskningen av tempus skapar förutsättningar för att uttrycka betydelse i olika tider. Mitt resultat visar alltså att ett annat argument för grammatikundervisning är att lexikogrammatiska kunskaper är en förutsättning för att kunna formulera betydelsebärande fysiska uttryck.
Informanternas syn på grammatikkunskaper tycks i många avseenden ligga långt ifrån Gibbons (2006) sociokulturella och helhetsperspektiv, i vilken grammatikundervisning ska vara en del av ett naturligt sammanhang och vars roll är skapa fördjupad förståelse av ett betydelsefullt innehåll. Men informanternas resonemang om att lexikogrammatik ger förutsättningar för att uttrycka bredare och tydligare betydelser kan absolut förstås utifrån Gibbons helhetsperspektiv. Medan argumenten som snarare grundar sig på grammatikens särställning genom hög status inte går att relatera till Gibbons perspektiv.
Likt Carlsons resultat visar mitt resultat att informanterna använder metalingvistiska argument för grammatikundervisning. Den förståelse informanterna formulerar att de får av grammatikundervisning ges ett högt värde. Enligt Derewianka (2012) ska grammatikundervisning bidra till att skapa en medveten språkinlärning som gör att elever så småningom utvidgar sina repertoarer och bygger ut ett språk som passar in i olika kontexter och verksamheter. För informanterna är denna medvetenhet och förståelse av grammatiken, som av informanterna beskrivs nästan magisk, faktiskt kopplad till just språklig progression. Informanterna i min studie har flertalet gånger formulerat att förståelse av ett språks grammatik också leder till att man kan språket. Att medvetenheten är själva nyckeln.
För att återgå till den paradox som synliggjorts i informanternas resonemang om språkliga behov och grammatik kan vi likt Håkansson (2001) ställa oss frågan vilken funktion grammatikundervisningen egentligen bör ha i ett klassrum där både kursmålen och elevers egna önskemål är riktade mot funktionellt och kommunikativt språkbruk. Håkanssons resultat visar att undervisning kan minska själva inlärningstiden och använder det som ett argument för grammatikundervisning. Men vi kan ju anta att undervisning inte enbart består av
38
grammatikundervisning och att anledningen till att formella inlärare behöver kortare tid beror på att de i undervisningssammanhang utsätts för mer input än de informella inlärarna. Håkansson konstaterar även att grammatikundervisningen kan ha effekt när det gäller de mer kontrollerade formerna att uttrycka språk, som vid skrivande då man har mer betänketid. Men vilken roll har grammatikundervisningen när det kommer till muntlig kommunikativ språkförmåga? Informanterna i min undersökning har främst formulerat ett behov av att muntligt kunna kommunicera i vardagen men har även uttryckt ett behov av att undervisas i och behärska grammatik. Frågan om grammatikens roll i relation till de kommunikativa färdigheterna är ett område som kräver vidare forskning.
I många fall bedrivs nog grammatikundervisning på SFI utan att det varken från lärares eller elevers håll egentligen finns ett tydligt svar på varför eller vika syften det ska fylla. Grammatikundervisningen har, som Carlson (2003) konstaterar helt enkelt en given plats inom SFI-utbildningen. Men hur den ska gynna funktionell och kommunikativ språkförmåga är en fråga som fortfarande behöver ställas och fortsatt forskning bör bedrivas.
I relation till mitt resultat har jag frågat mig vad informanternas språk- och grammatiksyn får för konsekvenser för deras syn på utbildning och vad de efterfrågar inom sin utbildning. Mitt resultat har visat att elevernas syn på grammatik som något som är förknippat med den standardiserade språkvarieteten och har hög status har lett till att informanterna också efterfrågar grammatikundervisning, trots att de å andra sidan efterfrågar och uttrycker ett behov att kunna förmedla betydelse i vardagliga situationer, något som kan tänkas inte kräver särskilt komplicerade grammatiska strukturer.
Syftet har varit att synliggöra elevers perspektiv i frågan om grammatikundervisning. För min del har mitt resultat väckt frågor som handlar om hur lärare och elever med olika språksyn kan mötas i ett och samma klassrum. Kan en lärare kommunicera sina didaktiska val till sina elever om de inte kan mötas i en diskussion om hur vi ser på språket? I denna fråga ser jag vilken vikt den metalingvistiska kunskapen har, om inte för något annat, så för att skapa förutsättningar att prata om språket och lärandet. Kan språkundervisningen bli adekvat och tillgänglig för elever som har en språksyn som inte går i linje med lärarens? Jag efterfrågar, likt Carlson (2003) att elevers röster får större utrymme i diskussionen om hur grammatikundervisning, men även undervisning i stor bör gå till. Men frågan bör även få ta ännu ett steg. När vi synliggjort elevperspektivet bör nästa fråga vara vad deras perspektiv bör få för implikationer för lärares didaktiska val.
39
Litteratur
Abrahamsson, Niclas (2009). Andraspråksinlärning. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur
Andersson, Lars-Gunnar (2001). Språktypologi och språksläktskap. 4. uppl. Stockholm: Liber
Carlson, Marie (2003). Svenska för invandrare - brygga eller gräns?: [syn på kunskap och lärande inom sfi-undervisningen]. Lund: Studentlitteratur
Derewianka, B. M. (2012). Knowledge about language in Australian curriculum: English. Australian Journal og Language and Literacy, 35 (2), 127-146.
Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning. (2002). Stockholm: Vetenskapsrådet
Tillgänglig på Internet: http://www.cm.se/webbshop_vr/pdfer/etikreglerhs.pdf
Gibbons, Pauline (2006). Stärk språket, stärk lärandet: språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt för och med andraspråkselever i klassrummet. 1. uppl. Uppsala: Hallgren & Fallgren
Halliday, M. A. K. (2004). An introduction to functional grammar. 3. ed. London: Arnold
Holmberg, Per & Karlsson, Anna-Malin (2013). Grammatik med betydelse: en introduktion till funktionell grammatik. Uppsala: Hallgren & Fallgren
Håkansson, Gisela (2001). Undervisning eller inte undervisning - gör det någon skillnad?. Symposium 2000 : ett andraspråksperspektiv på lärande. S. 43-62
Kvale, Steinar (1997). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur
Lantz, Annika (2013). Intervjumetodik. 3., [omarb.] uppl. Lund: Studentlitteratur
León Rosales, René (2010). Vid framtidens hitersta gräns: om maskulina elevpositioner i en multietnisk skola. Diss. Stockholm : Stockholms universitet, 2010
40
Lindberg, Inger (1996). Språka samman: om samtal och samarbete i språkundervisning. Stockholm: Natur och kultur
Malmgren, Lars-Göran (1996). Svenskundervisning i grundskolan. 2., [aktualiserade] uppl. Lund: Studentlitteratur
Newmeyer, Frederick J. (1998). Language form and language function. Cambridge, Mass.: MIT Press
Pienemann, M & G. Håkansson (1999) A unified approach towards the development of Swedish as L2: a processability account. Studies in Second Language Acquisition. 21. 383– 420.
Ryan, Ellen B., Giles, Howard & Sebastian, Richard J. (1982) An integrative perspective for the study of attitudes toward language variation. I: Ryan, E. B. & Giles, H. (red.), Attitudes towards Language Variation. London. Edward Arnold.
Skolverket (2012). Utbildning i svenska för invandrare: kursplan och kommentarer. Stockholm.
41