Tornberg menar att engelskämnet är underutnyttjat i förhållande till sin potential och uppmuntrar inte bara till teknisk språkfärdighetsträning, utan förespråkar också att man tar till vara språkundervisningens personlighets- och demokratiutvecklande möjligheter. Tornberg (2000, s. 15) konstaterar att språkundervisningen kan vara meningsskapande och att det finns möjlighet till demokratiska erfarenheter i undervisningen här och nu. Men många gånger finns det idag ett glapp mellan det övergripande demokratiska fostransmålet och språkundervisningens färdighetsmål. Enligt Tornberg finns det ett behov av att
problematisera språkundervisningen och etablera det hon kallar för ett “mellanrum” för demokrati. Hon efterlyser en “explicit demokratisk vision” för språkundervisningen.
Denna studie har påvisat att åtminstone Blueprint A och Blueprint Vocational tillgodoser detta önskemål från såväl forskare som profession i majoriteten av bokens kapitel, framför allt när det gäller ämnesval och innehåll (substansvärden) men också när det gäller processvärden så som kommunikationsträning och kritiskt tänkande. De
granskade läromedlen utgör ett tryggt stöd för den engelsklärare som önskar ta det dubbla uppdraget på allvar och förmedla såväl kunskaper som grundläggande värden och
demokratisk bildning.
Med detta sagt kan man fråga sig varför flera rapporter visar på det haltande demokratiuppdraget (Berggren, 2013) samt engelskundervisningens outnyttjade potential (Skolinspektionen, 2011). Vi lärare bör fundera på hur vi bättre ska kunna utnyttja denna potential. Om demokratisk bildning har stöd i styrdokument och i läromedel, torde det vara i klassrummet det brister (jfr Berggren och Skolinspektionens rapport, 2011). Behöver lärarkåren bättre demokratisk bildning?
nyheter inom samhällskunskapen, finns det en självklar plats för medborgarfostran även i engelskan, vars utformning för övrigt allt mer har kommit att likna svenskämnets.
Analogt med detta resonemang poängterar Skolinspektionen att lärare måste
“rannsaka sitt eget demokratiska agerande och föregå med gott exempel” (Skolornas arbete med demokrati och värdegrund s. 38). Stora krav ställs således på lärares egna
demokratiska kompetens, och lösningen som föreslås är deliberativa samtal (s.k. prövande samtal med öppna frågor utan givna svar). Vidare kritiseras den hittills rådande normativa deltagardemokratin som förespråkar ett visst värde och inte i tillräckligt stor utsträckning omfamnar olikheter. Man anser att “diskussionerna bör öppna upp för verkliga samtal och bredd, inte bara ha som syfte att ta ställning för eller emot” (s. 27), vilket bekräftats i
Skolornas arbete med demokrati och värdegrund (2011). Om diskussionen enbart går ut på
ett ställningstagande för eller emot tenderar den att inte ge något fruktbart resultat. Möjligtvis skulle man kunna rikta viss kritik mot läromedlet Blueprint A när det handlar om att skapa förutsättningar för äkta deliberativa samtal. I den återkommande övningen
Reflect and Share handlar det många gånger om just ställningstaganden, vilket skulle
kunna betraktas som normativ värdeförmedling, således en brist snarare än en tillgång. Något man möjligtvis också skulle kunna rikta kritik mot är möjligheten till elevinflytande, som i bägge böckerna är begränsade. Med tanke på Almgrens (2006) tvärsäkra resultat att elevinflytande inte ger bättre demokratikunskaper må det vara hänt. Desto mer oroväckande är det i de fall då läromedlen erbjuder viss valfrihet för eleven. I den högskoleförberedande varianten handlar det om jämförbara utmaningar såväl
innehålls- som färdighetsmässigt som eleven kan välja fritt mellan, utan att riskera att äventyra vare sig demokratisk bildning eller språklig förmåga. I den yrkesförberedande
Blueprint Vocational däremot är det vanskligt att välja “fel”, åtminstone om man tar
skolans dubbla uppdrag på allvar. Det har visat sig att även om det finns möjlighet till elevinflytande så innebär elevernas valfrihet att utbildningens likvärdighet delvis
äventyras, då nivåskillnaden mellan de alternativa uppgifterna på flera olika plan är alltför stora. Medan man verkligen har lyckats med programanpassningen i Blueprint Vocational är det mycket riktigt så att det demokratiska uppdraget fått stå tillbaka. Detta ska
hinna med. Yrkeseleverna har en kortare kurs, då de är ute på praktik en inte oansenlig del av gymnasietiden. Frågan man måste ställa sig är - spelar det verkligen någon roll?
Jag menar att det är av avgörande betydelse att eleverna på yrkesprogrammen erbjuds ännu bättre möjligheter att tillgodogöra sig såväl språkliga färdigheter som demokratisk bildning. Denna studie bekräftar vad Berggren (2013) och Almgren (2006) kommit fram till. Redan på gymnasiet lägger man grunden för olika klassers medborgare i och med att man tycks anse att ungdomar på olika program anses vara i behov av olika kompetenser och kunskaper (utöver de programspecifika skillnaderna). Detta kan komma att resultera i större skillnader i samhällets maktstrukturer och kommer troligtvis att öka det demokratiska underskottet ännu mer, i och med att vissa gruppers deltagande på
samhällets olika arenor kraftigt kommer att begränsas. Berggren går så långt som att hävda att denna skillnad påverkar ungdomars livschanser. En ännu dystrare prognos dristar sig Tomas Englund till (i Hartsmar et al. 2013, s. 46) då han pekar ut ungdomar på vissa yrkesprogram som “problem (inte bara för sig själva, författarens kommentar) vad gäller upprätthållandet av demokratins principer och medborgerlig participation”. Med
utgångspunkt i de senaste skolvalsresultaten på ett par gymnasieskolor med
yrkesinriktning, där SD fått över 50 procent av rösterna, drar han slutsatsen att “en del grupperingar på yrkesprogrammen attraheras av vad som betecknas som antidemokratiska tendenser” (s. 46).
Oavsett vad svårigheten att förena skolans paradoxala uppdrag - fostra
demokratiska medborgare och samtidigt neutralt förmedla kunskaper och färdigheter efter arbetsmarknadens önskemål (Almgren 2006, s. 11) - beror på, är det en olycklig utveckling som är mycket oroväckande och som till varje pris måste motverkas. Privat får inte ställas mot offentligt, politik får inte ställas mot ekonomi, demokrati får inte ställas mot kunskap. Det är upp till lärarkåren att hitta ett sätt för de båda (ut)bildningsaspekterna att
8. Referenser
Almgren, Ellen (2006). Att fostra demokrater: Om skolan i demokratin och demokratin i
skolan. Uppsala Universitet.
Berggren, Jan (2013). Engelskundervisning i gymnasieskolan för mobilisering av
ungdomars livschanser. (Doctoral dissertation). Växjö: Linnaeus University Press.
Dewey, John (1917, 1999). Demokrati och utbildning. Göteborg: Daidalos AB. Englund, Tomas (2013). Utbildning som kommunikation. Deliberativa samtal som
möjlighet. Göteborg: Daidalos AB.
Gagnestam, Eva (2005). Kultur i språkundervisning. Lund: Studentlitteratur. Hartsmar, Nanny & Liljefors Persson, Bodil (red.) (2013). Medborgerlig bildning:
demokrati och inkludering för ett hållbart samhälle. Studentlitteratur
Kemp, Peter (2005). Världsmedborgaren: politisk och pedagogisk filosofi för det 21
århundradet. Daidalos.
Lundfall, Christer, Nyström, Ralf, Clayton, Jeanette (2013). Blueprint A. Version 2.0. Stockholm: Liber AB.
Lundfall, Christer, Möller, Monica, Fulk Sunhede, Ted (2014). Blueprint Vocational. Stockholm: Liber AB.
Persson, Lars (2010). Pedagogerna och demokratin, en rättsociologisk studie av
pedagogers arbete med demokrati. Lund: Studentlitteratur. Sid. 53
Skolinspektionens kvalitetsgranskning av ämnet engelska (2011:7). Hämtad: http://www.skolinspektionen.se/Documents/Kvalitetsgranskning/demokrati/kvalgr- demokrati-slutrapport.pdf
Skolinspektionens rapport 2012:9. Skolornas arbete med demokrati och värdegrund. Hämtad:
https://www.skolinspektionen.se/globalassets/publikationssok/granskningsrapporter/kvalite tsgranskningar/2012/demokrati/kvalgr-demokrati-slutrapport.pdf
Skollagen, 2010:800
Skolverket (2016). Demokrati och mänskliga rättigheter i läroplanen. Tillgänglig: http://www.skolverket.se/skolutveckling/vardegrund/demokrati-och-
Skolverket (2006). Läromedlens roll i undervisningen. Tillgänglig: www.skolverket.se/sb/d/3543/a/19249
Skolverket (2011). Läroplan för grundskolan 2011. Stokholm: Skolverket. Hämtad från http://www.skolverket.se/publikationer?id=2575
Skolverket (2011). Läroplan för gymnasiet 2011. Stockholm: Skolverket Hämtad från http://www.skolverket.se/publikationer?id=2705
SOU 2008:27. Framtidsvägen – en reformerad gymnasieskola. Betänkande av
gymnasieutredningen. Stockholm: Fritze.
Steen, Karl (2010): Engelska som demokratiämne. En analys av två läroböcker. Examensarbete. Institutionen för lärande och samhälle. Tillgänglig:
https://dspace.mah.se/handle/2043/10354?show=full
Tornberg, Ulrika (2000). Om språkundervisning i mellanrummet - och talet om
"kommunikation" och "kultur" i kursplaner och läromedel från 1962 till 2000. Diss.
Uppsala Universitet.
Tornberg, Ulrika (2005). Språkdidaktik. Malmö Gleerups Utbildning AB.
Waara, Anneli (2006, juni). Elevinflytande skapar sämre demokrater Uppsala Universitet.
Nyheter. Tillgänglig:
http://www.uu.se/nyheter/nyhet-visning/?id=2956&area=&typ=pm&na=vanligt&lang=sv Widqvist, Stefan S. (2014, 4 april) Medborgerlig bildning - en bristvara i den svenska skolan. Värmlands Folkblad. Hämtad 2016-02-24 från
http://www.vf.se/asikter/debatt/medborgerlig-bildning-%E2%80%93-en-bristvara-i-den- svenska-skolan