Slutsats

Bolagsstyrningskoder har bland annat uppkommit för att främja aktieägarnas intressen i de bolag där det har skett en separation mellan ägande och kontroll (Cankar et al 2010, Kollegiet 2011, Svernlöv 2008, Tagesson 2011). Den reviderade koden för Svensk kod för bolagsstyrning 2008 omfattar alla svenska börsnoterade bolag på OMX Nordic Exchange och NGM Equity. Bolagen måste följa Kodens rekommendationer om de inte väljer att avvika och då ska de förklara varför. Vi ville studera sambandet mellan olika faktorer och de avvikelser bolagen gör från Koden för att försöka finna något samband som kan förklara vem som finner nytta med Koden. Vi valde att mäta nytta genom andelen avvikelser, en lägre andel avvikelse innebär större nytta av Koden. Genom att komma fram till vilka som kan finna nytta med Koden kan vi resonera kring vikten av en Svensk kod för bolagsstyrning.

I analysen kom vi fram till att ju större andel aktier ledningen äger i bolag desto större andel avvikelser skulle bolagen göra från Kodens rekommendationer, vilket innebar att vi inte kunde förkasta vår hypotes. Vi antar därmed att Koden inte är till så stor nytta för bolag som har ägare i ledningen och en förklaring till det kan vara att ledningen har

117 incitament till att följa ägarnas intressen (Alchian & Demsetz 1972, Chrisman et al 2004, Gomez-Meija & Wiseman 1997) och därmed finns inte ett behov av en Svensk kod för bolagsstyrning i detta avseende.

Vi fann också att ju färre ledamöter som finns i en styrelse desto högre andel avvikelser gör bolagen från Koden. Utifrån detta resultat går det att anta att bolag med många styrelseledamöter har större nytta av Koden än de bolag som har färre styrelseledamöter. Vi tror att detta kan bero på att en styrelse med få ledamöter inte har den kapacitet som behövs för att implementera och kontrollera Koden i den omfattning som behövs för att främja god bolagsstyrning i bolaget. Det skulle även kunna bero på ett försök för bolagen att legitimera deras stora styrelse. Styrelsen är utifrån agentteorin en kontrollmekanism för ägarna där de ska kontrollera ledningen (Fama & Jensen 1983). Det går därför att anta att om bolag har en stor styrelse innebär det att det finns ett behov av en större kontroll och därför borde bolagen följa Kodens rekommendationer för att erhålla en bättre bolagsstyrning. Skulle bolagen trots deras stora styrelse ha en hög andel avvikelser skulle detta kunna sticka i allmänhetens ögon.

I diskussionen kom vi även fram till att det fanns skillnader mellan revisionsbyråerna som bolagen anlitar och efterlevnaden av Koden och har därmed inte förkastat vår hypotes om att det finns ett samband mellan vilka revisionsbyråer som bolagen anlitar och avvikelserna från Koden. Utifrån det kan vi indikera att olika revisionsbyråer finner olika mycket nytta med Koden.

Två intressanta samband som vi fann inom ägarkategorier var att institutionellt ägda bolag tenderar att avvika mindre från Kodens rekommendationer relativt familjeägda bolag, vilket innebar att vi inte kunde förkasta vår hypotes. Detta ledde till att vi kunde dra slutsats om att institutionellt ägda bolag har nytta av Koden då den kan främja de institutionella investerarnas intressen i bolaget (Thomsen 2006). Det andra sambandet fann vi mellan utländskt ägda bolag och andel avvikelser. Detta innebär att vi inte kunde förkasta vår hypotes då vi fann att utländskt ägda bolag tenderar att avvika mindre från Kodens rekommendationer relativt familjeägda bolag. Vi kan på så vis även dra slutsats om att utländskt ägda bolag har mer nytta av Koden för att kunna legitimera sig mot utlandet och därigenom kunna locka utländskt kapital (Aguilera & Cuervo-Cazurra 2004, Jonnergård & Kärreman 2004).

118 När det gäller bolags storlek fann vi att ju högre nettoomsättning bolagen har desto högre andel avvikelser från Koden tenderar dem att göra, vilket resulterar i en slutsats kring att stora bolag inte finner lika stor nytta med Koden som vi trodde de skulle göra eftersom de är mer kontrollerade på marknaden än vad små bolag är (Deegan & Unerman 2006). Går vi vidare till bolags lönsamhet trodde vi att bolag med högre lönsamhet skulle avvika mer från Koden. Detta kunde vi bekräfta och därigenom drar vi slutsatsen om att bolag med hög lönsamhet inte har så stor nytta av Koden. Anledningen till detta kan vara att investerarna inte bryr sig så mycket om ifall bolag avviker så länge det går bra för dem (MacNiel & Li 2006) och därför har de ingen större nytta av Koden.

När vi undersökte branscherna och avvikelserna från Koden fann vi att bolagen i vissa branscher tenderar att ha en högre andel avvikelser från Kodens rekommendationer än bolag i andra branscher. Detta innebär att vissa branscher kan ha en större nytta av Kodens rekommendationer eftersom vissa branscher väljer att följa Koden i en större omfattning än andra branscher. Anledning till detta kan vara de rådande förhållanden som är i de olika branscherna, vissa kan bestå av till exempel större konkurrens och därför kan det bli viktigare för dem att följa Koden för att bli slagkraftiga på marknaden (Cankar et al 2010).

Vi fann ett samband mellan börslistorna Small Cap och Mid Cap med andelen avvikelser vilket innebar att vi inte kunde förkasta vår hypotes om att det finns ett samband mellan börslistorna och efterlevnaden av Koden. Utifrån detta kan vi dra slutsatsen om att börslistorna har olika mycket nytta av Koden eftersom vissa börslistor har en högre andel avvikelser från Koden än andra listor.

Om vi går vidare till att försöka besvara vilka faktorer som varierar med rekommendationerna 2.3, 2.4, 9.1 och 10.1 börjar vi med rekommendation 2.3 som handlar om sammansättningen av valberedningen i bolag. Vi fann att ju större röstandel ledningen har i bolagen desto större odds är det att bolaget tenderar att avvika från 2.3. I analysen kunde vi utläsa att ju högre lönsamhet bolagen har desto större odds är det att de avviker på rekommendationen. Den sista variabeln som har ett samband med 2.3 är om bolaget är börsnoterat i utlandet. Vi kunde utläsa att bolag som är börsnoterade i utlandet hade ett högre odds på att avvika från 2.3. Går vi vidare till 2.4 fann vi likadant samband mellan ledningens röstandel som vi fann i 2.3. Men i 2.4 kunde vi utläsa att

119 branschen finans och fastighet tenderade att ha ett mindre odds på att avvika från rekommendationen. När vi analyserade 9.1 fann vi att ju fler kvinnliga styrelseledamöter i ett bolag desto större odds var det att bolagen skulle avvika från rekommendation 9.1. Även i denna rekommendation fann vi samband med branschen finans och fastighet, att den tenderar att ha ett mindre odds på att avvika från 9.1. Vi fann även att de bolag som anlitar PwC, Ernst & Young eller KPMG kommer ha ett högre odds att inte avvika från 9.1. Den sista rekommendationen som vi analyserade var 10.1 och på denna rekommendation fann vi två samband med de oberoende variablerna. Först fann vi ett samband med andelen kvinnliga styrelseledamöter, ju fler kvinnliga styrelseledamöter desto större odds att de avviker från 10.1. Det andra sambandet visade sig mellan rekommendationen och ägarkoncentrationen då vi fann att ju högre koncentrerat ett bolag är desto större odds är det avviker mindre från 10.1

Vi är smått förvånade över att vi inte fann något signifikant samband mellan ägarkoncentration och bolagens avvikelser från Svensk kod för bolagsstyrning eftersom vi inledningsvis trodde att Koden främst var riktad mot stora bolag med spritt ägande (Sevenius 2007). Vi antog att i bolag med koncentrerat ägande minskar agentproblematiken eftersom det oftast finns kontrollägare likaså för familjeägda bolag (La Porta et al 1998). Vi trodde även att små bolag inte har samma behov av Koden eftersom relationen mellan ägare och företagsledning är annorlunda och inte bidrar till liknande agentproblem (Sevenius 2007).

Sevenius (2007) lyfter fram att många av Kodens regler och lösningar är för betungande och fördyrande för små bolag som inte har de ekonomiska eller personella resurser som krävs för att implementera alla Koden fullständigt. I några av de bolagsstyrningsrapporter vi observerade skrev bolagen att Koden inte var anpassat för dem och att det krävdes ett för stort administrativt arbete och därför valde de att avvika. Detta bekräftar våra antagande om att Koden inte är av lika stor nytta för små bolag som för stora bolag. Detta är dock något vi får förkasta eftersom vi fann samband på att större bolag tenderar att ha en större andel avvikelser.

Något som kan förklara varför vi fick förkasta antagandet om att koncentrerat ägda bolag inte har samma behov av Koden kan bero på att i bolag med kontrollägare uppstår agentproblematik mellan kontrollägarna och minoritetsägarna (Cankar et al 2010, La

120 Porta et al 1998, Sevenius 2007) som istället kan öka behovet av Koden för minoritetsägarna för att skydda deras intressen i bolaget. Då är den väsentliga frågan om besluten om efterlevnaden av Kodens rekommendationer utförs av styrelsen, ledningen eller bolagsstämman och hur stor påverkan minoritetsägarna har i sådana fall. Eftersom det svenska näringslivet domineras av kontrollägare (Carlsson 2007, Kollegiet 2011, Sinani et al 2008) kan det innebära att en Svensk kod för bolagsstyrning är i större behov för minoritetsägarna som kan bli exploaterade av kontrollägarna (Chrisman et al 2004). På så vis borde Koden vara utformad för att även skydda minoritetsägarnas intressen. Koden (2008) å andra sidan lyfter fram att aktiva ägare kan främja en väl avvägd maktbalans mellan ägare, styrelse och ledningen samtidigt som de nämner att en stark ägarmakt inte bör missbrukas till skada för övriga aktieägare. När det gäller skydd för minoritetsägare hänvisar Koden till aktiebolagslagen som innehåller flera regler som ska skydda minoritetsägarna (Koden 2008). På så vis skulle det gå att tolka som att Koden tar mer hänsyn till kontrollägarnas intressen snarare än minoritetsägarnas.

Utifrån våra tester finner vi variation på sambanden mellan faktorerna och andelen avvikelser eller rekommendationer. Detta kan indikera att olika rekommendationer är av olika stor vikt för bolagen beroende på bolagens faktorer. Alla rekommendationer behöver således inte vara av nytta för bolagen och det kan vara en indikation på att Svensk kod för bolagsstyrning inte är utformad för att passa alla svenska börsnoterade bolag. Koden borde kanske vara utformad som en guidebok för god bolagsstyrning snarare än som rekommendationer som bolagen måste följa så länge de inte förklarar varför de avviker. Samtidigt går det att tolka det på ett annat sätt, det är en fördel att det går att avvika från Koden eftersom vi utifrån våra tester kan se att Koden inte är av nytta för alla bolagens faktorer.