I denna del av uppsatsen kommer vi att presentera våra övergripande slutsatser och föra en diskussion om resultatet av vår studie. Grundtanken med vår studie var att vi ville få mer kunskap om flerspråkighet och hur man arbetar med det i förskolan. Således blev syftet med studien att undersöka om och hur arbetet med språkutveckling förändras när flerspråkiga barn börjar på en förskola med endast enspråkiga barn. Vi tycker att det är ett komplext ämne och vi tror att kunskap behövs eftersom Sverige har blivit mer mångkulturellt, och i förhållande till den rådande samhällsbilden har flerspråkighet kommit att bli ett alltmer påtagligt fenomen.
Resultatet av vår studie visade att den aktuella förskolans verksamhet inte hade förändrats i så stor utsträckning. Som vi skrev innan så arbetar alla pedagoger olika. Alla har hittat ett sätt att arbeta som de trivs med. Två av pedagogerna önskar att arbetet vore mer sammansvetsat och kontinuerligt. I förskolans läroplan kan man läsa om vikten av en aktiv diskussion i arbetslaget om kunskap och lärande (Lpfö 98, rev 10). Vi anser att detta är något som behövs stärkas i arbetslaget.
Resultatet visade även att bilder är den artefakt som används mest i språkutvecklande syfte. Andra artefakter som anses språkutvecklande, till exempel datorer eller läsplattor, finns inte tillgängliga för barnen (Duek, 2013). Böcker är en annan artefakt som tidigare inte använts så mycket förutom i övergångsaktiviteter (Kultti, 2014). Sedan de flerspråkiga barnen började har förskolan tillbringat mer tid på biblioteket där man lånat böcker på både svenska, rumänska och engelska. Högläsning är dock något som fortfarande saknas i den dagliga verksamheten. Detta saknas av vissa pedagoger och det saknas även av oss eftersom det kan vara betydelsefullt för barns språkutveckling (Fast, 2011). Däremot att sätta ord på saker och ting är något som pedagogerna arbetar med. Ett exempel på detta kan vara: ”Nu häller jag mjölk i ditt glas. Här är din gaffel och här är din kniv” (Annika, 2014-05-07). Pedagogerna konkretiserar det de gör för att barnen lättare ska lära sig hur man benämner olika ting. Detta är kommunikativ stöttning, en slags scaffolding (Säljö, 2000). Scaffolding används även när pedagogerna samhandlar med barnen. Pedagogerna kan till exempel fråga barnen om de vill ha mjölk eller vatten och samtidigt visa mjölkpaketet och vattenbringaren och på så sätt vägleds barnen i språket (ibid).
När det gäller de flerspråkiga barnens inflytande så har kroppsspråk varit en viktig faktor. Vi menar att pedagogerna har hittat ett bra sätt att kommunicera med den rumänska flickan. De har lärt sig tyda hennes kroppsspråk och därmed hennes önskningar. Pedagogerna har respekterat hennes blyghet och låtit henne utvecklas i sin egen takt. Den engelska pojken kan kommunicera med pedagogerna på sitt modersmål och har därmed lättare att få sin vilja hörd. Pedagogerna har försökt att inte göra någon skillnad på de båda flerspråkiga barnen. Vi har dock lärt oss att detta inte alltid är fel för det är viktigt att behandla alla barn utifrån deras egna behov och erfarenheter (Bozarslan, 2010).
Teckenstöd används mest av Annika. Eftersom teckenstöd är ett medierande redskap för språkutveckling (Säljö, 2005) hade vi önskat att alla pedagoger på förskolan hade använt sig av detta för att förstärka sitt kroppsspråk. Kroppsspråk underlättar språkförståelse (Ladberg, 1999) och skulle pedagogerna samtidigt använda teckenstöd tror vi att språkförståelsen skulle underlättas ytterligare.
Verksamheten har alltså förändrats på följande konkreta sätt:
- De tillbringar mer tid på biblioteket där de lånar böcker på olika språk. - Pappan till den engelsktalande pojken har varit på förskolan och läst.
- Alla de högtider som firas på förskolan har man försökt fira både på svenskt vis och så som det görs i andra kulturer.
- Teckenstöd har blivit en del av verksamheten.
- Pedagogerna tänker mer på hur de talar och använder sitt kroppsspråk. - Det rumänska språket har inkluderats.
Denna uppsats har lärt oss mycket om flerspråkighet och hur man kan arbeta med det. Eftersom olika barn har olika förutsättningar och behöver olika slags stöd finns det inget rätt eller fel sätt att arbeta på. Det man däremot kan tänka på är att sätta varje individs behov i fokus. Även kommunikationen mellan pedagoger är något vi ser som en viktig punkt eftersom ett bra samarbete mellan kollegor leder till en mer kontinuerlig verksamhet. Samarbetet är även viktigt för att erbjuda en god miljö för utveckling (Lpfö 98, rev 10). Detta är något vi kommer att ta med oss när vi i framtiden kommer ut i yrkeslivet.
6.1 Fortsatt forskning
Efter flera kurser i Verksamhetsförlagd Utbildning väcktes våra tankar om flerspråkighet. Hur arbetar man med flerspråkighet? Hur når man alla barn? På vilket sätt lär sig ett barn ett nytt språk? Ämnet vi har valt att fördjupa oss i är ett aktuellt ämne och har varit intressant att lära sig mer om.
Syftet med denna uppsats är att undersöka hur en förskolas verksamhet förändras när den går från enspråkig till flerspråkig. Vi är nöjda med undersökningen. Hade vi haft mer tid hade vi kunnat utöka observationstimmarna för att få en ännu klarare bild av verksamheten. Ett annat alternativ hade varit att utöka antalet förskolor för att på så sätt kunna visa på skillnader och likheter mellan verksamheterna. Detta hade vi vid en eventuell fortsatt studie önskat att undersöka mer genom fler intervjuer och fler observationstillfällen. Vi hade önskat att kunna påverka och sprida mer kunskap som främjar barns språkutveckling.