Efter att vi gått igenom resultatet av våra intervjuer samt kopplat de till vår teoribakgrund kan vi inte se någon större skillnad mellan pedagogernas argument. Svaren rätt så lika när vi jämförde dem, det var dock några pedagoger som gav mer utvecklade svar utan att vi behövde ställa följdfrågor. Detta kan dock bero på hur dem tolkade frågan som vi ställde och även bero på att de behövde mer information om vad vi menade med vår fråga. Utifrån pedagogernas svar kan vi se och dra slutsatsen att leken är ett viktigt redskap i barnens vardag. Barns lek är omfattande för deras utveckling och sociala förmåga. Barnen behärskar kunskaper genom leken utan att vara medvetna om det, och behärskar även olika ämnesbegrepp eftersom barnen hör de begreppen ofta till exempel ordet matematik och begrepp om olika geometriska
former. Vårt syfte med uppsatsen var att undersöka hur pedagoger ser på lek och dess relation till barns lärande. Resultatet av våra intervjuer visar att leken och dess relation till barns lärande är baserat på pedagogers engagemang. På vår första forskningsfråga ”Hur ser pedagogerna på barns lek?” fick vi svaret att varje pedagog säger att de använder sig av leken i verksamheten och att leken är viktigt. Det handlar till exempel om när Sara säger att leken finns hela tiden, att den kan lika gärna vara när man dukar bordet som den kan vara när de har samling, det är något som vi inte alls hade tänkt på innan, utan det är något som vi fick upp ögonen för när vi intervjuade henne. Genom leken så utvecklar barnen social kompetens, fantasi och kreativitet samt konflikthantering och inte minst empati. Detta är centrala
aspekter som förbereder barnen inför vuxenlivet. Men vi håller inte med Vygotskijs argument om att det är först i 3 årsåldern som barnen börjar leka ”på riktigt”. Eftersom vi har upplevt under våra VFU perioder och våra informatörer har berättat under intervjun att barnen lär sig genom leken speciellt när dem leker med äldre kamrater så att de lär av varandra. Barnen vid tvåårsåldern brukar börja med rollekar och klä ut sig, och dem lär sig att klä på sig, man börjar med att hjälpa till och sen kan de själv. Eller ett annat exempel som säger mot
Vygotskijs argument är att barn under tre år leker ofta med plastserviser och låtsas att de fikar, efter ett tag man kan se att barnet hjälper till meddukning. Med dessa exempel vill vi
understryka att barnen under treårsåldern kan leka på riktigt, barnen kan redan kommunicera på olika sätt, visar sina känslor och leker på riktigt både rollekar och är jätteduktiga på att hantera/använda dagens tekniska apparater t.ex. iPad eller Smartphone.
Pedagogerna har under intervjuerna betonat att de lägger stort vikt på vardagsleken och att de använder sig av leken som hjälpmedel så mycket som möjligt. Pedagogerna ansåg att leken är
36
en viktig del av barnens barndom, pedagogerna var överrens om att i leken så lär sig barnen av varandra och även med varandra, att leken är viktig för att barnen skall kunna utvecklas, både på ett personligt och på ett socialt plan. Pedagogen som jobbar med nyanlända barn, som har varit med om hemska saker i sina unga liv, använder leken som ”lekmedel”.
Vi håller med Knutsdotter (2003) om att leken sätter guldkant på livet och ger det en mening över det vardagliga. Leken är en central del i barnens liv och hjälper dem att förstå
omvärlden. I leken kan barnen bearbeta intryck och erfarenheter och kommunicera med andra. Den ger även barnen möjligheter att upptäcka sina förmågor och sina intressen. Lek är både på riktigt och låtsas, både glädje och djupt allvar. Men enligt Vygotskij är barnets utveckling helt beroende av vilken kulturell situation det växer upp i. Därmed skiljer han sig från Piaget, som menade att utvecklingen till största delen är universell, det vill säga att alla barn i hela världen går igenom samma stadier vid stort sett samma tidpunkt. Han menar vidare att det finns mycket av önskeuppfyllelse i barnens lek, men också att leken syftar till att ge barnen en känsla av att de klarar av saker och ting, inte bara till att bearbeta traumatiska upplevelser. När vi analyserade Ainas intervju kom vi fram till att Vygotskijs uppfattning om barns utveckling i kulturella sammanhang inte stämmer överens med det som Aina har berättat. Aina som jobbar med barn som kommer från olika delar av världen, och barn som har genomgått olika hemska upplevelser, ”kommer man från ett krigsdrabbat land vet man inte hur man ska hantera min egen son när han sett mormor dödas eller pappa skjuten eller huset har exploderat”. Aina berättar även att dessa barn trivs på förskolan och vill gärna vara där även under helgerna. Aina berättade också om att barnen börjar leka med andra barn som kommer från andra kulturer och använder sig av kroppsspråk tills barnen behärskar svenska språket. Aina säger också att de försöker hjälpa barnens föräldrar om hur de ska uppfostra sina barn om vad som är rätt eller fel.
”försöker mycket också hjälpa deras föräldrar på att hur dem ska uppfostra sina barn, vad som är rätt, vad som är fel”. Vår uppfattning är att det inte spelar någon roll för barnet i vilken kultur man befinner sig i, utan det som spelar stor roll är att barnen ska ha möjlighet att leka och ha roligt.
Vidare var vårt syfte att undersöka ”Hur ser pedagoger på relationen mellan barns lek och lärande”? Det vi kan se av vårt resultat samt ur vår teoribakgrund är att leken är det bästa verktyget för lärandet. Pedagogerna har resonerat kring att barnen lär sig även om hur man fungerar i sociala sammanhang. Utifrån intervjuerna har vi fått inspiration om hur man kan
37
arbeta som pedagog i leksituationer tillexempel att barnen bygger en bil av småbord, vidare att pedagogen utmanar barnen genom att ställer olika frågor och väcker nyfikenhet hos barnen. Till exempel Vad är en bil? Och vad behöver man i en bil? Bensin. Hur får den bensin? Ja genom tanklocket. Dessa exempel genomsyrar Piaget teori om assimilation och ackommodation, det vill säga barnen tolkar situationen utifrån sina egna erfarenheter och sin kunskap. Detta tolkar vi som om att barnen har tidigare byggt en bil av olika möbler. Med hjälp av Piagets ackommodation kunde vi se genom att när, barnet får nya erfarenheter som kräver förändring, omformning av saker och ting, som till exempel när en pedagog frågar: Vad är en bil? Och vad behöver man i en bil för att den skall kunna köra? osv. Genom dessa frågor/utmaningar skapar barnen nya kunskaper d.v.s. nytt lärande har skett eftersom
ackommodationen representerar förändringar i de gamla förståelsekategorierna.
Men Vygotskij säger att han inte tror att sådant som barn lär sig i leken kan vara användbara lärdomar för framtiden och att leken är en fantasivärld och den erbjuder inga direkta
tillämpningar för den verkliga världen. Medan Pramling hävdar att ”lekens objekt också kan vara lärandets objekt, det barn gör i leken kan leda till lärande”.
Under examensarbetets gång fick vi många ”aha” upplevelser, med det vill vi säga att vi har fördjupat oss både i teorierna som vi har lärt oss under utbildningen och vi kunde göra en jämförelse med det som pedagogerna har berättat under intervjuerna och med det som vi har upplevt under våra VFU perioder. Det finns både sannolikhet och osannolikhet hos
teoretikerna om barnens utveckling. Men vi anser att om man plockar ut teorierna som motsvarar att nå dagens utvecklingsmål blir man en professionell pedagog som använder sig av lek som främjar barnens mångsidiga utveckling. Det förekom aspekter som vi inte alls har sett om lek tidigare som vi gör nu, tack vare de pedagogerna som har berättat om lekens betydelse i intervjuerna. Vi kommer att ta det med oss och kan komma att använda oss av det i vårt framtida yrke.
Slutsatsen vi drar efter att har avslutat undersökningen är att leken har en stor betydelse och avgörande roll för barns inlärning och utveckling, men för att barnen ska kunna få
möjligheten att skapa kunskap samt utvecklas, så behöver de kompetenta pedagoger som väcker nyfikenhet och intresse hos dem och ser barnen som en egen individ och anpassar verksamheten efter deras behov.
Vi anser att leken är ett konstitutivt fenomen som barn använder sig av och ser därför leken som en föreliggande ingång för kunskap och interaktion. Under arbetes gång har vi blivit mer
38
och mer medvetna om att pedagogerna menar att leken är ett viktigt redskap för barns lärande. Vi kommer också att använda oss av resultatet att som nyblivna pedagoger ska man inte se hinder utan skapa möjligheter.
Vi är överens om att när vi kommer ut som färdiga förskollärare så ska vi:
- Lägga tonvikten på att använda oss av leken i verksamheten för den utgör grunden i barns utveckling och lärande.
- Planera utifrån det barnet gör och är intresserad av.
- Använder leken som ett medel i såväl arbetet med barngruppen som i arbetet med enskilda barns utveckling och lärande.
Vi baserar vårt resultat på intervjuer med fyra förskolelärare på en och samma förskola. Det vi fick ut från de intervjuerna var överensstämmande med varandra, de gav väldigt liknande svar.
Vi hade kunnat intervjua fler pedagoger på olika förskolor och även inkluderat barnskötare i undersökningen och även gjort observationer på plats. Då hade vi kunnat jämföra
pedagogernas svar med hur de agerade i verksamheten och om det stämde överens med vad de sa till oss i intervjuerna.
I framtiden hade man kunnat intervjua fler pedagoger på olika förskolor, även inkludera barnskötare i undersökningar som man gör. Vi gjorde bara intervjuer med de fyra
pedagogerna. Hade vi även gjort observationer, så hade vi kunnat jämföra vad pedagogerna svarade i intervjuerna och hur de agerade i verksamheten, om det de gjorde stämde överrens med vad de sa till oss i intervjuerna. Det är även något som man kan ta med i eventuella framtida forskningsprojekt inom detta område. Att man både intervjuar och observerar pedagoger i deras arbete.
39
Referenslista
Fagerli, Oddvar & Lillemyr Ole Fredrik (2000) Vad är förskolepedagogik? Lund: Studentlitteratur
Forslund, Kenneth & Jacobsen, Marianne (2010) Professionell kompetens för arbete med barn. Malmö: Gleerups Utbildning
Jensen, Mikael (2013) Lekteorier. Lund: Studentlitteratur
Johansson, Eva & Pramling Samuelsson, Ingrid (2009) Att lära är nästan som att leka: lek och lärande i förskola och skola. Stockholm: Liber
Läroplan för förskolan, Lpfö 98 rev 2010. Stockholm: Skolverket
Lillemyr, Ole Fredrik. 1990. Lek på allvar: teorier om lek under förskoleåren Lund: Studentlitteratur
Lillemyr Ole Fredrik. 1999. Lek - upplevelse - lärande i förskola och skola. Stockholm: Liber Löfdahl. Annica. 2004. Förskolebarns gemensamma lekar: mening och innehåll Lund: Studentlitteratur
Olofsson Knutsdotter, Birgitta. 1991. Varför leker inte barnen? En rapport från ett daghem. Stockholm: HLS
Olofsson Knutsdotter, Birgitta. 1993. Lek och vetenskap vetenskapsteoretiska synpunkter på lekforskning och barnomsorgsutbildning: Didaktiska studier 43 Stockholm: HLS
Olofsson Knutsdotter, Birgitta. 1999. Lek för livet en litteraturgenomgång av forskning om förskolebarns lek Stockholm: HLS
Olofsson Knutsdotter, Birgitta. 2011. I lekens värld Stockholm: HLS
Patel, Runa & Davidson, Bo. 2011. Forsknings metodikens grunder - Att planera, genomföra och rapportera en undersökning. Lund: Studentlitteratur
Pramling Samuelsson, Ingrid. 1983. The child’s conception of learning. Goteborg: Doktorsavhandling.
40
Piaget, Jean. 1972. Play, Drams and imitation in childhood. London: Routledge Sheridan, Sonja & Pramling Samuelsson, Ingrid.2012. Barns lärande – fokus i kvalitetsarbetet. Stockholm: Liber
Vygotskij, Lev (1995): Fantasi och kreativitet i barndomen. Göteborg: Daidalos
Internetkällor
Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning Vetenskapsrådet. http://www.codex.vr.se/texts/HSFR.pdf (Hämtad 2014-05-08) Barnkonventionen
41
Bilaga 1
Intervjufrågorna
Vad tycker du om lek? Lek som redskap
Att lära sig från varandra
Vardagsleken som främjar utvecklingen Hur miljön påverkar barns lärande?
Rutiner eller andra aktiviteter som avbryter barns lek
Vi använde oss av ovanstående frågor som ett underlag för att få en dialog och försökte att få pedagogerna att själv komma in på ämnena.