Under mina besök på Rudolf Steinerskolan och intervjuer med Waldorflärare har jag märkt en tydlig medvetenhet bakom den fysiska miljön. Detta har visats genom att de sett hur skolan som plats, med dess stämning och budskap, blir en tillgång i undervisningen i arbetet med barnens utveckling. Detta visar de genom att de använder den fysiska miljön på många sätt: • De låter medvetet skolgården vara lite skräpig och stökig utan så mycket planerade
lekytor. Detta stimulerar barnets skapande, fantasi och lek då pedagogerna inte pekar på formella leksituationer. Lärarna kan skoja om att folk utifrån nog tycker att det ser konstigt ut men att barnen har jätteroligt på sin skolgård! Jag tycker det är skönt att bilden av hur en skola ”ska” se ut och att andras åsikter inte spelar någon roll. Barnet sätts i fokus i utformningen vilket leder till god stämning och bra försättningar för utveckling och lärande.
• Klassrummen använder de också på ett sätt som stimulerar till kreativitet och lärandesituationer för olika inlärningsstilar. Bänkarna som de använder kan de lätt flytta och bygga med för att snabbt förändra rummets utformning. Detta skapar rum där de kan spela teater, göra rörelselekar, sitta i ring på golvet och presentera saker med golvet som utställningsyta. Genom att heller inte ha allt för mycket saker i klassrummet och på väggarna verkar detta mer lugnande för eleverna. Det är också viktigt att barnen går in i sig själv i skapandesituationer, för att använda sin fantasi, istället för att påverkas av det yttre i klassrummet. Mönster, färger och material också faktorer som Waldorflärarna påpekade påverkar sinnestämningar. På Waldorfskolan undviker de till exempel gardiner med mönster och använder rena färger som ska skapa en lugn miljö.
• Stämningen på Waldorfskolan är väldigt speciell med dess naturliga material och omgivningen. Detta tror jag skapar bra förutsättningar för välmående barn. Rudolf Steinerskolan i Lund, som ligger i en liten gammal kyrkby med omkringliggande åkrar och natur, är utvald av de som startade skolan för trettio år sedan. Det är givetvis en möjlighet som inte ”vanliga” skolor har då de måste befinna sig i ett visst upptagningsområde. Men det är ofrånkomligt att omgivningen har en påverkan med tanke på välbefinnande och möjligheter vilket Waldorflärarna som jag intervjuade var mycket medvetna om. För Waldorfpedagogiken är naturen en viktig del av tankarna bakom verksamheten. Man gör liknelser mellan denna och barnets utveckling. Att ha naturen nära gör att lärarna kan få eleverna att uppleva det som de läser om. De ska få möjlighet
att känna, röra sig, lukta, se och lyssna vilket skapar bra förutsättningar för olika inlärningsstilar. Det sätter också kunskaperna i förhållande till barnens erfarenheter och känslor.
Skolans fysiska miljö kommunicerar och innebär en slags makt som lärarna har i uppgift att hantera. På Waldorfskolan uppfattar jag att man utgår mycket efter barnens behov och intressen. Kunskapen om miljöns betydelse har alltid varit viktiga tankegångar inom Waldorfpedagogiken, härstammande från Rudolf Steiner. Inte minst när det gäller färgernas språk och inverkan på barn och deras stadier i utvecklingen. Färgerna verkar lugnande i en miljö där barnet ska söka efter sig själv och sina känslor. Waldorflärarna berättade att genom att ha ett relativt avskalat rum undviker man en stressig miljö där uppmärksamheten snarare riktas inåt, mot barnets egna fantasi i det kreativa skolarbetet. Kreativitet är en viktig del av Waldorfskolan som både inne och utemiljön uppmuntrar till. Skolgården har en utåt sett ganska stökig och enkel utformning till förmån för barnens konstruktiva lek. Det är mer de informella lekytorna som sporrar fantasin istället för tillrättalagda lekplatser uttänkta av de vuxna. Om klassrummen pratar Waldorflärarna om det föränderliga rummet – hur det skapar förutsättningar för deras verksamhet. Med deras små bänkar och bord blir det lätt att möblera om rummet och använda det som teaterplats, lekyta, matsal, arbetsyta och samlingsplats. Att rummet används till mycket tror jag skapar ett bra förhållningssätt hos barnen till skolan då den inte bara handlar om arbete. Vilan är viktig i tanken om världens rytm vilken klassrummet också ska kunna associeras till.
Hur kan man då se på Waldorfpedagogiken i förhållande till resten av samhället? I en tid då barn blir allt mer stressade och samhället allt mer effektiviserat tror jag barnen behöver en plats för lugn och ro där de kan skapa sin egen mening och sätta det i ett sammanhang. Det tror jag att Waldorfskolan kan ge. Det är viktigt att det finns platser med ett så kallat place då samhället består av allt fler likartade oinspirerande platser. Skolan ska vara en plats att trivas och utvecklas i. Den ska också stimulera till kreativitet och lek.
Det är stor skillnad mellan den ”vanliga” skolan och Waldorfskolan upplever jag. Men det är samtidigt svårt att generalisera den ”vanliga” skolan som omedveten om platsen. Men jag tycker ändå att Waldorfskolan på något sätt vitaliserar pedagogen. Pedagogiken och platsen uttrycker i sin tur en avvikelse från resten av samhället. Att de skiljer sig från ”andra” är lärarna mycket medvetna om och det ser de både som en nackdel och fördel. Lärarna var tydliga med att de inte vill skapa ett ”vi och dom” förhållande. Platsen, som är aningen avskild, utan riktig kommunikation kan dock skapa en känsla av isolering. De är medvetna
om att de måste göra eleverna medvetna om andra livssituationer och samhället i övrigt. Waldorfskolans plats och pedagogiska anknytning till naturen blir också en kontrast till det högteknologiska samhället som vi lever i. Vi kommer allt längre bort från tankarna om naturen vilket jag tror är väldigt ohälsosamt. Är inte naturen något grundläggande inom människan? Den fysiska miljön som Waldorflärare pratar om ska ge lugn i ett samhälle där barn i övrigt blir allt mer stressade. De pratar också om att de är en inspirationskälla även för andra och att det borde vara mer så. På så sätt delar de gärna med sig av sina tankar och påpekar också att de är en del av samhället – bara lite mer alternativt.
Waldorfskolan som plats bryter mot många av samhällets normer genom att till exempel ha en stökig skolgård, äta mat i klassrummet och att det är upp till varje individ vad vill göra med skolgården – ”det är bara att ta en spade och sätta igång”. Det finns en öppenhet och tillit för idéer om skolgården och det behöver inte bestämmas av en person som till exempel en rektor (som inte finns inom Waldorfskolan). Detta tror jag skapar intresse för sin omgivning då alla blir delaktiga och man tillsammans får ansvara för sin skolmiljö. På så sätt uttrycker platsen pedagogikens tankar om frihet och kreativitet. Jag tror att detta kan skapa självständiga och egentänkande individer.
Waldorfskolan som plats uttrycker också dess förändring. Rudolf Steinerskolan har till exempel gjort en asfalterad basketplan som Waldorfskolans traditionellt sätt skulle vara negativ till. Sport och asfalt har inte haft någon särskilt central roll inom Waldorfpedagogik men lärarna som jag har intervjuat har talat om att förnyelse är ett måste i dagens samhälle och att man inte får vara rigid. De sätter åter igen vår tids barn i fokus och är villiga att ifrågasätta invanda traditionella tankemönster.
Att odla är också något centralt inom Waldorfskolan vilket jag också tror förstärker utvecklandet av ansvar, gemenskap och delaktighet – något som jag hävdar är viktiga beståndsdelar i ett fungerande samhälle. Tankarna om odling funnits i den ”vanliga” skolan i början av sekelskiftet men ratades av ett samhälle som blev allt mer funktionalistiskt och effektiviserat. Den ”vanliga” skolans fysiska miljö anser jag har tappat för mycket av det kreativa och känslotilltalande som är viktiga förutsättningar barnets utveckling. Här tycker jag att den ”vanliga” skolan har mycket att lära från Waldorfskolan. Varför inte utgå mer ifrån barnet istället för samhällets normer? Det behövs mer reflekterande från lärarna kring skolans fysiska miljö. Det behövs inte massor resurser för att göra förändringar i den fysiska miljön vilket Waldorflärarna i det här arbetet har visat på. Waldorfskolan behöver inte mycket pengar till inredning och utformning. Att det är lite slitet behöver inte vara en nackdel – snarare tvärtom, man kan få större svängrum att uttrycka sig och använda miljön.
Intresset av lärare och forskare att engagera sig i den fysiska miljön är något som jag upplevt som inte varit så stor och som jag tror måste förändras för att få en bättre skola. Lärarutbildningen bör ha kurser om hur pedagogiken faktiskt uttrycks i rummet och att det är ganska enkla medel man kan använda.. Som historien kring skolans utformning har visat har den handlat mycket om hur skolans fysiska miljö gestaltas utåt sett för samhället. Om man istället tar vara på barnens fantasi och behov får man både en bättre och trivsammare skola. Den är ju ändå till för barnen som ska utvecklas, tänka tillbaka på en bra skolgång, och bli delaktiga i vårt framtida samhälle.
Referenser
Litteratur
Bjurström, Patrick och Stålbom, Göran 2002: Waldorfpedagogikens byggnader – en förstudie.
Stockholm.
Boström, Lena och Wallenberg, Hans 2003: Inlärning på elevernas villkor – inlärningsstilar i
klassrummet. Brain books: Falun
Bryman, Allan 2001: Samhällsvetenskapliga metoder. Malmö: Liber. de Jong, Marjanna 1992: Den rette plads.
Lindholm, Gunilla 1995: Skolgården – vuxnas bilder, barnets miljö. Alnarp Olsson, Titti 1995: Skolgården – det gränslösa klassrummet. Stockholm: Liber. Ritter, Christhild 1997: Waldorfpedagogik. Falköping: Liber.
Trageton, Arne. 1996. Lek med material. Stockholm: Runa förlag. Trost, Jan 2005. Kvalitativa intervjuer. Lund: studentlitteratur.
Byggrådet 1992: Bra innemiljö i skolan. Göteborg: Graphic systems.
Movium rapport 2004: Dokumentation från forskarseminariet Plats och lärande. Uppsala.
Artiklar
Asmussen, Erik 1995: Antroposofisk byggnadskonst I: KRUT.
Crang, Mike 1998: Place or Space? I: Cultural Geography. London: Routledge
Olsson, Titti, 2004: Harmoni ger energi I: Temaserie från tidningen förskolan nr 6, 2004: Förskolans pedagogiska rum – med plats för alla sinnen. Malmö: Lärarförbundets förlag.
Internet
Bilaga
Intervjuguide
Hur länge har du arbetat som Waldorflärare?
Vad var det som fick dig att bli Waldorflärare?
Har du arbetat som lärare på en skola som inte var Waldorf?
Hur skulle du beskriva miljön på en Waldorfskola för någon som aldrig besökt en?
Vad anser du är största skillnaden mellan den ”vanliga” skolan som plats och Waldorf som plats?
Varför tror du miljön skiljer sig så mycket från den ”vanliga” skolan?
Hur ser du på Waldorfpedagogiken i förhållande till resten av samhället?
På vilket sätt tror du skolans miljö påverkar era elever?
Anser du att skolans miljö ger barnen kreativitet? I så fall hur?
Är skolans omgivning, både inne och ute, viktig för din undervisning?
Använder du skolgården i pedagogiskt syfte? I så fall hur?
Är eleverna delaktiga i att förnya skolmiljön? I så fall hur?
Har du någon tanke om något du skulle vilja förnya, förändra, i skolmiljön? I så fall vad och varför?