Vid intervjuerna med pedagogerna framgick att det nationella provet ansågs fungera både styrande och stödjande vid betygssättningen. Pedagogerna upplever en skillnad mellan studieformer där de menar att NP fungerar stödjande vid bedömningen av klassrumselever men styrande vid bedömningen av distanselever. Med anledning av detta hade man kunnat förvänta sig att få se en hög korrelation mellan distanselevers kursbetyg och NP-betyg i den kvantitativa studien. Dock visade sig resultaten från de båda studierna gå isär i denna fråga då den kvantitativa studien ger vid handen att korrelationen mellan distanselevers kursbetyg och NP-betyg endast uppnår 44 % av de totala betygen för distanselever. Vidare visar gruppen distanselever en högre spridning i betygen med ett större antal högre (31 %) och lägre kursbetyg (25 %) i förhållande till NP-betyg vilket talar emot pedagogernas uppfattning om att NP är det som styr distanselevernas kursbetyg.
Istället är det klassrumseleverna som uppvisar en hög korrelation mellan kursbetyg och NP-betyg. För dem visar sig betygen överensstämma i 77 % av fallen. Klassrumselever som tilldelats ett högre betyg utgör en större grupp elever (20 %) medan de som tilldelats ett lägre betyg utgör en liten grupp (3 %). Dessa resultat kan möjligen delvis finna en förklaring i vad två av pedagogerna uttryckte vid intervjuerna. Nämligen att man såg NP som en minimigräns för vilket betyg en elev kunde uppnå och menade att man gärna höjde elevens betyg ett steg om tidigare dokumentation kunde styrka att eleven höll en generellt högre nivå än vad denne visat på NP. Emedan denna syn verkar avspegla sig i klassrumselevernas kursbetyg tycks den inte återspegla sig i distanselevernas kursbetyg, där gruppen vars kursbetyg avviker nedåt från det nationella prov-resultatet utgör så många som en fjärdedel av eleverna. En viktig skillnad som inte kan förbises här är bristen på dokumentation av distanselever under kursens gång. Både Jana och Jessica nämner dokumentationen som det verktyg som gör att de kan väga upp klassrumselevers betyg i förhållande till NP-betyget. För distanseleverna saknas denna möjlighet då det enligt pedagogerna är det nationella provet och förtesten som utgör den huvudsakliga betygsgrundande dokumentationen av eleven.
Att distanselevernas betyg trots detta uppvisar en avvikande korrelation till NP- betygen måste därför anses som anmärkningsvärt. Att sammanfallandet mellan
distanselevers kursbetyg och NP-betyg endast uppnår 44 % stämmer inte med
36
Dessutom är grupperna som avviker uppåt och nedåt från det nationella prov-betyget relativt jämnstora för distanseleverna (31 % respektive 25 %). För klassrumseleverna är grupperna mindre (20 % respektive 3 %), i synnerhet den grupp vars betyg avviker nedåt som endast motsvarar 3 %. Av resultaten att döma från de båda studierna tycks inte NP utgöra samma ”minimigräns” för distanselever som för klassrumselever.
Klassrumseleverna gynnas av att pedagogen har tillgång till tidigare dokumentation som kan styrka att de når upp till målen, medan distanseleverna saknar denna möjlighet fullt ut. Deras dokumentation bygger istället på de månatliga träffarna där pedagogen av tidsmässiga skäl oftast saknar möjlighet att bygga en tillräckligt omfattande
dokumentation på samtliga av elevens färdigheter.
Resultaten från den kvalitativa studien pekar alltså på att de nationella proven styr distanselevers kursbetyg, men detta motsägs av resultaten från den kvantitativa studien. Vidare visar resultaten från den kvalitativa studien att det inte är
ISP/dokumentation som ligger till grund för distanselevernas kursbetyg. Frågan kvarstår då vad som påverkat distanselevernas betyg? Denna fråga kan inte besvaras inom ramen för den här studien då svaren från de båda studierna pekar i motsatt riktning. Däremot uppmärksammar den en motsättning mellan pedagogernas uppfattning och
verklighetens resultat som kan vara intressant att ta upp för diskussion i det fortsatta arbetet med bedömning av distanselever. Det relativt höga negativa avvikandet i distanselevers kursbetyg gentemot NP-betyg i samband med en brist på andra
bedömningsverktyg som kan väga upp vid kunskapsbedömningen pekar på bristande underlag vid betygsättningen som riskerar att påverka elevens rättssäkerhet och rätt till likvärdig bedömning.
Studien visar också att huruvida harmoni eller disharmoni råder mellan bedöm- ningsverktyg och lokala kursplaner påverkar det nationella provets funktion som stöd- jande eller styrande och att denna skillnad märks tydligast mellan studieformer. På sko- lan har man utarbetat en tydlig struktur där det mål-och kunskapsrelaterade systemet genomsyrar de lokala kursplanerna, nationella provet och ISP. Samtliga dessa verktyg är disponerade på samma sätt för att göra det lätt igenkännbart för eleven. Kunskapsmålen har brutits ned i de för eleven bekanta färdigheterna Läsförståelse, Skriftlig färdighet,
Muntlig produktion, Muntlig Interaktion och Hörförståelse. Det visar sig att de lokala
kursplanerna, ISP:n och det nationella provet harmoniserar och fungerar väl vid bedöm- ningen av klassrumseleverna. Klassrumselevernas progression dokumenteras regelbun- det och utgör ett komplement till det nationella provet när det är dags för bedömning
37
och betygsättning. ISP:n är ett värdefullt verktyg för pedagogen då denne med hjälp av den tidigare dokumentationen kan styrka att en elev når upp till kunskapsmålen om hen misslyckas på det nationella provet. Detta gör att nationella provets kan fungera även i stödjande syfte som det är avsett att göra. Utan kompletterande bedömningsverktyg som ISP:n får det nationella provet en styrande funktion. Enligt pedagogerna skulle detta vara fallet vid bedömningen av distanselever och elever man haft på kort tid. Vid be- dömningen av distanselever haltar dokumentationen och bedömningsverktygen harmo- niserar inte på det sätt de är ämnade att göra. Pedagogerna har inte samma möjlighet att väga upp distanselevers kursbetyg med hjälp av tidigare dokumentation. Därför menar de att de nationella proven får en styrande funktion vid bedömningen av distanselever.
Studien visar att det nationella provet fungerar både stödjande och styrande på den aktuella skolan. Där nationella provet kan harmonisera med andra
bedömningsverktyg såsom ISP och de lokala kursplanerna tenderar det att fungera stödjande. Dokumentationen/ISP:n får ses som det viktigaste verktyget pedagogerna har för att upprätthålla denna balans och säkerställa en rättvis och likvärdig bedömning. Där det råder obalans och pedagogerna inte kan använda bedömningsverktygen fullt ut är uppfattningen att det nationella provet får en mer styrande roll. Distanseleverna tycks utgöra den grupp som hamnar mellan stolarna i studien. Som nämndes i inledningen är SFI en flexibel verksamhet som ska erbjuda studieformer som är anpassade till
individens behov. Frågan är om anpassningen till målgruppens och individens behov av flexibilitet gällande nya studieformer rusat iväg och påverkat pedagogernas möjlighet att använda befintliga bedömningsverktyg fullt ut, och om de bedömningsverktyg som fungerar vid traditionell undervisning i sin nuvarande form inte nödvändigtvis är optimala för bedömning av andra studieformer. Här finns rum för diskussion och utveckling av system och rutiner som kan omfatta samtliga studieformer för att uppnå harmoni och balans vid bedömningen.
6.2 Förslag på fortsatt forskning
Distansundervisning är ett område som fortfarande saknar mycket forskning. Samtidigt är det ett område som växer och distanskurser har blivit allt vanligare inom
vuxenutbildningen idag. Den här studien har visat att det finns svårigheter för
pedagoger att nyttja samma bedömningsverktyg vid bedömningen av distanselever som av klassrumselever. Svårigheter att genom den här studien svara på frågan om vad som
38
påverkat en större andel lägre kursbetyg än nationella provbetyg bland distanselever än klassrumselever skapar en nyfikenhet att undersöka de ”implicita faktorernas” betydelse som nämns som hastigast via Alli Klapp Lekholm (Lundahl & Folke-Fichtelius, 2010) under Litteraturgenomgången i denna uppsats. Frågor som kan vara av intresse att undersöka skulle kunna vara den mellanmänskliga relationens betydelse för bedömning och betygssättning. Antingen i en renodlad undersökning baserad på pedagogers
bedömning av distanselever eller som en kontrasterad undersökning mellan bedömning av klassrumselever och distanselever.
Klapp Lekholm nämner de implicita faktorerna som ett område som det talas mycket litet om och som inte problematiseras tillräckligt ofta. Utan att den här studien fokuserat på just dessa frågor har vissa av intervjuerna speglat tankar kring detta och friktioner och samtal som uppstått i mötet mellan pedagog och pedagogisk ledare under betygskonferenser. I en verksamhet där tredje och objektiv part saknas vid bedömningen blir pedagogens handlingsutrymme större, och risken för att implicita faktorer påverkar betygssättningen torde öka. Därför kunde det vara av intresse att undersöka i vilken mån implicita faktorer påverkar pedagoger vid bedömning och betygssättning.
39