Uppsatsens övergripande syfte var att undersöka varför svenskundervisningen såg ut som den gjorde på en gymnasieskolas bygg- och anläggningsprogram. Uppsatsens ambition var att undersöka hur Svenska 1 kursen utformats efter införandet av Gy11. Vilka kunskaper var hos lärarna i fokus i undervisningen och vad ansåg de att eleverna efter avslutad kurs skulle ha haft möjlighet att tillägna sig? Undersökningen syftade även till att undersöka i vilken mån undervisningen enligt lärarna borde inriktas mot de nationella proven och hur stor vikt kursproven hade för dem i undervisningen. Vilka förutsättningar har eleverna att för att möta de nationella proven?
De intervjuade lärarna beskriver en komplex bild där är ett vacklande mellan tradition och förändring, och professionella normer och politisk styrning blir synligt. Den nya ämnesplanen är, utifrån lärarnas beskrivningar, mycket närvarande för dem och det är främst den som styr kursens utformning enligt dem själva. Ämnesplanen är, till skillnad mot den förra kursplanen, detaljstyrd. Den innehåller obligatoriska undervis- ningsmoment som kan betraktas styra undervisningen mot ett ämne som av tradition bedrivits på studieförberedande utbildning. I kursen ska eleverna bland annat tillägna sig språkliga begrepp, analysverktyg, berättartekniska- och stilistiska drag samt lära sig behärska den retoriska arbetsprocessen och argumentationsteknik. Lärarnas hållning som myndighetspersoner, utifrån den bild de själva förmedlar, kan utifrån Fredrikssons (2010) modell vara läraren som byråkrat. I synen på sig själva som myndighetsutövare är det ämnesplanen som styr arbetet de bedriver, men samtidigt tycks de till stor del i sin yrkesroll vara påverkade av de traditioner som utgör den gymnasiemiljö de arbetar i. Skolan de arbetar på har en lång tradition av yrkesutbildning och beskriver det som sin främsta uppgift att utbilda elever med höga kunskaper och yrkesstolthet. Det svensk- ämne som lärarna beskriver att de arbetar med har genom historien formats och utövats på yrkesprogram, i vilket bland annat färdighetsträning har en framträdande roll, medan litteraturläsning och begreppsanvändning har en mer avlägsen. Lärarnas syn på ämnet är påverkad av de traditioner som under lång tid konstruerat yrkesutbildning och på så sätt gett mening åt verksamheten.
42
eleverna har på sig själva och de behov eleverna själva anser sig ha av olika typer av kunskaper. Eleverna ser i många fall inte relevansen med undervisningen i svenska om den för dem inte är konkret och har en tydlig nyttoaspekt. Föreställningarna eleverna har om sig själva är i sin tur en bild som överlevt tidigare reformer och syner på kunskap, då skolan under lång tid haft som ambition att i gymnasial utbildning ge elever en likvärdig grund. Att eleverna konstruerar föreställningar om sig själva som några som inte är i behov av teoretiska kunskaper utifrån en determinerad bild om vad en framtida bygg- och anläggningsstuderande är i behov av, kan tyckas vara paradoxalt i en tid då arbetsmarknaden är allt mer föränderlig; där vem som är i behov av vilken kunskap ständigt omskapas. Traditionens makt förefaller ha en obeveklig kraft. Skolan har som institution organiserats över tid och dess idé om dess syften och mål har visat sig vara seglivad, trots försök att omskapa den.
För de intervjuade lärarna tycks även den nya Svenska 1 kursen till stor del vara ut- formad för att ge eleverna förutsättningar att klara de nationella kursproven som skrivs i kursens slutskede. Lärarna framhåller att de nationella kursproven endast utgör en del av det totala innehållet av hela kursen, och trots detta upptar förberedelser inför proven en stor del av den totala tiden. Lärarna har som ambition att eleverna ska ha de förut- sättningar som krävs för att de ska uppnå godkända betyg på proven. Men trots lärarnas ansträngningar har eleverna på den undersökta skolans bygg- och anläggningsprogram svårigheter med proven. Frågan är om eleverna som studerar på den undersökta skolan får det som krävs genom att delta i skolans svenskundervisning? De nationella proven präglas av en tradition som utgörs av studieförberedande undervisning, och de kun- skaper som eleverna på bygg- och anläggningsprogrammet tillägnar sig i sina karaktärs- ämnen är inte till hjälp då de genomför kursproven. Proven efterfrågar andra kunskaper. Kunskaper som elever på studieförberedande program till stor del även har förmånen att tillägna sig i sina karaktärsämneskurser. Det blir därmed svårt för de nationella proven att leda till likvärdig bedömning.
Ett syfte med Gy 11 var att nå högre måluppfyllelse för elever på främst yrkes- program. Men till följd av reformen och den medföljande reduceringen av gymnasie- gemensamma kurser, har det enligt den berättelse lärarna i studien ger, lett till att det för eleverna har blivit svårare att nå målen i det färre antal kurser de läser. Innehållet i kursen Svenska 1 har blivit allt mer detaljerat och det är mer som ska hinnas med på samma antal timmar, samtidigt som eleverna saknar den stöttning som andra gymnasie-
43 gemensamma kurser ger.
Hur skolan som institution har organiserats över tid blir i undersökningen avgörande för hur kursen utformas av lärarna. Av berättelserna lärarna förmedlar tycks det även vara avgörande för hur eleverna betraktar sig själva. Eleverna förefaller ha en pre- destinerad bild av vad en bygg- och anläggningselev har för behov av kunskap, vilket även till stor del är av betydelse för hur undervisningen utformas. I ett samhälle där produktion och reproduktion har blivit åtskilda har texter för pedagogik kommit att vara avgörande för hur kunskap ska förmedlas till samhällets medborgare. Berättelser och värderingar om kunskap och vem som har rätt till den blir då avgörande för hur sam- hället och dess medlemmar kommer att uppfatta sig själva. I och med Gy11 kan bilden eleverna tycks bära komma att förstärkas ytterligare, då den tydligt särskiljer elever i gymnasieskolan och vem som är i behov av vilken kunskap. En bild som genom skolan som institution formar vårt samhälle och dess medlemmar.