Undersökningen lyckades realisera de två huvudsakliga syften som ställdes upp i det tidiga stadiet. Det huvudsakliga syftet var att utvärdera om EU genom PESCO kan utvecklas till en varaktig multilateral försvarsallians. För att detta skulle vara möjligt så var undersökningen tvungen att kartlägga vilka förutsättningar som krävs för att utveckla en varaktig multilateral försvarsallians faktiskt är. Genom den kvalitativa textanalysen lyckade undersökningen utvinna fyra förutsättningar som enligt det teoretiska textmaterialet om försvarsallianser var de mest centrala och särskilt viktiga. De fyra utvunna förutsättningarna följer i nedan och är:
1. Sammanslutning av liberala demokratier 2. Öppenhet mot militär integration
3. Gemensamma intressen/hot
4. Samexistens med ett bipolärt system
Förutom att dessa fyra förutsättningar realiserar ett av de två huvudsakliga syftena, så utgör dem även svaret på den första frågeställningen: vilka är förutsättningarna för varaktiga
multilaterala försvarsallianser? Då kartläggandet stod klart kunde undersökningen rikta sitt
fokus mot EU och PESCO. I analysen omsattes det teoretiska ramverket, vilket i praktiken innebar att förutsättningarna 1–4 i ovan rekonstruerades till teoretiska definitioner. Dessa operationaliserades sedan vilket gav sex operationella indikatorer. Dem sex indikatorerna utgjorde sedan det analysverktyg som tillämpades på det empiriska textmaterialet om EU och PESCO. När detta gjorts kunde undersökningens primära frågeställning besvaras, ”Har EU
genom PESCO de förutsättningar som krävs för att bli en varaktig multilateral försvarsallians”? Svaret på frågeställning är att EU faktiskt uppfyller de flesta av
förutsättningar som teorin menar är nödvändiga för att utveckla en varaktig multilateral försvarsallians. I resultatavsnittet redogjorde undersökningen för att EU uppfyller tre av fyra förutsättningar. Den fjärde förutsättningen som EU inte uppfyllde är som tidigare nämnt
samexistens med ett bipolärt system. Detta bör enligt undersökningen inte utgöra något problem
för EU genom PESCO:s utveckling mot en försvarsallians. Detta eftersom den delvis visade sig sakna relevans och förklaringskraft. EU uppfyller som sagt inte denna förutsättning, men har delvis lyckats bevisa för teorin att bipolaritet inte är ett en nödvändig förutsättning. Tidigare forskning och teori om försvarsallianser menar att frånvaron av dessa förutsättningar i tidigare försvarsallianser har lett till upplösning och/eller allvarliga motsättningar och konflikter inom allianserna. Att EU genom PESCO istället har tillgång till dessa förutsättningar talar till dess fördel och banar för vägen för en eventuellt lyckad varaktig multilateral försvarsallians.
6.1. Medvetet bidrag
Undersökningen tog ansats vid den omdebatterade frågan och forskningsproblemet om huruvida EU genom PESCO kan utveckla en försvarsallians eller inte. Vad undersökningen önskade bidra med i detta forskningsproblem var att kartlägga konkreta förutsättningar för en varaktig multilateral försvarsallians med hjälp av teoretiskt textmaterial om försvarsallianser,
snarare än att argumentera för en trolig framtidsprognos genom att endast se till tidigare lyckade och misslyckade försvarssamarbeten, samt svagheter och styrkor inom EU:s försvarssamarbete. Undersökningens medvetna bidrag är att istället tillhandahållit forskningsproblemet och debatten en teoretiskt och empiriskt grundad utvärderingen om huruvida EU genom PESCO kan utveckla en varaktig multilateral försvarsallians.
Trots detta så hävdar inte undersökningens att bidraget på något sätt uttömmande eller heltecknade, utan de förutsättningar som kartlades och användes för att utvärdera EU bör snarare betraktas som nödvändiga, men ej tillräckliga förutsättningar för en varaktig multilateral försvarsallians och huruvida EU kan utveckla en sådan. Undersökningen har tidigare nämnt att de finns flera förutsättningar som bör tas hänsyn till och diskutera, men att de valda förutsättningar är de som visade sig mest centrala och särskilt viktiga i den teoretiska litteraturen om försvarsallianser.
6.2. Kritisk reflektion och avslutande ord
Undersökningen har under arbetets gång, insett hur pass unika varaktiga multilaterala försvarsallianser är. Med betong på varaktiga. Detta var något som undersökning stod ovetandes inför innan arbete tog fart. Som tidigare nämnt hade undersökningen vid sin början ambitionen om att bygga det teoretiska ramverket kring och utvinna förutsättningarna av flertalet försvarsallianser, men det visade sig att det bara är NATO som i modern historia (1500-talet fram till idag) kan betraktas som en varaktig multilaterala försvarsallians. Detta innebar att undersökningen ställdes inför två val. Det första var att konstruera ett teoretiskt ramverk kring NATO där NATO skulle fungera likt en idealtyp för en varaktig multilateral försvarsallians. Farhågan med detta tillvägagångssätt var att för stort fokus skulle hamna på NATO när undersökningen i själva verket var intresserad av EU och försvarssamarbetet PESCO. Detta riskerade att förvirra läsaren men framför allt undersökningen i sig. Vidare så skulle även det nämnda tillvägagångssättet likna en idealtypsanalys vilket istället skulle ämna att uttala sig om i vilken grad EU genom PESCO är en varaktig multilateral försvarsallians. Det andra alternativet vilket undersökningen valde, var att inte se NATO som en idealtyp, utan snarare att se till NATO som en representant för försvarsallianser i allmänhet. Med detta tillvägagångssätt såg undersökningen sin chans att kartlägga och utvinna de förutsättningar som krävs för att utveckla en lyckad snarare än misslyckad försvarsallians, då NATO är den mest
lyckade genom tiderna. Undersökningen var som tidigare nämnt, intresserad för vad som förutsätter en varaktig multilateral försvarsallians, vilket i detta fall är synonymt med lyckad.
Avslutningsvis så nämnde undersökningen i inledande avsnitt att relevansen för att studera ämnet försvarsallianser kanske aldrig varit större. Förutom det länge otänkbara scenariot att EU kan komma att skapa en försvarsallians utan USA som varit en allierad vän sedan slutet av andra världskriget, så ökar spänningen mellan världens ledande stormakter. Det internationella systemet blir mer och mer multipolärt vilket innebär att fler framtida försvarsallianser är möjligt. Trots att denna undersökning varken är uttömmande eller heltecknade så utgör den ett exempel på hur framtida arbeten kan angripa det ack så aktuella ämnet försvarsallianser. Denna