Målet med denna uppsats har varit att ta reda på hur ljuset och färgerna har använts i Låt den rätte komma in och Let Me In och hur användandet skiljer sig filmerna emellan. Under analysernas gång har vi märkt en betydlig skillnad mellan ljuset och färgen i filmerna. Ljusmässigt skiljer sig filmerna mest då den amerikanska använder sig mer av mörker och skuggor med starka kontraster medan den svenska använder sig mer av ett platt mjukt ljus. I färgen är skillnaden mest att den svenska använder sig av en större variation av färger som blir starkare och får större betydelse genom filmens gång medan den amerikanska håller sig till gråare färger som inte är lika utstickande. Dock är likheten i färgerna att båda filmerna använder sig en hel del av lågt mättade färger.
40
De båda filmerna använder sig av speciellt färgen för att förmedla signaler till åskådaren som sedan åskådaren tolkar på det sättet som Bordwell och Thompson tar upp i sina teorier. Vi som åskådare tolkar dessa signaler utefter vår egna bakgrund (Thompson 1988, refererad i Branigan och Buckland 2014, 217). I den svenska kan man ta den äldre mobbarens tröja som exempel. Kalmus skriver att det röda kan betyda fara och varning (1935, 26). Kalmus har en annan bakgrund och perspektiv än oss vilket gör att vi kan tolka denna röda färg annorlunda än vad hon gör. Dock så håller vi med henne då vår egna tolkning och koppling när vi ser hans röda tröja, som sticker ut från den ljusare bakgrunden, är att den blir som en
varningsskylt. Detta är säkerligen ett medvetet val av regissören då, som Bordwell skriver, regissören är också en åskådare och som gör specifika val för att han vet att andra åskådare kommer att tolka det på ett specifikt sätt (2009, 429). Man kan även se att detta har gjorts i den amerikanska där ett exempel är Abbys svarta luvtröja. Vår egna subjektiva tolkning av hennes tröja är att vi ser henne som en kriminell. Speciellt då hennes luva är uppe. Hade tröjan haft en annan färg hade vi inte gjort samma tolkning. Varför vi gör denna tolkning är för att vi har fått denna koppling genom våra tidigare erfarenheter (Bordwell 2009, 429). Både den svenska och den amerikanska använder sig av dessa signaler för att förmedla olika specifika intryck till åskådaren. Dock har de använt sig av det på olika sätt. Filmerna utspelar sig i olika länder och vänder sig till olika åskådare som skiljer sig i kultur och bakgrund. Därför är det inte förvånande att de har använt sig av ljus och färg på olika sätt för att få fram den önskade tolkningen från sina respektive åskådare. I vissa moment i filmerna har de med hjälp av ljus och färg framkallat liknande känsla hos åskådaren fast på olika sätt. Som till exempel i sista scenen. I båda filmerna är scenen spännande och intensiv, att denna
spännande och intensiva känsla skapats beror en hel del på ljuset och färgen men hur de har använt sig av dem skiljer sig en hel del. Med andra ord har deras olika användande resulterat i liknande resultat. Anna Westerståhl Stenport skriver att Låt den rätte komma in följer nordens normer om vad som är typiskt för en skräckfilm medan Let Me In mer följer Hollywoods skräckfilmsnorm (2016, 451). Med detta kan man säga att den svenska mer har anpassat sig till vad den nordiska normen anser är läskigt och på det sättet anpassat färg och ljus efter det medan den amerikanska håller sig mer till den internationella Hollywood stilen och på det sättet har man kunnat få ut liknande känsla av filmerna fast på olika sätt. Om man förhåller sig till det Stenport säger om att filmerna följer den nordiska skräckfilms normen respektive Hollywoods skräckfilms norm ser vi även dikotomin Neil Archer skriver om i The Girl with the Dragon Tattoo (2009/2011) and the New “European Cinema”. Han menar att det finns tydliga skillnader mellan europeisk film och Hollywood som handlar om karaktärernas och
41
filmformens framställning (Archer 2012, 7-8). Då filmerna är så olika, även om de i grunden ska vara adaptioner av samma bok, visar det på skillnaderna mellan det amerikanska
filmsättet och det svenska.
Under analyserna kände vi igen det som nämnts i tidigare forskning. Till exempel det som Stenport skriver om likheterna med reflektionerna i de båda filmerna (2016, 451). Dessa övergångar finns i användandet av färg också, vilket man ser genom mobbarnas kläder och Oskars halsduk/ Owens mössa. Här har den amerikanska använt sig av färgen för att koppla ihop de båda filmerna och på så sätt skapa en övergång mellan dem. Vi har även hittat hur den svenska går från omättade färger till mer mättade under filmens gång och dess
användande av grönt och rött. Detta är något som Jørgen Bruhn, Anne Gjelsvik och Henriette Thune också har upptäckt, dock nämner de bara dessa delar och går inte in på dem på djupet. Vi har även fokuserat mer övergripande på färgen än vad de har gjort.
Resultatet ger oss en övergripande syn på färg och ljusanvändandet i filmerna. Man skulle kunna fortsätta analysera fler scener i filmerna för att få ett bredare resultat, men frågan är om det hade ändrat slutsatsen. Dock behövs det mer forskning om färg i allmänhet vilket Brian Price också nämner (2006, 2). Även om det var tio år sedan som Price skrev detta har vi inte funnit mycket ny forskning vilket innebär att behovet av färgforskning fortfarande finns.