Min ambition är att dela in de slutsatser som presenteras nedan efter de initiala frågeställningar jag presenterat i inledningen av denna undersökning. Jag är dock medveten om att frågeställningarna berör varandra på ett eller annat vis och därför kommer de till viss del flyta in i varandra. För att bringa klarhet i kapitlet kommer mina slutsatser att delas in i tre teman som var och ett berör en av de frågor som jag ställt mig inledningsvis.
6.1. Undervisningens syfte
I resultatet som presenterats tidigare framgår det att lärare i stor utsträckning kan se en linje mellan syftet med undervisningen om förintelsen och skolans uppdrag och värdegrund. Lärarna uttrycker sig på olika sätt att de i samband med undervisning om förintelsen lägger stort fokus vid det demokratiuppdrag som skolans styrdokument presenterar. Detta går i linje med det som Wibaeus uppfattar i sin avhandling där hon säger att det ”[s]amtidigt finns det en samsyn om att undervisningen helt, eller delvis, ska generera förståelse och insikter hos eleverna om betydelsen av grundläggande demokratiska värden”.127 Detta ligger som grund för stora delar av den undervisning som
genomförs av de intervjuade lärarna. Lärarna presenterar en önskan om att undervisningen ska bidra till att eleverna får en större förståelse för vad som har hänt och i förlängningen också kunna se hur detta påverkar samhället i vilket eleverna lever och verkar. Jag har med utgångspunkt i Alvéns analysmodell, som utgår från vilket perspektiv på historieundervisningen historielärare har, identifierat ett mönster hos de intervjuade lärarna. Syftet tar avstamp i att lärare förmedlar färdiga berättelser för eleverna för att fostra eleverna till en viss typ av värderingar och uppfattningar. Målet med denna typ av undervisning går således i linje med styrdokumenten för grundskolan att ”Undervisningen ska förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på.”128
Wibaeus presenterar fem olika teman under vilka de intervjuade lärarna i hennes studie anser vara syftet med historieundervisning. Jag tycker mig kunna identifiera flera av dessa teman i mina intervjuer. Det ska dock poängteras att varje lärare inte enbart faller under ett tema utan att syftet med undervisningen kan te sig flytande i förhållande till Wibaeus
127Wibaeus 2010, s. 212. 128Skolverket 2018, s. 5.
teman. Ett tema som återkommer hos de intervjuade lärarna är det som Wibaeus väljer att benämna som ”Aldrig mer!” vilket innefattar idén om att undervisningen om förintelsen kan förhindra att något liknande sker i framtiden.129 Uppfattningen återfinns hos flera
forskare, se Persson, Stephen och Leyman och Harris.130
Vad gäller syftet med att undervisa om förintelsen drar jag således slutsatsen att det, ovan beskrivna, demokratiska uppdraget ligger till grund för mycket av undervisningen som behandlar förintelsen och då med särskilt fokus på uppfattningen om att man genom historieundervisning kan förhindra att historien upprepar sig. Syftet med undervisning om förintelsen är därmed att fostra elever till att bli kulturbärare, fostrade till värderingar som går i linje med skolans uppdrag och värdegrund samt att eleven ska stödja det samhälle eleven lever i.
6.2. Stoff i relation till syfte
När resultatet som rör vilket urval som lärarna gör för sin undervisning om förintelsen och hur dess relation till dess syfte ser ut kan man se att det skiljer sig mellan de olika lärarna. Vilket i sig kanske inte är så uppseendeväckande med tanke på den tidigare nämnda särställning förintelsen trots allt har i styrdokumenten för grundskolan. Jag har tidigare presenterat min uppfattning om att lärare har en relativt liknande syn på syftet med undervisningen som ett sätt att fostra medborgare och i förlängningen ha någon tanke om att detta inte ska ske igen. Att lärarna med liknande utgångspunkt sedan väljer att presentera ett så olikt material för eleverna till stor del handlar om vilken syn man som lärare har på förintelsen som historisk händelse. Jag skulle vilja beskriva de intervjuade lärarna efter vad de väljer att lyfta fram såhär: Thomas syn på förintelsen präglas av vanliga människor, hur dessa agerade som offer, förövare, hjältar och åskådare.131 Jon
lägger vikt de bakomliggande orsakerna samt de långdragna konsekvenserna av förintelsen.132 Krister påpekar att han menar att det är det aktörer som driver historien
framåt och Håkan lyfter gärna i sin undervisning de små steg som togs för att möjliggöra något som förintelsen så som implementerande lagar och konferenser.133
Håkan uttrycker det, som jag även lyft tidigare, att han anser att förintelsen är så mångfacetterad och vad han menar handlar snarare om vad man vill uppnå med förintelsen och de olika vägar man kan välja vad gäller vad man vill förmedla till
129 Wibaeus 2010, s. 98-100.
130 Persson 2011, Stephen 2013 och Harris and Leyman 2013. 131 Thomas, 2018-11-30.
132Jon, 2018-12-04.
eleverna.134 Jag vill sträcka mig längre och menar att förintelsen även är mångfacetterad
på det vis att man kan välja vitt skilda vägar att nå till detta mål, även om detta mål i mångt och mycket är det samma för samtliga lärare. Här finner jag en samsyn med vad Wibaeus kommer fram till i sin undersökning, hon menar också att det finns stora olikheter vad gäller urval.135 Detta innebär i slutändan att elever får tillgodose olika
perspektiv beroende på vilken lärare som undervisar dem. Om detta på något vis skulle vara negativt får tiden utvisa, kommer dessa elever föra dessa värderingar och uppfattningar vidare för att fungera i samhället som kulturbärare. Håkan utrycker dock att så länge förintelsen finns med i kunskapskravet kan lärare åtminstone inte bortse från denna del av historieskrivningen vilket samtliga lärare är överens om bör behålla sin plats som central i den svenska historieundervisningen.136
Skillnaderna i urvalet av historiskt stoff är inte något som bara finns mellan lärare i den svenska skolan, som tidigare presenteras finns det även skillnader mellan länder. Tali Nates skriver om hur skolor i Sydafrika använder sig av vissa delar av förintelsen för att leda in på diskussioner som rör sin egen mörka historia av apartheid. Detta sätt att använda sig av undervisningen om förintelsen visar på en ytterligare aspekt av förintelsens möjlighet att fungera på olika sätt i historieundervisningen och den komplexitet som undervisning om förintelsen innebär för historielärare.137
6.2. Undervisningsmetod i relation till syfte
Här återfinns återigen en större samsyn mellan lärarna så som i den inledande delen om undervisningens syfte. Lärarna i denna studie påpekar att för att undervisa om förintelsen krävs att läraren driver undervisningen på ett tydligt sätt, där man kanske kan släppa undervisningen lite friare inom andra historiska perioder. Lärarnas viktiga roll i denna typ av undervisning kan bero på den särställning lärarna upplever att förintelsen har i historieskrivningen, i styrdokumenten samt dess roll för att fostra medborgare. Lärarledda föreläsningar för att eleverna ska förstå händelseförloppet och diskussioner med eleverna som rör den mer moraliska aspekten av undervisningen är tydliga element i undervisningen. Thomas, Jon och Håkan uttrycker också att eleverna i samband med undervisning rörande förintelsen ska skriva en mer fördjupande examinerande uppgift vilket går i linje med det syfte de lyfter fram.138 Värderingar och uppfattningar om rätt och
134 Håkan, 2018-12-10. 135 Wibaeus 2010, s. 216.
136 Thomas, 2018-11-30, Jon, 2018-12-04, Krister, 2018-12-04 och Håkan, 2018-12-10. 137 Nates 2010.
fel samt möjliga framtidsperspektiv kan eleverna på ett bra sätt nå med hjälp av fördjupande uppgifter. Här framkommer det också av min analys att lärarna arbetar med undervisningen om förintelsen utifrån både ett genetisk och genealogiskt perspektiv. Med Eliassons beskrivning av de två begreppen, samt dess innebörd för begreppet historiemedvetande, kan jag se att lärarna i sin tur har en ambition att utveckla elevers historiemedvetande. Om eleverna i sin tur tar åt sig av denna ambition ryms dock inte i denna undersökning utan kräver att annat angreppssätt. Bo Persson skriver att ”Om historiemedvetande är mötet mellan dessa perspektiv och ambitionen är att utveckla elevers historiemedvetande, bör i så fall undervisningsmetodik i historia systematiskt arbeta med det genetiska och genealogiska perspektivet…”139 Jag har fått uppfattning att
lärarna gör detta, även om ingen av dem uttrycker sig i dessa termer när jag tittar på vilket stoff de väljer att lyfta fram samt vilka undervisningsmetoder de använder sig av.140 Detta
visar på en uppfattning hos lärarna, dels att dessa två perspektiv är av stor vikt för historieundervisningen, dels att historiemedvetande ligger som grund för undervisningen hos samtliga lärare.
För att återknyta till frågan som står i centrum för denna slutsats så visar lärarna på en samsyn i deras uppfattning om en lärarledd undervisning med stora inslag av diskussioner om moraliska frågor tar dem mot det gemensamma målet att förmedla värderingar som det svenska samhället vilar på och i slutändan resultera i att eleverna kan inse värdet av en demokrati och vad som kan hända om denna demokrati sätts på spel. För att eleverna ska visa detta upplever jag också en samsyn att eleverna visar detta genom att dels närvara i diskussioner men också den uppfattningen att eleverna behöver skriva längre fördjupande texter. Således står den valda metoden för undervisningen i linje med de mål som tidigare sätts upp av de undervisande lärarna bland annat genom att Håkan påpekar att förintelsen inte är något som ska vara en lektion i mängden och inte heller något som eleverna själva ska bära huvudansvaret för att skaffa sig dessa kunskaper.141
139Persson 2011, s. 128. 140 Persson 2011, s. 128. 141Håkan, 2018-12-10.