Här följer en sammanfattning av de mest relevanta slutsatserna i denna studie. Jag kommer även att nämna vissa aspekter inom området som skulle vara intressanta att forska i ytterligare för att uppnå en djupare förståelse i ämnena. Jag kommer även att redogöra för
utvecklingsområden utifrån mitt eget arbete under denna fältstudie.
6.1 Kamratrespons i de yngre skolåren
Eftersom både genrepedagogiken och kamratrespons är genomsyrade av det sociokulturella perspektivet och eftersom genrepedagogiken förutsätter kontinuerlig återkoppling, blir det naturligt att arbeta med formativ bedömning på olika sätt i den genrepedagogiska
undervisningen. Själva genrebegreppet är målorienterat och uppbyggt efter ett socialt syfte och essensen av kamratresponserna är just målinriktad återkoppling genom interaktion mellan eleverna. Därför blir det väldigt naturligt och nästan självklart att arbeta med dessa
sammanflätade.
Utförliga och framåtsyftande kommentarer som visar eleven hur denne kan komma vidare visade, som litteraturen och forskningen argumenterar, i min studie goda resultat som verkligen hjälpte eleverna vidare, fick dem att reflektera över sina texter och hur de kunde förbättras. Eleverna uppskattade kommentarerna och kunde använda dem för att komma vidare i sin utveckling. De fortsatte att arbeta vidare med den aktuella texten för att göra den ännu bättre och kunde även ta tillvara på förslag som de hade fått, för sitt fortsatta skrivande och lärande. För några elever räckte mina skriftliga kommentarer för att de själva sedan kunde fortsätta att arbeta vidare med sina sagor. Andra ville ha ännu mer konkreta tips om hur de skulle komma vidare och i dessa fall diskuterade vi mer ingående hur de skulle fortsätta.
Vid kamratresponsen förstod några av eleverna direkt syftet och vilken slags kommentarer som skulle kunna vara hjälpsamma för kamraten. Andra elever behövde mer stöd och behöver få träna mer på att, framförallt ge respons till en klasskamrat, men en del även på att ta emot förslag och kommentarer. I litteraturen är författarna överens om att det tar tid för eleverna att vänja sig vid att arbeta med responsgrupper och att de behöver tränas i detta arbetssätt. Det kan vara svårt för eleverna att hitta det som är av kvalitet i arbetet och de behöver få hjälp att utveckla sina förmågor att hitta både guldkorn och utvecklingsområden. Därför anser jag att
det är viktigt att läraren är närvarande vid kamratbedömningarna tills eleverna verkligen är ”inkörda” i arbetssättet, dels för elevernas trygghet och dels för att kunna stötta och hjälpa eleverna att ha givande diskussioner. Dock tror jag att responsgrupper stärker både eleverna individuellt och även stärker gruppen genom att de hjälper varandra och belyser det positiva i varandras texter.
Kamratbedömning innebär ett stort ansvar för eleverna och jag kunde, i min fältstudie, se att de växte med uppgiften. Ytterligare en positiv aspekt med kamratbedömningarna, som även eleverna själva upptäckte, var att både läsaren och författaren av sagorna fick möjlighet att reflektera över texten och de kunde sedan diskutera den och bolla idéer med varandra. Flera elever uttryckte att de tyckte att det var roligt och intressant att få ta del av någon annans text och även de elever som inte hade så mycket att säga om kamratens text, tyckte att det var bra att få möjlighet att läsa och diskutera den. Dock skilde sig kvalitén på elevernas feedback till varandra och vissa fick ut mycket mer än andra av kamratresponserna.
6.2 Utvecklingsmöjligheter och vidare studier
Både arbete med genrepedagogik och kamratresponser tar tid för eleverna att vänja sig vid men jag tror definitivt att det lönar sig i längden, att eleverna får vänja sig och lära sig att arbeta interaktivt och målinriktat så som dessa arbetssätt innebär. Det skulle vara mycket intressant för mig att fortsätta att följa den klassen som jag utförde min studie i och på så sätt se utvecklingen allt eftersom de blir mer vana vid dessa arbetssätt.
Precis som en elev föreslog, kan man prova att låta eleverna skriva i smågrupper eller i par, antingen i stället för gemensamt skrivande i helklass eller efter det, innan de självständigt producerar egna texter. Detta skulle kunna vara ett sätt att undvika att det blir så rörigt och kan även ge alla elever en chans att komma till tals.
En annan utvecklingsaspekt som jag har reflekterat över, är att läraren enskilt skulle kunna prata med eleverna individuellt innan de ger varandra kommentarer. På så sätt kan läraren hjälpa de elever som behöver hjälp att ge användbar feedback eller att hitta bra aspekter att diskutera i kamratens saga. De elever som behöver mer stöd när de ska kommentera en kamrats text skulle även kunna få använda bedömningsmatriser eller mallar och det skulle
även kunna vara bra träning för eleverna om de får öva på att bedöma anonyma elevtexter i grupper, så att de får möjlighet att se hur det kan gå till.
För att bredda och fördjupa studien skulle det vara intressant att undersöka hur
kamratresponser går till och ser ut i en klass som har tränats i och är vana vid arbetssättet. Ytterligare en intressant aspekt gällande kamratresponser är hur lärare arbetar med de elever som är lite mer tillbakadragna eller har svårt att ge respons till kamrater.
För att öka denna studies validitet, hade det varit givande att göra fältstudier i flera klasser och även väga in genrepedagogik i ett mångkulturellt klassrum. En del av den forskning som jag har granskat, utfördes just på en multikulturell skola (Kuyumcu, 2011). För att avgränsa studien valde jag att undersöka genrepedagogik mera generellt men det skulle vara intressant att jämföra liknande studier gjorda i dels en mångkulturell klass och dels en klass där de flesta eleverna har svenska som modersmål för att se vilka likheter och skillnader som finns.
Min studie utgår ifrån observationer och intervjuer, men är mest inriktad på elevernas upplevelser och tar till stor del ett elevperspektiv. Det skulle vara intressant att skifta perspektiv och undersöka genrepedagogik och kamratresponser även utifrån ett
lärarperspektiv och intervjua lärare som har arbetat mycket med dessa metoder. Det skulle även vara intressant att intervjua lärare som väljer att inte arbeta med genrepedagogik eller kamratresponser och på så sätt få ta del av varför de väljer att undvika det.